Forntid - Thailand och omkringliggande länder före och under taifolkens ankomst
Angkorrikets början

Den nye kungen, som premiärministern valde, visade sig vara ett förträffligt val. Han är känd som Jayavarman II (Phra Chao Chaiworaman 2) พระเจ้าชัยวรมัน 2 (r. 802-835) och var en avlägsen släkting till den tidigare kungen. Flera källor menar att han var född omkring 770. Jayavarman II byggde successivt upp sin makt och sitt inflytande genom att besegra ett antal kungarivaler.

Innan han blev kung sägs det att prins Jayavarman hade befunnit sig vid Sailendradynastins hov på Java. Om han befunnit sig där som gisslan eller för studier vet man inte. Någon källa säger att han återvände hem omkring 800 för att verka som marionett under kungen av Java. Men andra källor indikerar att han återvänt redan omkring 790.

Enligt dessa källor utvidgade Jayavarman II sitt territorium åren efter 790 och grundade sin huvudstad Hariharalaya (Hariharalai) หริหราลัย, nära den gamla staden Roluos (Roluai) ร่อลวย vid Tonle Sap. Han anses också ha lagt grunden till Angkorriket och sedemera staden Angkor (Müang Phra Nakhon) เมืองพระนคร, som skulle växa upp omkring 15 kilometer längre bort i nordvästlig riktning.


(Templet Bakong (Prasat Bakong) ปราสาทบากอง i Hariharalaya)

En källa säger att Hariharalaya var huvudstad 802-889 och en annan källa säger att Angkor blev huvudstad först på 900-talet.

802 förklarade han sitt kungarike självständigt från alla riken. Detta gjorde han på berget Mahendraparvata (Mahentharabanphot) มเหนทรบรรพต, som idag är känt som Phnom Kulen (Phanom Kulen) พนมกุเลน. Phnom Kulen ligger 45 kilometer norr om dagens Siem Reap (Siam Riap) เสียมเรียบ.


(Vattenfall på Phnom Kulen)

Självständighetsförklaringen var en klar markering mot Java. Men Jayavarman II hade anammat Sailendradynastins konst och kultur och tagit med sig detta till det kambodjanska hovet.

Trots sina tidiga militära framgångar verkar han ha varit en ganska osäker monark. Före 819 bytte han nämligen plats för sin huvudstad flera gånger. Han grundade en huvudstad vid berget Mahendraparvata, med samma namn, och denna stad blev en av hans tre huvudstäder eller hov. De andra två var Indrapura (Intharapura) อินทรปุระ och Hariharalaya. Det finns källor som säger att Indrapura var Jayavarman II:s första huvudstad och att staden låg nära dagens moderna stad Kampong Cham กำปงจาม.


(Indrapura från luften)

I Hariharalaya, föll han äntligen till ro efter en helig hinduisk ceremoni på berget Mahendraparvata (Phnom Kulen), som förklarade honom som en gudomlig inkarnation av guden Shiva (Phra Siwa) พระศิวะ.

I början av 800-talet hade Jayavarman II lyckats få kontroll över det delade khmerriket. Under de kommande två århundradena byggde han och hans efterföljare upp ett rike som fick grannrikena att framstå som ”lilliputtstater." Riket blev känt som Angkorriket och expanderade i alla riktningar.

Med tanke på Kambodjas nuvarande storlek är det svårt att föreställa sig hur stort riket en gång varit och hur stor betydelse det haft i Sydostasiens historia. På 1000-1200-talet ingick, förutom nuvarande Kambodja, stora delar av nuvarande södra Vietnam, Laos och östra Thailand i khmerriket. I öster kontrollerade Angkor Mekongdeltat och tryckte på mot Champa.

För den intresserade presenterar jag härmed vilka kungar som regerade efter Jayavarman II. Även för dessa kungar finns det en mängd olika angivna regeringstider; Jayavarman III (Phra Chao Chaiworaman 3) พระเจ้าชัยวรมัน 3 (r. 835-877), Indravarman I (Phra Chao Intharaworaman 1) พระเจ้าอินทรวรมัน 1 (r. 877-889) och Yasovarman I (Phra Chao Yasoworaman 1) พระเจ้ายโศวรมัน 1 (r. 889-900).

Yasovarman I kallas i vissa källor för leprakungen och han lät bygga den nya staden Yasodharapura (Yasothonpura) ยโสธรปุระ nära Hariharalaya. Denna stad blev den nya huvudstaden och betraktas i vissa källor som Angkorrikets första stad.

