Sukhothai och Lan Na - Konungariket Sukhothai
Ifrågasättandet av steninskriptionens äkthet

Stenen med den berömda inskriptionen sägs ha upptäckts 1833 av prinsen och den senare kungen Mongkut. Men äktheten och stenens ursprung har debatterats livligt och hätskt, trots att den 2003 blev upptagen på UNESCO:s världsarvslista.

Sakkunniga från Fine Arts Department menar bestämt att stenens text kom till 1292 och att Ramkhamhaeng uppfann det thailändska alfabetet.

En del kritiker säger att steninskriptionen visserligen gjordes under Sukhothaiperioden, men efter kung Ramkhamhaengs död. Andra menar att steninskriptionen påbörjades under kung Ramkhamhaengs regeringstid, men att den inte blev färdigställd förrän under Rama IV (Mongkut)!

De hårdaste kritikerna påstår helt enkelt att steninskriptionen är en bluff och att Rama IV helt enkelt beordrade inskriptionen.

Efter att stenen upptagits på UNESCO:s världsarvslista har historiker på Fine Arts Department krävt att arkeologer, historiker och andra sakkunniga skall sluta vara skeptiska.

Historikern Prasert na Nagara (Prasoet na Nakhon) ประเสริฐ ณ นคร (1918-), som är expert på Sukhothaiperioden, har argumenterat att stenen har samma fysiska slitage och utseende som andra inskriptioner från denna tid.


(Prasert na Nagara)

(Det kan vara intressant att veta att ”na” i ett namn närmast kan sägas motsvara tyskans ”von” eller svenskans ”af” och indikerar ett aristokratiskt ursprung.)

Men detta argument anser inte Pthomrerk Ketutad (Pathomroek Ketuthat) ปฐมฤกษ์ เกตุทัต, en universitetslektor vid institutionen för antropologi vid Thammasatuniversitetet (Maha Witthayalai Thammasat) มหาวิทยาลัยธรรมศาสตร์ i Bangkok, som hållbart.


(Pthomrerk Ketutad)

Han menar att detta bara visar på själva stenens ålder och inget annat. Han menar att inskriptionen mycket väl kan ha påbörjats av Ramkhamhaeng, men att den gjorts färdig långt senare. Även han menar att delar av inskriptionen har tillkommit under Rama IV:s regeringstid.

Samma tankar fördes fram i en bok skriven av Mom Chao Chand Chirayu Rajani (Mom Chao Chan Chirayu Ratchani) หม่อมเจ้าจันทร์จิรายุ รัชนี (21 juli 1910-29 november 1991), som betraktas som en av Thailands mest respekterade historiker.

Han säger i sin bok Guide Through the Inscriptions of Sukhothai att endast de första 18 raderna, där kungen skriver i jagform, har tillkommit under Ramkhamhaengs regeringstid.


(Chand Chirayu Rajani)

Mom Chao Chand Chirayu Rajani var en sonson till prins Vichaichan (Wichaichan) วิไชยชาญ (6 april 1838-28 augusti 1885), som du kan läsa mera om i "Kung Mongkut, " artikeln "Mongkuts död."

(Alternativ levnadstid; 6 september 1838-28 augusti 1885.)

Akademikern Piriya Krairiksh (Phiriya Krairük) พิริยะ ไกรฤกษ์ (1942-) har en liknande uppfattning. I sin bok King Ramkhamhaeng's Inscription: A Historical Art Analysis, säger Piriya att han kommit fram till denna slutsats baserat på det egendomliga sätt som texten skrivits på stenen.

Istället för att skriva en del vokaler ovanför och under konsonanterna, som man gör i modern thai, har man i inskriptionen skrivit vokalerna på samma linje som konsonanterna. Detta påminner om det sätt man skriver i västerländska länder och detta skall enligt Piriya visa att skribenten varit mycket kunnig i västerländska språk.

Rama IV som var starkt påverkad av västerländsk kultur var mycket upptagen med att förhindra att Siam (Sayam) สยาม föll offer för imperialistiska makter. Han skall därför ha velat visa för västmakterna att Siam var ett civiliserat kungarike med ett månghundraårigt gammalt skriftspråk.

Enligt Pthomrerk hade kungen inte för avsikt att lura senare generationer utan det hela var bara ett ambitiöst försök att skydda landet från denna tids imperialism.

En del andra debattörer, såsom arkeologen Srisakara Vallibhotama (Sisak Wanliphodom) ศรีศักร วัลลิโภดม (1938-), har förklarat att han inte har något emot att stenen numera finns på UNESCO:s världsarvslista, men att en öppen debatt är en förutsättning för att vidare forskning i Thailands historia inte skall stagnera.


(Srisakara Vallibhotama)

Både Pthomrerk och Srisakara menar att staten bör uppmuntra framtida generationers forskning i ärendet och att forskarna skall fortsätta att utmana gamla teorier och hypoteser. Men debatten måste utgå från en förståelse av varför Rama IV gjorde som han gjorde.

Pthomrerk har också sagt; "Jag är säker på att om Rama IV fortfarande varit vid liv hade han uppskattat debatten. Han skulle inte ha velat se rikets framtida generationer fångade i gamla historiska teorier."


Stavningsvarianter;

Thammasatuniversitetet; Thammasart.

Mom Chao Chand Chirayu Rajani; Mom Chao Chanchirayuwat Ratchani.

Vichaichan; Bowonwichaichan, Phra Ong Chao Ying Phra Yurayot Bowon Rachorot Rattana Ratcha Kuman พระองค์เจ้ายอดยิ่งประยุรยศบวรราโชรสรัตนราชกุมาร, Phra Ong Chao Yodyingyot, Phra Ong Chao Yot Ying Yot พระองค์เจ้ายอดยิ่งยศ, Yingyot.

Siam; Tziam.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-04-14, 13.21
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.