Modern tid - Thailand på 1990-talet
Chuan Leekpai

Som utlovat genomfördes de allmänna valen den 13 september 1992 och valdeltagandet uppgavs till 62.1 procent. Tolv politiska partier deltog i valet om de 360 platserna i representanthuset. Valobservatörer rapporterade om röstköp och våldsamheter och då speciellt i de nordöstra delarna av landet.

Valets vinnare blev Demokraterna som fick 79 av 360 parlamentsplatser, vilket var en ökning med 35 platser från valet i mars. Partiet Chart Thai (Thai Nation Party), som nu leddes av Pramarn Adireksarn, fick nästan lika många med sina 77 platser i representanthuset. Men detta var bara en ökning med tre platser.

Det nya partiet Phak Chart Pattana (Phak Chat Phatthana) พรรคชาติพัฒนา (National Development Party), som Chatichai Choonhavan bildat kort tid efter våldsamheterna i maj 1992, fick hela 60 platser. New Aspiration Party fick 51 platser, Palang Dharma Party 47 och Social Action Party (SAP) 22.

Demokraterna bildade en koalitionsregering som från början bestod av fyra partier; Demokraterna, New Aspiration Party, Palang Dharma Party och Solidarity Party (8 platser). Tillsammans hade man då 185 platser av 360. Alla dessa partier hade varit motståndare till den tidigare militärregimen.

Därefter bjöds Social Action Party med sina 22 platser in i koalitionen, trots att detta parti tidigare hade suttit med i den tidigare administrationen.

Palang Dharma leddes av Boonchu Rojanastien (Bunchu Rotchanasathian) บุญชู โรจนเสถียร (20 januari 1921-19 mars 2007). Social Action Party leddes av Montri Pongpanich (Montri Phongphanit) มนตรี พงษ์พานิช (9 november 1943-2 juni 2000), som tagit över som partiledare.


(Boonchu Rojanastien)


(Montri Pongpanich)

Chuan Leekpai från Demokraterna utsågs till ny premiärminister den 23 september 1992 och hans första löfte var att få bort korruptionen i politiken.

Chuan, som hade kinesisk härstammning, var en professionell politiker och advokat. Han hade fått ett rykte om sig som hederlig och hade ännu inte personligen kunnat förknippas med några korruptionsanklagelser. Chuan var också en ivrig förespråkare för starkare demokratiska institutioner och han höll hårt på att landets lagar skulle efterlevas.

Tidsskriften Far Eastern Economic Review hade under lång tid kritiserat den thailändska militären och sagt att den inte kunde försvara landets gränser på ett övertygande sätt. Man kritiserade också militären för att ha så många höga officerare.

Det talades om att Thailand hade en general för varje 300-350 soldater, vilket man påstod var tio gånger högre än i väst. Av de 600 generalerna i armén och i överbefälhavarens högkvarter hade bara hälften tydliga arbetsuppgifter, påstod magasinet.

Då kung Bhumibol tog emot ytterligare 256 nyligen befordrade officerare i slutet av oktober 1992 avfärdade han dock tidsskriftens påståenden.

Tidigt 1993 styrdes grannlandet Burma fortfarande av en brutal milititärjunta, som kallade sig State Law and Order Restoration Council (SLORC) สภาฟื้นฟูกฎหมายและระเบียบแห่งรัฐ. De hade krossat ett folkligt uppror 1988 och fängslat medlemmar från den politiska oppositionen, inklusive deras ledare Aung San Suu Kyi ออง ซาน ซูจี (19 juni 1945-). Hon satt fortfarande i husarrest i oktober 1991 då hon fick Nobels fredspris för sin kamp.


(Aung San Suu Kyi)

I februari 1993 besökte åttta tidigare fredspristagare Thailand för att visa sin solidaritet med Aung San Suu Kyi.

Oscar Arias ออสการ์ อาเรียส (13 september 1940-) från Costa Rica (Prathet Khosta Rika) ประเทศคอสตาริกา, Desmond Tutu เดสมอนด์ ตูตู (7 oktober 1931-) från Sydafrika (Prathet Aefrika Tai) ประเทศแอฟริกาใต้, Dalai Lama (Thalai Lama) ทะไลลามะ (6 juli 1935-) från Tibet och fem andra pristagare hade bjudits in av thailändska sociala aktivister, vilket inte var uppskattat av den thailändska militären.


(Oscar Arias)


(Desmond Tutu)


(Dalai Lama)

Efter att ha besökt burmesiska flyktingläger vid Thailands norra gräns mot Burma fick pristagarna en audiens hos kung Bhumibol. Handley påstår att kungen under audiensen skall ha förklarat att SLORC stod för stabilitet i Burma.