Därefter kom Harshavarman I (Phra Chao Hansaworaman 1) พระเจ้าหรรษวรมัน 1 (r. 900-925), Ishanavarman II (Phra Chao Isanaworaman 2) พระเจ้าอีศานวรมัน 2 (r. 925-928), Jayavarman IV (Phra Chao Chaiworaman 4) พระเจ้าชัยวรมัน 4 (r. 928-941), Harshavarman II (Phra Chao Hansaworaman 2) พระเจ้าหรรษวรมัน 2 (r. 941-944), Rajendravarman II (Phra Chao Rachenworaman 2) พระเจ้าราเชนทรวรมัน 2 (r. 944-968) och Jayavarman V (Phra Chao Chaiworaman 5) พระเจ้าชัยวรมัน 5 (r. 968-1001).

Enligt en källa fungerade Koh Ker (Ko Kae) เกาะแกร์ som tillfällig huvudstad 928-944.

Den fortsatta kambodjanska kungaföljden kan du läsa mera om litet längre fram i artikeln "Angkor och Lopburi."

Khmererna anföll och ockuperade riket Champa 1145-1149 och anföll ännu en gång 1153. Men Champa gick senare till motoffensiv, vilket du kan läsa mera om i artikeln "Champa," litet längre fram i detta avsnitt. I norr sträckte sig khmerriket så småningom till området vid nuvarande Vientiane (Wiang Chan) เวียงจันทน์ i Laos.

Lägg märke till att stavningen Vientiane stammar från tiden med fransk närvaro i Laos. Stadens namn uttalas Wiang Chan både på thai och lao. Oftast har jag följt ett transkriptionssystem använt av historikern Martin Stuart-Fox (1939-) då det gäller laotiska namn. Men i det här fallet har jag behållit den franska stavningsvarianten. En del menar att stadens namn betyder månstaden, medan andra hävdar bestämt att namnet stammar från pali och betyder sandelträstaden.

Vientiane hade också någon slags inflytande i området vid dagens Luang Prabang i nuvarande Laos och i det område som idag kallas för Chiang Saen. Föregångaren till dagens Chiang Saen, som idag ligger i provinsen Chiang Rai i nuvarande Thailand, låg vid den här tiden emellertid längre norrut, på andra sidan Mekongfloden, och därmed i nuvarande Laos.

Detta ursprungliga Chiang Saen, som då var känt som Ngoen Yang เงินยาง, sägs i flera källor ha grundats någon gång på 700-talet. Det finns dock taikrönikor som hävdar att staden grundades redan 545 av taifolk från Yunnan. Men det finns inga pålitliga källor om stadens historia före 1200-talet. Chiang Saen, som i början bara var en befäst utpost, växte dramatiskt de kommande hundra åren och blev senare ett kungarike med samma namn.

Genom att Vientianeområdet ingick i Angkorriket fick Angkor också inflytande in i regionen Xishuangbanna, nära gränsen till Nanzhao. Kanske genomförde khmererna också enstaka militära expeditioner i detta område. I väst och nordväst kontrollerade khmererna nedre delen av slättlandet där floden Chaophraya (Maenam Chaophraya) แม่น้ำเจ้าพระยา flyter fram i nuvarande Thailand och därmed också monfolkets gamla områden.

Monfolket kan du läsa mera om längre fram i artikeln”Monfolket-Suvarnabhumi, Dvaravati och Haripunjaya.”

Ibland ser man litet missvisande bara namnet Maenam (alternativt Menam, Me Nam) för floden Chaophraya. Maenam แม่น้ำ betyder helt enkelt flod på thai och används allmänt framför alla floders namn.

Khmererna utvidgade också sitt välde till att omfatta monkungariket Haripunjaya (Hariphunchai) หริภุญไชย. Detta rike låg vid Lamphun ลำพูน, nära dagens Chiang Mai เชียงใหม่ i norra nuvarande Thailand.


(Provinsen Lamphun)


(Provinsen Chiang Mai)

Enligt taikrönikorna misslyckades khmerernas attack mot monfolkets Lopburi ลพบุร och Haripunjaya, men khmerinflytandet var så starkt här att det finns grund till att tro att de faktiskt lyckades. Ofta används det gamla namnet Lavo (Lawo) ละโว้ för Lopburi.


(Provinsen Lopburi)

Även i söder, på Malackahalvön, markerade khmererna sin närvaro. Här kan de ha regerat över samhällen med khmernybyggare, eller andra etniska grupper, med hjälp av militära garnisoner.

