Sukhothai och Lan Na - Konungariket Sukhothai
Ramkhamhaeng och monfolket

Upplysningarna om kung Ramkhamhaeng och hans kontakter med monfolket har vi fått från kinesiska och burmesiska källor samt från steninskriptioner. Omständigheterna om hur Ramkhamhaeng fick inflytande över Hanthawaddy (Pegu) är intressanta.

Den burmesiske guvernören Aleimma ((Ali-ma-mang)) อลิมามาง av Martaban (Mataban) มะตะบัน föll av någon anledning i onåd hos burmanerna. En källa talar om att han vägrat följa kung Narathihapates order. Martaban är numera känt under namnet Mottama เมืองเมาะตะมะ.

Han flydde därför till Sukhothai och svor i stället en trohetsed till kung Ramkhamhaeng. Efter detta lyckades Ramkhamhaeng hjälpa Aleimma att återta makten i Martaban. Eftersom burmeserna var så dåligt organiserade vid denna tid gjorde de inget försök att förhindra detta.

Samtidigt hade en shanäventyrare vid namn Mogado (Makatho) มะกะโท uppehållit sig i Sukhothai.

Några källor säger att Mogados far var tai och hans mor mon. Ramkhamhaeng skall ha fattat tycke för honom och Mogado avancerade från att först ha arbetat med kung Ramkhamhaengs elefanter till att bli kapten vid Ramkhamhaengs vaktstyrka i Sukhothai. 

Då kung Ramkhamhaeng var borta från huvudstaden och förde krig mot burmeserna 1281 rymde Mogado med en av Ramkhamhaengs döttrar. (Wikipedia säger år 1280.) Hennes namn var Soi Suda Dao (Nang Soi Suda Dao) นางสร้อยสุดาดาว.

Han flydde med Soi Suda Dao och ett antal lojala följeslagare till Martaban vid Salweenfloden, där han var väl hemmastadd eftersom han hade varit handelsman där. 

Mogado startade därefter ett uppror mot Aleimma, mördade honom och utnämnde sig själv till guvernör över Martaban 1281. Detta årtal kommer från monkällor medan de burmesiska källorna säger att Alienma mördades 1287.

Historikern och författaren G.E. Harvey จี.อี. ฮาร์วีย์ berättar litet mera detaljerat i sin bok History of Burma: From the Earliest Times to 10 March 1824 om hur Mogado blev guvernör.

Mogado hade en mycket vacker syster och han bad henne ta ett bad på ett ställe där Aleimma skulle få syn på henne. Detta gick enligt planen och en förälskad Aleimma bad om hennes hand. Mogado sade att han var överväldigad över denna ära och arrangerade en bröllopsfest och då Aleimma kom dit lät han helt enkelt mörda honom.

Mogado allierade sig därefter med en monprins och rebelledare, Tarabya (Thara-phaya) ธาระพญา, och de lyckades också driva bort burmeserna från Pegu. Detta underlättades av att burmanerna samtidigt hotades av mongolerna i norr.

Här talar en del källor om att det bildade monriket kallades Ramannadesa (Ramanprathet) รามัญประเทศ.

För att stärka sin position underkastade Mogado sig kung Ramkhamhaeng och svor honom trohet och 1286 refererar kungen till honom med titeln Phra Chao Fa Rua พระเจ้าฟ้ารั่ว.

1287 kontrollerade Mogado och Tarabya allt land söder om Prome och Toungoo (Tong-u) ตองอู (i nuvarande Burma). Söderut sträckte sig riket ända till Mergui. Detta monrike är också känt som Hanthawaddy (Pegu) eller Talaing (Taleng) ตะเลง och låg längs Martabanviken. Sedan var det slut med sämjan de två emellan och Mogado mördade Tarabya.

Ännu en gång berättar G. E. Harvey litet mera detaljerat om vad som hände;

Mogado och Tarabya hade gift sig med varandras döttrar, men 1287 försökte Tarabya sig på att döda Mogado i ett bakhåll. Detta misslyckades dock och Mogado sökte upp Tarabya och de två duellerade sittandes på sina elefanter. Mogado lyckades ta Tarabya till fånga och endast efter att munkar blandat sig och medlat skonades hans liv.

Men Tarabya skulle göra ett nytt försök. Den här gången blev Mogado varnad av sin dotter som var gift med Tarabya. Tarabya dömdes till avrättning genom halshuggning, vilket hans fru försökte förhindra genom att fläta ihop sitt hår med hans. Men hennes ädla försök misslyckades. Harvey berättar inte hur problemet löstes.

Mogado påstås ha förärat kung Ramkhamhaeng en så kallad vit elefant (chang phüak) ช้างเผือก. Detta är första gången en vit elefant nämns i taihistorien. Men här säger Harvey att det istället var Ramkhamhaeng som 1293 skänkte Mogado en vit elefant! 

Hanthawaddy, med Martaban som huvudstad, erkändes formellt som vasallstat till Sukhothai 1294. Detta hindrade dock inte Mogado från att få Kina att erkänna honom som regent över en självständig stat 1298.

