Nutid - Thaksin Shinawatra och hans efterföljare
Highslide JS
Demonstranterna lastas i lager ovanpå varandra med förödande resultat
Våldet i södra Thailand

Under åren 1993-2000 förekom endast förhållandevis få våldsamma incidenter i södra Thailand. Men 2001 ökade de märkbart, enligt det thailändska inrikesministeriets statistik. Under 2001 dödades 19 polismän och det förekom 50 våldsamma incidenter i de tre värst drabbade provinserna Pattani, Yala och Narathiwat.

Under 2002 attackerades flera polisstationer där dissidenterna lade beslag på stora mängder vapen och ammunition. Samma år dödades omkring 50 poliser och soldater och det rapporterades 75 allvarliga incidenter.

2003 rapporterade officiella källor 119 incidenter. Mellan januari och slutet av oktober 2004 rapporterades 500 personer ha fallit offer för våldet. Bland dessa fanns det både civila, poliser och soldater.

Tidigt på söndagsmorgonen den 4 januari 2004 sköts fyra soldater ihjäl i fjärde utvecklingsbataljonens

Omkring 30 beväpnade män genomförde en räd mot lägret och de lyckades lägga beslag på 413 automatvapen av typen M16 เอ็ม 16 och AK-47 เอเค 47, granater och annan militär utrustning. Några minuter innan attacken hade det börjat brinna på ett tjugotal statliga skolor.

(En källa talar om 30 förstörda skolor.)


(Brinnande skola i Narathiwat)

En del av bränderna hade anlagts med hjälp av bensinindränkta myggnät och påsar. För att sinka eventuella förföljare och brandbilar hade man lagt ut spikar på en del vägar och fällt träd över andra. Premiärminister Thaksin sammankallade samma dag chefer från armén och polisen till ett krismöte. 

Enligt ett uttalande från regeringstalesmannen Jakrapob Penkair (Chakraphop Phenkhae) จักรภพ เพ็ญแข (21 oktober 1967-) handlade det inte om internationell terrorism utan om interna thailändska problem. 


(Jakrapob Penkair)

Undantagstillstånd förklarades i provinserna Pattani, Yala och Narathiwat. Malaysia ombads att stänga sin gräns för att förhindra att de skyldiga skulle fly och gömma sig i Malaysia och thailändsk militär inledde en jakt på förövarna. 

Ingen visste säkert vem eller vilka som låg bakom attackerna. Men tidigare attacker hade växelvis skyllts på muslimska terroristgrupper, vanliga kriminella eller organiserade banditer. Flera av de oroliga södra provinserna hade under långa perioder lytt under undantagslagar, vilket kritiserats av religiösa muslimska ledare.

Måndagen den 5 januari fortsatte våldet med två bombdåd i Pattani. I det första skadades en polisman lindrigt då en man på motorcykel kastade en hemmagjord bomb några meter från en poliskur. Senare på eftermiddagen dödades två polismän som skulle desarmera en misstänkt bomb fäst vid en motorcykel. 

Längre fram i januari 2004 tog våldet en ny vändning när flera buddhistmunkar mördades i Narathiwat och Yala.

Advokaten och människorättsaktivisten Somchai Neelapaijit (Somchai Nilaphaichit) สมชาย นีละไพจิตร (13 maj 1951-??) menas ha förts bort av den thailändska underrättelsetjänsten i Bangkok den 12 mars 2004.


(Somchai Neelapaijit)

Detta för att stoppa honom från att lägga fram bevis för polistortyr mot fem fängslade muslimer som han företrädde. Det visade sig senare att säkerhetsstyrkorna använt sig av elchocker på en av de bundna misstänktas testiklar. Detta styrktes av en medicinsk rapport.

Dagen efter Somchais försvinnande oroades allmänheten över vad som hänt, men Thaksin kommenterade försvinnandet på följande sätt; "Var inte oroliga. Jag har fått veta att han bråkat med sin fru och han kommer förmodligen tillbaka om en eller två dagar.”

(Du kan läsa mer Somchai längre fram i avsnittet ”Abhisit Vejjajiva och Thaksins försök till återkomst,” artikeln Rättegången angående den försvunna advokaten Somchai Neelapaijit (21 januari 2011).)