Det är värt att lägga märke till att khmererna, tack vare sin expansion, faktiskt med tiden kontrollerade alla kommunikations- och handelsvägar i den centrala delen av den indokinesiska halvön.

I slutet av 800-talet när khmererna övertog monfolkets ställning som den ledande makten i regionen var området vid dagens Nakhon Ratchasima i nuvarande Thailand, uppenbart ett av de områden som först erövrades och ruinerna av ett storslaget khmertempel finns fortfarande kvar i distriktet Phimai พิมาย.

Staden Phimai nämns för första gången på 600-talet, men templet Prasat Hin Phimai ปราสาทหินพิมาย byggdes omkring 1100. Detta tempel byggdes därmed kort tid innan khmererna påbörjade byggandet av det fantastiska templet Angkor Vat (Nakhon Wat) นครวัด i nuvarande Kambodja.


(Prasat Hin Phimai)


(Angkor Vat)


(Khmerrikets ungefärliga utbredning 960)

Khmererna miste en tid sin makt över monfolket, då monfolkets område invaderades av Burmas legendariske kung Anawrahta, eller Anawrahta Minsaw (Phra Chao Anoratha Mangso) พระเจ้าอโนรธามังช่อ (r. 11 augusti 1044-11 april 1077), på mitten av 1000-talet.

Enligt en källa var Anawrahta född den 8 mars 1015. Det finns dock källor som säger att han var född den 11 maj 1014 och att han dog 1077. Han fick senare tillnamnet den Store.

Att khmererna miste sin kontroll över monfolket berodde på att Angkor var upptaget med inre stridigheter och krig i öster. Men efter Anawrahtas död splittrades det burmanska riket och khmererna återtog med tiden kontrollen över monfolkets områden.

Kanske tog khmererna också kontroll över delar av Malackahalvön igen efter Anawrahtas död. Men andra historiker hävdar att burmanerna kontrollerade stora delar av halvön mellan 1060 och 1200. Se även artikeln ”Kung Anawrahta och hans efterföljare,” längre fram.

Khmercivilisationen är känd för sin religiösa devarajakult. Kungen betraktades som en inkarnation av guden Shiva och var därmed gudomlig. Storslagna tempel och andra byggnadsverk byggdes därför till kungens ära.

I templen tillbads Shiva i form av en lingam (ling) ลิงค์ (fallossymbol) som placerades i ett heligt torn (prasat) ปราสาท vid foten av ett heligt berg, vid namn Meru เมรุ eller Sumeru เขาพระสุเมรุ, som antingen var äkta eller konstgjort. Detta tempelberg blev ett dominerande inslag i den religiösa arkitekturen i hela den khmerdominerade världen.


(Lingam från 900-talet)

Shiva är tillsammans med Vishnu och Brahma (Phra Phrom) พระพรหม hinduismens (satsana hindu) ศาสนาฮินดู viktigaste gudar. Shiva står för en förgörande kraft, men har även en roll som fruktbarhetsgud.

Vanligtvis, men inte alltid, handlade det om Shivadyrkan i templen och att kungen betraktades som en universell monark. Trots att devarajakulten för länge sedan har upphört har tanken om kungen som gudomligt sanktionerad levt kvar och många hinduisk-khmerska kungliga ceremonier har levt vidare ända fram till våra dagar i den thailändska monarkins ritualer.

Världens största religiösa byggnadsverk, templet Angkor Vat, var bara ett av många fantastiska tempel som khmererna uppförde. Det finns källor som säger att Angkor Vat byggdes under perioden 1112-1150.

Några av de storslagna templen finns idag på thailändskt territorium eller på gränsen till dagens Kambodja. Här nedan kommer några exempel;

Prasat Hin Phanom Rung ปราสาทหินพนมรุ้ง i provinsen Buriram.


(Prasat Phanom Rung)

Prasat Mueang Sing (Prasat Müang Sing) ปราสาทเมืองสิงห์ i provinsen Kanchanaburi.


(Prasat Müang Sing)

Prasat Prang Ku ปราสาทปรางค์กู่ i provinsen Sisaket ศรีสะเกษ.


(Sisaket)


(Prasat Prang Ku)

Prasat Muang Tam (Prasat Müang Tam) ปราสาทเมืองต่ำ i provinsen Buriram.


