Liksom med Dvaravati vet vi inte mycket om södra nuvarande Thailands tidiga historia. Men vi vet att malajfolk dominerade Malackahalvön och därmed södra delen av nuvarande Thailand under flera hundra år. Längre bort, på Sumatra (Ko Sumatra) เกาะสุมาตรา och Java i nuvarande Indonesien (Prathet Indonisia) ประเทศอินโดนีเซีย, fanns det också ett stort antal riken. Jag kommer att berätta mer om flera av dessa i denna och kommande artiklar.

(Sumatra i Indonesien)

Ungefär samtidigt som Dvaravati blomstrade i norr bildades det i söder ett mäktigt rike. Rikets huvudsäte anses ha legat i Palembang ปาเล็มบัง på Sumatra. Riket kallades för Srivijaya och existerade enligt en källa från 600-talet till slutet av 1200-talet. Det finns dock olika bud om tiden för rikets början och slut beroende på källan.

(Palembangs placering på Sumatra)

(Srivijayas utbredning från 600-talet och framåt)

Liksom Dvaravati var även Srivijaya starkt påverkat av indiskt inflytande i form av både buddhistisk och brahmansk världsåskådning. Flera källor kallar riket hindubuddhistiskt. Riket blev en mycket stark kommersiell makt i Sydostasien under 800-1000-talet, då det låg bättre placerat än Funan utmed sjövägen mellan Indien och Kina, och i området uppstod med tiden en lång rad viktiga hamnar. Srivijaya dominerade handeln i Sydkinesiska havet (Thale Chin Tai) ทะเลจีนใต้ och införde tullar på all trafik i Malackasundet.

I det nuvarande thailändska distriktet Chaiya ไชยา, som ligger i provinsen Surat Thani สุราษฎร์ธานี i södra Thailand, finns flera ruiner från Srivijaya-perioden och man har även hittat en inskription från 775 som gjorts av en kung vid namn Vishnu (Witsanu) วิษณุ (r. 775-782) från Srivijaya. Två kilometer utanför staden Chaiya finns ett tempel, Wat Phra Borommathat Chaiya วัดพระบรมธาตุไชยา, vars renoverade stupa i Srivijaya-stil ursprungligen ska ha byggts på 600-talet.

(Distriktet Chaiya i provinsen Surat Thani)

(Provinsen Surat Thani)

Det kan vara intressant att veta att provinsen Surat Thani tidigare hette Chaiya. Provinsen fick det nya namnet av kung Rama VI (Phra Ram 6) พระราม 6 1915. Surat Thani förkortas ofta till Surat สุราษฎร์.

Några historiker tror inte att Srivijayas huvudstad var Palembang utan just Chaiya i nuvarande Thailand. De menar istället att det år som tidigare betraktats som rikets början istället var det år då området erövrades av Chaiya. Och namnet Chaiya skulle vara en förkortning av Srivi-chaiya=Srivijaya. Detta är en mycket kontroversiell teori. Hur som helst så var Chaiya uppenbart en av rikets viktiga städer.

Den kinesiske buddhistmunken Yiying (Iching) อี้จิง (635-713) tillbringade sex månader i Srivijaya 671 och det är tack vare honom som vi känner till en del detaljer om livet i riket.

Srivijaya skickade en diplomatisk mission till Kina år 1017. Kanske var man oroliga för en kommande invasion från det indiska riket Chola โจฬะ. Srivijayas makt minskade kraftigt i slutet av 1200-talet efter att riket besegrats av det hindubuddhistiska riket Singhasari (Anachak Singhasari) อาณาจักรสิงหะส่าหรี år 1288. Singhasaririket låg på östra Java och existerade mellan 1222 och 1292 och hade tagit över efter riket Kediri (Anachak Khediri) อาณาจักรเคดิรี, som existerade mellan 1045 och 1222.

Med början 1275 genomförde Singhasari, som då regerades av kung Kertanegara (Koetanakara) เกอรตานาการา (r. 1268-1292), en framgångsrik fredlig marin kampanj mot Sumatra och Malackahalvön och gjorde regionens lokala regenter och deras stater till tributstater. Detta inkluderade bland andra det svaga Srivijayariket. 1290 besegrades också kungariket Melayu มลายู, vars geografiska placering är omtvistad. Melayu kallas också Jambi จัมบี i flera källor.

Singhasari fortsatte sedan sina kampanjer ända fram till kung Kertanegaras död 1292. Kungen skickade trupper, expeditioner och sändebud till en rad kungariken i Sydostasien och ingick också en allians med kungen av Champa.

