Den demokratiska parlamentsmedlemmen Panit Wikitset, Veera Somkwamkid från Thailands patriotiska nätverk (TPN) och fem andra thailändska medborgare arresterades onsdagen den 29 december 2010 av kambodjanska soldater. De hade arresterats nära ett kambodjanskt militärläger i provinsen Banteay Meanchey i distriktet O’Chrou อูร์ชเรา.

En källa säger att Veera en gång tidigare hade blivit arresterad för att illegalt ha tagit sig in i Kambodja. Den gången hade han släppts efter att ha fått en varning om att inte göra detta igen. När detta skulle ha skett känner jag tyvärr inte till.

Panit hade tidigare arbetat som assistent till utrikesminister Kasit Piromya, men han hade lämnat denna post för att delta i fyllnadsvalet om en vakant plats i representanthuset. Detta efter att Thiwa Ngernyuang (Thiwa Ngoenyuang) ทิวา เงินยวง (5 februari 1951-11 juni 2010), som tillhört Demokratiska partiet, hade avlidit. Panit hade också fått denna plats.

(Thiwa Ngernyuang)

De övriga fem arresterade var Veeras sekreterare Ratree Pipatanapaiboon (Ratri Phiphatthanaphaibun) ราตรี พิพัฒนาไพบูรณ์, Narumol Chitvarattana (Naruemon Chitwarattana) นฤมล จิตรวะรัตนา, Saemdin Lertbut, Tainae Mungmajon (Tainae Mungmachon) ตายแน่ มุ่งมาจน och Kitchaponthorn Chusanasevi (Kitchaphonthon Chutsanasewi) กิจพลธรณ์ ชุสนะเสวี, som arbetade för Panit.

(Ratree Pipatanapaiboon)

Panit, Veera och deras team hade rest till den thai-kambodjanska gränsen i distriktet Khok Sung i provinsen Sa Kaeo för att undersöka om Kambodja gjort intrång på thailändskt område. Då teamet inspekterade gränsområdet, som enligt dem låg på thailändskt territorium, hade de blivit gripna av kambodjanska soldater. Enligt en polisöverste, vid namn Subin Boonlek (Subin Bunlek) สุบิน บุญเล็ก, från Khok Sung hade gruppen blivit arresterad efter ett bråk med de kambodjanska soldaterna.

(Subin Boonlek)

Regeringen kommer att skicka representanter för att förhandla med Kambodja efter arresteringarna sade utrikesminister Kasit Piromya samma dag. Kasit sade att premiärminister Abhisit hade blivit informerad om händelsen och att en thailändsk representant omedelbart skulle skickas till Kambodja för att hjälpa sina landsmän.

Panit Wikitset insisterade på att han och de sex andra i hans grupp befunnit sig på thailändsk mark då de blev arresterade. Detta kunde han senare meddela via telefon. Panit berättade att han begett sig till gränsområdet efter att ha mottagit klagomål från bybor, Saemdin Lertbut och Veera Somkwamkid om att kambodjanska trupper gjort intrång i ett område där ägarna kunde visa upp giltiga papper på sitt ägande av marken.

Panit och hans team hade lämnat sina fordon vid byn Ban Nong Chan บ้านหนองจาน i distriktet Khok Sung omkring klockan 13.00. Därefter hade de börjat promenera bland risfälten då åtta eller nio beväpnade kambodjanska soldater uppenbarade sig och arresterade dem. Soldaterna beslagtog deras kameror, telefoner och ID-kort trots att Panit identifierade sig som parlamentsmedlem. Han och hans kompanjoner hade först hållits fångna i en fruktodling.

De kambodjanska soldaterna hade lämnat tillbaka deras ägodelar efter att ha blivit kontaktade av provinsguvernören och gränspolisen (BPP), sade Panit. Det var efter detta som Panit kunde ringa upp premiärminister Abhisit Vejjajiva och Chavanont Intarakomalyasut, som var utrikesminister Kasit Piromyas sekreterare.

