Modern tid - Thailand på 1990-talet
Chuan Leekpais återkomst (1997)

Den 9 november 1997 gjorde den pragmatiske Chuan Leekpai återigen comeback som premiärminister i en ny flerpartikoalition.

I regeringskoalitionen ingick förutom Demokraterna även Chart Thai, Social Action Party (SAP), Solidarity Party, Liberal Integrity Party (Seritham Party), Palang Dharma, Thai Party och en majoritet av Prachakorn Thai (Thai Citizen Party).

Redan från början uppstod flera konflikter inom koalitionen vilket gjorde reformarbetet trögt och den långsamma återhämtningen från den ekonomiska krisen gjorde folket otåligt och regeringen var inte populär.

Chuans finansminister Tharin Nimmanhemin ธารินทร์ นิมมานเหมินท์ (29 oktober 1945-) från Chiang Mai ordinerade en besk medicin för att ta landet ut ur krisen och bidrog inte till att öka regeringens popularitet. Trots regeringens svårigheter med att genomföra viktiga reformer fortsatte Chuans regering ändå sitt arbete.

Chuan försökte minska militärens inflytande över politiken och utsåg Surayud Chulanont till ny arméchef. Men menade att han inte hade några egna politiska ambitioner. Dessutom utsåg Chuan sig själv till försvarsminister.

Surayud, som var son till den numera avlidne kommunisten Phayom Chulanont, hade då hans far befann sig i Kina tagit värvning i den thailändska armén. Därmed hade far och son hamnat på var sin sida i kampen för och emot kommunismen. Därför menade man att Surayud kände sig pressad att visa att han var en lojal soldat som bara var intresserad av landets bästa.

Men det fanns kritiker som menar att utnämnandet av Surayud till arméchef och Chuans försök att minska militärens roll i thailändsk politik var en kuliss för att förbättra militärens anseende, som skadats efter händelserna i maj 1992. Man menade att det i själva verket var Prem Tinsulanonda stod bakom denna nya politik.

Thailändska cyniker hävdade att det trots de ständiga bytena på landets toppost egentligen aldrig hade blivit några förändringar. Det utbredda röstköpet och den beskyddade korruptionen var ett hån mot demokratin och innan dessa problem blev lösta skulle landets demokratiska status och politiska stabilitet fortsatt ifrågasättas.

1999 hade ekonomin i Thailand förbättrats och tillväxten låg på nära fyra procent och flera företag rapporterade ökade vinster. Den thailändska ekonomin bestod av flera framgångsrika näringar; från textil till elektronik, samt ris och gummi. 

De viktigaste exportländerna återfanns i Asien och Japan var den viktigaste marknaden. Thailand är som bekant också ett välbesökt turistland och hade 2005 drygt 11 miljoner besökare som sedan ökade till 26 miljoner 2013.

Nästan hela den ekonomiska utvecklingen hade kommit storstäderna till godo, medan landsbygden fortfarande var relativt fattig. Nordöstra Thailand var fortfarande den fattigaste delen av landet och härifrån rekryterades många av landets arbetare. 

En betydelsefull del av den thailändska ekonomin var fisket och landet hade Asiens tredje största fiskeflotta efter Kina och Japan. Thailand hade också blivit ett internationellt centrum för piratföretag som tillverkade förfalskade märkesvaror såsom klockor och kläder.

I mars 1999 utbröt det protester mot beslutet att tilldela den tidigare premiärministern Thanom Kittikachorn en militär hederstitel (Nai Thahan Phiset) นายทหารพิเศษ, som speciell kunglig vakt. Folket hade inte glömt att han var en av männen bakom krossandet av demokratirörelsen 1973. 

Premiärminister Chuan Leekpai, som var mannen bakom beslutet, planerade att bilda en speciell kommission för att se över de historiska källorna från händelserna den 14 oktober 1973. 