(Prasat Muang Tam)

Prasat Ta Muen Thom (Prasat Ta Müan Thom) ปราสาทตาเมือนธม i provinsen Surin. Detta tempel ligger alldeles vid gränsen till Kambodja. Namnet i fri översättning blir ”Morfar kyckligs stora tempel.”


(Prasat Ta Muen Thom)

Prasat Ta Muen Tot (Prasat Ta Müan Tot) ปราสาทตาเมือนโต๊ด i provinsen Surin. Detta tempel ligger nära Prasat Ta Muen Thom och betyder fritt översatt ”Morfar kycklings mindre tempel.”


(Prasat Ta Muen Tot)

Prasat Ta Muen (Prasat Ta Müan) ปราสาทตาเมือน i provinsen Surin. Detta tempel ligger också nära Prasat Ta Muen Thom och Prasat Ta Muen Tot och namnet i fri översättning blir ”Morfar kycklings tempel.”


(Prasat Ta Muen)

Templet Preah Vihear (Prasat Khao Phra Wihan) ปราสาทเขาพระวิหาร, som ligger på gränsen mellan Thailand (provinsen Sisaket) och Kambodja, kommer du att få höra betydligt mera om längre fram.


(Preah Vihear)

På slutet av 1100-talet förbands Angkorrikets olika delar genom ett nätverk av landsvägar, som höjde sig några meter över slätten, med broar över vattendrag och floder. Spår av dessa vägar har påträffats både mellan Phimai och Angkor och mellan That Phanom ธาตุพนม i Thailand och Sai Fong ซายฟอง i Laos (sydost om Vientiane).


(Khmerrikets utbredning 1100-1200)

Angkorriket hade sin storhetstid mellan 1000 och 1200. Hur många invånare Angkor hade under sina glansdagar varierar mycket beroende på källan. Jag har sett siffror som varierar mellan 80 000-500 000!

Det kan vara intressant att veta att så sent som i slutet av 1400-talet hade khmererna fortfarande kvar den sydliga delen av dagens Vietnam, som senare togs ifrån dem av vietnameserna.


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Jayavarman II; Chaivoraman, Paramesvara (efter sin död), Phra Chao Chaiworaman 2 พระเจ้าชัยวรมันที่ 2.
Alternativ regeringstid; 790-835, 802-834, 802?-850, 802-850, 802-869, 802-efter 830. Enligt en källa dog Jayavarman II 850.

Roluos; Phumi Roluos Chas.

Phnom Kulen; Bhnam Gulen, Phnom Koulen, Phnum Kulén.

Siem Reap; Siamrap, Siam Rat เสียมราฐ, Siam Reap, Siemreab, Siem Reab, Siemreap, Siem Riep.

Indrapura; Amarendrapura.

Kampong Cham; Kompong Cham.

Jayavarman III; Jayavardhana, Jayavarthon (personnamn), Paramashiviloka (efter sin död), Phra Chao Chaiworaman 3 พระเจ้าชัยวรมันที่ 3, Vishnuloka (efter sin död).
Alternativ regeringstid för Jayavarman III; efter 830-minst 860, 835-877, 835-877?, 850-877, 854-877.

Indravarman I; Isvaraloka (efter sin död), Phra Chao Intharaworaman 1 พระเจ้าอินทรวรมันที่ 1.
Alternativ regeringstid för Indravarman I; 877-cirka 886, 877-cirka 889, 877-886/889, 877-889, 877/888-889/890.

Yasovarman I; Phra Chao Yasoworaman 1 พระเจ้ายโศวรมันที่ 1, Yasovarthon (personnamn).
Alternativ regeringstid för Yasovarman I; 880-908, 889-tidigt 900-tal, 889-cirka 900, 889-900/915, 889-908, 889-910, 889-cirka 915.

Yasodharapura; Yashodharapura, Yaśodharapura, ยโศธรปุระ.

Koh Ker; Chok Gargyar, Lingapura.

Harshavarman I; Phra Chao Hansaworaman 1 พระเจ้าหรรษวรมันที่ 1, Rudraloka (efter sin död).
Alternativ regeringstid för Harshavarman I; 900-922, 900-cirka 922, cirka 900-cirka 923, 900/915-922/923, 910-923, cirka 912-cirka 922, cirka 915-923.

Ishanavarman II; Isanavarman (personnamn), Isanavarman II, Paramarudraloka (efter sin död), Phra Chao Isanaworaman 2 พระเจ้าอีศานวรมันที่ 2.
Alternativ regeringstid för Ishanavarman II; cirka 922-928, 922-928, 923-928, 923-928?, 923-cirka 928, cirka 923-cirka 928, cirka 925.