Under torsdagen uttalade sig Pheu Thais talesman Prompong Nopparit om händelsen i Kambodja. Han menade att Panit Wikitset skulle ha vetat bättre än att bege sig in på det omtvistade gränsområdet. Prompong menade att det var högst märkligt att de sju valt att besöka det omtvistade området utan att i förväg ha talat med de kambodjanska myndigheterna. Resan till gränsområdet hade varit olämplig och Prompong undrade om det fanns någon dold politisk agenda.

Prompong sade att han oroade sig över att en viss grupp människor kunde utnyttja det inträffade till sin fördel. Han sade att denna nationalistiska grupp kunde orsaka problem för de som var bosatta i gränsområdet.

Under torsdagen flög en delegation ledd av utrikesminister Kasit Piromya till Phnom Penh för att förhandla om ett frisläppande av de sju. Bland deltagarna fanns Thani Thongpakdi (Thani Thongphakdi) ธานี ทองภักดี (23 december 1963-), som var generaldirektör för informationsdepartementet (Krom Saranithet) กรมสารนิเทศ och talesman för utrikesministeriet, Mathurapojana Itharong (Mathuraphotchana Ittharong) มธุรพจนา อิทธะรงค์, som var vice generaldirektör för departementet för konsulära ärenden (Krom Kan Kongsun) กรมการกงสุล och andra höga ämbetsmän från utrikesministeriet.

(Thani Thongpakdi)

(Mathurapojana Itharong)

Kasit berättade att han under dagen skulle träffa den kambodjanske utrikesministern och biträdande premiärministern Hor Namhong. Han förnekade att regeringen hade haft något som helst att göra med Panit och hans teams resa till gränsen. Panit hade rest dit som medlem i den gemensamma gränskommissionen (JBC) och det var inte bekräftat om teamet inkräktat på kambodjanska mark, sade Kasit. Detta påstående skulle snart visa sig vara inte helt korrekt. Kasit sade att han hade en reservplan om Kambodja skulle vägra att släppa de sju thailändska medborgarna.

(Kasit Piromya och Hor Namhong den 30 december 2010)

Fredagen den 31 december demonstrerade medlemmar från TPN framför den kambodjanska ambassaden i Bangkok där de uppmanade regeringen i Phnom Penh att omedelbart frige deras sju fängslade landsmän. Demonstranterna som leddes av Somboon Thongburan brände en kista med ett foto av premiärminister Hun Sen och de lovade att fortsätta sina demonstrationer framför Government House intill deras landsmän var släppta.

Under fredagen uppmanade Banharn Silpa-archa biträdande premiärminister Suthep Thaugsuban att han personligen skulle resa till Kambodja och diskutera ett frisläppande av de sju direkt med premiärminister Hun Sen. “Suthep måste diskutera ärendet med Hun Sen innan en kambodjansk domstol hinner döma i ärendet,” sade Banharn.

Tisdagen den 4 januari 2011 kom Sa Kaeos guvernör Sanit Naksuksri (Sanit Naksuksi) ศานิตย์ นาคสุขศรี (21 januari 1952-) med det obehagliga beskedet att de sju arresterade thailändarna faktiskt varit medvetna om att de begett sig in på kambodjanskt territorium. Sanit sade att regeringen därför inte kunde ursäkta det inträffade med att de sju hade gått vilse och kommit in på kambodjanskt område av misstag. "Förhandlingarna om deras frisläppande kommer förmodligen att försvåras av att det också finns en gulskjorta i gruppen," sade han.

(Sanit Naksuksri)

På tisdagsmorgonen medgav också premiärminister Abhisit att det var han som skickat Panit Wikitset till gränsområdet. Han berättade detta före sitt veckomöte med kabinettet. Demokratiska partiet skulle diskutera de arresterade thailändarna under eftermiddagen. Några av Bangkoks parlamentsmedlemmar hade sagt att de ville åka till Kambodja för att besöka Panit i fängelset Prey Sar เพรย์ซอว์, berättade Abhisit.