Onsdagen den 28 april 2004 dödades fler än hundra personer i väpnade sammandrabbningar mellan säkerhetsstyrkor och ungdomar som attackerade en rad olika posteringar i södra Thailand.

(108, 112, 113 eller 115 dödade beroende på källan. Ett tiotal, elva eller ett femtontal attackerade polis- och arméposteringar beroende på källan.)

Enligt de väpnade styrkornas kommendant, general Chaiyasit Shinawatra, togs 17 av de anfallande till fånga och ett stort antal knivar, pistoler och sprängämnen beslagtogs. Chaiyasit var för övrigt Thaksins kusin.

Enligt general Chaiyasit var de flesta i mobben i tjugoårsåldern och klädda i svarta T-shirts, vilket ansågs vara bevis för att de var välorganiserade. Under sammandrabbningarna användes tårgas och ett trettiotal av de beväpnade militanta ungdomarna tog sin tillflykt till områdets heligaste moské, Krue Sae (Krü Se) กรือเซะ i provinsen Pattani.


(Krue Sae-moskén)

Den tidigare omtalade Pallop Pinmanee, som var den högste militära ledaren på plats, beordrade en attack mot moskén och samtliga 32 som befann sig där dödades.


(Massakern i moskén)

Rasande åskådare tittade på när soldaterna släpade ut deras döda kroppar från moskén som var full med kulhål. De välutrustade och kraftigt beväpnade regeringssoldaterna och poliserna hade uppenbart inte blivit överraskade över attackerna och det hela slutade därför med en veritabel massaker. Av mer än 100 dödade var bara 5 poliser eller militärer. 

Regeringstalesmän förmodade att avsikten med attackerna var att komma över vapen, vilket varit fallet den 4 januari. 

Samma dag som händelsen i Krue Sae dödades 19 unga män tillhörande ett fotbollslag i distriktet Saba Yoi สะบ้าย้อย i provinsen Songkhla. Ett ögonvittne sade att 14 av de som dödats vid Saba Yois marknad hade skjutits i bakhuvudet, inklusive hans egen bror.

Andra källor säger att några av dem hade märken på handlederna, vilket tyder på att de varit försedda med handbojor, eller varit bundna, då de sköts. De dödade var mellan 16 och 30 år gamla.

Men faktum var att fotbollsspelarna hade attackerat en polispostering. Några av dem hade haft skjutvapen, men de flesta av dem var beväpnade med långa macheteliknande knivar. Efter en två timmar lång strid hade polisen skjutit och dödat alla 19 utan att några poliser hade skadats.

En pappa till den yngste av de dödade förstod inte varför hans son hade attackerat poliserna då sonens stora intresse bara verkade handla om fotboll. De thailändska myndigheterna däremot sade att fotbollslaget var en av ett dussintal hemliga upprorsgrupper som attackerat polisstationer och posteringar på olika platser i södra Thailand denna morgon.

"Det verkade som om de ville dö," berättade en polis som deltagit i striderna med fotbollspelarna. "Jag förstår inte varför de inte gav upp."

I fotbollsspelarnas hemby Ban Su So บ้านสุโสะ var byborna chockade. Familjemedlemmarna påstod att de inte hade haft en aning om att deras söner varit fanatiska islamistiska separatister och skyllde detta på folk utifrån, som hade hjärntvättat spelarna.

Med facit i hand sade bychefen Manat Wani มนัส วานิ i Su So att det var uppenbart att fotbollslaget blivit en upprorscell och att spelarna förberett sig flera månader i förväg för att bli martyrer. Enligt bychefen fanns det några få initierade i byn som känt till deras planer.

Två månader innan attacken på polisstationen hade spelarna gjort rent på en del av Su Sos begravningsplats och sagt att de allihop ville begravas här. De talade till och med om de exakta platserna var deras respektive kroppar skulle begravas.

Spelarna hade tyckt om att titta på nyheterna på TV och hade pratat om händelser i den islamska världen. Ibland hade de lovordat självmordsbombare i Israel (Prathet Itsarael) ประเทศอิสราเอล och Irak och förklarat att amerikaner förtjänade att dö.

