Nutid - Thaksin Shinawatra och hans efterföljare
Highslide JS
Preah Vihear
Preah Vihear-krisen (juni-september 2008)

Jag har tidigare berättat om det gamla khmertemplet Preah Vihear som Thailand oväntat förlorade till Kambodja 1962. (Se även ”Modern tid,” avsnittet ”Det ökande kommunisthotet,” artikeln ” Kambodja och templet Preah Vihear.”)

Under stora delar av 1970-, 80- och 90-talen gjorde krig och oro att Preah Vihear inte kunde besökas alls. 1992 hade templet varit öppet för besökare en kortare tid, men 1993 hade det ockuperats av röda khmererna.

I maj 1998 försökte flera hundra röda Khmerer omgruppera sig vid templet då de förlorat Anlong Veng อันลองเวง i Kambodja. Detta försök visade sig vara det sista innan de slutligen kapitulerade i december 1999.

I januari 2008 protesterade den thailändske försvarsministern Boonrod Somthat (Bunrot Somthat) บุญรอด สมทัศน์ (17 november 1941-) mot Kambodjas planer om att få registrerat Preah Vihear hos FN-organet på UNESCO:s ยูเนสโก världsarvslista utan att först ha kommit överens med Thailand om detta.

I april 2008 planerades samtal mellan Thailand och Kambodja om ärendet innan registreringen. Thailand insisterade på att man skulle stödja en världsarvslistning av templet, men att processen "inte fick påverka den omtvistade gränsdragningen."

Här finns det källor som säger att Thailand hade föreslagit ett delat ansvar för världsarvslistningen, vilket dock Kambodja förkastade.

I juni 2008 godkände Thailands dåvarande utrikesminister Noppadon Pattama en kambodjansk karta, som skulle användas för att ansöka om världsarvlistningen för tempelkomplexet. Onsdagen den 18 juni utfärdade Thailand och Kambodja en gemensam kommuniké där Thailand stödde världsarvslistningen.

Gränsdragningen runt templet har aldrig varit helt tydlig och oppositionen anklagade Noppadon för att ha avyttrat thailändsk mark i strid med författningen. Författningen föreskriver nämligen att frågor angående avyttring av thailändskt territorium först måste godkännas av parlamentet.

Oppositionen anklagade därför regeringen i Bangkok för att ha "sålt" mark till Kambodja, i utbyte mot lukrativa affärskontrakt. Noppadon skulle ha gått med på Kambodjas förslag för att gynna Thaksin, som enligt uppgift skulle ha varit intresserad av att investera i ett kasino i Kambodja. Innan Noppadon blev utrikesminister hade han ju varit en av Thaksins advokater.  

PAD utnyttjade det inträffade för att öka sitt stöd bland allmänheten och taktiken blev delvis framgångsrik då den appellerade till en djupt rotad nationalism.

Söndagen den 22 juni 2008 stängde Kambodja templet för besökare efter att medlemmar från en thailändsk buddistisk fredsgrupp försökt genomföra en protestmarsch in på kambodjanskt territorium.

Thailändska statsvetare varnade för den nationalistiska retoriken som var skadlig för de diplomatiska förbindelserna och som kunde väcka hat mellan thailändare och kambodjaner. 

Onsdagen den 2 juli 2008 hade UNESCO påbörjat sitt årliga möte i Qubec ควิเบก, Kanada. Bangkok Post online publicerade en rapport från Deutsche Presse-Agentur som felaktigt påstod att Preah Vihear delvis låg på thailändskt territorium.

Efter den thailändska regeringens beslut om att stödja Kambodjas önskan om registrering av Preah Vihear som världsarv anmälde motståndare till Thaksin utrikesminister Noppadon Pattama för brott mot författningen.

Författningsdomstolen fastställde måndagen den 7 juli, med röstsiffrorna 8-1, att utrikesministerns gemensamma kommuniké med Kambodja varit ”icke författningsmässig."

Under tiden som UNESCO höll sitt möte i Quebec fanns det omkring 20 demonstrerande thailändare på plats utanför möteslokalen. De hade med sig thailändska flaggor och plakat där det stod "Noppadon, you are a LIAR" (Noppadon, du är en LÖGNARE).