Biträdande premiärminister Suthep avfärdade ett påstående från TPN om att det var försvarsminister Prawit Wongsuwan som bett Kambodja om att arrestera de sju. Suthep varnade att rykten som dessa kunde komplicera ärendet ytterligare.

Efter kabinettsmötet berättade regeringstalesmannen Panithan Wattanayagorn vad som sagts där. I sin förklaring till kabinettet hade Abhisit sagt att han bara vetat att Panit skulle resa till ett gränsområde, men inte exakt var. Panit själv hade från början informerat Abhisit om att han skulle åka till ett gränsområde i provinsen Prachinburi. Väl vid gränsen hade Panit rapporterat, via premiärministerns personliga sekreterare, att han åkt till provinsen Sa Kaeo i stället.

Enligt Panithan hade utrikesministeriet rapporterat till kabinettet om sina planer om hur man bäst kunde hjälpa de sju arresterade. Dessa hade nu formellt anklagats för illegalt intrång på kambodjanskt område och för att ha gjort intrång i en militär zon. Ministeriet skulle utse två advokater som skulle arbeta med ärendet. Ministeriet insisterade fortfarande på att Panit och hans team inte haft som avsikt att inkräkta på kambodjanskt område. De hade bara varit där för att undersöka klagomål från lokala bybor som sagt att de inte längre kunde försörja sig i området.

Teamet hade uppriktigt trott att de befann sig på thailändskt område och hade inte haft för avsikt att skapa problem med relationerna mellan de två länderna, påstods det. Utrikesministeriet skulle göra allt de kunde för att bevara goda förbindelser med Kambodja och skulle fortsätta att hålla kontakt med den kambodjanska regeringen. Försvars- och utrikesministeriet hade bett arméns lantmäteridepartement att undersöka området för att slå fast den exakta platsen där de sju arresterats. En rapport förväntades vara klar på tisdagskvällen.

Abhisit sade i en annan intervju att han tittat på de videosekvenser som lagts ut på internet och som Kambodja använde sig av som bevis mot de sju thailändarna. Videosekvensernas ursprungliga längd var 20 minuter, men hade klippts ner till en minut. Abhisit sade också att han personligen inte hade haft någon direktkontakt med premiärminister Hun Sen utan hade överlämnat ärendet till de myndigheter som var bäst lämpade att sköta ärendet. Premiärministern bad också TPN om att inte skapa problem vid gränsen, då detta inte förde något gott med sig för landet.

Onsdagen den 5 januari kritiserade Thaksins juridiske rådgivare Noppadon Pattama regeringen hur den skötte sitt arbete med att hjälpa de sju arresterade thailändarna. Man hade reagerat för sent och premiärminister Abhisit borde omgående ha ringt till premiärminister Hun Sen, menade Noppadon. Noppadon berättade att han talat i telefon med Thaksin under tisdagen. Thaksin var medveten om situationen, men han hade varit av den uppfattningen att Abhisit och utrikesminister Kasit Piromya själva var kapabla att hjälpa de arresterade.

Under onsdagen klagade även partiet New Politics generalsekreterare Suriyasai Katasila på att regeringen gjort för litet i ärendet. Se även artikeln PAD demonstrerar vid Government House (1 januari 2011), litet längre fram.

Torsdagen den 6 januari meddelade sekreteraren vid utrikesministeriet, Chavanont Intarakomalyasut, att en domstol i Phnom Penh hade avslutat förundersökningen mot Panit Wikitset och två andra medlemmar från hans team. Domstolen hade förhört de anklagade var för sig och hade under dagen hunnit med att förhöra fem av de sju arresterade. Veera Somkwamkid var den siste som frågades ut.

Chavanont trodde inte att domstolen skulle hinna utfärda någon dom under dagen. Under fredagen skulle dessutom en långhelg inledas i Kambodja så det var osäkert när en dom skulle avkunnas. Släktingar till de anklagade, reportrar och thailändska ambassadtjänstemän hade inte tillåtits närvara i rättssalen.

