Kungligheter, övriga personer & kuriosa - Kungafamiljen i Thailand
Den kungliga familjens bakgrund (Del 1)

Under mina studier av Thailands historia har jag upptäckt att den moderna thailändska monarkins historia är ett ämne som måste behandlas med stor varsamhet. Problemet är att en korrekt historieskrivning i värsta fall kan resultera i ett åtal om majestätsbrott. Detta kommer jag att berätta litet mera om i artikeln "Lagen om majestätsbrott" längre fram i detta avsnitt.


Delar av det som står här nedan finns även omtalat i huvudtexten på min hemsida. Du kommer också upptäcka att thaistavningen av många namn och platser även finns med i huvudtexten.


Den numera bortgångne kung Bhumibol Adulyadej (Phumiphon Adunyadet) ภูมิพลอดุลยเดช (5 december 1927-13 oktober 2016) föddes en kylig decemberdag på Cambridge Hospital โรงพยาบาลเคมบริดจ์ i Massachusetts รัฐแมสซาชูเซตส์ USA, klockan 08.45 måndagen den 5 december 1927.

(Cambridge Hospital heter idag Mount Auburn Hospital โรงพยาบาลเมาท์ออเบิน.)

Bhumibols pappa var den siamesiske prinsen Mahidol Adulyadej (Chao Fa Mahidon Adunyadet) เจ้าฟ้ามหิดลอดุลยเดช (1 januari 1892-24 september 1929). Han är även känd som prinsen av Songkhla. Bhumibols mamma var då känd som Mom Sangwan (Mom Sangwan) หม่อมสังวาลย์ (21 oktober 1900-18 juli 1995).

Sangwan, som hon hette som ung, kom från provinsen Nonthaburi. En källa säger att hon var dotter till en guldsmed och en källa säger att hennes pappa var en thai-kines som var gift med en siamesiska. Författaren Paul M. Handley säger att hon föddes av fattiga föräldrar med kinesisk härstammning på andra sidan Chaophrayafloden mittemot kungliga palatset.


(Sangwan som ung)

Genom, för mig litet oklara, släktkontakter hade Sangwan vid sju års ålder hamnat i kunglig tjänst i Suan Hongsa Royal Villa (Phra Tamnak Suan Hong) พระตำหนักสวนหงส์ på Dusitpalatsets område. Där tjänstgjorde hon hos den enda överlevande dottern till änkedrottning Savang Vadhana (Sawang Watthana) สว่างวัฒนา (10 september 1862-17 december 1955).


(Suan Hongsa Royal Villa)

Denna dotter var prinsessan Valaya Alongkorn (Chao Fa Walai Alongkon) เจ้าฟ้าวไลยอลงกรณ์ (16 april 1884-15 februari 1939). Drottning Savang Vadhana var för övrigt också mor till prins Mahidol och Valaya Alongkorn var hans äldre syster.


(Valaya Alongkorn, Savang Vadhana och Mahidol Adulyadej)

Uppenbart bestod Sangwans plikter först bara i att visa upp sig en gång på morgonen då hon vaknade och en gång på kvällen.

Sangwan var det tredje barnet i en familj med fyra barn. Hennes äldre bror och syster hade dött då de var små och kvar fanns bara kvar en yngre bror vid namn Thomya ถมยา. Nio år gammal blev Sangwan föräldralös och hennes faster, som försörjde sig genom att tillverka sötsaker och sälja rullade cigaretter, tog då hand om henne.

Efter diverse skolgång och en utbildning till sjuksköterska fick hon till sist ett kungligt stipendium för att studera vidare i USA. Då Sangwan skulle ha ett pass behövde hon ett efternamn, vilket inte var vanligt före 1913. Hon valde då efternamnet Talapat (Talaphat) ตะละภัฏ.

Sangwan Talapat สังวาลย์ ตะละภัฏ lämnade Bangkok den 13 augusti 1917 ombord på fartyget Kuala. Ombord fanns nästan 20 andra siamesiska studenter. Resan gick via Singapore, Hongkong, Japan och Hawaii och efter sex veckor anlände fartyget till San Francisco ซานฟรานซิสโก.

Det första året bodde Sangwan hos en amerikansk famlij i Berkeley. Under denna tid gick hon i en skola vid namn Emerson School, tillsammans med sin väninna Ubol Palakawongse na Ayudhya (Ubon Palakawong na Ayutthaya) อุบล ปาลกะวงศ์ ณ อยุธยา. Dessutom gick hon i söndagsskola för att lära mer om den kristna tron.

På kvällen den 21 september 1918 anlände Sangwan till Boston บอสตัน med tåg från San Francisco. Hon hade sällskap av ytterligare åtta andra siamesiska studenter.