Under tisdagen hade spelarna förberett sig på att lämna byn och berättade att de skulle på en resa för att tjäna gud. Samma kväll hade de gemensamt besökt moskén i Su So för att be en sista gång. Därefter hade de alla lämnat byn på nio motorcyklar.

Kort tid innan solen gick upp på onsdagsmorgonen var de framme vid polisposteringen i Saba Yoi. De hade nu tagit på sig röda dukar runt huvudet och kamouflagefärgade byxor, vilket var rebellernas ”uniform." Målet var att beslagta vapen från polisen.

Två dagar tidigare hade polisen varnats för att en attack var nära förestående. Fotbollsspelarna inledde sin attack fem minuter efter tidsplanen och då hade andra upprorsceller redan inlett sina attacker och en varning hade skickats ut i radio till alla posteringar i södra Thailand. De sju poliserna i tjänst i Saba Yoi var därför beredda.

Skottlossning utbröt och polisen sköt de två första spelarna. Skottlossningen hördes av omkring 30 poliser som bodde i området och de kom snabbt till undsättning och hjälpte till med att omringa rebellerna.

Efter att två av deras kamrater hade skjutits tog resten av spelarna betäckning. Polisen använde sig av högtalare för att be dem att ge upp, men de vägrade enligt polisen. Under de kommande två timmarna sköts spelarna en efter en och klockan 08.00 var alla döda.

Under torsdagen begravdes spelarna enligt deras tidigare önskemål.

Enligt Jakrapob Penkair, som var talesman för premiärminister Thaksin, berodde oroligheterna inte på religiös extremism. Det handlade i stället om kriminella elements försök att utnyttja oron för att kamouflera sina olagliga aktiviteter, såsom narkotikasmuggling och annan smuggling över gränsen mellan Thailand och Malaysia.

Då Pallop ombads förklara den våldsamma insatsen mot demonstranterna i moskén sade Pallop att han inte haft något val. Han var rädd för att folkmassan skulle ingripa för att frita de redan arresterade upprorsmakarna.

Men det avslöjades senare att Pallop agerat mot försvarsminister Chavalit Yongchaiyudhs uttryckliga order. Enligt dessa order skulle den militära insatsen utföras utan våldsavvändning oavsett hur lång tid det skulle ta.

Incidenten ledde till en personlig konflikt mellan försvarsminister Chavalit, som var högste chef för operationskommandot för inre säkerhet (ISOC), och Pallop. Pallop krävde att Chavalit skulle sluta blanda sig i hur bekämpningen av upprorsmännen i söder skulle skötas.

Men Pallop fick nu lämna sin post som kommendant vid Southern Peace Enhancement Center. Ledningen för ISOC, där Pallop var vice generaldirektör, upplöstes också.

En regeringskommission som tillsattes för att utreda händelsen vid moskén kom fram till att säkerhetsstyrkorna "överreagerat." Asian Centre for Human Rights ifrågasatte undersökningskommissionens självständighet och opartiskhet.

Utredningen gällde dock bara händelsen vid Krue Sae. De övriga incidenterna under samma tid förefaller inte ha utretts.

I ett senatsförhör den 3 maj påstod senator Kraisak Choonhavan att de flesta som dödats i Krue Sae hade skjutits i huvudet och att det funnits märken efter rep runt deras anklar.


(Kraisak Choonhavan)

Pallop Pinmanee är en intressant figur som kommer att dyka upp igen längre fram. I slutet av denna artikel har jag valt att berätta litet mer om honom.

Ibland har regimen skyllt oron i söder på muslimska separatister som tröttnat på fattigdom och diskriminering från centralregimen i ett buddhistdominerat Thailand.

Professor Ronald J. May, som var expert på muslimska rörelser i Sydostasien, menade att militanta muslimer i södra Thailand kunde ha samröre med internationella terroristgrupper såsom Jemaah Islamiyah ญะมาอะห์ อิสลามียะห์.


(Ronald J. May)

På 1970-talet pågick en muslimsk undergrävande verksamhet i södra Thailand, men den upphörde i slutet av 1980-talet efter att gerillan beviljats amnesti.

