Redan tidigt hade monarkin, eliten och en stor del av medelklassen skrämts av de radikala studenterna, som de antingen såg som direkta kommunister eller inspirerade av kommunismen. Stödet som studenterna haft tidigare minskade och en rad högerorganisationer bildades, som ofta hade stöd hos militären eller i byråkratin. Den största av dessa högerorienterade rörelser var den väldigt populära Village Scouts (Luk Suea Chao Ban) ลูกเสือชาวบ้าน, (fritt översatt ”bytigerungarna”) som bestod av unga och vuxna som var fast beslutna på att spåra upp kommunister och upprätthålla patriotiska värderingar.

Denna rörelse hade grundats av gränspolisen (BPP) i augusti 1971 som en civil antikommunistisk massrörelse. Grundaren var polisen och generallöjtnanten Somkhuan Harikul (Somkhuan Harikun) สมควร หริกุล (13 december 1924-2003). Målet var att minst en person från varje familj skulle vara med i den lokala avdelningen av rörelsen. Här är jag litet osäker på Somkhuan Harikuls rang. När och hur han avancerade till generallöjtnant vet jag inte.

(Somkhuan Harikul)

Medlemmarna i Village Scouts blev en slags elit i byarna efter att ha gått igenom en omfattande tre dagar lång initiering under ledning av BPP. Denna initiering var fylld med skällsord mot Thailands kommunistiska parti, vietnameserna och protesterande studenter som sades vara på väg att fördärva treenigheten "nationen, religionen och monarkin," liksom burmeserna hade fördärvat Ayutthaya.

BPP överdrev kommunisthotet mot kungariket och medlemmarna fick veta att Nordvietnam använde sig av Thailands kommunistiska parti för ett planerat övertagande av Thailand. Sydvietnam, Laos och Kambodja var redan förlorade då man inte hade den ovan nämnda odelbara treenigheten som förenade folket i Thailand.

Kungahuset blev tidigt engagerade i Village Scouts. Kungamodern Sangwan presiderade över att av rörelsens första initieringsmöten i november 1971. Den 19 mars 1972 besökte kungen och drottningen en av rörelsens installationsceremonier där kungligt välsignade halsdukar delades ut till de initierade medlemmarna.

1974 hade medlemsantalet i Village Scouts stigit till tiotusentals. Samma år tog operationskommandot för inre säkerhet (ISOC) och inrikesministeriet kontroll över rörelsen och såg till att Village Scouts blev verksamma över hela landet, både på landsbygden och i städerna. Medlemsantalet växte nu lavinartat med medlemmar från alla samhällskategorier. Bakom denna expansion stod generalen och BPP-chefen Suraphon Chulabrahm (Suraphon Chunlaphrom) สุรพล จุลละพราหมณ์ (15 september 1922-1996), som länge varit en nära förtrogen till kungen och hans mamma.

(Suraphon Chulabrahm)

En andra högerinriktad rörelse var Nawaphon (Khabuan Kan Nawaphon) ขบวนการนวพล, som huvudsakligen grundats på ett nätverk av personliga förbindelser inom byråkratin. Denna rörelse arbetade för att undertrycka vänstern i ”nationens, religionens och kungens” namn. Rörelsens engelska namn var New Force Movement.

Nawaphon hade startats av operationskommandot för inre säkerhet (ISOC) 1974 av den tidigare chefen för underrättelsetjänsten general Wallop Rojanavisut (Wanlop Rochanawisut) วัลลภ โรจนวิสุทธิ์, CIA-bundsförvanten Wattana Kiewimon (Watthana Khiaowimon) วัฒนา เขียววิมล (11 september 1944-), den ovan nämnde generalen Suraphon Chulabrahm (Suraphon Chunlaphrom) สุรพล จุลละพราหมณ์ (15 september 1922-1996), ISOC-chefen Saiyudh Kerdphol (Saiyut Koetphon) สายหยุด เกิดผล (30 mars 1922-) och tidigare arméchefen för den norra regionen general Samran Bhaetyakul (Samran Phaetyakun) สำราญ แพทยกุล (?-24 juli 1986).

(Saiyudh Kerdphol)

(Samran Bhaetyakul)

Det finns källor som säger att Nawaphon kan översättas till ”nio styrkor” eller ”den niondes makt”, vilket skulle anspela på den nionde regenten i Chakridynastin. General Wallop sade att rörelsen bildats ”för att bygga en thailändsk mur mot kommunismen," som hotade både buddhismen och monarkin. Han påstod att studentaktivisterna fick stöd av Pridi Banomyong, KGB, Socialistinternationalen och Thailands kommunistiska parti.

