Forntid - Thailand och omkringliggande länder före och under taifolkens ankomst
Champa (192-1832)

Nordost om dagens Kambodja, vid nuvarande Vietnams mellersta kust, levde chamfolket som talade ett språk tillhörande den malajo-polynesiska familjen. En källa säger att chamfolket ursprungligen kan ha kommit från Borneo.

Enligt kinesiska källor grundades här ett rike året 192 som med tiden skulle bli känt som Champa. Riket hade grundats efter att en lokal ledare hade gjort uppror mot kineserna som gjorde anspråk på området. Detta första rike kallades Linyi หลินยี av kineserna.

Därefter skall kineserna ha gjort flera misslyckade försök att återta Champa. Men chamfolket genomförde också tidigt egna räder mot kineserna i nuvarande norra Vietnam.

På 300-talet erövrade Champa en del territorium från Funan, vilket innebar en stark indisk påverkan. Detta visar inskriptioner, från före år 400, som är skrivna på en variant av sanskrit. En del källor menar att riket nu dominerades av indier och styrdes av en brahmansk härskare. Champas statsreligion blev sedan hinduismen.

Men att riket skulle ha dominerats av indier är idag starkt ifrågasatt. Detta då indier traditionellt sett inte utvandrade i större antal vid den här tiden. Men att den indiska kulturen hade en stark påverkan råder det inget tvivel om.

Liksom Funan var Champa en sjöfartsnation. Detta var nödvändigt då den bergiga kusten i centrala Vietnam inte kunde producera tillräckligt med jordbruksprodukter för att försörja Champas befolkning. Verksamheten till havs handlade både om handel och om sjöröveri.

Den viktigaste hamnen var Kattigara och blev faktiskt början på den moderna staden Saigon (Saingon) ไซ่ง่อน, eller Ho Chi Minh City (Nakhon Ho Chi Min) นครโฮจิมินห์ i nuvarande Vietnam.

Kattigara kan också vara identisk med den tidigare omnämnda hamnstaden Oc Eo. Se även den tidigare artikeln ”Funan och Chenla.”

Men chamfolket var inte bara utmärkta sjömän utan också framstående byggmästare och jordbrukare.

Det gamla Champa var uppdelat i fem regioner;

1. Indrapura (Intharapura) อินทรปุระ (dagens Dong Duong) var rikets religiösa centrum och låg nära dagens Da Nang ดานัง.

2. Amaravati (Amarawati) อมราวตี låg i dagens provins Quong Nam (Changwat Kuang Nam) จังหวัดกว๋างนาม.

3. Vijaya (Wichai) วิชัย, som också kallas Cha Ban. Ibland används också namnet Qui Nhon (Kwiyoen) กวีเญิน. Men den gamla staden Cha Ban ligger 26 kilometer norr om Qui Nhon, som är huvudstad i provinsen Bin Dinh บิ่ญดิ่ญ.

4. Kauthara (Khaothara) เคาธาระ, som är dagens Nha Trang (Ya Trang) ยาตรัง).

5. Panduranga (Pandurangkha) ปัณฑุรังคะ.

Med tiden skulle Champa tvingas kämpa för sin existens mot sina mäktiga grannar. 446 erövrade kineserna i Annam Vijaya och riket hamnade under kinesiskt styre. Men Champa lyckades få tillbaka sin självständighet 510.

Längre fram fick Champa chansen att expandera söderut beroende på Funans fall och omkring 540 tog man sig ända fram till Mekongflodens delta. Innan Champa hamnade på defensiven mot sina starka grannar hade riket under en kort tid i början på 800-talet hotat både det kinesiska Annam och khmerriket.

Enligt en historisk källa hette Champas huvudstäder Indrapura från 875-978, Vijaya (Cha Ban) 978-1485 och till sist Panduranga 1485-1832.

Men på några få årtionden tvingades riket på defensiven mot båda de ovan nämnda rikena och Champas territorium minskade till en liten strimla av centrala Vietnams kust. Här talar källorna om att khmererna anföll Champa 969.

Från 900-talet och framåt förde den arabiska handeln i området med sig islamsk kultur och religionen islam (itsalam) อิสลาม och med början på 1400-talet hade många blivit muslimer.

Källorna säger att huvudstaden Vijaya intogs av den vietnamesiske prinsen Phat Ma 1044 och att han tog med sig ett stort krigsbyte härifrån. Detta inkluderade chamkungens fruar, harem, danserskor, musiker och sångare.

Champa hade landsvägsförbindelser med mellersta Mekong, och därmed dagens södra Laos och nordöstra Thailand, och det måste ha varit genom handelsförbindelser eller krig som taifolk hamnade i Champa som slavar. De nämns nämligen i en inskription från 1050.

Det finns idag forskare som menar att Champas centrum en gång låg nära Champasak i nuvarande södra Laos.

1074-1080 invaderade, som tidigare nämnt, Champa khmerriket och erövrade det starka fästet Sambor.

Jag har också tidigare berättat att khmererna i sin tur ockuperade Champa 1145-1149 och anföll ännu en gång 1153. 1158 revolterade Champa och blev åter självständigt.

Champa invaderade sedan Angkorriket ännu en gång 1177 och 1178 genomförde man faktiskt ett överraskande anfall på själva huvudstaden Angkor.

