Forntid - Thailand och omkringliggande länder före och under taifolkens ankomst
Shanbröderna i Pagan

Efter Pagans fall hade den verkliga makten i övre Burma hamnat hos shanerna. Nyckelfigurer i denna utveckling var tre shanbröder.

De tre bröderna kontrollerade tre viktiga städer på slätten runt staden Kyaukse (Chao Sae) เจ้าก์แซ, som var en del av det konstbevattnade risodlingsområde som tidigare byggts upp av mon- och pyufolket. De hade därmed kontroll över Pagans tillgång på mat.

De tre hade tagit kontrollen över området på 1290-talet och hade tidigare varit militära befälhavare i Pagans tjänst.

Den äldste brodern hette Athinhkaya (Athinkhaya) อตินคายา (cirka 1261-13 april 1310), mellanbrodern Yazathingyan (Yasatinyan) ยาซาตินยาน (cirka 1263-1312/1313) och den yngste Thihathu ทิฮาธู (1265-1325).

(Alternativa levnadstider; Athinhkaya cirka 1261-1309. Yazathingyan cirka 1263-1302? Dog 1302?, 1302/1303 eller 1305. Thihathu var född cirka 1263.)

(Observera att en av Narathihapates söner också hette Thihathu, men han får inte förväxlas med shanbrodern med samma namn.)

Under några år hade shanbröderna spelat trogna hovmän i Pagan, medan de såg till att deras makt växte både vid hovet och ute på landsbygden.

En källa säger att kung Kyawswa den 19 februari 1293 utnämnde Athinhkaya till vicekung av Myinsaing (Mayinsang) มยินซาง, Yazathingyan blev vicekung av Mekkaya (Mekkhaya) เมคคยา och Thihathu blev vicekung av Pinle (Phinle) พินเล.

Thihathu var den mest ambitiöse och var uppenbart inte nöjd med titeln vicekung, trots att hans staus bekräftades med kungliga titlar.

Bekymrad över Thihathus maktambitioner skickade Kyawswa sin unge son och kronprins Theingapati (sent 1270-tal (1279?)-10 maj 1299) till mongolerna. Han skall ha befunnit sig i Peking (Pakking) ปักกิ่ง i mars 1297.

I andra källor sägs det att det var sonen Saw Hnit (Sonit) สอนิต (1283-1325) som skickades till mongolerna i Tagaung i januari 1297. Eller kanske båda bröderna? Han kan då bara ha varit omkring 13 år! Men det finns till och med källor som anger hans födelseår till 1285 och då har han ju varit ännu yngre!

Vem det nu än var som sökt sig till mongolerna så erbjöd sig sonen, på sin faders vägnar, att underkasta sig mongolerna och bad om att fadern skulle erkännas som kung.

Den 20 mars 1297 erkände också den kinesiske kejsaren Kyawswa som kung av Burma, men samtidigt gav han också kinesiska titlar till de tre bröderna. Men bröderna tänkte inte finna sig i att vara vasaller till mongolerna.

I december 1297 inviterade de tre bröderna kung Kyawswa till Myinsaing, som de nu valt till sin huvudstad. De ville att han skulle delta i en invigningsceremoni av ett tempel som de låtit uppföra. Kyawswa trodde att han var säker, då han hade mongolsk uppbackning, och reste därför dit för att leda invigningsceremonin.

Men omedelbart efter ceremonin blev han arresterad och avsatt som kung och tvingad att bli munk i det tempel som han just hade invigt! Mongolerna skulle inte få vetskap om det inträffade förrän i juni eller juli 1298.

I Pagan fungerade Kyawswas minderårige son Saw Hnit som ny ”kung,” efter att hans far avsatts. Men han var i realiteten bara vicekung, eller guvernör, under Myinsaings auktoritet. Han blev dock krönt den 8 maj 1299 och hans regeringstid anges i en del källor som 1299-1325.

(Alternativ regeringstid; 1297-1325, 1297/98-1325, 1298-1312, 1298-1325, 1298-1330, 1300-1322, 1300-1331.)