Lördagen den 8 januari berättade Pheu Thais Suchart Lainamngern att Thaksin var beredd att hjälpa till med att få de arresterade fria. Suchart hade just återvänt till Thailand efter att ha besökt Thaksin i Dubai. Samtidigt hade Thaksin sagt att han inte ville blanda sig i regeringens försök att få de sju frigivna. Thaksin rekommenderade också regeringen att ha is i magen, tillade Suchart.

Söndagen den 9 januari 2011 uttalade sig PAD och begärde att regeringen skulle tvinga Kambodja att släppa de sju arresterade thailändarna villkorslöst. Hur nu detta skulle gå till rent praktiskt! PAD sade i sitt uttalande att det fanns bevis för att de arresterade thailändarna befunnit sig på thailändskt område och fördömde de som sagt att de hade begett sig in på kambodjanskt område.

Bland de som PAD kritiserade fanns bland annat biträdande premiärminister Suthep Thaugsuban, utrikesminister Kasit Piromya, försvarsminister Prawit Wongsuwan och Sa Kaeos provinsguvernör Sanit Naksuksri. De fördömde också premiärminister Hun Sen, den kambodjanska regeringen och de soldater som arresterat thailändarna på thailändskt territorium och sedan lagfört dem i domstol. Detta trots att Thailand faktiskt hade hjälpt kambodjanska flyktingar under inbördeskriget i Kambodja.

Veera och Ratree förhördes i den kambodjanska kommunaldomstolen i Phnom Penh under onsdagsmorgonen den 12 januari. De hade förts till domstolen under ett stort säkerhetspådrag där de informerades om att de nu formellt även anklagats för spionage. TPN:s juridiska team som anlänt till Phnom Penh försökte förgäves få tillstånd att få följa förhören. Den tidigare senatorn Karoon Sai-ngam var en av medlemmarna i teamet.

(Karoon Sai-ngam)

Under förhören med Veera sade han att han bara ville tala via en tolk som den thailändska ambassaden kunde bistå med. Detta berättade utrikesminister Kasit Piromyas sekreterare Chavanont Intarakomalyasut. Chavanont sade att den thailändska ambassaden gärna bistod med en tolk. Då kambodjanska domstolsregler bara tillåter sina egna översättare hade den thailändska ambassaden bett domstolen om att göra ett undantag.

Torsdagen den 13 januari beviljade domstolen att två av de arresterade kunde släppas mot borgen. Det handlade om Panit Wikitset och Narumol Chitvarattana. Detta väckte förhoppningar om att fler snart skulle släppas mot borgen, men domstolen nekade under dagen att släppa någon mer av de övriga fem utan att motivera sitt beslut. De två spionageanklagade, Veera Somkwamkid och hans sekreterare Ratree Pipatanapaiboon var anklagade för så allvarliga brott att de uppenbart inte beviljades borgen. Saemdin Lertbut, Tainae Mungmajon och Kitchaponthorn Chusanasevi beviljades heller inte borgen.

Den kambodjanska domstolen biföll att advokaten Karoon Sai-ngam från TPN skulle få besöka de fem i fängelset utan att något datum för besöket blev fastställt. Informationsdepartementets generaldirektör Thani Thongpakdi sade att han trodde att domstolen beviljat borgen till Panit och Narumol på grund av hälsoskäl. Han berättade att Panit led av högt blodtryck och att Narumol hade problem med sköldkörteln.

Fredagen den 14 januari nekade domstolen i Phnom Penh ännu en begäran om frisläppande mot borgen för de fem som fortfarande satt fängslade i Prey Sar-fängelset. Advokaterna överklagade omedelbart beslutet och ett nytt beslut väntades komma den följande veckan, sade Thani.

