Forntid - Thailand och omkringliggande länder före och under taifolkens ankomst
Lawafolket och wafolket

I norra Sydostasien bodde tidigt lawa-folket. De betraktas etniskt och språkligt tillhöra samma folkgrupp som mon- och khmerfolket.

Lawafolket befann sig tidigt mellan monfolket i väster och khmerfolket i öster och hade bosatt sig i nord-sydlig riktning utmed Chaophrayas flodsystem. Allmänt anses lawafolket vara ett av de äldsta folkslagen som bosatte sig i nuvarande Thailand.

På 400-900-talet fanns det lawa och mon i centrala nuvarande Thailand. Här levde de i det som idag är känt som staden Lopburi. En del hävdar att namnet Lopburi härstammar från namnet Lawaburi och staden blev en central plats för konungariket Lavo.

Detta rike existerade från 600-talet och framåt för att sedan bli uppslukat av konungariket Ayutthaya på 1300-talet. En källa är så specifik att årtalet anges till 1388.

Nuvarande norra Thailands dalgångar befolkades av lawafolket före taifolkens ankomst till området. Det påstås att staden Chiang Mai senare grundades på en plats där en lawastad vid namn Wiang Nopburi เวียงนพบุรี en gång hade legat.

I dagens Thailand finns det omkring 17 000 lawa. De delas upp i västliga lawa och östliga lawa. De västliga finns i området vid distriktet Mae Sariang แม่สะเรียง i den södra delen av provinsen Maehongson. De östliga lawa finns i Bo Luang บ่อหลวง som ligger i distriktet Hot ฮอด och i distriket Chom Thong จอมทอง i provinsen Chiang Mai.

Lawafolket har inget eget skriftspråk och levde tidigare som svedjebrukare med animistisk stamreligion, men idag finns det både buddhister och kristna bland dem.

Ibland förväxlas lawafolket med wafolket ว้า. En del källor säger att deras språk är nära släkt med varandra. Huvuddelen av wafolket finns idag i gränsområdet mellan Kina och Burma. I Burma finns det 800 000 wa i den norra delen av Shanstaten och den östra delen av Kachinstaten (Rat Kachin) รัฐกะฉิ่น. I Kina finns det 400 000 i Yunnanprovinsen.


(Wa-kvinnor i Yunnan dansar en "hårsvängardans")

De wa som kommit till Thailand har kommit under modern tid och det finns idag omkring 10 000 wa i provinsen Chiang Rai och Chiang Mai. De har inte fått status som bergsfolk.

En gång i tiden delade man upp wafolket i två grupper med de föga smickrande namnen vilda wa, eller skogswa, och tama wa. Den förstnämnda hade fått sitt namn på grund av vanan att samla på människoskallar, som användes för att dekorera byarnas portar.

Denna sed påstås ha pågått ända in på 1970-talet! Huvuden togs i förbindelse med svedjebrukets såningsritualer.

I den gamla shanstaten Kengtung, vars befolkning idag är övervägande tai (shan), existerade långt in i modern tid en anmärkningsvärd tradition. Då en ny taiprins skulle installeras som regent hämtades två framträdande wamän ner från en av bergsbyarna, för att på ett framträdande sätt delta i kröningsceremonin.

Detta kan tolkas som att wafolket en gång varit härskare i detta område. Det är troligt att det var wafolket och lawafolket som taifolken först kom i kontakt med då de började anlända till nuvarande Thailand och Burma.


Stavningsvarianter;

Mae Sariang; Amphoe Mae Sariang อำเภอแม่สะเรียง.

Bo Luang; Tambon Bo Luang ตำบลบ่อหลวง.

Hot; Amphoe Hot อำเภอฮอด, Muang Hawt.

Chom Thong; Amphoe Chom Thong อำเภอจอมทอง.

Wafolket; Va, Wazu (kinesiska).

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-01, 15.24
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.