Den 9 november 1997 gjorde den pragmatiske Chuan Leekpai återigen comeback som premiärminister i en ny flerpartikoalition. I regeringskoalitionen ingick förutom Demokratiska partiet även Chart Thai, Social Action Party (SAP), Solidarity Party (Phak Ekkaphap), Liberal Integrity Party (Seritham Party), Palang Dharma, Thai Party och en majoritet av Prachakorn Thai (Thai Citizen Party). Redan från början uppstod flera konflikter inom koalitionen vilket gjorde reformarbetet trögt och den långsamma återhämtningen från den ekonomiska krisen gjorde folket otåligt och regeringen var inte populär.

Chuans finansminister Tharin Nimmanhemin ธารินทร์ นิมมานเหมินท์ (29 oktober 1945-) från Chiang Mai ordinerade en besk medicin för att ta landet ut ur krisen och bidrog inte till att öka regeringens popularitet. Trots regeringens svårigheter med att genomföra viktiga reformer fortsatte Chuans regering ändå sitt arbete. Chuan försökte minska militärens inflytande över politiken och utsåg Surayud Chulanont till ny överbefälhavare 1998-2002 som förklarade att han inte hade några egna politiska ambitioner. Dessutom utsåg Chuan sig själv till försvarsminister.

Surayud, som var son till den numera avlidne kommunisten Phayom Chulanont, hade då hans far befann sig i Kina tagit värvning i den thailändska armén. Därmed hade far och son hamnat på var sin sida i kampen för och emot kommunismen. Därför menade man att Surayud kände sig pressad att visa att han var en lojal soldat som bara var intresserad av landets bästa.

Det fanns emellertid kritiker som menade att utnämnandet av Surayud till överbefälhavare och Chuans försök att minska militärens roll i thailändsk politik var en kuliss för att förbättra militärens anseende, som skadats efter händelserna i maj 1992. Man menade att det i själva verket var Prem Tinsulanonda stod bakom denna nya politik.

Thailändska cyniker hävdade att det trots de ständiga bytena på landets toppost egentligen aldrig hade blivit några förändringar. Det utbredda röstköpet och den beskyddade korruptionen var ett hån mot demokratin och innan dessa problem blev lösta skulle landets demokratiska status och politiska stabilitet fortsatt ifrågasättas.

1999 hade ekonomin i Thailand förbättrats och tillväxten låg på nära fyra procent och flera företag rapporterade ökade vinster. Den thailändska ekonomin bestod av flera framgångsrika näringar; från textil till elektronik, samt ris och gummi. De viktigaste exportländerna återfanns i Asien och Japan var den viktigaste marknaden. Thailand är som bekant också ett välbesökt turistland och hade 2005 drygt 11 miljoner besökare som sedan ökade till 26 miljoner 2013.

Nästan hela den ekonomiska utvecklingen hade kommit storstäderna till godo, medan landsbygden fortfarande var relativt fattig. Nordöstra Thailand var fortfarande den fattigaste delen av landet och härifrån rekryterades många av landets arbetare. En betydelsefull del av den thailändska ekonomin var fisket och landet hade Asiens tredje största fiskeflotta efter Kina och Japan. Thailand hade också blivit ett internationellt centrum för piratföretag som tillverkade förfalskade märkesvaror såsom klockor och kläder.

I mars 1999 utbröt det protester mot beslutet att tilldela den tidigare premiärministern Thanom Kittikachorn en militär hederstitel, Nai Thahan Phiset นายทหารพิเศษ, som speciell kunglig vakt. Folket hade inte glömt att han var en av männen bakom krossandet av demokratirörelsen 1973. Premiärminister Chuan Leekpai, som var mannen bakom beslutet, planerade att bilda en speciell kommission för att se över de historiska källorna från händelserna den 14 oktober 1973. Om någon sådan kommission blev verklighet känner jag dock inte till.