I samband med att Sukhothai erkände Hanthawaddy som tributstat hade de tidigare omtalade shanbröderna skickat en militär expedition för att återta områden som Paganriket tidigare hade haft i Peguregionen. Enligt Harvey handlade det också om att lägga beslag på den ovan omtalade vita elefanten. Men shanbrödernas försök misslyckades. 

Här talar Wikipedia om att shanbröderna också hade attackerat Hanthawaddy år 1287.

I den burmesiska historien kallas Mogado för kung Wareru (Phra Chao Wareru) พระเจ้าวาเรรู (r. 4 april 1287-januari 1307).

(Alternativ regeringstid; 1287-1296.)

Mogado blev lönnmördad av sina dottersöner i januari 1307 och riket drabbades av ett långvarigt inbördeskrig, men inga av rikets grannar försökte dra fördel av detta och själva erövra riket.

Efter mordet hade dottersönerna sökt tillflykt i ett kloster, men de släpades ut av Mogados ministrar och avrättades och Mogados bror Hkun Law (Phra Chao Khun Lo) พระเจ้าคุนลอ (r. 28 januari 1307-mars 1311) efterträdde honom på tronen som riket Hanthawaddys andre regent.

På 1200-talet, då de västra delarna av khmerriket gradvis hamnade under taifolkens kontroll, återfick så småningom Lopburi sin självständighet. Riket visade tydligt sina ambitioner om en egen statsbildning genom att skicka diplomatiska missioner till Kina mellan 1289 och 1299. 

I den kinesiska historien kan man läsa om en ambassad som kom från en stat söder om Sukhothai 1289. Kineserna kallade staten Law Hok Kok, som förmodligen var Lopburi. Under en av dessa diplomatiska missioner skall man ha bett den kinesiske kejsaren om att beordra Sukhothai att sluta med sina intrång på Lopburis territorium.

Omkring 1290 hade Sukhothai lyckats ta över de västra delarna av Chaophrayaslätten från khmererna, medan Lopburi tycks ha bevarat sitt inflytande över den östra delen av slätten. Monriket Lopburi uppslukades inte av Sukhothai, trots att riket på mitten av 1300-talet kanske fick en tairegent. 

Vi kan utgå från att befolkningen i Sukhothais nya erövrade områden företrädesvis måste ha varit monfolk och khmerer. Kulturen i Lopburi var en riktig smältdegel av olika former av buddhism, brahmanism från Angkor och indisk konst och vetenskap.

Khmererna lär ha varit etniskt dominerande i de städer som var beroende av Lopburi. Det vill säga Inburi อินทร์บุร, Singburi สิงห์บุรี, Chai Nat ชัยนาท, Nakhon Nayok นครนายก och Prachinburi ปราจีนบุรี. Men det måste också ha funnits en stor monbefolkning och ett stadigt ökande antal tai. 


(Provinsen Singburi)


(Provinsen Chainat) 


(Provinsen Nakhon Nayok)


(Provinsen Prachinburi)

Det kan vara intressant att veta att Prachinburis gamla namn var Bang Khang บางคาง.

Språket som taifolket talade i denna region skilde sig från språket i Sukhothai och det verkar som om de kommit norrifrån, via floden Pa Sak, från dagens provins Phetchabun och från Khoratplatån. Trots de olika etniska grupperna och de tre helt olika språken har de säkert haft en viss kulturell gemenskap.


(Vy över floden Pa Sak)


Stavningsvarianter;

Aleimma; Alienma.

Martaban; Martavan, Müang Mataban เมืองมาร์ตาบัน, Müang Matama เมืองมาะตะมะ, Müang Mottama เมืองเมาะตะมะ.

Mogado; Magadu, Makathu มะกะทู, Mokato.

Soi Suda Dao; Mae Nang Suai Ta เเม่นางสวยตา, Me Nang Soy Da, Nang Thep Soi Suda Dao นางเทพสร้อยสุดาดาว.

Tarabya; Darabaya ดราบยา, Phra Chao Talaphaya พระเจ้าตละพญา, Phra Chao Tharaphaya พระเจ้าธาระพญา.

Ramannadesa; Ramanya (burmesiska), Rehmonnya.

Toungoo; Taung-ngu, Taungoo, Taungu, Tongu, Toungu, ทวนคู.

Vit elefant; Chang phueak, chang phuek.

Wareru; Phra Chao Wareru พระเจ้าวาเรรุ, Vareru, Warero, Warier, Wariru, Wa Roe, Warow, วรัว, วโร, วรีรุ วเรรู.

Hkun Law; Binnya Khon-Law, Khun Law.

Singburi; Sing Buri, Singha Buri.

Chai Nat; Chainart, Chainat, Jayanada.

Nakhon Nayok; Nakhornayok, Nakorn Na-Yok.

Prachinburi; Pracheenburi, Prachin, Prachin Buri.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-05-09, 19.03
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.