Måndagen den 25 oktober 2004 inträffade ännu en mycket allvarlig och tragisk händelse i södra Thailand. Det hela hade börjat då fler än 1 000 poliser och militärer slog till mot en demonstration utanför en polisstation i staden Tak Bai ตากใบ i provinsen Narathiwat.

Demonstrationerna hade utlösts av att sex muslimska män hade arresterats, anklagade för att ha försett muslimska rebeller med vapen. Demonstranterna krävde att de skulle friges.

Polisen kallade på förstärkningar och använde vattenkanoner och tårgas mot demonstranterna och då en del av mobben påstods ha varit beväpnad och försökt storma polisstationen avfyrades också varningsskott.

Omkring 1 300 personer arresterades därefter och tvingades upp på lastbilsflak. Här staplades de ovanpå varandra och kördes sedan den långa vägen till armélägret Ingkayuthboriharn (Khai Ingkhuyot Borihan) ค่ายอิงคุยทธบริหาร i distriktet Nong Chik หนองจิก i Pattani. Under transporten dog 78 personer av kvävning eller värmeslag.

Sammanlagt omkom minst 85 personer och sju av dessa dog av skottskador. Premiärminister Thaksin flög omedelbart till området, men återvände till Bangkok samma natt.

Innan det blev känt att 78 personer dött av kvävning gjorde premiärminister Thaksin ett märkligt uttalande. Han sade att de demonstranter som omkommit varit försvagade, på grund av att de inlett sin fastemånad (Ramadan), den 15 oktober!


(Arrestering av demonstranter den 25 oktober 2004)

Enligt en senare officiell rapport hade de höga officerarna som övervakade transporten gjort sig skyldiga till tjänstefel, då de misslyckats med att utföra transporten på ett varsamt sätt.

Tre höga officerare förflyttades från sina poster i mars 2005, men mig bekant har ingen eller inga åtalats som ansvariga för dödsfallen. Samtidigt fortsatte minst sex personer att vara ”saknade."

(Se även Tak Bai-incidenten i de externa länkarna.)

Arresterade personer som misstänktes ha förbindelser med militanta islamister rapporterades ha blivit torterade av säkerhetsstyrkorna för att tvinga fram bekännelser.

Fem män berättade senare att polisen hade hållit sina vapen mot deras huvuden och i deras munnar, att man urinerat på dem och att man fört dem till en strand med bindlar för ögonen. Här fick de veta att de skulle kastas i havet om de inte erkände.

Det förekom rapporter om att det bland de fängslade militanta separatisterna fanns personer under 18 år. De påstods vara fängslade på militära anläggningar där de genomgick ”omskolning” av säkerhetsstyrkorna.

Misstänkta medlemmar och supportrar till separatistgrupperna, inklusive de som var under 18 år, hade tvingats anmäla sig hos myndigheterna och delta i liknande program för omskolning.

Under omskolningen hade det inte varit tillåtet för dem att lämna lägren. Deltagarna i dessa omskolningsprogram riskerade att bli betraktade som förrädare och spioner av de militanta seperatisterna vid sitt frisläppnade.

Abdul Rahman Abdul Samed อับดุลเราะห์มาน, muslimernas högste ämbetsman i Narathiwat, berättade för journalister att han fruktade att de många dödsfallen kunde orsaka en våldsam motreaktion och att vissa grupper kunde tänka sig att vilja hämnas. 

En medlem av Thailands nationella kommission för mänskliga rättigheter (NHRC) (khana kammakan sitthi manut sayachon haeng chat) คณะกรรมการสิทธิมนุษยชนแห่งชาติ, hade redan innan tragedin varnat för risken för upptrappat våld i området och kommissionen konstaterade att det sätt som man slagit ner demonstrationen på var ett klart övergrepp mot befolkningens mänskliga rättigheter. 

Trots de ovan beskrivna våldsamma händelserna menade polisen på morgonen tisdagen den 26 oktober att de hade situationen under kontroll.

Oron i södra Thailands tre muslimskt dominerade provinser har dock fortsatt efter händelserna den 25 oktober och nya våldsdåd har rapporterats så gott som dagligen sedan dess.