Tisdagen den 8 juli 2008 listades Preah Vihear officiellt som ett världsarv på UNESCO:s världsarvslista och samma dag marscherade tusentals Phnom Penh-bor genom stadens gator för att fira denna begivenhet.

På kvällen hölls en utomhuskoncert vid Wat Phnom วัดพนม i Phnom Penh. Konserten sändes över hela landet. Kambodjas största TV-stjärna deltog och showen innnehöll traditionell khmerunderhållning och ett fyrverkeri. Trots ihållande regn deltog tusentals kambodjaner.

Utrikesminister Noppadon meddelade torsdagen den 10 juli att han avgick som en följd av författningsdomstolens dom.

Måndagen den 14 juli fyllde 8 000 kambodjaner Phnom Penhs olympiska stadions inomhusaréna för en koncert under värdskap av biträdande premiärminister Sok An ซก อาน (16 april 1950-), som just hade återvänt från Kanada. Även denna koncert direktsändes i TV.


(Sok An)

Läget blev allvarligare tisdagen den 15 juli då tre thailändska demonstranter försökte ta sig fram till templet för att hissa en thailändsk flagga och blev arresterade av kambodjanska gränsvakter. 

Thailändsk militär gav sig då in i på kambodjanskt territorium, enligt kambodjanska källor, och stod nu öga mot öga med kambodjanska gränsvakter. En av de thailändska soldaterna miste ett ben då han trampade på en landmina.

Att thailändska styrkor gått in på kambodjanskt territorium förnekades dock av den thailändska militären.

Onsdagen den 16 juli skickade Thailand förstärkningar till området vid Preah Vihear och torsdagen den 17 juli fanns det mer än 1 000 soldater vid templet. Omkring 400 thailändska soldater ockuperade därefter en buddhistisk stupa på kambodjanskt territorium. Men den thailändska militären förnekade ännu en gång till att de befann sig inne på kambodjansk mark.

Den kambodjanske premiärministern Hun Sen skrev ett brev till premiärminister Samak där han krävde ett omedelbart tillbakadragande av de thailändska trupperna och en avhysning av demonstranterna från det omtvistade området.

Fredagen den 18 juli 2008 svarade premiärminister Samak på brevet där han insisterade på att de thailändska trupperna befann sig på thailändsk mark. Han skrev att de kambodjanska trupperna och byggnaderna på det 4.6 km² stora omtvistade området var en "kränkning av Thailands suveränitet och territoriella integritet,” men att hans regering var "inställd på att hitta en rättvis och fredlig lösning på situationen.”

Lördagen den 19 juli 2008 skickade den thailändska och den kambodjanska regeringen ytterligare trupper och tunga vapen till den omtvistade gränsen samtidigt som man planerade samtal på hög nivå.

Dessa samtal ägde rum måndagen den 21 juli och den kambodjanske försvarsministern Tea Banh (Tia Ban) เตีย บันห์ (5 november 1945-) och Thailands överstekommenderande för de väpnade styrkorna Boonsrang Niempradit (Bunsang Niampradit) บุญสร้าง เนียมประดิษฐ์ (15 januari 1948-) möttes i Thailand. Men samtalen ledde inte fram till något konkret.


(Tea Banh)


(Boonsrang Niempradit)

Tisdagen den 22 juli förklarade Thailand att man inte ville ha hjälp från ASEAN med att lösa gränskonflikten. Detta uttalande gjordes i samband med att utrikesministrarna från ASEAN träffades i Singapore. BBC rapporterade att Kambodja bett FN om hjälp med att lösa gränskonflikten.

Onsdagen den 23 juli föreslog en kambodjansk regeringstalesman att Kambodja skulle ta fallet vidare till internationella domstolen, vilket man som bekant också hade gjort 1962.

Torsdagen den 24 juli förklarade Kambodja att man skulle dra tillbaka sin begäran om hjälp från FN fram till att förhandlingarna mellan Thailand och Kambodja i Siem Reap måndagen den 28 juli var avslutade.

Lördagen den 26 juli fick Thailand en ny utrikesminister. Hans namn var Tej Bunnag (Tet Bunnak) เตช บุนนาค (25 november 1943-) och han var en pensionerad karriärdiplomat. Tejs första arbetsuppgift var att leda förhandlingarna i Siem Reap. Men det skulle visa sig att även detta möte inte blev speciellt framgångsrikt.


