Forntid - Thailand och omkringliggande länder före och under taifolkens ankomst
Shanbröderna i Pagan

Efter Pagans fall hade den verkliga makten i övre Burma hamnat hos shanerna. Nyckelfigurer i denna utveckling var tre shanbröder. De tre bröderna kontrollerade tre viktiga städer på slätten runt staden Kyaukse (Chao Sae) เจ้าก์แซ, som var en del av det konstbevattnade risodlingsområde som tidigare byggts upp av mon- och pyufolket. De hade därmed kontroll över Pagans tillgång på mat.

De hade tagit kontrollen över området på 1290-talet och hade tidigare varit militära befälhavare i Pagans tjänst. Under några år hade shanbröderna spelat trogna hovmän i Pagan, medan de såg till att deras makt växte både vid hovet och ute på landsbygden.

Den äldste brodern hette Athinhkaya (Atinkhaya) อตินคายา (cirka 1261-13 april 1310), mellanbrodern Yazathingyan (Yasatinyan) ยาซาตินยาน (cirka 1263-1312/1313) och den yngste Thihathu ทิฮาธู (1265-1325). Observera att en av Narathihapates söner också hette Thihathu, men han får inte förväxlas med shanbrodern med samma namn!

En källa säger att kung Kyawswa den 19 februari 1293 utnämnde Athinhkaya till vicekung av Myinsaing (Mayinsang) มยินซาง, Yazathingyan blev vicekung av Mekkaya (Mekkhaya) เมคคยา och Thihathu blev vicekung av Pinle (Phinle) พินเล.

Thihathu var den mest ambitiöse och var uppenbart inte nöjd med titeln vicekung, trots att hans status bekräftades med kungliga titlar. Bekymrad över Thihathus maktambitioner skickade Kyawswa sin unge son och kronprins Theingapati (sent 1270-tal (1279?)-10 maj 1299) till mongolerna. Han skall ha befunnit sig i Peking (Pakking) ปักกิ่ง i mars 1297.

I andra källor sägs det att det var sonen Saw Hnit (So Nit) สอนิต (1283-1325) som skickades till mongolerna i Tagaung i januari 1297. Eller kanske båda bröderna? Han kan då bara ha varit omkring 13 år! Men det finns till och med källor som anger hans födelseår till 1285 och då har han ju varit ännu yngre!

Vem det nu än var som sökt sig till mongolerna så erbjöd sig sonen, på sin faders vägnar, att underkasta sig mongolerna och bad om att fadern skulle erkännas som kung. Den 20 mars 1297 erkände också den kinesiske kejsaren Kyawswa som kung av Burma, men samtidigt gav han också kinesiska titlar till de tre bröderna. Men bröderna tänkte inte finna sig i att vara vasaller till mongolerna.

I december 1297 inviterade de tre bröderna kung Kyawswa till Myinsaing, som de nu valt till sin huvudstad. De ville att han skulle delta i en invigningsceremoni av ett tempel som de låtit uppföra. Kyawswa trodde att han var säker, då han hade mongolsk uppbackning, och reste därför dit för att leda invigningsceremonin. Men omedelbart efter ceremonin blev han arresterad och avsatt som kung och tvingad att bli munk i det tempel som han just hade invigt! Mongolerna skulle inte få vetskap om det inträffade förrän i juni eller juli 1298.

I Pagan fungerade Kyawswas minderårige son Saw Hnit (r. 1299-1325) som ny ”kung,” efter att hans far hade avsatts. Men han var i realiteten bara vicekung, eller guvernör, under Myinsaings auktoritet. Han blev dock krönt den 8 maj 1299.

Myinsaing blev nu centrum för ett nytt kungarike med samma namn. Kungariket Myinsaing (Anachak Mayinsang) อาณาจักรมยินซาง skulle komma att existera från 1297 fram till någon gång före den 7 februari 1313. Men någon källa säger att Myinsaing upphörde som rike 1310.

De tre bröderna kan ha regerat gemensamt i Myinsaing från den 17 december 1297 till den 13 april 1310. Brodern Athinkaya dog sedan den 13 april 1310 och Yazathingyan och Thihathu fortsatte som regenter från den 13 april 1310 till före den 7 februari 1313.

Flera källor säger att Pagan intogs och brändes 1299. Ex-kung Kyawswa, avrättades sedan tillsammans med prins Theingapati den 10 maj 1299. Andra källor säger att Pagan intogs 1298 och att kung Kyawswa avrättades 1301.