Det var ironiskt att Chuan, som hade byggt sin politiska ställning genom att vara en hängiven förespråkare för demokrati, blev den som skulle ge Thanom en militär honnörspost. En förlägen Chuan räddades av att den då 87-årige Thanom undanbad sig utmärkelsen. 

(Thanom i galauniform)

(Thanom i sitt hem i Bangkok)

2000 hölls det första valet till senaten enligt den nya författningen. Inga regelrätta valkampanjer tilläts och därför valdes i stor utsträckning välkända personer. Den nya senaten bestod till stor del av äldre män såsom höga militärer och gamla politiker. På grund av misstankar om fusk genomfördes omval på flera håll.

Trots att Chuan allmänt hade betraktats som hederlig med målsättningen att bekämpa korruptionen i landet drabbades både han och hans regering av flera korruptionsskandaler. Här nedan kommer några exempel på detta.

Rakkiat Sukthana รักเกียรติ สุขธนะ (4 april 1954-), som hade varit Chuans hälsominister under perioden september 1997-september 2000, blev anklagad för att ha tagit emot en muta på fem miljoner baht från en medicinalfirma och för att ha tvingat statliga sjukhus att köpa medicin till överpriser. Efter att ha blivit dömd skyldig och släppts mot borgen gick han under jorden.

(Rakkiat Sukthana)

Han dömdes i sin frånvaro i oktober 2003 till 15 års fängelse. Domen fastslog också att tillgångar värda drygt 233 miljoner baht skulle konfiskeras från Rakkiat. Detta var den summa som man menade att han tillskansat sig genom myndighetsmissbruk under sin tid som hälsominister. Dessutom skulle 42 av hans markområden i fyra provinser auktioneras bort.

Rakkiat lyckades hålla sig borta från polisen i drygt ett år, men den 30 oktober 2004 blev han arresterad då han joggade i en park. Han släpptes sedan från fängelset den 29 oktober 2009 efter att ha avtjänat en tredjedel av sitt straff. Straffet hade reducerats på grund av hans goda uppförande i fängelset. Han blev sedan munk efter fängelsetiden.

Transport- och kommunikationsministern Suthep Thaugsuban, vars utdelning av mark bidragit till Chuans första regerings fall, ansågs ha kopplingar till missbruk av statliga medel som använts för att starta ett kooperativ i hans hemprovins Surat Thani.

En skandal som handlade om överpriser på fröer, som såldes till bönderna på landsbygden, tvingade den biträdande jordbruksministern att avgå. Skandalen har också fått namnet det ätbara staketet.

En avverkningsskandal i nationalparken Salween (Utthayan Haeng Chat Salawin) อุทยานแห่งชาติสาละวิน i provinsen Mae Hong Son uppmärksammades 1997. Uppemot 20 000 träd hade fällts illegalt och märkligt nog påträffades en del av de avverkade träden på Demokratiska partiets kontorsområde i provinsen Phichit.

Den gamle ungturken Sanan Kachornprasart som blivit inrikesminister och ytterligare åtta andra ministrar hade deklarerat mindre tillgångar än de hade och Sanan blev senare förbjuden att verka politiskt i fem år av författningsdomstolen (san ratthathammanun) ศาลรัฐธรรมนูญ (ศร.).

Thailands dåvarande nationella antikorruptionskommission, som då var känd under det engelska namnet National Counter Corruption Commission (NCCC), upptäckte också att Chuan själv hade odeklarerade aktier i ett kooperativ på landet. Observera att NCCC, som bildats 1997, byter namn till Thailands nationella antikorruptionskommission (khana kammakan pong kan lae prap pram kan thucharit haeng chat) คณะกรรมการป้องกันและปราบปรามการทุจริตแห่งชาติ den 15 juli 2008. Antikorruptionskommissionens engelska namn är National Anti-Corruption Commission (NACC).

(Antikorruptionskommissionens emblem)

Under 2000 utsattes Chuans regering för flera misstroendeförklaringar, men klarade sig varje gång. I november upplöste dock Chuan parlamentet och alla väntade på valen i januari 2001.