Kungligheter, övriga personer & kuriosa - Kuriosa
Highslide JS
Phra Savet Adulyadej Pahon
De "vita" elefanterna

Det är långt ifrån alla som sett en så kallad "vit" elefant som blivit imponerade. 1895 skriver en uppriktig engelsman följande i sin privata journal;

”Den romantiska beskrivningen har ingen motsvarighet i verkligheten och den vita elefanten förefaller vara mer eller mindre ett bedrägeri. Den är inte alls vit utan bara jordfärgad…

Experterna försöker övertyga oss om att färgen påminner om aska och försöker vända ens uppmärksamhet mot de skära ögonen och de vita tånaglarna, utan att lyckas!”

Men uttrycket vit elefant är mer europeiskt än thai. Thailändarna själva använder inte ordet vit utan talar om en chang phüak ช้างเผือก, vilket mera korrekt översatt betyder albinoelefant.


(En "vit" elefant)

Det finns många teorier om kulten kring de vita elefanterna. De värdesattes mycket högt av de siamesiska och burmesiska kungarna och reds också av kungarna på Sri Lanka på 1300-talet.

Även khmererna lär ha satt stort pris på dessa tjockhudingar. Att de är så sällsynta i naturen skall ha bidragit till tankar om att en vit elefant var en inkarnation av något slags väsen som kommit långt på sin väg mot Nirvana.

En mindre kontroversiell åsikt är att den vita elefanten helt enkelt blivit en symbol för monarkins storhet. Därför blev en nyupptäckt vit elefant alltid mycket uppskattad och förebådade goda tider för monarken. Så var det i alla fall tidigt under Siams historia och då en budbärare rapporterade om upptäckten av en ny vit elefant blev han rikligt belönad.

Men enligt en utländsk skildring från kung Mongkuts regeringstid (1851-1868) blev en sådan budbärare utsatt för den tvivelaktiga belöningen att få munnen, öronen och näsborrarna fyllda med guld! Hur detta utfördes i praktiken kan jag tyvärr inte svara på.

Den första rapporterade fångsten av en vit elefant i Ayutthaya var 1471 under kung Trailok (1448-1448). Den portugisiske jesuiten Fernao Mendes Pinto skrev 1554 om sitt besök i Siam omkring sex år tidigare att kung Chakkraphat (1548-1569) titulerades Phra Chao Chang Phüak (Lord of the White Elephant).

Bland kung Chakkraphats cirka 300 elefanter fanns det troligen sju vita. Som en konsekvens av detta startade den avundsjuke burmesiske kungen Bayinnaung ett krig mot Ayutthaya då hans begäran om att få någon eller några av dessa som gåva förvägrades honom. Detta berättar jag om i "Ayutthaya," "Ayutthaya och kontakterna med väst," artikeln ”Krig mot Burma - ”Elefantkriget”.

Pinto hade privilegiet att få bevittna en procession av en vit elefant genom Ayutthaya till en avskärmad badpaviljong vid en flodstrand. Men Pinto, liksom de flesta andra vanliga dödliga, hindrades från att bevittna själva tvagningsritualen.

Den magnifika besten med ett sadeltäcke av guldtyg och silverkedjor kom gående efter 160 små hästar och 83 andra elefanter och bakom honom följde nästan 40 siamesiska dignitärer sittandes på sina elefanter. Hela tåget stannade upp då den vita elefanten gjorde en paus och dess urin samlades med stor noggrannhet upp i en förgylld hink.

Kung Narai (1656-1688) hade som en av sina favoritsysselsättningar att fånga vilda elefanter. Siameserna blev mycket skickliga på detta och många elefanter exporterades till Indien. Men Siam exporterade aldrig några vita elefanter.

På den första officiella siamesiska flaggan 1855 och fram till 1917 (då den nuvarande trikoloren blev standard) fanns den vita elefanten avbildad.

Den finaste vita elefant som skådats i väst var en burmesisk skönhet vid namn Pawa (Pawah, Pa Wa). Hon kunde beskådas på London Zoo 1926, kort tid före sin död i USA.

Det verkar inte som om det någonsin funnits några krav om att en vit elefant skulle vara fullkomligt albino. Det första steget i avgörandet om en elefant är vit eller ej är studier av hudens färg och de ljusare fläckar som finns på huden.