På tisdagsmorgonen den 18 januari godkände Phnom Penhs kommunala domstol att ytterligare fyra av de arresterade kunde släppas mot borgen. Enligt borgensvillkoren var de tills vidare tvungna att stanna kvar i Kambodja. Detta beslut innebar att TPN:s koordinator Veera Somkwamkid nu var den ende som var kvar i fängelset. Domstolen angav som väntat anklagelserna om spioneri mot honom som orsak till att han inte kunde släppas mot borgen.

De fyra som beviljats borgen fördes senare tillbaka till fängelset Prey Sar i avvaktan på att de skulle överföras till den thailändska ambassaden i Phnom Penh, där Panit Wikitset och Narumol Chitvarattana redan befann sig. Något datum för deras rättegångar hade ännu inte preciserats. Då Veera kom ut från domstolen verkade han frustrerad. ''Jag kommer att överklaga till Högsta domstolen. Jag kommer att slåss till slutet,'' sade han.

(Veera den 18 januari 2011)

Onsdagen den 19 januari berättade utrikesministeriets talesman Thani Thongpakdi att TPN:s begäran om att ersätta de två kambodjanska advokaterna som försvarar de sju med thailändska advokater hade avslagits. Detta innebar att de sju fortsatt skulle försvaras av de två kambodjanska advokater som anlitats av den thailändska ambassaden.

Mathurapojana Itharong från departementet för konsulära ärenden och ett team psykologer reste till Phnom Penh på onsdagsmorgonen för att träffa de sex som släppts fria mot borgen.

Den kambodjanska domstolen konstaterade fredagen den 21 januari att fem av de arresterade medvetet begett sig in på kambodjanskt territorium utan tillstånd. De dömdes alla till nio månaders fängelse och en bot på 1 000 000 riel (omkring 10 000 baht). Då de redan suttit en månad i fängelse beslöt domstolen att inte döma ut de kvarvarande åtta månaderna och de fem var nu fria att återvända hem. De fem som släpptes var Panit Wikitset, Saemdin Lertbut, Tainae Mungmajon, Narumol Chitvarattana och Kitchaponthorn Chusanasevi.

Onsdagen den 26 januari berättade Thani Thongpakdi att Veera hade släppt kravet om att få försvaras av thailändska advokater i den kambodjanska domstolen. Veera skulle därför fortsatt representeras av de två kambodjanska advokater som den thailändska ambassaden bidragit med.

Tisdagen den 1 februari kom domen mot gulskjorteaktivisten Veera och hans sekreterare Ratree. Den kambodjanska domstolen fann de båda skyldiga till olaga intrång och spionage. Veera dömdes till böter och åtta års fängelse medan Ratree klarade sig undan med sex år och böter. Veeras bot var på 1.8 miljoner riel (omkring 13 000 baht) och Ratrees på 1.2 miljoner riel (omkring 10 000 baht). Domstolen gav dem en månad att överklaga domarna och de fördes senare tillbaka till Prey Sar-fängelset i Phnom Penh.

(Veera den 1 februari 2011)

På onsdagsmorgonen den 2 februari kommenterade biträdande premiärminister Suthep Thaugsuban domarna som hårda. Men han uppmanade alla sidor att acceptera domstolens beslut. "Ärendet är inte över ännu och de kan fortfarande överklaga. De två och deras familjer kommer att besluta om de tänker söka om kunglig nåd då fallet är avslutat,” sade han.

Under onsdagen uttalade sig också PAD:s Chamlong Srimuang. Han sade att regeringen måste hjälpa de två fängslade i Kambodja och få hem dem inom tre dagar. Annars skulle gulskjortorna sätta ännu mera press på regeringen, sade han. Chamlong förnekade rykten om att gulskjortorna planerade att tända eld på den kambodjanska ambassaden i Bangkok som hämnd för fängelsedomarna i Kambodja.

På onsdagsnatten arresterade polisen Karoon Sai-ngam då han anlände till Suvarnabhumiflygplatsen efter sitt besök i Kambodja. Anledningen till gripandet var att han var anklagad för delaktighet i ockupationerna av flygplatserna Don Mueang och Suvarnabhumi 2008.