Det var ironiskt att Chuan, som hade byggt sin politiska ställning genom att vara en hängiven förespråkare för demokrati, blev den som skulle ge Thanom en militär honnörspost. Men en förlägen Chuan räddades av att den då 87-årige Thanom undanbad sig utmärkelsen. 


(Thanom i galauniform)


(Thanom i sitt hem i Bangkok)

2000 hölls det första valet till senaten enligt den nya författningen. Inga regelrätta valkampanjer tilläts och därför valdes i stor utsträckning välkända personer. Den nya senaten bestod till stor del av äldre män såsom höga militärer och gamla politiker. På grund av misstankar om fusk genomfördes omval på flera håll.

Trots att Chuan allmänt hade betraktats som hederlig med målsättningen att bekämpa korruptionen i landet drabbades både han och hans regering av flera korruptionsskandaler. Här nedan kommer några exempel på detta.

Chuans hälsominister Rakkiat Sukhthana (Rakkiat Sukthana) รักเกียรติ สุขธนะ (4 april 1954-) blev anklagad för att ha tagit emot en muta på fem miljoner baht från en medicinalfirma och för att ha tvingat statliga sjukhus att köpa medicin till överpriser. Efter att ha blivit dömd skyldig och släppts mot borgen gick han under jorden.


(Rakkiat Sukhthana)

Ett domstolsbeslut 2003 beordrade att tillgångar värda 233 miljoner baht skulle konfiskeras från Rakkiat efter att man funnit honom skyldig att ha tillskansat sig denna förmögenhet genom myndighetsmissbruk under sin tid som hälsominister. Domstolen hade i samband med domen beordrat att 42 markområden i fyra provinser skulle auktioneras bort.

Transport- och kommunikationsministern Suthep Thaugsuban, vars utdelning av mark bidragit till Chuans första regerings fall, ansågs ha kopplingar till missbruk av statliga medel som använts för att starta ett kooperativ i hans hemprovins Surat Thani.

En skandal som handlade om överpriser på fröer, som såldes till bönderna på landsbygden, tvingade den biträdande jordbruksministern att avgå.

En avverkningsskandal i nationalparken Salween อุทยานแห่งชาติสาละวิน i provinsen Maehongson uppmärksammades 1997. Uppemot 20 000 träd hade fällts illegalt och märkligt nog påträffades en del av de avverkade träden på det Demokratiska partiets kontorsområde i provinsen Phichit.

Inrikesminister Sanan Kachornprasart (Sanan Khachonprasat) สนั่น ขจรประศาสน์ (17 september 1935-15 februari 2013) och ytterligare åtta andra ministrar hade deklarerat mindre tillgångar än de hade och Sanan blev senare förbjuden att verka politiskt i fem år av författningsdomstolen (san thammanun) ศาลรัฐธรรมนูญ.


(Sanan Kachornprasart)

Thailands dåvarande nationella antikorruptionskommission, som då var känd under det engelska namnet National Counter Corruption Commission (NCCC), upptäckte också att Chuan själv hade odeklarerade aktier i ett kooperativ på landet.

Observera att NCCC byter namn till NACC den 15 juli 2008. Se även "Nutid, " avsnittet "Thaksin Shinawatra och hans efterföljare," artikeln "Anklagelserna mot premiärminister Somchai (16 oktober 2008)," längre fram!

Under 2000 utsattes Chuans regering för flera misstroendeförklaringar, men klarade sig varje gång. I november upplöste dock Chuan parlamentet och alla väntade på valen i januari 2001.


Stavningsvarianter;

Internationella valutafonden; International Monetary Fund.

Tharin Nimmanhemin; Tarin Nimmanheamin, Tarrin Nimmanhaemin, Tarrin Nimmanhaeminda, Tharin Nimmanhaemin, Tharin Nimmanhaeminda, Tharrin Nimmanheamin.

Speciell kunglig vakt; Special Royal Guard, Honorary Royal Guard.

Sanan Kachornprasart; Sanan Kajornprasart.

National Counter Corruption Commission (NCCC); National Counter-Corruption Commission.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-05-05, 14.59
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.