Vid minst två tillfällen framgick det tydligt, genom skrivna meddelanden som lämnats vid offren, att det handlade om hämnd för händelserna den 25 oktober.

Förutom munkar och civila buddhister drabbades även civila muslimer av det ökande våldet och oron för en direkt konfrontation mellan buddhister och muslimer ökade.

Det växande antalet hämndaktioner gjorde att en ledande muslimsk ledare vädjade till premiärminister Thaksin att han skulle be familjerna till de döda demonstranterna om ursäkt. Thaksin förklarade visserligen att misstag begåtts, men någon formell ursäkt gav han inte. Detta uppfattades av många muslimer som otillräckligt.

I november 2004 uppmanade kung Bhumibol militären att samarbeta och skapa fred i södra Thailand.  Kungen höll ett TV-tal där han menade att oron hotade Thailands stabilitet. Han beklagade också våldsamheterna som inträffat i samband med ett två månader långt besök av drottningen i södra Thailand.

Söndagen den 5 december kastade det thailändska flygvapnet ut miljontals av pappersfåglar (i form av tranor) över de våldsdrabbade södra delarna av Thailand som en symbolisk önskan om fred och försoning. Samtidigt var det en hyllning till kungen som fyllde 77 år samma dag.

Enligt militära talesmän hade hela 54 flygplan, inklusive stora C-130 Hercules transportplan, använts för att släppa ut alla pappersfåglar. Det hela hade avslutats sent på söndagen med en formationsflygning med banderoller med välgångsönskningar till kungen och där man flygplan släppte ut rök med de thailändska flaggfärgerna rött, vitt och blått.

De första fåglarna släpptes 09:09 lokal tid. Denna specifika tidpunkt hade valt då siffran 9 betraktas som en tursiffra i asiatiska kulturer. Enligt regeringen uppgick antalet pappersfåglar till 120 miljoner!

Det var thailändska fredsaktivister som tidigt i oktober hade kläckt idén om att skicka origamiblommor och papperstranor till södra Thailand för att visa sin solidaritet med landsmännen i söder.

Premiärminister Thaksin tog till sig idén efter att regeringen blivit hårt pressad efter händelserna den 25 oktober. Medan miljoner av thailändare med stor entusiasm tillverkade papperstranor var reaktionerna i söder blandade.

"Majoriteten av folket i de sydligaste delarna av landet känner inte till vad origamitranorna symboliserar, så de visar ingen större entusiasm över aktionen," sade Abdul Rahman Abdul Samed som talesman för det islamska rådet i Narathiwat. "Idén är dock inte helt fel då den åtminstone kan få oss att inse att våld inte är någon bra lösning," tillade han.

För att undvika problemet med nedskräpning var en del av fåglarna märkta på olika sätt med vinster och på en av fåglarna hade premiärminister Thaksin själv skrivit ett meddelande till den eventuelle upphittaren. Om ett barn hittade den skulle hon eller han få ett skolstipendium och om en vuxen hittade den skulle denne garanteras ett arbete.

Enligt Yalas guvernör fick man en cykel för 50 000 insamlade fåglar, en bordsfläkt för 10 000 och ett kilo socker för 250 stycken. Det insamlade pappret skulle enligt regeringen återvinnas.

På detta återvunna papper skulle det tryckas texter som uppmanade till fred och religiös samexistens. Tusentals barn började ivrigt samla pappersfåglar under söndagen.

Redan dagen efter fredsgesten exploderade två bomber i Narathiwat och utöver detta desarmerades också minst en bomb. I det ena bombdådet skadades fyra soldater och i det andra en ämbetsman.

Enligt polisbefälet Thani Thawitsri (Thani Thawitsi) ธานี ทวิชศรี var bombdåden förmodligen en reaktion på pappersfåglarna. De militanta motståndarna till regimen i Bangkok ville helt enkelt visa att de fortfarande var aktiva.


(Thani Thawitsri)

Den 23 december rapporterade säkerhetstjänsten i Thailand att terrorister återigen hade hotat ge sig på turistmål i Thailand under 2005. Detta enligt dokument som hittats i ett hus tillhörande en muslimsk extremist som gått under jorden. 