Torsdagen den 17 februari kom beskedet att familjerna till både Veera och Ratree nu hade bestämt sig för att inte överklaga domarna. I stället planerade man att söka kunglig nåd från den kambodjanske kungen Norodom Sihamoni. Att överklaga skulle ta alltför lång tid och med tanke på levnadsvillkoren i det kambodjanska fängelset hade man bestämt sig för att prova denna utväg. Detta berättade TPN:s advokat Nathaporn Toprayoon på en presskonferens under torsdagen.

Onsdagen den 2 mars levererade den kambodjanske premiärministern Hun Sen ett dråpslag då han menade att Veera och Ratree inte var berättigade till att söka kunglig nåd. Hun Sen sade att Veera inte kunde benådas utan var tvungen att avtjäna hela sitt straff. Samma dag rapporterade Panit Wikitset att Veeras hälsa blivit allt sämre. Enligt honom hade Veera en huvudskada, utslag och andningsproblem på grund av dålig luftcirkulation i cellen.

Veera är allvarligt sjuk berättade hans yngre bror, Preecha Somkwamkid (Pricha Somkhwamkhit) ปรีชา สมความคิด, söndagen den 6 mars. Detta hade han konstaterat under sitt besök i Prey Sar-fängelset fredagen den 4 mars. Tiden för att överklaga domen hade nu gått ut och det enda som återstod var att söka kunglig nåd, sade Preecha.

Den thailändska ambassaden i Phnom Penh hade ansökt om tillstånd att få skicka en läkare för att besöka Veera Somkwamkid i fängelset, eller alternativt att han skulle få lämna fängelset för vård. Enligt utrikesministeriets talesman Thani Thongpakdi hade man på måndagen den 7 mars ännu inte fått något svar på sin förfrågan. Även om representanter för den thailändska ambassaden inte hade fått tillstånd att besöka Veera i fängelset fick de lämna mat till honom två gånger per dag, berättade Thani. Läkarna på Prey Sar-fängelset hade sagt att Veera bara hade en lättare förkylning.

Måndagen den 7 mars berättade Preecha att Veera led av en allvarlig tandinfektion. En tandkrona hade lossnat och tanden hade blivit infekterad. I mer än två månader har min bror ätit ohälsosam mat och levt under ”mycket dåliga förhållanden,” sade Preecha. Veeras familj satte nu sitt hopp till en ansökan om kunglig nåd trots Hun Sens tidigare kommentarer.

Torsdagen den 10 mars bekräftade Veera och hans sekreterare Ratree att de tänkte söka kunglig nåd, berättade Chavanont Intarakomalyasut. Chavanont sade att Veeras och Ratrees advokater redan hade satt samman en nådeansökan. Den thailändska ambassaden hade fått en kopia och översatt den till thai till Veera och Ratree. De båda hade godkänt skrivelsen.

Onsdagen den 23 mars berättade utrikesministeriets talesman Thani Thongpakdi att den thailändska ambassaden i Phnom Penh hade lämnat över ansökan om kunglig nåd till det kambodjanska utrikesministeriet den 14 mars. Thani hade ingen aning om hur lång tid processen med kunglig nåd kunde ta. Angående Veeras hälsotillstånd hade den thailändska ambassaden rapporterat att den förbättrats, sade Thani.

Måndagen den 4 april 2011 rapporterade Bangkok Post att familjemedlemmar till Veera Somkwamkid och Ratree hade bett Thaksin om hjälp för att få de två frigivna. Initiativtagarna var Veeras mamma Wilaiwan วิไลวรรณ och hans yngre bror Preecha samt Ratrees systerdotter Warisa Thongngern (Warisa Thongngoen) วริสา ทองเงิน. De hade lämnat ett brev till Pheu Thai för vidarebefordran till Thaksin med en förhoppning om att han kunde hjälpa till.