På stationen hälsades de välkomna av prins Mahidol Adulyadej, som hon aldrig träffat tidigare, och han följde studenterna till deras första tillfälliga bostad. Under perioden 1916-1921 hade prins Mahidol nämligen frivilligt valt att ta hand om de siamesiska studenterna här och hjälpte dem med deras utbildningar, deras sociala liv och ibland även ekonomiskt.

Det var så Sangwan träffade sin blivande man och enligt hörsägen skall det ha blivit kärlek vid första ögonkastet. Prins Mahidols rumskamrat Pradit Sukhum ประดิษฐ์ สุขุม (som senare blev till Luang Sukhum Nayapradit (Luang Sukhum Naiyapradit) หลวงสุขุมนัยประดิษฐ) (1 maj 1904-17 maj 1967) har sagt att prinsen väckte honom, då han kom hem efter klockan två på natten, och sade till honom: “De två flickorna har kommit. Sangwan är mycket söt, skall du veta."


(Pradit Sukhum)

Sangwan flyttade därefter till en ny bostad där hon bodde till den 28 september. Därefter hade prins Mahidol ordnat så att flickorna fick bo hos en familj i Hartford ฮาร์ทฟอร์ด, Connecticut รัฐคอนเนตทิคัต. Han hade också ordnat så att de skulle gå på North Western Grammar School för att de skulle bli bättre på att läsa, skriva och tala engelska.

Prins Mahidol blev plötsligt mycket intresserad av hur det gick för Sangwan och han blev en flitig besökare till Hartford. Det hela slutade med att de förlovade sig här 1919.

Förlovningen var en privat tillställning där prinsen gav Sangwan en hjärtformad ring med diamanter. Trettio år senare skulle samma ring i sin tur skänkas av Sangwans son till sin kommande brud.

Efter förlovningen flyttade Sangwan tillbaka till Massachusetts. Den här gången till Cambridge เคมบริดจ์ där hon bodde fram till augusti 1919.

Då är det dags att berätta litet mer om prins Mahidols bakgrund. Tolv år gammal 1904 hade han skickats till England för utbildning vid Harrow School. Två år senare började han en militär marin utbildning i Tyskland. Efterhand som prinsen mognade minskade dock hans intresse för en karriär inom den siamesiska flottan.

I Berlin brukade prins Mahidol träffa kejsar Vilhelm II (r. 15 juni 1888-9 november 1918) och ibland underhölls han av kejsaren i Potsdam พอทสดัม.

1914 återvände prins Mahidol till sitt hemland till en hög position i marinen. Men han var nu övertygad om att vad Siam behövde som mest var kunskap i sjukdomsbekämpning. Han beslöt sig därför för att ge upp sin karriär inom flottan för att istället studera medicin och hälsovård.

Med kungens tillåtelse bestämde han sig ännu en gång för att lämna sitt hemland för att utbilda sig till läkare vid Harvard University มหาวิทยาลัยฮาร์วาร์ด i Massachusetts, USA.

Den 27 augusti 1916 anlände prins Mahidol till Massachusetts med tåg. Han hälsades välkommen av Harvardprofessorn Jens Iverson Westengard เจนส์ ไอเวอร์สัน เวสเตนการ์ด (15 september 1871-17 september 1918) på Bostons station.


(Jens Iverson Westengard)

Denne Westengard hade tidigare varit rådgivare till den siamesiska regeringen under perioden 1908 eller 1909-1915. Det var Westengard som ordnat så att prinsen kunde studera vid Harvard. Westengards arbete blev så uppskattat att han fick titeln Phraya Kanlayanmaitri พระยากัลยาณไมตรี.

Under perioden 1916-1919 bodde prins Mahidol i Cambridge och under perioden 1919-1921 bodde han i Boston.

I samband med sin ankomst till USA blev prinsen intervjuad av både Boston Globe och New York Times. I dessa intervjuer förklarade han att han kommit till USA för att studera hälsovård för att förbättra villkåren för sitt folk.

I intervjun med Boston Globe, som publicerades den 24 september 1916, sade prins Mahidol bland annat följande;

“Jag vill inte på något sätt bli behandlad annorlunda än någon annan då jag befinner mig här,” förklarade prinsen den sista kvällen med ett smittsamt leende. “Jag är inte här för att roa mig själv, även om jag förväntar mig mycket glädje över mina erfarenheter här, eller att göra av med en massa pengar utan jag är här för att studera hårt och tillämpa mina kunskaper för mitt lands bästa.”

“Jag vill inte vara känd som ”prinsen” då jag är här,” fortsatte den unge mannen uppriktigt. “Det vardagliga mister Songkhla passar mig mycket bättre. En av mina titlar är nämligen hertigen av Songkhla och då jag är här föredrar jag att använda detta namn med det amerikanska prefixet mister."

