Forntid - Thailand och omkringliggande länder före och under taifolkens ankomst
Dvaravati

I slutet av 500-talet, eller i början av 600-talet, då Funans makt minskat avlöste monfolket khmererna som dominerande makt i dagens mellersta Thailand. Det förefaller som om det då fanns flera monstater, men det viktigaste riket blev känt som Dvaravati (Thawarawadi) ทวาราวดี.

Dvaravati blev ett centrum för buddhistisk mission och det var härifrån som buddhismen började sprida sig i det område som i dag är Thailand, Burma, Laos och Kambodja.

En del forskare menar att Dvaravati bara var en direkt förlängning av Suvarnabhumi. Enda skillnaden skulle vara namnet. Suvarnabhumi kan ha existerat från omkring 200 före vår tideräkning till mitten av 400-talet och Dvaravati från mitten av 400-talet till mitten av 1000-talet.

Vi vet heller inte så mycket om Dvaravati. Varken hur stort riket var, vilka andra folkslag som bodde här eller var en eventuell huvudstad låg. Kanske var Nakhon Pathom นครปฐม huvudstad, men i vilket fall som helst var den en av rikets viktigaste städer.


(Provinsen Nakhon Pathom)

Dvaravati hade under flera hundra år stort kulturellt inflytande vida utanför sina egna gränser. Nakhon Pathom låg vid den här tiden betydligt närmare havet, vilket underlättade kommunikationerna. I dag ligger den moderna staden Nakhon Pathom cirka 60 kilometer väster om Bangkok.

Här måste nämnas att namnet Bangkok blivit så vedertaget att det även används av thailändarna själva då de talar med oss européer. Men på thai heter Bangkok Krungthep กรุงเทพฯ. Detta kan du läsa mera om i "Bangkok, Rama I - Rama VII," avsnittet "Bangkok blir huvudstad,” artikeln ”Bangkok blir huvudstad 6 april 1782."

Ett stort buddhisttempel med en väldig stupa uppfördes vid Nakhon Pathom. Den kallades för Phra Pathom Chedi พระปฐมเจดีย์, eller den första stupan. (Chedi betyder stupa). Stupan har under historiens gång varit föremål för flera ombyggnader och restaureringar.


(Phra Pathom Chedi)

Ibland används ordet pagod för stupa, vilket inte är helt korrekt. Du kan hitta en förklaring till detta i de externa länkarna. Se "Pagod."

Den ursprungliga stupan, som lär finnas inuti den nuvarande, är enligt traditionen byggd under perioden 100-400 före vår tideräkning och är då över 2000 år gammal. En annan källa säger att den byggdes i början av 600-talet, men när uppförandet egentligen påbörjades får de lärde tvista vidare om. Enligt traditionen skall det finnas några av Buddhas hårstrån i stupan.

En modell av den ursprungliga stupan finns söder om Phra Pathom Chedi. Efter mitten av 1000-talet drabbades stupan av förfall. Men under den långt senare kungen Mongkut påbörjades renoveringsarbetet som senare fortsattes av hans son och efterträdare kung Chulalongkorn (Chulalongkon) จุฬาลงกรณ์.

Monbefolkningen i Dvaravati bodde huvudsakligen i väster på den lägre centralslätten och vid floden Ping vid dagens Lamphun och Chiang Mai. Deras bröder längre mot öst, i dagens nordöstra Thailand, uppslukades antingen av khmerbefolkningen eller senare av taifolk som snart skulle börja röra sig in i området.

En stad som stammar från Dvaravatiperioden var Mueang Fa Daet Song Yang (Müang Fa Daet Song Yang) เมืองฟ้าแดดสงยาง i den nuvarande provinsen Kalasin กาฬสินธุ์. Baserat på arkeologiska fynd sägs det att staden varit befolkad redan under förhistorisk tid. Men under 700-900-talet hade staden blivit mera utvecklad. Staden var då omgiven av två jordvallar, som var omkring fem kilometer långa, med en vallgrav mellan jordvallarna.


(Provinsen Kalasin)

Mueang Fa Daet Song Yang förkortas ofta till Mueang Fa Daet och bevisen för denna civilisation är de religiösa ruinerna i och omkring den gamla staden staden. En mer precis placering av Mueang Fa Daet är i distriktet Kamalasai (amphoe Kamalasai) อำเภอกมลาไสย, kommunerna Nong Paen (tambon Nong Paen) ตำบลหนองแปน och Ban Sema (tambon Ban Sema) ตำบลบ้านเสมา i provinsen Kalasin.

Inskriptioner från Dvaravatitiden är skrivna på monspråket och de tidigaste inskriptionerna är från 700-talet och har påträffats i Lopburi. Inskriptionerna berättar mycket litet om regionens historia och historikerna har fått hämta sina upplysningar från andra källor.

Riket blomstrade tack vare handeln över stora delar av Sydostasien. Det förekom handel mellan Martabanviken (Ao Maotama) อ่าวเมาะตะมะ och Thailandviken (Ao Thai) อ่าวไทย, via de tre pagodernas pass (Dan Phra Chedi Sam Ong) ด่านพระเจดีย์สามองค์, i slutet av 500-talet.


(Phra Chedi Sam Ong)

Egentligen borde passet översättas till ”de tre stupornas pass”, men jag har valt att göra en direkt översättning från engelskans Three Pagodas Pass.

Kinesiska källor nämner det buddhistiska kungariket Dvaravati för första gången på 600-talet. Förmodligen flyttades Dvaravatis politiska och kulturella, och kanske också befolkningsmässiga, centrum västerut från 800-talet och framåt. Detta beroende på trycket från khmerernas nybildade Angkorrike.


Stavningsvarianter;

Dvaravati; Dvara Vati, Tharawadi ทาราวดี, Thavaravadee, T'o-ho-lo, To-lo-po-ti.

Nakhon Pathom; Nakorn Pathom.

Krungthep; Khrung Thep, Krung Thep.

Phra Pathom Chedi; Phra Pathommachedi, Pra Patom.

Chulalongkorn; Cholalongkorn, Tschulalongkorn.

Mueang Fa Daet Song Yang; Fa Daet Song Yang, Fa Daet Sung Yang, Mueang Sema (Müang Sema) เมืองเสมา.

Kalasin; Changwat Kalasin จังหวัดกาฬสินธุ์.

Nong Paen; Nong Paeng.

Thailandviken; Gulf of Siam, Thailandbukten, Siambukten, Siamviken.

De tre pagodernas pass; Chedi Sam Onk.

Denna artikel senast uppdaterad: 2019-11-24, 14.14
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.