Bakom valet av Saw Hnit som kung stod en mäktig änkedrottning, med titeln Pwa Saw. Pwa Saw av Thitmahti var född omkring 1250-talet och dog 1334 eller senare. Hon hade varit kung Kyawswas drottning, som sonen fått ta över och gifta sig med.

En annan bror till Saw Hnit vid namn Kumara Kassapa var inte nöjd med valet av kung utan ville själv ta över tronen. Han hade bett ministrarna i Pagan om detta, vilket de dock inte beviljade. Han hade därför flytt till mongolerna i september 1299 för att be dem om hjälp. Då de tre shanbröderna blev varse över detta svek blev de naturligtvis rasande och betraktade Kumara Kassapa som en förrädare.

I januari 1300 attackerade styrkor från Myinsaing, ledda av Athinhkaya, mongolernas garnisoner norr om Mandalay. Den 22 juni 1300 svarade den kinesiske kejsaren med att förklara Kumara Kassapa (r. 25 januari 1301-6 april 1301) som Burmas rättmätige kung och förberedde sig ännu en gång för att försöka krossa Myinsaing.

I krönikorna kan man läsa att den kinesiske kejsaren samlade en stor armé eftersom "Burma var starkt och kunde räkna med hjälp från Pa-pai-hsi-fu." Eftersom kinesiska källor kallar området där Chiang Rai, Chiang Saen och Chiang Mai låg för Pa-pai-hsi-fu handlar det högst troligen om tairiket Lan Na som du kan läsa mera om i ”Sukhothai och Lan Na", avsnittet ”Konungariket Lan Na."

Därefter skickade mongolerna en 12 000 man stark armé från Yunnan in i Burma. Då mongolerna invaderade gränsområdet fick de som väntat stöd av Kumara Kassapa. Efter att ha plågats av gerillastyrkor och sjukdomar, med svåra förluster som följd, nådde de fram till Myinsaing i februari 1301 och belägrade staden.

Myinsaing med sina trippelmurar höll stånd och den 6 april 1301 lyckades man med hjälp av en stor muta förmå mongolerna att avbryta belägringen. Mutan tolkade mongolerna som tribut. Kumara Kassapa återvände tillbaka till Tagaung tillsammans med mongolerna. En källa talar säger att 500 kineser dödades under belägringen och att shanerna mutade den mongolske kommendanten då man var rädda för att mongolerna skulle få förstärkningar.

Regeringen i Yunnan blev så missnöjd med invasionen att de avrättade alla militära ledare från den misslyckade militära kampanjen, då de återvänt hem. Istället för en militär seger tvingades mongolerna 1303 att dra sig tillbaka till de nuvarande gränserna mellan de båda länderna. Därmed hade Burma återerövrat de områden som förlorats till Kina 15 år tidigare. Mongolerna gav nu upp sina planer om att kuva Burma. Vad som hände med Kumara Kassapa vet jag faktiskt inte.

Shanbröderna var nu i realiteten övre Burmas härskare, men Pagans ”kungar” tilläts regera vidare. Men de fungerade nu mera som guvernörer än som fullvärdiga kungar. De tre shanbröderna blev allt mäktigare under Saw Hnits regeringstid. Det finns en källa som säger att Thihathu lät kröna sig själv till kung i oktober 1309 och att han sedan lät giftmörda sin bror Athinhkaya den 13 april 1310. Men andra källor säger att han kröntes 1310 och ytterligare en är så specifik att den säger att han kröntes den 7 februari 1313.

Yazathingyan dog en naturlig död 1312/1313, även om någon källa anger året till omkring 1302! Efter sina två bröders död flyttade Thihathu sin huvudstad till Pinya och här skall han sedan ha regerat från den 7 februari 1313 till februari 1325. En källa säger att Pinya blev huvudstad redan 1312. Det nya kungariket Pinya (Anachak Phinya) อาณาจักรพินยา låg i närheten av dagens Ava (Angwa) อังวะ (eller Inwa อีนวะ), nära Mandalay. Riket var en fortsättning på riket Myinsaing och existerade under åren 1313-1364 eller 1313-1365.

Längst ned i denna artikel har jag för den intresserade valt att presentera vilka kungar som regerade i Pinya efter Thihathu.

