Sukhothai och Lan Na - Laos tidiga historia
Highslide JS
Författaren och hans sambo på Krukslätten i Laos
Prins Fa Ngum

Den tidigare nämnde Fa Ngieo blev inblandad i en rad kupper och kuppförsök och 1330 skickade han sina två söner till ett buddhistiskt kloster utanför mongolernas räckvidd. Men bröderna kidnappades 1335 och fördes till Angkor. Här regerade då den kambodjanske kungen Jayavarman IX, vars rike accepterat mongolsk suveränitet sedan 1285.

Den yngre brodern av de två hette Fa Ngum (Chao Fa Ngum) เจ้าฟ้างุ่ม och det finns en rad olika berättelser och versioner om Fa Ngums tidiga liv.

En version talar om en son till en laoregent (Thao Phi Fa?) i Muang Sava som tvingats fly till exil i Kambodja. När han befann sig här födde hans fru en son som skulle bli känd under namnet Fa Ngum. En del källor hävdar att han föddes 1319 och andra säger 1316.

Enligt andra källor, som skiljer sig något från ovanstående, skulle sonen till laoregenten ha utvisats ur riket efter att ha förfört en av sin fars fruar. Fa Ngum skulle då redan ha varit född och både pappan och sonen flydde till Angkor.

Enligt ytterligare en annan version hade Fa Ngum som liten skickats iväg på en flotte från Muang Sava eftersom han som nyfödd redan hade tänder i munnen. Och inte nog med det. Han hade utrustats med hela 33 stycken, vilket ansågs vara ett dåligt omen. Fa Ngum togs emellertid om hand av en munk som senare förde honom till hovet i Angkor.

Flottvarianten finns det ytterligare en version av; Då Fa Ngum var 23 år gammal lämnade han ett Muang Sava drabbat av palatsintriger mellan olika fraktioner. Detta som ledare för en grupp lojala vänner, ämbetsmän, soldater och tjänare som sammanlagt bestod av 33 personer.

De seglade söderut på sina flottar och vid forsarna vid Li Phi หลี่ผี nära Champa Nakhon (Champasak) gjorde prins Fa Ngum ett uppehåll. Detta för att studera hos en lärd munk vid namn Maha Pasaman พระมหาปาสมัน, innan han så småningom hamnade vid Angkors Thoms hov.

Men hur det nu än var så är alla källor överens om att Fa Ngum befann sig en längre tid vid Angkors hov och att han sedermera gifte sig med en khmerprinsessa vid namn Keo Kang Ya (Nang Kaeo Keng Ya) นางแก้วเกงยา.

En källa säger att Fa Ngums farfar kung Souvanna Khampong dog 1343 och att det då utbröt en tronstrid i Muang Sava.

Vid den här tiden var khmerimperiet på nedgång. Detta berodde förmodligen på en pestepedemi och en allt större taiinvandring in på khmerernas tidigare territorium. De båda tairikena Lan Na och Sukhothai hade etablerat sig och vid Chaophrayafloden skulle snart ett nytt rike växa fram. Detta rike skulle bli känt som Ayutthaya.

Khmererna ville säkert ha en vänlig buffertstat i ett område de inte längre kunde kontrollera med sin minskade militära styrka. Därför fick prins Fa Ngum 1349 en 10 000 man stark armé och 500 elefanter till sitt förfogande av den kambodjanske kungen. Detta för att kunna göra anspråk på tronen i Muang Sava.

I början av 1351 påbörjade Fa Ngum sina fälttåg uppför Mekongfloden. Han kuvade först området vid Champasak i södra nuvarande Laos. Därefter kuvade han Khammouane-Khamkeut (Khammuan-Khamkoet) คำม่วน-คำเกิด-regionen i mellersta Laos.

Från sin position här begärde han hjälp från Vientiane för att attackera Muang Sava, men Vientiane vägrade. Här talar en del källor om föregångaren till Vientiane, som var de tidigare nämnda tvillingstäderna Vieng Chan och Vieng Kham.

Men här finns det en legend som berättar att Fa Ngum erövrade det som senare skulle bli Vientiane. Den har jag valt att berätta längst ner i denna artikel.

En prins vid namn Nho från riket Muang Phuan (Xiang Khouang) erbjöd sig nu att hjälpa Fa Ngum och erkände sig samtidigt som vasall till honom. Detta gjorde prins Nho för att få hjälp i en tronstrid och för att få skydd mot vietnameserna från Dai Viet.

