På kvällen lördagen den 3 mars 2001 skulle Thaksin flyga från Bangkok till Chiang Mai för att delta i en narkotikakonferens. Konferensen skulle inledas den 11 mars i Chiang Rai. Här tänkte Thaksin förespråka dödsstraff för producenter och smugglare. Klockan 20.15, 35 minuter före planets avgång, innan Thaksin eller några andra passagerare hunnit ombord inträffade en explosion i planet. Enligt uppgift på den plats där Thaksin och hans son skulle ha suttit. En i kabinen dödades och sju andra personer skadades. 

Nu började en rad spekulationer om att det handlade om en bomb. Den thailändska polisen bekräftade på söndagen dessa spekulationer och hävdade att bomben innehållit vit fosfor. Detta innebar att den efterföljande branden blev mycket våldsam och att planet därmed mer eller mindre blivit totalt utbränt.

Thaksin skall också på söndagen ha hävdat att det handlade om ett direkt mordförsök mot honom. Thaksin menade också att om han var målet för attacken måste angriparna ha haft kännedom om hans tidsschema. Från början hade han nämligen tänkt flyga till Chiang Mai på söndagen, men på fredagen hade han bett sin sekreterare att ändra tiden till lördagskvällen. Enligt polisen misstänkte Thaksin också en ”bestämd person." 

Måndagen den 5 mars hade Thaksin ändrat sig och sade nu att det troligen inte handlade om ett dåd riktat mot honom personligen, utan det kunde handla om en hämndaktion från narkotikasmugglare som kände sig trängda efter uttalanden om att han tänkte ta i med hårdhandskarna mot narkotikasmugglingen från framför allt Burma. Thaksin försäkrade emellertid att kampen mot narkotikan skulle fortsätta med oförminskad kraft. Uppgiften om att bomben skulle exploderat exakt på den plats där Thaksin och hans son skulle ha suttit togs nu också tillbaka. 

Samma dag sade försvarsminister Chavalit Yongchaiyudh att bomben innehållit det sofistikerade sprängämnet C-4 ซีโฟร์, vilket indikerade att det inte handlade om ett verk av amatörer. Även Thaksin uttalade sig under måndagen och sade att explosionen orsakats av en bomb innehållande en blandning av TNT ทีเอ็นที, C-4, andra sprängämnen och kemikalier. Han sade också att han varit ett av flera tänkbara mål, men det fanns ännu inga bevis för att bomben varit avsedd just för honom.

Thaksin sade också att ”vi håller på att beta av listan över möjliga motiv. Den kan ha varit avsedd för någon annan… Jag vet inte vilka andra som skulle ha varit ombord på planet.” Angående vem förövaren eller förövarna än var sade Thaksin att de ”var galna."

Onsdagen den 7 mars kom Bangkok Post plötsligt med en direkt anklagelse mot militärjuntan i Burma. Hämndlystna burmesiska militärer kunde enligt tidningen stå bakom bombdådet. Artikeln hänvisade till uttalanden från höga thailändska arméofficerare. I artikeln nämndes att den burmesiska ambassaden i Bangkok bestämt förnekade påståendena.

I april månad var "bomben" plötsligt ingen bomb längre, utan en olycka! Delar av det planet hade skickats till US National Transportation Safety Board i USA för undersökning och denna visade att luftkonditioneringssystemet var boven i dramat. Systemet hade varit påslaget under lång tid och därmed genererat hög värme vid ett område nära planets centrala bränsletank. Man hänvisade till en liknande olycka med ett filippinskt plan 1990, då den centrala bränsletanken också hade exploderat. 

Amerikanska och thailändska undersökningstekniker gjorde nu ett uttalande i Washington där man förklarade att det inte fanns några bevis att explosionen orsakats av en bomb. Då Thaksin tillfrågades av journalister varför han tidigare hävdat att det handlade om en bomb svarade han att thailändska experters analyser av planet hade identifierat sprängämnet RDX อาร์ดีเอกซ์. Thaksin tillade att den amerikanska utrustningen, som var mera sofistikerad än den thailändska, inte hittat några spår av RDX. 

Det berättades också att tillverkaren Boeing โบอิง arbetade med att hitta orsaken till explosionen. En slutgiltig rapport om olyckan förväntades inte bli klar förrän tidigast om ett år. Jag har dock inte kunnat hitta någon ytterligare information om denna slutrapport.