(Singhasaris territorium 1291 då riket var som störst)

Singhasari kontrollerade nu handelsrutterna mellan Indien och Kina och riket blev Srivijayas efterträdare som stormakt i Sydostasien. Efter en militär kampanj 1284 blev även ön Bali บาหลี en lydstat. Singhasari uppmärksammades av Khubilai khan som krävde att riket skulle underkasta sig mongolerna. Khubilai skickade förgäves sändebud till Singhasari 1280, 1281 och 1289 med krav om tribut, men kung Kertanegara vägrade.

(Provinsen Bali i Indonesien)

Vid det sista tillfället påstås det att Kertanegara förödmjukade ett av Khubilai khans sändebud genom att skära honom i ansiktet och/eller huvudet. En del källor hävdar att kungen själv ska ha skurit av ett öra på sändebudet. Sändebudet fick sedan återvända till Kina med sina ärr vilket fick Khubilai khan att skicka en invasionsarmé, ombord på 1 000 djonker (ruea samphao) เรือสำเภา, mot Java 1292.

Samtidigt som mongolerna var på väg mot Singhasari utbröt det ett uppror mot Kertanegara under ledning av fursten Jayakatwang (Chaiyakatwang) ไชยกัตวัง från vasallriket och det tidigare kungadömet Kediri. Han fick assistans av en man vid namn Arya Viraraja (Aya Wirarat) อายาวีระราช, som var regent på ön Madura เกาะมาดูรา vid Javas nordöstra kust.

(Ön Madura)

1292 anfölls huvudstaden Kutaraja (Khutracha) คุตราชา från både norr och söder och Kertanegara, som bara uppfattade anfallet från norr, skickade sin svärson Raden Wijaya (Raden Wichai) ระเด่นวิชัย att möta detta anfall. Han lyckades också stoppa dessa styrkors framryckning. Den södra styrkan förblev emellertid oupptäckt och nådde fram till den oförberedda huvudstaden Kutaraja. Jayakatwang lyckades också fånga och döda Kertanegara och därmed avsluta kungariket Singhasari.

Då Raden Wijaya fick höra talas om Kutarajas fall försökte han förgäves försvara det som fanns kvar av Singhasari. Han och några följeslagare begav sig därför i exil och en av dessa följeslagare var faktiskt en son till den ovan nämnde Arya Viraraja. Av någon anledning bytte nu Arya Viraraja sida och vände sig emot Jayakatwang och gav istället i hemlighet sitt stöd till Raden Wijaya. Raden Wijaya låtsades nu att han underkastade sig kung Jayakatwang och fick kungens förtroende. Han fick därför lov att bygga upp en ny bosättning på östra Java, som han kallade Majapahit มัชปาหิต.

I mars 1293 var mongolstyrkan framme vid Javas norra kust för att straffa Singhasari och kung Kertanegara, utan att veta att riket och Kertanegara inte längre existerade. Raden Wijaya bestämde sig för att utnyttja detta och allierade sig därför med mongolerna för att anfalla Jayakatwang, som mongolerna trodde var kungen av Singhasari. Tillsammans anföll de och till sist gav Jayakatwang upp och blev avrättad.

Som tack för hjälpen vände sig nu Raden Wijaya mot sina tidigare allierade och han tvingade mongolerna att lämna Java den 31 maj 1293. Den 12 november 1293 besteg Raden Wijaya tronen som kung Kertajasa Jayawardhana (Katarachasa) การ์ตะราชะสา (r. 1293-1309) och blev därmed den förste kungen i det som kallats Majapahitriket (Anachak Matchapahit) อาณาจักรมัชปาหิต. Enligt en källa varade riket 1293-1527.

(Majapahits utbredning på 1300-talet)

Under den senare kungen Hayam Wuruk ฮะยัม วูรุค (r. 1350-1389) utvidgades Majapahits makt i regionen. Här säger min källa att Majapahits flotta erövrade Palembang och krossade Srivijayariket ett par år efter Hayam Works död. Detta stämmer dock inte riktigt tidsmässigt med det jag skrivit här ovan.

På 1300- och 1400-talet började islam växa i området på grund av indisk mission. Då Majapahits makt minskade under 1400-talet växte i stället det muslimska sultanatet Malacka (Malaka) มะละกา. Malacka heter Melaka på malajiska. Du kan läsa lite mer om Malackas tidiga historia längre fram i ”Ayutthaya,” ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Krig mot Malacka 1445.”

Efter Majapahits nederlag mot det muslimska sultanatet Demak (Anachak Demak) อาณาจักรเดมัก 1498 flydde stora delar av eliten till Bali, där den hinduiska kulturen faktiskt fortfarande lever kvar. Demak existerade mellan 1475 och 1554. Det är oklart om Majapahit blev en vasallstat till Demak 1498 eller om riket fick fortsätta att vara självständigt. 1517 intog Demak till sist Majapahits huvudstad Daha ดาฮา och 1527 utplånades de sista resterna av riket. Efter att sultanatet Demak hade upphört att existera dominerades Java av andra muslimska sultanat.