I en del källor sägs Pagandynastin upphöra 1287 och att Saw Hnit avslutade sin regeringstid 1312.

Myinsaing blev nu centrum för ett nytt kungarike med samma namn. Riket skulle komma att existera från 1297 fram till någon gång före den 7 februari 1313.

Här säger en källa att de tre bröderna regerade gemensamt i Myinsaing från den 17 december 1297 till den 13 april 1310. Brodern Athinkaya dog sedan den 13 april 1310 och Yazathingyan och Thihathu fortsatte som regenter från den 13 april 1310 till före den 7 februari 1313.

Flera källor säger att Pagan intogs och brändes 1299. Ex-kung Kyawswa, avrättades sedan tillsammans med prins Theingapati den 10 maj.

(Andra källor säger att Pagan intogs 1298 och att kung Kyawswa avrättades 1301.)

Bakom valet av Saw Hnit som kung stod en mäktig änkedrottning, med titeln Pwa Saw. Pwa Saw av Thitmahti var född omkring 1250-talet och dog 1334 eller senare. Hon hade varit kung Kyawswas drottning, som sonen fått ta över och gifta sig med.

En annan bror till Saw Hnit vid namn Kumara Kassapa var inte nöjd med valet av kung utan ville själv ta över tronen. Han hade bett ministrarna i Pagan om detta, vilket de dock inte beviljade. Han hade därför flytt till mongolerna i september 1299 för att be dem om hjälp.

Då de tre shanbröderna blev varse över detta svek blev de naturligtvis rasande och betraktade Kumara Kassapa som en förrädare.

I januari 1300 attackerade styrkor från Myinsaing, ledda av Athinhkaya, mongolernas garnisoner norr om Mandalay. Den 22 juni 1300 svarade den kinesiske kejsaren med att förklara Kumara Kassapa som Burmas rättmätige kung och förberedde sig ännu en gång för att försöka krossa Pagan.

En källa anger Kumara Kassapas regeringstid till den 25 januari 1301-6 april 1301.

I krönikorna kan man läsa att den kinesiske kejsaren samlade en stor armé eftersom "Burma var starkt och kunde räkna med hjälp från Pa-pai-hsi-fu."

Eftersom kinesiska källor kallar området där Chiang Rai, Chiang Saen och Chiang Mai låg för Pa-pai-hsi-fu handlar det högst troligen om tairiket Lan Na som du kan läsa mera om i ”Sukhothai och Lan Na", avsnittet ”Konungariket Lan Na."

Därefter skickade mongolerna en 12 000 man stark armé från Yunnan in i Burma. Då mongolerna invaderade gränsområdet fick de stöd av Kumara Kassapa.

Efter att ha plågats av burmesiska gerillastyrkor och sjukdomar, med svåra förluster som följd, nådde de fram till Myinsaing i februari 1301 och belägrade staden. Enligt en källa hade staden en trippelmur som försvar.

Myinsaings försvar höll stånd och den 6 april 1301 lyckades man med hjälp av en stor muta förmå mongolerna att avbryta belägringen. Mutan tolkade mongolerna som tribut. Kumara Kassapa återvände tillbaka till Tagaung tillsammans med mongolerna.

Regeringen i Yunnan var så missnöjd med invasion att de avrättade alla militära ledare från den misslyckade militära kampanjen, då de återvänt hem.

Istället för en militär seger tvingades mongolerna 1303 att dra sig tillbaka till de nuvarande gränserna mellan de båda länderna. Därmed hade Burma återerövrat de områden som förlorats till Kina 15 år tidigare. Mongolerna gav nu upp sina planer om att kuva Burma. Vad som hände med Kumara Kassapa vet jag faktiskt inte.

Shanbröderna var nu i realiteten Övre Burmas härskare och burmanernas kungar i Pagandynastin (Ratchawong Phukam) ราชวงศ์พุกาม regerade mera som guvernörer än som verkliga regenter. De tre shanbröderna blev allt mäktigare under Saw Hnits regeringstid.