Jayavarman IV; Paramasivapada (efter sin död), Phra Chao Chaiworaman 4 พระเจ้าชัยวรมันที่ 4.
Alternativ regeringstid för Jayavarman IV; 921/8-942, 925-928, cirka 928-cirka 941, cirka 928-941, cirka 928-941/942, 928-942.

Harshavarman II; Phra Chao Hansaworaman 2 พระเจ้าหรรษวรมันที่ 2, Vrahmaloka eller Brahmaloka (efter sin död).
Alternativ regeringstid för Harshavarman II; 941-944, cirka 941-944, 941-944, 941/942-944, 942-944.

Rajendravarman II; Phra Chao Rachenworaman 1 พระเจ้าราเชนทรวรมันที่ 1, Sivaloka (efter sin död).

Jayavarman V; Jaya Varman V, Paramasivaloka (efter sin död), Phra Chao Chaiworaman 5 พระเจ้าชัยวรมันที่ 5.
Alternativ regeringstid för Jayavarman V; 968-cirka 1000, 968-1000/1001.

Vientiane; Viangchan, Vien Chan, Vien Chang, Viengchan, Vieng Janh, Viengtiane, Wiangchan, Wiang Chhan, Wiengchan, Wieng Chan.

Chaophrayafloden; Chao Phaya, Chao Phraya, Chao Phya, Chao Praya, Chau Phya, Jao Phraya, Mehnam, Mei Nam, Meinam, Menam, Menam, Chao Phya, Me Nam Chao P'ia, Me Nam Chuo P’ia.

Haripunjaya; Haribhunjaya, Haripunchai, Hari Punchai, Haripunchay, Haripunjai, Nakorn Haripunchai.

Lamphun; Lamphurn, Lampoon, Lampun.

Chiang Mai; Changwat Chiangmai จังหวัดเชียงใหม่, Cheingmai, Chiamai, Chiangmai, Chieng Mai, Chiengmai, Chieng-mai, Jamahey, Xieng-mai, Yonok Nakburi Si Nakhon Phing โยนกนาคบุรีศรีนครพิงค์.

Lopburi; Chrestapura, Krung Lawo กรุงละโว้, Lavanagara, Lawapura ลวปุระ, Lawo, Lawoh, Lo-hu, Lohu, Lop Buri, Louveau, Louvo, Lvo, Luvo.

Phimai; Amphoe Phimai อำเภอพิมาย, Bhimapura, Muang Pimai, Phimay, Pi Mai, Vimai, Vimay, Vimayapura.

Angkor Vat; Angkor Wat.

Anawrahta; Anauratha, Anawrahta, Anawrahta Mangchaw, Anawrata, Anawratazaw, Anawyata Minsaw, Aniruddha, Anorahta พระเจ้าอนรธา, Ano-yahta-o, Ano-ya-hta-so, Anoya-hta-so, Anuratha, Anuruddha, Anurudh, Anurudha, Anurut อนุรุท, Anurutha, Hinuana, Phra Chao Anoratha พระเจ้าอโนรธา.

Alternativ regeringstid för Anawrahta; 1010-1052, 1044-1077, 16 december 1044-23 mars 1078.

Lingam; Siwalüng ศิวลึงค์.

Meru; Sineru.

Prasat Hin Phanom Rung; Prasat Phanom Rung ปราสาทพนมรุ้ง.

Prasat Mueang Sing; Prasat Muang Sing, Prasat Muang Singh.

Sisaket; Changwat Sisaket จังหวัดศรีสะเกษ, Si Sa Ket, Si Saket.

Prasat Muang Tam; Prasat Hin Müang Tam ปราสาทหินเมืองต่ำ.

Prasat Ta Muen Thom; Prasat Ta Muan Thom, Ta Meun Tom, Ta Moan Thom, Ta Muen Thom.

Prasat Ta Muen Tot; Prasat Ta Muan Tot, Ta Moan Touch, Prasat Ta Muen Toch.

Prasat Ta Muen; Prasat Bai Krim ปราสาทบายกรีม, Prasat Ta Moen, Prasat Ta Muean, Tamuan.

Preah Vihear; Phra Viharn, Phreah Vihear, Prasat Phra Wihan ปราสาทพระวิหาร.

Sai Fong; Bansaifong, Ban Sai Fong, Müang Sai Fong, Saifong, Sayfong, Xayfong, Xay Fong.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-11-03, 12.29
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.