Kung Maha Thammaracha I, eller Li Thai, efterträddes av sin son som blev kung Maha Thammaracha II มหาธรรมราชาที่ 2 (r. 1368-74?-1398?), eller Phraya Lue Thai พระยาลือไท. Han tvingades år 1378, efter mångåriga attacker från Ayutthaya, att acceptera att Sukhothai blev en vasallstat till Ayutthaya. Se även "Ayutthaya,” avsnittet "Konungariket Ayutthaya,” artikeln "Sukhothai mister sin självständighet 1378.”

Enligt engelska Wikipedia var Lue Thai född 1358, och därmed bara omkring 10 år gammal vid sitt trontillträde, och han regerade till 1399.

Detta var början på slutet för Sukhothai som självständigt rike efter omkring 140 års självständighet. Hade riket fortsatt att ha starka ledare efter kung Ramkhamhaeng hade kanske riket existerat än idag. Kung Maha Thammaracha II (Lue Thai) och den centrala administrationen flyttade samma år till Song Khwae (Mueang Song Khwae) เมืองสองแคว (Phitsanulok) och huvudstaden Sukhothai lämnades närmast öde. Maha Thammaracha II dog omkring 1398 och hans död följdes av oroligheter. Den gamla staden Song Khwae låg cirka fem kilometer söder om den moderna staden Phitsanulok.

Då Maha Thammaracha II dog uppstod en maktkamp om tronen i Sukhothai och vinnaren blev Maha Thammaracha III มหาธรรมราชาที่ 3, eller Sai Lue Thai ไสลือไท, (r. 1398-1419). Det finns andra källor som anger hans regeringstid till 1400-1419. Lue Thai kan ha varit född omkring 1380.

Oron i samband med tronskiftet i Sukhothai fick Ayutthaya att invadera Sukhothai. En armé skickades mot Nakhon Sawan, som uppenbart intogs. Maha Thammaracha III förklarade därefter sitt rike självständigt 1400 och gick till motoffensiv och samma år tog han tillbaka Nakhon Sawan.

Ayutthaya invaderade Sukhothai ännu en gång 1409, eller något senare, vilket resulterade i att riket delades i två delar. Den ena delen fick Song Khwae (Phitsanulok) som huvudstad och den andra Kamphaengphet. Maha Thammaracha III fortsatte som regent i Song Khwae fram till sin död 1419. Sukhothai blev nu återigen en vasallstat till Ayutthaya, men riket var ännu inte helt underkuvat, vilket du kan läsa mer om längre fram i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Kung Ramrachathirat (1395-1409) - Krig mot Sukhothai.”

(Ruiner i Phitsanulok)

Maha Thammaracha III blev inblandad i en trondispyt i Lan Na och beordrades av Ayutthaya att anfalla Lan Na. Året kan ha varit 1411. Du kan läsa mera om denna händelse i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Sukhothai och krig mot Chiang Mai 1411.”

Maha Thammaracha III dog i Phitsanulok 1419 och det skall då ha uppstått en maktkamp om tronen mellan hans två söner Ram och Ban Mueang. Vem som vann maktkampen verkar litet oklart. Vinnaren blev dock till Maha Thammaracha IV มหาธรรมราชาที่ 4 (r. 1419-1438). Han är också känd som kung Borommapan บรมปาล eller Suriyawong Borommapan Maha Thammaracha สุริยวงศ์บรมปาลมหาธรรมราชา.

Här är dock historikerna oeniga om vem som var bröderna Rams och Ban Mueangs far. Damrong Rajanubhab menar att det var Ban Mueang som vann maktkampen och att bröderna var söner till Maha Thammaracha III. Moderna historiker såsom Prasert na Nagara menar däremot att de två bröderna var söner till Maha Thammaracha II.

I samband med trondispyten i Sukhothai hade Ayutthaya skickat en armé för att döma i ärendet. Du kan läsa mer om vilka konsekvenser detta fick för Sukhothai i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Kung Intharacha (1409-1424).”

Maha Thammaracha IV regerade också från Phitsanulok, men återvände sedan till den gamla huvudstaden Sukhothai 1430. Han var något mäktigare än en guvernör över det gamla riket och hans efterträdare kan knappast kallas för kungar. Då Maha Thammaracha IV dog 1438 kan man nog betrakta Sukhothai som fullständigt inlemmat i Ayutthayariket. Härmed var Phra Ruangdynastin ute ur tiden. Du kan läsa mera om detta i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Sukhothai uppslukas av Ayutthaya 1438.”

Idag existerar den gamla staden Sukhothai endast som ruinstad i den 70 kvadratkilometer stora världsarvslistade Sukhothais historiska park (Utthayan Prawattisat Sukhothai) อุทยานประวัติศาสตร์สุโขทัย. Det var på 1970-talet som den thailändska regeringen började restaurera ruinstaden som innehåller 193 större och mindre ruiner. Parken som öppnades i slutet av 1980-talet ligger 450 kilometer norr om Bangkok.

(Karta över Sukhothais historiska park och omnejd)

Templet Wat Sri Sawai (Wat Si Sawai) วัดศรีสวาย från 1200-talet är ett exempel på det tydliga khmerinflytandet i riket. Templet var tillägnat guden Vishnu och visar på den blandning av hinduism och buddhism som var vanlig i det gamla khmerriket. I templet Wat Si Chum, som lär ha byggts sent under 1300-talet, finns en berömd Buddhastaty vid namn Phra Achana พระอจนะ, som kan vara äldre än själva templet. Statyn nämns nämligen i Ramkhamhaengs berömda steninskription.

(Wat Sri Sawai)

(Phra Achana)

Dammen Saritphong สรีดภงค์, eller Phra Ruang-dammen (Thamnop Phra Ruang) ทำนบพระร่วง, byggdes på 1300-talet. Den ligger sydväst om Sukhothais historiska park i kommunen Mueang Kao i distriktet Mueang Sukhothai. Dammbygget skulle garantera vatten till huvudstaden under de torrare delarna av året.

(Saritphong-dammen)

(Distriktet Mueang Sukhothai i provinsen med samma namn)

Dammen konstruerades mellan bergen Khao Kieo Ai Ma (Khao Kiao Ai Ma) เขากิ่วอ้ายมา och Khao Phra Bat Yai เขาพระบาทใหญ่ cirka tre kilometer från staden Sukhothai. Här samlade man vatten från bergen och regnvatten under regntiden. Vattnet rann sedan nedför i en naturlig sluttning till stadens sydvästra hörn via Sao Ho-kanalen (khlong Sao Ho) คลองเสาหอ och vattnet delades sedan upp i fyra reservoarer innanför stadsmuren. Ett annat vattendrag vid namn Maenam Lamphan แม่น้ำลำพัน förde bort avloppsvatten österut till floden Yom.

På mitten av 1900-talet renoverades och förstorades dammen av Royal Irrigation Department (Krom Chonla Prathan) กรมชลประทาน och Fine Arts Department för att bibehålla dammens historiska utseende.

Vi har nu gått händelserna en bit i förväg. Innan vi börjar berätta om konungariket Ayutthaya skall jag först berätta lite mer om de båda tairikena Lan Na och Laos.