Fa Ngum accepterade erbjudandet och marscherade snabbt upp med sin armé för att säkra Muang Phuan på Krukslätten. Därefter intog han Xam Neua (Sam Nüa) ซำเหนือ och flera andra mindre städer som erövrats av Dai Viet. Till sist började Fa Ngum erövra området vid Muang Sava.


(Krukor på krukslätten)

Dai Viet som oroades över sin södra granne Champa försökte få till stånd en klar gräns mellan Fa Ngums rike och sitt eget rike och den Annamitiska bergskedjan (thüak khao Annam) เทือกเขาอันนัม blev en naturlig barriär mellan de två kungarikena. Både kulturellt och geografiskt.

Fa Ngum fortsatte nu sina erövringar mot området Sipsong Chu Tai (Sipsong Chu Thai) สิบสองจุไท utmed Röda flodens och Svarta flodens dalgångar. Under sina erövringar hade han samlat en ansenlig militär styrka och han drog nu ner nedför floden Nam Ou (Nam U) น้ำอู för att attackera Muang Sava. Sipsong Chu Tai är ännu ett tainamn med siffror och kan fritt översättas till ”Tolv tai-kantoner.”

Här säger en källa att Fa Ngums farbror (?), som var kung i Muang Sava, inte kunde stoppa Fa Ngums starka armé och han därför valde att begå självmord istället för att låta sig tas till fånga.

(En annan källa säger att Fa Ngum erövrade Muang Sava från sin far och äldre bror! Förvirrande!)


Här kommer den utlovade legenden om Vientiane;

En gång i tiden fanns det en märklig stad som var omringad av taggiga bambubuskar. Dessa utgjorde stadens försvarsvärn mot dess fiender. Staden kallades då Phainam ไผ่หนาม. Phai ไผ่ betyder bambu och nam หนาม betyder taggar.

Vid den här tiden fanns det en regent som hette Fa Ngum som var den mäktigaste kungen vid den här tiden. Han var härförare för en armé som kuvade många städer.

Efter en av hans många strider ledde han sin armé till Phainam med avsikten att erövra staden. Men hans armé visade sig vara oförmögen att ta sig in i staden. Han försökte sig därefter på olika sätt, men inget fungerade.

Efter mer än tio dagars försök hade de ännu inte lyckats inta staden och man tänkte då bränna ner staden. Men de tyckte synd om kvinnorna, barnen och gamlingarna som inte hade någon skuld till kriget.

Då kom Fa Ngum på en briljant idé. Han beordrade sina undersåtar att vira bladguld runt sina kulor och pilar och sedan skjuta dem mot bambubuskarna runt staden. Efter att ha gjort detta drog de sig bort från staden.

När befolkningen i Phainam såg att Fa Ngums armé retirerade återgick de till sitt vardagliga liv. Det var då som en del av dem upptäckte pilsspetsarna och kulorna som var täckta med guld. Därefter spreds ett rykte om att det fanns guldpilar och kulor av guld i varje bambubuske runt staden.

Utan att tänka sig för begav sig både regenten och hans undersåtar ut för att leta guld. Utan att tänka på konsekvenserna högg de ner alla bambubuskar i sitt sökande och avlägsnade därmed det som en gång skyddat staden.

En av Fa Ngums spioner skickade nu ett meddelande till Fa Ngum om vad som hänt och att staden saknade sitt gamla försvarsvärn. Fa Ngum återvände nu med sin armé och intog staden med lätthet. Stadens portar stod också öppna för att välkomna fienden. Efter detta kallades staden inte längre för Phainam.


Stavningsvarianter;

Keo Kang Ya; Nang Kaew Kaeng Nya, Keo Kang Nya, Nang Kaeo Kaeng Nya, Phra Nang Kaeo Kengya พระนางแก้วเกงยา.

Khammouane; Cam Mon, Kammuan, Kammuon, Khammouan, Kham Muang, คำมวน.

Khamkeut; Kamkerd, Khamkaet, Khamkoed, Kham Keut.

Xam Neua; Sam Neua.

Sipsong Chu Tai; Sibsawng Chu Tai, Sibsong Chutai, Sibsongjutai, Sip Son Chu Tai, Sip Song Chao Thai สิบสองเจ้าไท, Sipsong Chu-thai, Sipsong Chuthai, Sip Song Ju Tai, Sipsong Chau Tai, Sip Song Chau Tai, Sipsongchuthai, Sipsong Chut Tai.

Phainam; Phainaam.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-11, 14.22
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.