Modern tid - Thailand på 1990-talet
Suchinda Kraprayoon

De allmänna valen genomfördes som utlovats den 22 mars 1992. Det promilitära partiet Samakee Dhamma fick flest röster och erövrade 79 av 360 parlamentsplatser.

Innan valresultatet blev känt utsåg NPKC en ny senat som fylldes med ett stort antal militärer och poliser. Endast 116 av de 270 senatorerna var civilister. Det handlade då främst om affärsmän och byråkrater med kontakter till det militära.

Valnattens kväll kallade NPKC-cheferna Sunthorn Kongsompong och Kaset Rojananil till sig ledarna för Samakee Dhamma, Chart Thai (Thai Nation Party), Social Action, högermannen Samak Sundaravejs lilla parti Prachakorn Thai och Phak Rassadorn till flygvapnets högkvarter för att bilda en regering. Sammalagt fick den bildade koalitionsregeringen 195 parlamentsplatser.

Chart Thai, som tidigare letts av Chatichai, hade fått 74 parlamentsplatser, Social Action Party 31, Phak Prachakorn Thai 7 och Phak Rassadorn 4 platser i representanthuset.

Bland de prodemokratiska partierna i oppositionen blev New Aspiration Party (Chavalit Yongchaiyudh) det största med 72 platser. Demokraterna (Chuan Leekpai) fick 44 (-4) och Phak Palang Dharma (PDP) (Chamlong Srimuang) fick 41 (+35).

Chamlong som varit Bangkoks guvernör sedan november 1985 hade avgått den 22 januari 1992 för att kunna koncentrera sig på valrörelsen.

Det nya partiet Solidarity Party (Phak Ekkaphap) พรรคเอกภาพ fick 6 platser, Mass Party (Phak Muan Chon) พรรคมวลชน fick 1 plats (-4) och Thai People’s Party (Phak Puangchon Chao Thai) พรรคปวงชนชาวไทย 1 (-16).

Samakee Dhammas Narong Wongwan nominerades som premiärministerkandidat och han stod nu beredd att utses till denna post. Men tre dagar senare meddelade den amerikanska ambassaden att Narong 1991 hade nekats inresevisum till USA då han misstänktes vara inblandad i heroinsmuggling.

Detta tvingade den 67-årige Narong att ge upp sina ambitioner om att nå landets högsta politiska ämbete. Men han förnekade ihärdigt att han någonsin haft med narkotika att göra och uppmanade USA att presentera bevis för sina påståenden.

Den 3 april lät man nu istället nominera Suchinda som premiärministerkandidat och den 7 april 1992 visade det sig att generalen ljugit om sina politiska ambitioner då han själv tog över posten som premiärminister. Men Suchinda hade kanske inte räknat med vilka konsekvenser detta skulle få.

Andra källor hävdar att inget av koalitionspartierna kunde presentera en trovärdig ledare och att det var därför som Suchinda själv tog över makten. Det hade då bara gått drygt ett år sedan kuppen mot Chatichai.

Medan oppositionspartierna attackerade regeringen klädde studenter demokratimonumentet i svart som symbol för demokratins död. Chuan Leekpai och Chavalit Yongchaiyudh krävde ändringar i författningen där premiärministern måste vara invald i representanthuset, mera makt till representanthuset och en mindre senat.

Suchinda tog också över posten som försvarsminister och utnämnde flera generaler från klass 5 och andra allierade till nyckelpositioner, men han valde teknokratveteraner från Prems och Anands gamla regeringar för de viktiga ekonomiska posterna.

I kabinettet fanns det 11 parlamentsmedlemmar från Chatichais gamla regering, som NPKC tidigare hade anklagat för korruption! I kabinettet fanns också Thinapan Nakata (Thinnaphan Nakhata) ทินพันธุ์ นาคะตะ (19 mars 1934-), som varit Prems rådgivare under åtta år.


(Thinapan Nakata)

Den 8 april satte sig Chalard Vorachart (Chalat Worachat) ฉลาด วรฉัตร (31 juli 1943-), från Demokraterna, framför parlamentet och förklarade att han skulle fasta sig själv till döds om Suchinda inte avgick som premiärminister.


(Chalard Vorachart)

Detta blev en tändande gnista för oppositionen och fler aktivister anslöt sig till hungerstrejken trots att de trakasserades och hotades av Red Gaurs-liknande typer. Antalet demonstranter växte för varje dag och den 16 april då parlamentet öppnade kunde man på TV se hur oppositionen demonstrativt hade klätt sig i svart.

Den 20 april hade antalet hungerstrejkande växt till över 40 personer och samma dag organiserade oppositionen en demonstration framför parlamentet där 50 000 personer deltog.

Den 30 april kollapsade Chalard och han fördes medvetslös till sjukhus. Men det skulle senare visa sig att han överlevde. Efter Chalards kollaps började demonstranterna tappa kraft.

Trots att regeringen förbjudit både radio och TV att rapportera om demonstrationerna var tidningarna ändå fulla av rapporter om det som hände.


Stavningsvarianter;

Solidarity Party; Ekkaparb Party, Unity?

Mass Party; Muan Chan.

Thinapan Nakata; Thinnapan Nakata.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-08, 17.54
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.