Avaområdet var en strategisk plats nära risodlingarna runt Kyaukse och 1315 grundades staden Sagaing (Sakai) สกาย på andra sidan floden, norr om dagens Ava. För den intresserade kan det vara bra att veta att städerna Sagaing och Ava smälte samman 1889. Därmed hade ytterligare ett kungarike bildats i området. Kungariket Sagaing (Anachak Sakai) อาณาจักรสกาย existerade 1315-1365, alternativt 1315-1364.


(Kungarikena Pinya och Sagaing omkring 1350)

Det var den äldste sonen till den ovan nämnde Thihathu, Saw Yun (Phra Chao So Yun) พระเจ้าซอยุน (r. 15 maj 1315-5 februari 1327), som skapade den separata staten med Sagaing som huvudstad. Sagaing skulle då och då hamna i krig med det rivaliserande kungariket Pinya. Längst ned i denna artikel har jag för den intresserade valt att presentera vilka kungar som regerade i Sagaing efter Saw Yun.

Det finns källor som säger att kung Saw Hnit tilläts regera vidare i Pagan och att efter sin död efterträddes av sonen Saw Mon Nit (r. 1325-1368). Han är bättre känd som Uzana II av Pagan (Phra Chao Usana) พระเจ้าอุสานะ.

Uzana II av Pagan var född 1311 och därmed bara omkring 14 år gammal vid sitt trontillträde. I en del källor betraktas han som den siste ”kungen” i Pagandynastin. Men flera källor anser dock att Pagandynastin upphörde redan 1287. Uzana II skall sedan ha regerat som vasall till kungariket Pinya under perioden 1325-1364 och till det blivande kungariket Ava (Anachak Angwa) อาณาจักรอังวะ 1364-1368. Det kommer mer om detta kungarike här nedan.

1364 eller 1365 tog ett nytt kungarike form, som skulle bli känt som kungariket Ava. Thado Minbya (Thado Mengphaya) ตะโดเมงพญา (r. 26 februari 1365-cirka 3 september 1367) blev rikets förste kung och hans rike skulle existera 1364/1365-1555. Det var också han som grundade staden Ava 1365. En källa säger att Thado Minbya varit kung av Pinya och Sagaing, innan han blev kung av Ava. Men jag hittar ingen vidare information om detta.

I Ava lät Thado Minbya och kommande regenter bygga religiösa byggnader för att efterlikna det forna Pagan, men i mindre skala. Thado Minbya lade också grunden för ett enande av centrala Burma och han försökte rena buddhismen från korrupta inslag. Men han dog han av smittkoppor redan i september 1367, då han var på en militär expedition i söder.

Thado Minbya var född den 7 december 1345 och därmed endast var 21 år gammal vid sin död. Han var visseligen shan och grundare av Ava, men shanregenterna skulle med tiden assimileras med den burmanska befolkningen. Längst ned i denna artikel har jag för den intresserade valt att presentera de kungar som regerade i Ava efter Thado Minbya, fram till 1422.


Följande kungar regerade i Pinya efter Thihathu;

Uzana I (Phra Chao Usana 1) พระเจ้าอุซะนาที่ 1 (r. cirka februari 1325-1 september 1340).

Sithu (Phra Chao Mayinsang Sithu) พระเจ้ามยินซางสิธู (r. 1 september 1340-29 mars 1344). Sithu betraktas inte som kung utan endast som regent.

Kyawswa I (Phra Chao Chorsawa 1) พระเจ้าจอซะวาที่ 1 (r. 29 mars 1344-12 december 1350) var en halvbror till Uzana I.

Kyawswa II (Phra Chao Chosawa 2) พระเจ้าจอซะวาที่ 2 (r. 12 december 1350-19 mars 1359).

Narathu av Pinya (Phra Chao Narathu haeng Phinya) พระเจ้านราธูแห่งพินยา (r. 19 mars 1359-juni 1364).

Uzana II (Phra Chao Usana 2) พระเจ้าอุซะนาที่ 2 (r. juni 1364-september 1364). Förväxla inte denne Uzana II med Uzana II av Pagan!


Följande kungar regerade i Sagaing efter Saw Yun;

Tarabya I (Phra Chao Tayaphaya 1) พระเจ้าตายาพยาที่ 1. (5 februari 1327-1335/1336).

Shwetaungtet (Phra Chao Yawedondet) พระเจ้ายเวดอนเดต (1335/1336-cirka augusti 1339).