(Tej Bunnag)

Enligt rapporter hade båda sidor dock varit för ett tillbakadragande av sina trupper. Den thailändska armén skulle inleda tillbakadragandet, men man hade inte kommit överens om någon tidsplan.

Fredagen den 1 augusti publicerade den thailändska tidningen the Nation en ledare som kritiserade Kambodja för att de hade bett det internationella samfundet om hjälp för att lösa problemet med Preah Vihear.

Samma fredag genomförde premiärminister Hun Sens hustru Bun Rany บุน รานี (15 december 1954-) en buddhistisk ceremoni i ett tempel i det omtvistade gränsområdet. Tusentals kambodjander deltog i ritualen. Samma natt kontrade PAD-ledare och tusentals av deras supportrar med att hålla sin egen religiösa ceremoni. Detta för att motverka eventuella negativa följder av den kambodjanska ceremonin, hävdade man.


(Bun Rany)

Det fanns också de som gick ännu längre och som anklagade Bun Rany för svart magi för att försvaga Thailand. Det fanns ju så många experter på svart magi i Kambodja!

Söndagen den 3 augusti hävdade Kambodja att Thailand hade ockuperat tempelkomplexen Prasat Ta Muen Thom och Prasat Ta Muen Tot i den kambodjanska provinsen Oddar Meanchey.

Tisdagen den 5 augusti sade Kriengkrai Sampatchalit (Kriangkrai Sampatchalit) เกรียงไกร สัมปัชชลิต, som var direktör för kulturdepartementet (krom sinlapakon) กรมศิลปากร, att Prasat Ta Muen Thom låg hundra meter in på den thailändska sidan av gränsen.


(Kriengkrai Sampatchalit)

Detta uttalande skapade stor upprördhet på den kambodjanska sidan. Den thailändske arméchefen Anupong Paojinda (Anuphong Phaochinda) อนุพงษ์ เผ่าจินดา (10 oktober 1949-) spädde på upprördheten då han förklarade att de thailändska trupperna skulle stanna kvar vid Prasat Ta Muen Thom, eftersom templet låg i Thailand.


(Anupong Paojinda)

Men torsdagen den 7 augusti rapporterade ASEAN att både Thailand och Kambodja hade dragit bort sina trupper från Ta Muen Thom och återvänt till sina tidigare baser. De båda länderna skulle mötas på utrikesministernivå i Thailand måndagen den 18 augusti för att ännu en gång försöka hitta en lösning på den 25 dagar långa krisen vid gränsen.

Torsdagen den 14 augusti kom militären från de båda länderna överens om att minska antalet soldater vid Preah Vihear, innan mötet mellan de båda utrikesministrarna.

Men ännu en gång misslyckades man med att hitta en konstruktiv lösning på gränsproblemen och i september anklagade Kambodja på nytt Thailand för att ha ockuperat templen Ta Muen Thom och Ta Khwai ตาควาย. Thailand svarade att templen tillhörde distriktet Phanom Dong Rak พนมดงรัก i den thailändska provinsen Surin.


(Ta Khwai)

Det militära läget fortsatte sedan att vara spänt genom de båda ländernas förstärkta militära närvaro i området. Många bybor påstods ha sökt sig bort från gränsområdet av fruktan för ett regelrätt krig. Men militära ledare för de båda länderna hävdade att det inte skulle bli någon upptrappning av konflikten.

Kambodja såg den thailändska militära upptrappningen som ett utslag av thailändsk "storebrorsmentalitet."


Stavningsvarianter;

Anlong Veng; Anlong Veaeng, อัลลองเวง.

Boonrod Somthat; Bunrot Somthat, Boonrawd Somtas, Bunrod Somthat.

Deutsche Presse-Agentur; German Press Agency.

Quebec; Québec.

Sok An; โสกอาน, ซก อัน, โสก อัน.

Tea Banh; Tea Ban, เตีย บัญ.

Boonsrang Niempradit; Boonsrang Naimpradit, Saprang Niempradit!?

Kulturdepartementet; Thailand Fine Arts Department.

Anupong Paojinda; Anupong Paojinda.

Ta Khwai; Ta Kwai, Ta Krabey eller Ta Kraboei på khmer.

Phanom Dong Rak; Amphoe Phanom Dong Rak อำเภอพนมดงรัก, Phanom Dongrak.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-05-29, 17.30
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.