(I flera källor kallas khmerernas huvudstad inte för Angkor utan Yasodharapura. Detta lilla problem får vi leva med.)

En flottstyrka under ledning av Champas kung Jaya Indravarman IV [thai?] (r. 1167–1192) tog sig oväntat uppför Mekongfloden, över sjön Tonle Sap och uppför Siem Reap-floden till huvudstaden som intogs och plundrades.

Den kambodjanske kungen Tribhuvanadityavarman hade dött 1177 och Champa lyckades faktiskt installera en chamkung på Angkors tron! Men det finns källor som säger att Tribhuvanadityavarman dog i strid mot Champas styrkor.

Därför fanns det, som tidigare nämnt, ingen kambodjansk kung under perioden 1177-1181. Men 1181 hade kambodjanerna utsett Jayavarman VII (r. 1181-1218) till ny kung.

Jayavarman VII lyckades driva ut chamfolket från Angkorriket och khmererna lyckades i sin tur inta Champa och placera en marionett på rikets tron 1190. Khmererna skulle därefter hålla praktiskt taget hela Champa ockuperat fram till 1220, då de drog sig tillbaka. Då kunde chamfolket ännu en gång få placerat en av sina egna på tronen.

Det är högst troligt att khmererna drog sig tillbaka då de behövde sina soldater för krig mot de tai som börjat bli en maktfaktor i väst.

Champa blev på 1300-talet återigen ett mäktigt rike och en kung vid namn Po Binasuor, eller Che Bong Nga (Che Bu Ngo) เจ๊ะบูงอ (r. cirka 1360-1390), ledde framgångsrika kampanjer mot vietnameserna 1361-1390 innan han dog i strid 1390.


(Champas ungefärliga utbredning omkring år 1380)

Vietnamesernas huvudstad Thang Long ทางลอง härjades två gånger 1371 och 1377 och Champa erövrade provinserna Nghe An (Nge An) เหงะอาน och Thanh Hoa (Thaeng Wa) แทงหวา 1380.

En källa säger att den vietnamesiske kungen skall ha dödats 1377 under ett försök att inta Vijaya (Cha Ban).

Thang Long är idag känt som Hanoi ฮานอย och staden har skiftat namn många gånger under historiens gång.

Under en svag Cham-härskare vände krigslyckan för Champa och huvudstaden Vijaya föll i vietnamesiska händer 1471. Under striderna skall 60 000 cham ha blivit dödade och 30 000 skall ha förts bort som fångar. Bland fångarna fanns Chamkungen och 50 medlemmar ur den kungliga familjen.

Det en gång så starka riket föll nu samman och delades mellan vietnameserna och khmererna.

1832 betraktas som det år då riket upphörde att existera.

Champariket utgjorde under sin existens en effektiv barriär mot vidare kinesisk utbredning söderut. Men riket skickade då och då delegationer till Kina och det är främst från kinesiska krönikor och steninskriptioner som vi känner till något om rikets tidiga historia.

Enligt en källa finns det kvar 162 000 av det ursprungliga chamfolket i Vietnam. Men en annan källa säger drygt 77 000. En annan källa säger att det fanns 250 000 cham i Kambodja i mitten av 1900-talet, men att 100 000 skall ha dött under de röda khmerernas (khamen daeng) เขมรแดง skräckvälde 1975-1979. Här säger en annan källa att det idag finns 217 000 cham i Kambodja.

Som minoritetsgrupp i Vietnam kämpar chamfolket för likaberättigande. De talar fortfarande sitt eget språk, har sin egen kultur och sin egen religion islam.

Vad få känner till är att Christofer Columbus คริสโตเฟอร์ โคลัมบัส (1451-20 maj 1506), under sin fjärde och sista resa (maj 1502 till november 1504), försökte nå kungariket Champa och faktiskt trodde att han nått fram till Vietnam den 7 juli 1503.


Stavningsvarianter;

Linyi (mandarin); Lam Ap, Lâm Ấp (vietnamesiska), Lam Ip, Lam Yap (kantonesiska), Lim Ip, Lin Yi, Lin-yi.

Kattigara; Cattigara.

Saigon; Gia Dinh, Gia Định, Prey Kor, Preykor, Prey Nokor, Sài Gòn.

Vijaya; Qui-Nhon, Qui Non, Quy Nhon, Quy Nhơn, Vijay, Vijiya Nakorn, Wichaya วิชยะ.

Bin Dinh; Binh-Dinh, Binh Dinh.

Panduranga; Phan, Phan Rang–Tháp Chàm, Phansang-Thapcham ฟานซาง-ท้าปจ่าม, Phanthurangkha พันธุรังคะ.

Jaya Indravarman IV; Po Klong Garai.

Jayavarman VII; Jayavathon (personnamn).

Po Binasuor; Chế Bồng Nga, Che Bunga, Ngo-ta Ngo-che, Phra Racha Daeng พระราชาแดง.

Thang Long; Chiao-Chou, Thang Lo, ทังล็อง.

Nghe An; Nge-An, เหง่อัน.

Thanh Hoa; Than-Hoa, Thaeng Howa แทงฮว๋า.

Hanoi; Hannoi.

Röda khmererna; Khmer Rouge.

Christofer Colunbus; Christopher Columbus.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-08-20, 10.59
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.