Veeras bror Preecha och hans mamma Wilaiwan

Thaksin hade enligt deras mening hjälpt till med att få den thailändske ingenjören Siwarak Chotipong frigiven som också hade anklagats för spionage. Se även den tidigare artikeln ”Thaksin, Thailand och Kambodja.”

Wilaiwan sade att familjen nu väntat i fyra månader på att regeringen skulle hjälpa hennes son. Förra månaden hade Preecha lämnat ett brev med en vädjan om hjälp till Panit Wikitset, för vidarebefordran till premiärminister Abhisit. Några framsteg hade man inte sett, sade hon. Brevet till Thaksin hade Pheu Thai lämnat vidare till Thaksins juridiske rådgivare Noppadon Pattama som i sin tur skulle förmedla det till Thaksin. Noppadon berättade att han skulle skicka det till Thaksin via epost.

Onsdagen den 6 april 2011 sade den kambodjanske utrikesministern Hor Namhong att en dömd person enligt kambodjansk lag måste avtjäna två tredjedelar av sitt fängelsestraff innan man kan komma ifråga för kunglig nåd. Detta krav uppfyllde inte Veera och Ratree. På torsdagen sade utrikesminister Kasit Piromya att utrikesministeriet trots detta besked skulle fortsätta sina förhandlingar med sina kambodjanska kollegor.

Den 1 februari 2013, i samband med tidigare kung Sihanouks kremering, beviljades Ratree kunglig nåd medan Veera fick stanna kvar i fängelset. Hans straff kortades emellertid ner med sex månader.

Tisdagen den 17 september 2013 berättade premiärminister Yingluck att hon fått ett brev från Veeras fru Phit-ampai Somkwamkid (Phit-amphai Somkhwamkhit) พิศอำไพ สมความคิด. I brevet bad hon Yingluck att hjälpa hennes man att begära kunglig nåd, en minskning av hans fängelsestraff eller att han skulle få avtjäna resten av sitt straff i Thailand genom en utväxling av fångar.

Phit-ampai talade i brevet om Yinglucks personliga relation till premiärminister Hun Sen och de goda relationerna mellan Thailand och Kambodja. Yingluck sade att hon skulle försöka hjälpa Veera efter ett Kambodja blivit färdiga med sin nya regeringsbildning. Hon skulle också se till att Veeras familj skulle kunna besöka honom i Kambodja.

Den 1 juli 2014 kom ett efterlängtat besked då premiärminister Hun Sen berättade att Veera beviljats kunglig nåd. Detta rapporterade utrikesministeriets ständige sekreterare Sihasak Phuangketkeow (Sihasak Phuangketkaeo) สีหศักดิ์ พวงเกตุแก้ว (21 december 1957-), som befann sig i Phnom Penh för samtal med Hun Sen då beskedet levererades av Hun Sen själv.

(Sihasak Phuangketkeow)

Sihasak hade under samtalen tagit upp fallet med Veera och hade bett Hun Sen att släppa Veera av humanitära skäl och för att upprätthålla de goda förbindelserna mellan de båda länderna. Efter sitt framförande avslöjade Sihasak att Hun Sen tog upp ett papper som visade sig vara en beviljad kunglig nåd daterad samma dag! Hun Sen hade därefter frågat om Sihasak var beredd att ta mot Veera samma dag eller under morgondagen. Sihasak förklarade att han var beredd att ta emot Veera omedelbart och att han sedan skulle resa hem samtidigt med den thailändska delegationen under morgondagen.

Enligt Phnom Penh Post พนมเปญโพสต์ hade Hun Sens talesman Eang Sophalleth (Iang Sophanlet) เอียง โสฟัลเลธ sagt att Veera släppts efter ett kungligt påbud från kung Norodom Sihamoni. Tillsammans med den beviljade nåden fanns en begäran från Hun Sen om att den thailändska sidan skulle beordra frisläppandet av 14 kambodjanska gästarbetare som arresterats med falska viseringar.