Men det fanns nu en ny generation thailändare som hyllade Suu Kyi och Chuans regerings officiella politik stödde hennes pro-demokratiska rörelse.

Innan Chuan kom till makten hade den thailändska militären angivit tonen i umgänget med Thailands grannar. Armén hade som nämnt kontakter med Burmas militärjunta (SLORC) och i Kambodja hade man nära kontakter med Pol Pot och hans röda khmerer, som bekämpade Hun Sen ฮุน เซน (4 april 1951-) och hans Hanoi-stödda regim.


(Hun Sen)

De thailändska generalerna drog in miljontals dollar från skogsavverkning, ädelstenar och andra affärer som de delade med SLORC och de röda khmerena.

Efter att ha blivit premiärminister beordrade Chuan militären att kapa banden till de röda khmererna. FN höll på att förbereda de allmänna demokratiska valen i Kambodja, som skulle genomföras i maj 1993, och de röda khmerena hade hotat med att sabotera valen. Den thailändska armén valde dock att inte följa denna order.

Affärerna med juntan i Yangon fortsatte som tidigare och inför valen i Kambodja bedrev de röda khmerena terror från läger vid den thailändska gränsen. Många journalister och FN-rapportörer menade att detta bara var möjligt tack vare thailändskt stöd.

Chuans regering blev förlägen då FN-fredsarbetare, som tillfälligt tagits till fånga av de röda khmerena i augusti 1993, såg hur den thailändska armén delade måltider och gav medicinsk vård till de röda khmerena.

Thailand fördömdes nu internationellt medan Chuans ämbetsmän förnekade att detta var den officiella politiken och i mars 1994 tog den amerikanske ambassadören i Bangkok upp ärendet offentligt.

Men då den thailändska militären slog ifrån sig kritiserade den pensionerade amerikanske ambassadören Morton I. Abramovitz มอร์ตัน อับบราโมวิทช์ (20 januari 1933-) Thailand och även kung Bhumibol i en skarp artikel i Washington Post ดอะวอชิงตันโพสต์ i maj 1994.

En del thailändare blev ursinniga och anklagade Abramovitz för majestätsbrott och krävde att han skulle förklaras persona non grata.


(Morton Abramovitz)

Arméns överstekommenderande nekade till att man hjälpte de röda khmerena och talade istället om kritiken mot kungen och sade: ‘‘Ambassadör Abramovitzs referens till den thailändska monarkin. . . visar tydligt på att han inte har någon som helst vetskap om vilken roll hans majestät konungen har som konstitutionell statschef. Hans majestät är över huvud taget inte inblandad i politik, varken inhemsk eller utländsk.’’

Som en kontrast till denna reaktion kom ett uttalande från det thailändska utrikesministeriet, som faktiskt höll med amerikanerna i delar av kritiken. Kritiken såg också ut att få effekt då militären minskade sitt samarbete allt mer med de röda khmerena de kommande åren. Därmed bröts en viktig livlina för dem och gruppens existens försvårades allt mer. I december 1999 upplöstes officiellt de röda khmererna.

Då senaten fortfarande dominerades av medlemmar valda av det gamla NPKC kunde författningsändringar inte gå igenom utan arméns godkännande. I mars 1994 då Chuan bad Prem om stöd för sina föreslagna författningsändringar fick han kalla handen.

Dagen efter Chuans möte med Prem röstades Chuans förslag om författningsändringar därför ner i parlamentet. Därefter genomfördes en första behandling om en helt “ny” författning som senaten själv föreslog. Denna var i stora drag den samma som 1978 års författning, som tidigare möjliggjort att Prem och militären kunnat behålla makten under så lång tid.

Då Chuan inte gav sig kastade sig högerextremisterna över honom och Samak Sundaravej menade att Chuans ändringsförslag var lika med majestätsbrott då den skulle ändra en struktur som införts av kung Chulalongkorn!

Högerakademikern Poonsak Wannapong (Phunsak Wannaphong) พูนศักดิ์ วรรณพงษ์ (20 september 1940-) sade att Chuans föreslagna ändringar underförstått hävdade att parlamentsmedlemmar var bättre representanter för folket än kungen. Poonsak sade också att valda parlamentsmedlemmar var ohederliga och korrupta och att militärkupper därför var berättigade!


(Poonsak Wannapong)

Samtidigt demonstrerade en militant grupp som påminde om Village Scouts och Red Gaurs, som kallade sig för Apirak Chakri (Klum Aphirak Chakri) กลุ่มอภิรักษ์จักรี. Deras ledare förklarade: ‘‘Thailand skall inte överge den konstitutionella monarkin. Vårt administrativa system skall inte vara som det som finns i USA, Frankrike eller i kommunistiska länder. . . Chakridynastin är ingen dinosaur.’’