Kyaswa av Sagaing (Phra Chao Chasawa haeng Sakai) พระเจ้าจะซวาแห่งสกาย (cirka augusti 1339-cirka mars 1349).

Nawrahta Minye (Phra Chao Noratha Minye) พระเจ้านอรธามินเย (cirka april 1349-cirka november 1349).

Tarabya II (Phra Chao Tayaphaya 2) พระเจ้าตายาพยาที่ 2 (cirka november 1348-23 februari 1352).

Minbyauk Thihapate (Phra Chao Minbayat Thihapate) พระเจ้ามินบยาตธิฮาปะเต (23 februari 1352-april 1364).


Följande kungar regerade i Ava efter Thado Minbya;

En del källor talar om en upprorsman Nga-nu งานู, som kortvarigt skall ha suttit på tronen 1367 eller 1368.

Swa Saw Ke (Sawaso-ke) สวาสอเก (r. 5 september 1367-april 1400). Thado Minbya dog utan arvingar och Swa Saw Ke var en svåger till honom. Han var född den 16 juli 1330.

(Alternativ regeringstid för Swa Saw Ke; 5 september 1367-april 1400, 1368-1401.)

Tarabya (Tara-phaya) ตะระพญา (r. april 1400-cirka 25 november 1400). Han var en son till Swa Saw Ke och född den 22 december 1368.

(Alternativ regeringstid för Tarabya; april 1400-25 november 1400, 1401.)

Minkhaung I (Phra Chao Farang Mang Khong) พระเจ้าฝรั่งมังฆ้อง (r. 25 november 1400-cirka februari 1422). Han var också en son till Swa Saw Ke och var född den 13 september 1373.


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Kyaukse; Kyauksè.)

Athinhkaya; Athinkhaya, Phra Chao Athinkhaya พระเจ้าอตินคายา.
Alternativ levnadstid för Athinhkaya; cirka 1261-1309.

Yazathingyan; Phra Chao Yasatinchan พระเจ้ายาซาตินจาน, Yasasingyan, Yazathinkyan, ยะสะซิงยาน.
Alternativ levnadstid för Yazathingyan; cirka 1263-1302? Dog 1302?, 1302/1303 eller 1305.

Thihathu; Phra Chao Sihatu พระเจ้าสีหตู, Phra Chao Thihathu พระเจ้าทิฮาธู.

Myinsaing; Minsiang มินเซียง, Müang Mayinsaeng เมืองมยินแสง.

Mekkaya; Mekkara.

Peking; Beijing, Peching เป่ย์จิง.

Saw Hnit; Sawhnit, Saw Nit, Sawnit, Min Lulin.
Alternativ regeringstid för Saw Hnit; 1297-1325, 1297/98-1325, 1298-1312, 1298-1325, 1298-1330, 1300-1322, 1300-1331.

Kumara Kassapa; Kumara Kathapa.

Ava; Awa อะวะ, Innwa, Krung Angwa กรุงอังวะ, Müang Angwa เมืองอังวะ, Ratanapura (Rattanapura) รัตนปุระ (pali), Yadanapura.

Sagaing; Sakaeng สะแกง, Sakai สกายน์, Sakai สะกาย, Sakhaeng สะแคง, Sakiang ซาเกียง, Sasiang ซาเซียง.

Thado Minbya; Thadominbya, Thadomin Paya.

Alternativ regeringstid för Thado Minbya; april 1364-cirka 3 september 1367, 1364-1368.

Saw Mon Nit; Sawmunnit.

Alternativ regeringstid för Saw Mon Nit; 1325-1340, 1325-1369.

Uzana II av Pagan; อูชะนา.

Thado Minbya; Thadominbya, Thadomin Paya.
Alternativ regeringstid för Thado Minbya; april 1364-cirka 3 september 1367, 1364-1368.

Sithu; Myinsaing Sithu.

Narathu av Pinya; Thihathura.

Uzana II; Uzana Pyaung.

Swa Saw Ke; Mingyi Swa Saw Ke, Minkyiswasawke, Swasawke.
Alternativ regeringstid för Swa Saw Ke; 5 september 1367-april 1400, 1368-1401.

Alternativ regeringstid för Tarabya; april 1400-25 november 1400, 1401.

Minkhaung I; Man Khaung, Min Gaung, Mingaung.

Denna artikel senast uppdaterad: 2018-03-21, 20.12
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.