I intervjun med New York Times som publicerades den 25 september 1916 sade prinsen bland annat följande;

Det är inte troligt att jag kommer att nå tronen, men det bekymrar mig inte, inledde prinsen. “Min ambition är att leva ett meningsfullt liv. Jag skulle kunna leva ett komfortabelt liv och hedras som kungens bror, men jag tycker det är dumt att jag skall bli hedrad bara för att jag råkar vara den jag är. Om jag skall hedras vill jag att det skall vara för något jag förtjänat.”

Jag har här ovan berättat om förlovningen mellan prins Mahidol och Sangwan. Ett äktenskap med en kvinna utanför kungafamiljen var inte välsett. Men drottning Savang Vadhana tyckte om Sangwan och då prinsen inte befann sig så högt upp i tronföljden gav kungen sitt medgivande till äktenskapet.

Paret gifte sig i Bangkok den 10 september 1920 och återvände sedan till Boston, USA där prinsen fortsatte sina studier. Sangwan studerade samtidigt hushållsekonomi och omvårdnad vid Simmons College วิทยาลัยซิมมอนส์ och skolhälsovård vid Massachusetts Institution of Technology (MIT) สถาบันเทคโนโลยีแมสซาชูเซตส์.

Det skall tilläggas att då prins Mahidol gifte sig med Sangwan fick hon titeln Mom.

Men den 24 september 1921 lämnade de Boston och reste till Europa. Här inledde paret ett intensivt resande som också omfattade Mellersta Östern och Asien. Det handlade både om nytta och nöje och ibland om kungliga uppdrag. Deras första barn, prinsessan Galyani Vadhana (Kanlayani Watthana) กัลยาณิวัฒนา (6 maj 1923-2 januari 2008) föddes därför i London.

Liksom många av sina syskon var prins Mahidol ofta sjuk, vilket en del menade hade att göra med inavel. Chulalongkorns officiella drottningar var nämligen alla hans halvsystrar och många av deras barn dog tidigt.

1925 flyttade familjen Mahidol till Heidelberg ไฮเดลเบิร์ก där prinsen fick medicinsk behandling. Den 20 september samma år föddes barn nummer två. Den här gången blev det en son som fick namnet Ananda Mahidol (Ananthamahidon) อานันทมหิดล (20 september 1925-9 juni 1946).

Två månader senare dog kung Vajiravudh utan att lämna någon manlig arvinge efter sig. Åren innan hade tre av prins Mahidols kungliga halvbröder dött en alltför tidig död. Kung Prajadhipok (Prachathipok) ประชาธิปก hade heller inte någon manlig arvinge och plötsligt hade prins Mahidol seglat upp som möjlig tronföljare.

Men han hade tillbringat mer än halva sitt liv utanför Siam och han påstods vara kritisk till den traditionella siamesiska monarkin och anhängare till demokrati enligt amerikansk modell. Därför menade många att prins Mahidol var villig att låta sin mäktige halvbror prins Paribatra överta rollen som tronföljare.

1926, efter kung Prajadhipoks kröning, återvände familjen Mahidol till USA där prinsen sedermera tog en examen i medicin vid Harvard University. Hans tanke var att återvända till Siam med moderna medicinska kunskaper.

Prinsen och hans fru levde ett bekvämt liv och sades älska USA och sin exklusiva bostad i Brookline. Brookline är en välbeställd förort till Boston Massachusetts. De gjorde regelbundna utflykter i sin stora bil och hade hjälp av tjänstefolk som skötte barnen och hushållet.

Den i huvudtexten omtalade siamesiske rådgivaren till Rama VI, Francis B. Sayre, tillhörde prins Mahidols nära vänner och de umgicks flitigt.


(Francis B. Sayre)

Den 5 december 1927 föddes parets tredje och sista barn, den nuvarande kungen Bhumibol Adulyadej. Mindre än tre timmar efter födseln telegraferade prins Mahidol den glädjande nyheten till sin mamma och bad samtidigt sin halvbror Rama VII om ett namn till sonen.

Nio dagar senare kom ett telegram från Siam. I telegrammet meddelade Mom Chao Damras Damrong Devakula (Mom Chao Damrat Damrong Thewakun) หม่อมเจ้าดำรัสดำรงค์ เทวกุล att Rama VII givit sonen namnet Bhumibala Aduladeja (som senare ändrades till Bhumibol Adulyadej). Fritt översatt lär namnet betyda Landets styrka med ojämförbar makt.


(Mom Chao Damras Damrong Devakula)


(Bhumibol med sin far)

Trots Sangwans status som icke kunglig fick båda sönerna till prins Mahidol titlarna Phra Ong Chao พระองค์เจ้า. I slutet på 1927 proklamerade nämligen Prajadhipok att alla söner till hans kungliga bröder och farbröder med titeln Chao Fa เจ้าฟ้า skulle vara berättigade till titeln Phra Ong Chao oavsett mammans status.