Käbblandet fortsatte under året och alla forsök från Chuans sida att få igenom något i parlamentet saboterades. I december 1994 lade han fram några mycket urvattnade förslag till författningsändringar i parlamentet. Chavalit Yongchaiyudh och hans New Aspiration Party drog sig då ur regeringen med förhoppningen att den skulle kollapsa. Chavalit såg sig själv som en möjlig ny premiärminister med militärens hjälp.

Men då agerade Prem igen och anmärkningsvärt nog på oppositionens sida. Prem övertalade nu Chatichai Choonhavan och hans parti Chart Pattana (National Development Party) att återgå till Chuans regering för att stoppa Chavalit. Därefter bytte de militära senatorerna också sida och röstade för Chuans urvattnade författningsändringar i januari 1995.

Ändringarna innebar bland annat att rösträttsåldern sänktes från 20 år till 18 och att den militärt dominerade senaten blev mindre. Dessutom blev det förbjudet för senatorer och ministrar att ta del av ekonomiska förmåner från statliga myndigheter och företag.

Det kan vara intressant att veta att en man vid namn Thaksin Shinawatra (Thaksin Chinnawat) ทักษิณ ชินวัตร (26 juli 1949-) inledde sin politiska karriär i november 1994. Han hade bjudits in i det politiska arbetet av Chamlong Srimuang och partiet Palang Dharma.


(Thaksin Shinawatra)

Thaksin utsågs till utrikesminister i december 1994, men han var inte parlamentsmedlem. Han ersatte den tidigare utrikesministern Prasong Soonsiri (Prasong Sunsiri) ประสงค์ สุ่นศิริ (11 augusti 1927-), som senare skulle visa sig bli en tuff motståndare till honom. Thaksin avgick dock från sin post i februari 1995.


(Prasong Soonsiri)

1994 hade Chuan startat ett stort projekt som gick ut på att återplantera 5 miljoner rai skog. Detta för att ära kung Bhumibol som 1996 skulle fira att han suttit 50 år på tronen. Men projektet blev ett misslyckande då man inte ens nådde 40 procent av målet. Generaldirektören för skogsdepartementet (krom pa mai) กรมป่าไม้ avskedades från sin post efter anklagelser om korruption i förbindelse med projektet.

Chuans koalitionsregering kollapsade den 19 maj 1995 efter en ny korruptionsskandal som är känd som Sor Por Kor 4-01 สปก. 4-01. Här var en man vid namn Suthep Thaugsuban (Suthep Thüaksuban) สุเทพ เทือกสุบรรณ (7 juli 1949-) inblandad. Han var biträdande jordbruksminister i Chuans regering. Denne man kommer du också att få höra väldigt mycket mera om längre fram.


(Suthep Thaugsuban)

Suthep, som tillhörde Demokraterna, hade i samband med en landreform skänkt bort lagfarter på 592 bitar mark till 489 bönder i Khao Sam Liam เขาสามเหลียม, Kamala กมลา och Nakkerd hills (Khao Nakkoet) เขานาคเกิด i provinsen Phuket. Tanken var att marken skulle tillfalla fattiga bönder.

Det avslöjades emellertid senare att det fanns medlemmar från 11 välhavande familjer bland mottagarna. Skandalen resulterade i våldsam kritik från allmänheten och i pressen.

En månad före en annonserad misstroendeförklaring mot Chuans regim uppmanade Suthep sina supportrar från sin valkrets i Surat Thani att mangrant bege sig till Bangkok för att försvara hans rykte.

Enligt dokument från Wikileaks, som stammar från USA:s ambassad, hade många medlemmar i Sutheps eget parti länge klagat över Sutheps korrupta och oetiska uppförande.

Därefter hoppade Palang Dharma av regeringskoalitionen och inför hotet om en misstroendeförklaring valde Chuan att upplösa representanthuset och utlyste nyval som skulle hållas två månader senare.

Den 28 maj 1995 blev Thaksin Shinawatra handplockad av Chamlong Srimuang som ny ledare för Palang Dharma. Thaksin meddelade först att han personligen inte tänkte ställa upp i det kommande valet, men att han skulle fortsätta som partiledare.

Under Thaksins ledning började partiet ändra politisk inriktning från dess tidigare dominerande religiösa politik.


Stavningsvarianter;

Phak Chart Pattana; Chart Pattana Party (CPN), Nationell utveckling.

Aung San Suu Kyi; Aung San Suu Kyy.

Oscar Arias; Óscar Arias Sanchez.

Huin Sen; Hun Xen.

Thaksin Shinawatra; Taksin Shinawat.

Skogsdepartementet; Royal Forest Department.

Sor Por Kor 4-01; Sor Phor Kor (felaktigt).

Suthep Thaugsuban; Suthep Thuagsuban, Suthep Thuaugsuban.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-08, 17.54
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.