Ögonen skall vara stora som på en ko och ha en vit kant. En kolsvart iris är det klart bästa, men inte absolut nödvändigt. De två pucklarna som finns på den asiatiska elefanten (den afrikanska har bara en) skall vara så uttalade att en man skall kunna vila sin nacke mellan dessa på ett fullvuxet exemplar.

Svansen skall hänga rakt ned från kroppen och ”ha sitt eget liv”, som en källa uttrycker det. Om hårstråna på dess spets når marken är det väldigt bra. De finaste öronen hänger ”vackert” och är så långa att de kan nå varandra om de dras fram över ögonen.

Det bästa är om tånaglarna är röda med fina vita eller rosa mönster på undersidorna. Om tre hårstrån kommer ut från samma por är det också ett väldigt positivt tecken. Hårväxten bakom öronen, huvudet och ryggen är också viktig. Ju längre snabel elefanten har desto bättre.

Gammal siamesisk lag krävde att alla infångade elefanter och elefanter födda i fångenskap skulle registreras. Detta stammar från den tid då elefanterna var mycket viktiga för krigförsel och en armés styrka kunde avgöras av tillgången på denna tids stridsvagnar. Ännu idag måste alla elefanter registreras.

Det finns fyra grader av vita elefanter och kungen har alltid haft äganderätten till dem. Ännu idag tillfaller en eventuell nyupptäckt vit elefant kung Bhumibol. Men med tanke på den stora kostnaden för förvaring av dessa accepteras bara de som väl uppfyller kraven som nämnts här ovan.

På nuvarande kung Bhumibols palatsområde finns idag sex stallar med 11 kungliga elefanter som mycket sällan ses offentligt. Sex av dem har genomgått buddhistiska och brahmanska ritualer, som bekräftat att de är vita. Utländska dignitärer äras ibland med ett besök i elefantstallarna.

Den mest magnifika av dem alla är en tjur vid namn Phra Savet Adulyadej Pahon (Phra Sawet Adunyadet Phahon) พระเศวตอดุลยเดชพาหนฯ (enligt uppgift född i frihet 1951), som är känd för sin våldsamhet och självständiga natur.

Han kommer från provinsen Krabi กระบี่ i södra Thailand och betraktas som den finaste vita elefanten under hela Chakridynastin.


(Phra Savet Adulyadej Pahon och kung Bhumibol)

Phra Savet Adulyadej Pahons mest kända företrädare var Phra Savet Worawan (Phra Sawet Worawan) พระเศวตวรวรรณฯ i kung Chulalongkorns elefantstall och han dog två år efter Chulalongkorns död. Det görs inga försök att avla fram vita elefanter.

Dagens vita elefanter, med undantag av Phra Savet Adulyadej Pahon, rids av mahouter (elefantdrivare) och tillrättavisas mjukt om de missköter sig. Belöning för ett gott uppförande anses leda till bättre resultat.

Varje elefant har två mahouter varav en ofta är sysselsatt med att samla gräs. En elefant kan konsumera över 300 kilo gräs per dag samt en stor korg med 30 kg bananer och uppemot 6 kg sockerrör. Kokosnötter är en extra belöning.

Då det gäller tillskott av vitaminer och järn har det tyvärr blivit omöjligt att preparera maten med piller. Elefanterna avslöjar varje försök att lura dem, vilket har fått till följd att de måste få en årlig injektion av det som saknas dem.

I början av 1980-talet fanns det allvarliga funderingar på att flytta de kungliga elefanterna till ett område nära palatset Phu Phing พระตำหนักภูพิงค์ i Chiang Mai. Även om detta skulle ha fått traditionsbundna att rynka på ögonbrynen var det av praktiska skäl som de fick stanna kvar. De är alltför vana vid sin trygga omgivning i Bangkok och förmodligen inte speciellt lämpade att klara sig i vild natur.


Externa länkar;

Phra Savet Adulyadej Pahon
http://www.elephant.se/database2.php?elephant_id=3990

Pawa
http://www.elephant.se/database2.php?elephant_id=2847

Vita elefanter
http://en.wikipedia.org/wiki/White_elephant

Externa länkar på thai;

Vita elefanter
http://www.himmapan.com/thai/himmapan_elephant_whiteelephant.html

Denna artikel senast uppdaterad: 2016-10-07, 06.47
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.