Det finns en källa som säger att Thihathu lät kröna sig själv i oktober 1309 och att han sedan lät giftmörda sin bror Athinhkaya den 13 april 1310. Yazathingyan dog sedan en naturlig död 1312/1313.

(En annan källa säger att Thihatu blev krönt 1310.)

Efter sina två bröders död flyttade Thihathu sin huvudstad till Pinya. En källa säger att han regerade här från den 7 februari 1313 till cirka februari 1325.

(Det finns källor som säger att Pinya blev huvudstad 1312.)

Pinya, som kan betraktas som ett nytt konungadöme, låg i närheten av Ava (Angwa) อังวะ (eller Inwa อีนวะ), nära dagens Mandalay. Riket skulle vara fram till 1364.

Ava var en strategisk plats nära risodlingarna runt Kyaukse och 1315 grundades staden Sagaing (Sakai) สกาย på andra sidan floden, norr om Ava. Därmed hade ytterligare ett kungarike bildats i området. Kungariket Sagaing kom att existera 1315-1364.

Det var den äldste sonen till den ovan nämnde Thihathu, Saw Yun (Phra Chao So Yun) พระเจ้าซอยุน (r. 15 maj 1315-5 februari 1327), som skapade den separata staten med Sagaing som huvudstad. Sagaing skulle då och då hamna i krig med det rivaliserande kungariket Pinya.

Mängder av burmaner flydde söderut i fruktan för attacker från shanerna och 1364 tog shanerna över Ava fullständigt och proklamerade den som sin nya huvudstad. Detta blev början på kungariket Ava som existerade från 1364 till 1555.

(Någon källa säger att Avariket existerade 1365-1555.)

Liksom ahomtaierna uppslukades av sina grannar assimilerades med tiden även dessa shaner med burmanerna, medan deras bröder i bergen gick sin egen väg.

Det finns källor som säger att kung Saw Hnit tilläts regera vidare i Pagan och att efter sin död efterträddes av sonen Saw Mon Nit (r. 1325-1368). Han är bättre känd som Uzana II av Pagan (Phra Chao Usana) พระเจ้าอุสานะ.

(Alternativ regeringstid; 1325-1340, 1325-1369.)

Uzana II av Pagan var född 1311 och därmed bara omkring 14 år gammal vid sitt trontillträde. I en del källor betraktas han som den siste ”kungen” i Pagandynsatin. Men som nämnt tidigare anser flera källor dock att Pagandynastin upphörde redan 1287.

Uzana skall sedan ha regerat som vasall till de båda kungarikena Pinya under perioden 1325-1364 och kungariket Ava 1364-1368.


Stavningsvarianter;

Kyaukse; Kyauksè.)

Athinhkaya; Athinkhaya, Phra Chao Athinkhaya พระเจ้าอตินคายา.

Yazathingyan; Phra Chao Yasatinchan พระเจ้ายาซาตินจาน, Yasasingyan, Yazathinkyan, ยะสะซิงยาน.

Thihathu; Phra Chao Sihatu พระเจ้าสีหตู, Phra Chao Thihathu พระเจ้าทิฮาธู.

Myinsaing; Minsiang มินเซียง, Müang Mayinsaeng เมืองมยินแสง.

Mekkaya; Mekkara.

Peking; Beijing, Peching เป่ย์จิง.

Saw Hnit; Sawhnit, Saw Nit, Sawnit, Min Lulin.

Kumara Kassapa; Kumara Kathapa.

Ava; Awa อะวะ, Innwa, Krung Angwa กรุงอังวะ, Müang Angwa เมืองอังวะ, Ratanapura (Rattanapura) รัตนปุระ (pali), Yadanapura.

Sagaing; Sakaeng, Sakai สกายน์, Sakai สะกาย, Sakhaeng สะแคง, Sakiang ซาเกียง, Sasiang ซาเซียง.

Saw Mon Nit; Sawmunnit.

Uzana II; อูชะนา.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-06-01, 17.50
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.