Nawaphons högsta ledning kom från höga poster inom byråkratin, militären, affärsvärlden, buddhistväsendet och palatset. En av de mest prominenta figurerna, som inte var militär, var juristen Thanin Kraivichien (Thanin Kraiwichian) ธานินทร์ กรัยวิเชียร (5 april 1927-). Han var en hängiven rojalist och antikommunist och god vän med kungen. Du kommer snart att få höra mera om honom.

(Thanin Kraivichien)

I elitskiktet påminde Nawaphon om en frimurarelit som förbundit sig att försvara den thailändska kulturen och thailändska värderingar. De var stolta över sin beslutsamhet och att de inte tillhörde det korrupta affärspolitiska etablissemanget. På en lägre nivå fanns statstjänstemän och folk från det lokala affärslivet. De höll antikommunistiska möten för att rekrytera fler medlemmar och för att samla in pengar från medelklassen. En del valdes ut för att delta i hemliga sabotageenheter, som provokatörer och torpeder för att terrorisera vänstern.

En viktig länk mellan de två nivåerna var en munk vid namn Kittivudho Bhikku (Kittiwuttho Phikkhu) กิตฺติวุฑฺโฒ ภิกขุ (1 juni 1936-21 januari 2005). Kittivudho hade stigit i rang under 1960-talet efter en aggressiv kampanj mot den reformvänlige munken Phimontham. 1967 hade Kittivudho skapat något som kallades Jittiphawan College (Chittaphawan Withayalai) จิตตภาวันวิทยาลัย, som var ett unikt ordinations- och träningscentrum i provinsen Chonburi. Jittiphawan College verkade utanför det ordinarie munkväsendet.

(Kittivudho Bhikku)

Kung Bhumibol och drottning Sirikit var med och invigde Jittiphawan College samma år. De återvände ofta dit även efter att Kittivudho började angripa kommunister, studenter och liberala som fiender till hans ”naturliga” stat. Nawaphon ”adopterade” Kittivudho och flög runt med honom i landet för att delta i antikommunistmöten där det hölls fientliga tal om studenterna. Kittivudho gjorde nu om Jittiphawan till ett träningscentrum för Nawaphons hemliga operationer. Dessa operationer omfattade även lönnmord.

En tredje högerorganisation var Red Gaurs (Krathing Daeng) กระทิงแดง, som bildats tidigt 1974 av ISOC-officeren Sudsai Hasdin (Sutsai Hatsadin) สุตสาย หัสดิน (28 augusti 1920-30 november 2000). Namnet hade de tagit efter en kraftfull asiatisk vildoxe, vid namn gaur (krathing) กระทิง. som lever i vilt tillstånd i Thailand.

(Gaur)

Bland Red Gaurs medlemmar fanns det tidigare soldater och legosoldater, tidigare fångar och rötägg från olika tekniska skolor och rörelsen blev snart känd för sitt våldsanvändande. De visade sin styrka för första gången under en ceremoni på Sanam Luang den 14 oktober 1974. Kung Bhumibol höll då en minnesceremoni för de som dödats i oktober 1973.

Innan ceremonin började marscherade en grupp från Red Gaurs, under ledning av Sudsai, provokativt genom det närbelägna Thammasatuniversitetet. Därefter omringade de kungen och hans familj och förklarade att de riskerade att bli skjutna av studenter som gömde sig på universitetsområdet.

Handley säger att medlemsantalet i Village Scouts stigit till tiotusentals 1974. Nästan alla medlemmar fanns på landet i de områden där kommunisterna var aktiva. Samma år tog operationskommandot för inre säkerhet (ISOC) och inrikesministeriet kontroll över rörelsen och gjorde om den till en nationell organisation som blev verksam över hela landet, både på landsbygden och i städerna. Efter att ISOC tagit över förvandlades Village Scouts närmast till en politisk massrörelse i fascistisk stil.

Bakom denna expansion stod den tidigare omtalade generalen Suraphon Chulabrahm, som länge varit en nära förtrogen till kungen och hans mamma. Medlemsantalet växte lavinartat med affärsmän från småskaliga rörelser, gatuförsäljare, lägre tjänstemän, fruar till regeringstjänstemän, militär- och polisofficerare och till och med personal från palatset.

I slutet av 1974 stod det klart för alla hur skrupellösa de ovan nämnda högerorganisationerna var. Konservativ media hade börjat stämpla demonstranterna som kommunister och man anklagade dem för majestätsbrott. Resultatet av denna kampanj blev att en känd studentaktivist, flera bönder och arbetare som demonstrerat samt en amerikansk journalist som skrev om dem mördades. Utredningen av morden fick uppenbart inte någon hög prioritet.