Forntid - Thailand och omkringliggande länder före och under taifolkens ankomst
Pyufolket

I områdena vid floderna Irrawaddy och Sittang (Maenam Satong) แม่น้ำสะโฅง, i nuvarande Burma, bodde den grupp av tibetoburmanska folk som lyckats tränga längst söderut. Dessa kallas för pyufolket. De slog sig ner i nuvarande Övre Burma för mer än 2 000 år sedan och byggde med tiden upp en rad små kungariken längs Irrawaddyfloden. Dessa stadsstater förenades aldrig i ett något enat kungarike, men de större städerna dominerade ofta och begärde tribut från de mindre.

Kungariken växte bland annat upp kring städerna Binnaka (Phinnakha) พินนาคา, Mongamo (Mongkamo) มองกะโม้, Sri Ksetra (Si Kaset) ศรีเกษตร, Peikthanomyo (Piya-thanomyo) เปียทะโนมโย och Halingyi (Halinyi) หะลินยี. Sri Ksetra kan ha grundats 483.


(Pyurikenas utbredning)

Kinesiska källor berättar att pyufolket kontrollerade 18 kungariken och beskriver dem som "ett vänligt och fredligt folk." Krig var så gott som okänt bland pyufolket och konflikter avgjordes ofta genom tvekamper eller genom byggnadstävlingar. De avstod till och med från att bära kläder av siden för att slippa att döda silkesmaskar! Brott bestraffades med spöstraff och det fanns inga fängelser, även om allvarliga brott kunde medföra dödsstraff. Pyufolket praktiserade theravadabuddhism och alla barn levde som noviser i templen från sju till tjugo års ålder.

En av de viktigaste pyustaterna, eller kanske den mäktigaste, var Sri Ksetra som låg cirka 8 kilometer söder om Prome (Prae) แปร. Staden Promes moderna namn är Pyay (Payi) ปยี. Exakt när Sri Ksetra grundades är dock okänt. En del säger 400-600-talet medan andra prominenta historiker menar att det finns bevis för ett långt tidigare årtal.

I dag vittnar ruinerna här om deras högtstående religiösa arkitektur. Den var visserligen buddhistisk, men hade starka inslag av brahmanism. Utgrävningar vid Sri Ksetra visar faktiskt att theravadabuddhismen var allmänt förekommande i centrala nuvarande Burma redan före den burmanske kungen Anawrahtas tid. Utgrävningarna har visat att palatset, tempel och bostadshus låg i den södra delen av staden, medan hela den norra delen utgjordes av risfält. Detta arrangemang tillsammans med stadens murar och vallgravar garanterade att staden kunde klara av en längre belägring.


(Murverk från Sri Ksetra)

Sri Ksetra blev en viktig handelsplats mellan Kina och Indien. Staden låg vid Irrawaddyfloden, inte långt från havet, då Irrawaddydeltat ännu inte växt till nuvarande storlek. Fartyg från Indiska oceanen (Maha Samut India) มหาสมุทรอินเดีย kunde ta sig ända upp till Prome för att handla med pyufolket och Kina. Denna handel med Indien och Kina medförde en omfattande kulturell påverkan. Kinesernas kontakt med pyustaterna handlade mycket om Sri Ksetra. De tidigare omtalade kinesiska munkarna Xuanzang och Yijing berättar på 600-talet att Sri Ksetra var ett buddhistiskt konungadöme. Krönikor från Tangdynastin berättar senare om en ambassad från pyufolkets huvudstad 801.

Omkring mitten av 600-talet bytte pyufolket huvudstad till en plats längre norrut. Någon källa är så specifik att den anger året till 656. Man har varit osäker på var den låg, men en del historiker tror att det handlade om staden Halingyi. Om så var fallet låg staden 18 kilometer sydöst om dagens Shwebo (Chawebo) ชเวโบ.

Halingyi intogs av styrkor från Nanzhao 832. En av mina källor säger att det var taifolk (shan) som stod för attacken. Befolkningen skall ha förts bort som slavar. Efter detta hör vi inte mycket mer om pyufolket som i dag uppenbart inte längre existerar som självständig etnisk grupp. Se även det tidigare avsnittet ”Taifolkens ursprung” artikeln ”Nanzhaos tidiga historia.”

Pyuspråket (phasa payu) ภาษาปยู är ett utdött språk som tillhörde den sinotibetanska språkfamiljen. Språket talades i pyustaterna under det första årtusendet av vår tideräkning. Språket användes i kungliga inskriptioner i Pagan ända fram till slutet av 1100-talet. På 1200-talet dog språket ut och burmesiskan tog över. Pyufolkets skriftspråk, som härstammar från indisk skrift (brahmiskrift (akson phrami) อักษรพราหมี), kan ha varit förlaga för det burmesiska skriftspråket.


Stavningsvarianter;

Sittangfloden; Maenam Sitong แม่น้ำซิตอง, Maenam Sittao แม่น้ำซิตตาวน์, Maenam Sittong แม่น้ำสิทตง, Sittaung, Sittoung.

Mongamo; Maingmaw.

Sri Ksetra; Lo-yuev (kinesiska källor), Shrikshetra, Shri Ksetra, Srikasetra, Srikshetra, Thayekhittaya.

Peikthanomyo; Beikthano.

Halingyi; Halin ฮาลิน, Hanlin.

Prome; Mueang Prae, Paye ปเย, Phaye พะเย, Prom, Pron ปรอน, Prye, Pyeh, Pyi.

Shwebo; Chuaibo ฉ่วยโบ, Moksobo, Muk Chobo มุกโชโบ, Muk Hso Bo, Shweibo.

Pyuspråket; Phasa tikun ภาษาตีร์กุล, tircul.
Denna artikel senast uppdaterad: 2022-08-11, 13.46
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.