Ovanstående titlar förklaras längre fram i "Ayutthaya", "Konungariket Ayutthaya", artikeln "Kung Trailok (1448-1488).”

I och med sitt beslut hade Prajadhipok nu skapat ett antal nya framtida möjliga arvtagare till tronen då prins Mahidols bröder bara hade producerat två söner.

Prins Chakrabongse Bhuvanath (Chao Fa Chakraphong Phuwanat) เจ้าฟ้าจักรพงษ์ภูวนาถ (3 mars 1883-13 juni 1920) hade lämnat efter sig sonen Chula Chakrabongse (Phra Ong Chao Chula Chakraphong) พระองค์เจ้าจุลจักรพงษ์ (28 mars 1907-10 december 1963), som han fått med en ryska.

Prins Chudadhuj Dharadilok (Chao Fa Chudathut Tharadilok) เจ้าฟ้าจุฑาธุชธราดิลก (5 juli 1892-8 juli 1923) hade lämnat efter sig sonen Varananda Dhavaj (Mom Chao Waranon Thawat) หม่อมเจ้าวรานนท์ธวัช (19 augusti 1922- 14 september 1990), vars mor var en vanlig kvinna från folket.

Det kan vara intressant att veta att prins Varananda Dhavaj gifte sig med kung Bhumibols syster Galyani Vadhana 1969 och upphöjdes till Phra Ong Chao.

Prins Mahidols gode vän Francis B. Sayre har skrivit om sina samtal med prinsen. I april 1928, tre veckor efter sin examen i medicin, hade prins Mahidol blivit allvarligt sjuk och inlagd på Boston Hospital. Det handlade om blindtarmsinflammation.

Då han fruktade att han kunde dö antydde han för Sayre att någon av hans söner i framtiden eventuellt kunde bli aktuella som tronarvingar. Om så skulle bli fallet bad han Sayre att framföra till kungen att detta var mot hans vilja.

Prinsens blindtarmsoperation försenade familjens hemresa till Siam. Resan hem gick via Europa och påbörjades den 15 juli 1928 och i december 1928 var de åter på siamesisk mark.

När prins Mahidol återvänt till Bangkok uppstod en livlig diskussion om prinsen som tronarvinge. Han ansågs visserligen som klok, men excentrisk och mindre politiskt erfaren än den obeslutsamme Prajadhipok. Andra kritiserade hans frus bakgrund. Hans sjuklighet var också en belastning för monarkin.

I kungliga och diplomatiska kretsar påstods det också att han hade republikanska tankar. Men trots detta hade han många anhängare då många fruktade alternativet prins Paribatra Sukumbhand (Chao Fa Boriphat Sukhumphan) เจ้าฟ้าบริพัตรสุขุมพันธุ์ (29 juni 1881-18 januari 1944), som kontrollerade den siamesiska armén.

En besviken prins Mahidol insåg snart att hans kungliga ställning inte tillät honom att arbeta på det sätt han ville som läkare vid Sirirajsjukhuset i Bangkok. Mötena med patienterna måste ske på det kungliga hovspråket rachasap ราชาศัพท์, som få utanför hovet begrep. Prins Mahidol fick dessutom bara beröra sina patienters huvuden.

Fast besluten att kunna tillämpa sina kunskaper i västerländsk medicin för att hjälpa andra lämnade han familjen för att arbeta vid McCormick Hospital โรงพยาบาลแมฃฃอมิฃ, som var ett amerikanskt missionärssjukhus i Chiang Mai.

Den hårt arbetande prinsen reste till Chiang Mai i april 1929. Här tog han hand om sina patienter både dag och natt och donerade själv sitt eget kungliga blod till behövande. Trots att han själv led av en njursjukdom fortsatte han sitt hårda arbete.

Efter 24 dagar i Chiang Mai blev han sjuk och återvände till Bangkok för att delta i en kremering. Efter detta hade han planerat att återvända till Chiang Mai. Denna gång tillsammans med sin familj.

Men det blev inte som han tänkt sig utan fyra månader senare, den 24 september 1929, blev han 37 år gammal offer för sin egen dåliga hälsa. Uppenbart led han vid tiden för sin död av en leverböld.

Prins Mahidol är ihågkommen med stor aktning som fader till den moderna thailändska medicinen.


Stavningsvarianter;

Sangwan Talapat; Sangwal Talabhat, Sangwal Talapat.

Ubol Palakawongse na Ayudhya; Ubol Palakwong na Ayutthaya.

Phraya Kanlayanmaitri; Phya Kalyans Maitri.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-05-04, 13.19
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.