Uppgiften kom från en general vid namn Kitti Rattanachaya กิตติ รัตนฉายา (1936-), som var rådgivare i säkerhetsfrågor till premiärminister Thaksin.


(Kitti Rattanachaya)

Tänkbara mål som nämndes var Phuket och Pattaya. Rebellerna hade även planer om att göra de tre muslimskt dominerade provinserna i södra Thailand till en bas för internationella terroristgrupper. Fram till idag har våldet i södra Thailand fortsatt, utan några tecken på någon lösning.


Här kommer litet intressant information om Pallop Pinmanee;


(Pallop Pinmanee med en bok om händelserna i Krue Sae)

Pallop föddes den 25 maj 1936 och tog en examen vid Chulachomklaos militärakademi. Under sin utbildning blev han god vän med sin klasskamrat Chamlong Srimuang.

Pallop deltog i gerillaverksamhet i Laos åren 1966-1967. Därefter fick han en utbildning som elitsoldat och i kontraspionage i USA innan han och utsågs till chef för Special Thai Ranger Army (Chut Sata Thim) ชุดสตาร์ทีม 1968.

Detta var en frivillig enhet som utförde hemliga militära gerillaoperationer mot nordvietnamesiska styrkor utmed Ho Chi Minh-leden i Laos. Denna verksamhet finansierades av CIA.

(Se även "Modern tid," avsnittet "Det ökande kommunisthotet," artikeln "Det "hemliga" kriget." )

1970 utsågs han till ledare för en hemlig enhet bestående av sju man som utförde utomrättsliga likvideringar. “Uppdraget handlade om att döda kommunistgruppers ledare i hela Thailand,” berättade Pallop för en reporter och han hävdade att han dödat många misstänkta kommunister.

1979 utsågs han till senator av den dåvarande militärregimen och blev kommendant för 19:e infanteriregementet 1980. Han deltog också i operationer vid den thai-kambodjanska gränsen åren 1986-1987.

Pallop menas ha varit inblandad i flera militärkupper. Tillsammans med medlemmar från de så kallade ungturkarna var han med om att störta Seni Pramoj efter massakern den 6 oktober 1976. Han hade också varit delaktig i kuppen mot Thanin Kraivichien 1977.

Under Prems regeringstid försökte ungturkarna ta makten den 1 april 1981. Men då den kungliga familjen stod bakom Prem misslyckades kuppen och Pallop flydde i exil till Laos. Här satt han arresterad i två månader.

Pallop erkände senare att han varit hjärnan bakom flera mordförsök på general Arthit Kamlangek, som var armékommendant under Prem.

Pallop rehabiliterades dock och pensionerades från armén som general 1996. Han utsågs sedan till vice generaldirektör för ISOC och kommendant för Southern Peace Enhancement Center.

Men detta är inte det sista vi hör från denne man och han dyker upp igen litet längre fram i artikeln ”Det påstådda mordförsöket på Thaksin (24 augusti 2006).”


Stavningsvarianter;

Fjärde utvecklingsbataljonen; 4th Devolpment Battalion.

Jakrapob Penkair; Chakkabhop Phenkae, Chakkabhob Phenkae, Jakrapob Penkhair.

Somchai Neelapaijit; Somchai Neelaphaijit, Somchai Nilapaichit.

Krue Sae; Kru Se, Kruesae, Krue Se, Krü Se, Krue-sa, Kru-ze, มัสยิดกรือเซะ.

Saba Yoi; Amphoe Saba Yoi อำเภอสะบ้าย้อย.

Ronald J. May; Ron J. May, Ron May.

Jemaah Islamiyah; Jamaah Islamiyah, Jemaah Islamiah.

Tak Bai; Takbai, Thakbai.

Nong Chik; Amphoe Nong Chik อำเภอหนองจิก.

Abdul Rahman Abdul Samed; Abdulraman Abdulsamad, Abdul Rahman Abdul Samad, อับดุรฺเราะหฺมาน.

Thailands nationella kommission för mänskliga rättigheter; National Human Rights Commission (NHRC).

Thani Thawitsri; Thanee Tawitsri, Thanee Thawichsee.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-05-04, 09.30
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.