Modern tid - Det ökande kommunisthotet
Politiken mot kineserna

Det fanns dock en fundamental skillnad mellan Phibuns och Sarits politik och det var behandlingen av den kinesiska minoriteten. Trots att Sarit fördömde all handel med Kommunistskina och gjorde mycket för att hindra thailändare att resa till Peking införde han inte några allmänna restriktioner för att undertrycka kinesernas verksamhet i landet.

Hans politik riktades i stället mot kommunistisk aktivitet oavsett nationalitet. Många kineser kvarhölls visserligen av polisen, men de blev inte speciellt utvalda bara för att de var kineser. Sarit ville istället assimilera dem i den thailändska befolkningen, för att minska möjligheten av att de gav efter för kommunistpåverkan.

Han samarbetade därför med ledarna för de kinesiska organisationerna och den kinesiska handelskammaren för att få stöd för sin politik.

Kinesiska skolor minskades dock i antal och de som fick vara kvar tvingades att undervisa på thailändska, men det förekom inte mycket av den hårda antikinesiska kampanj som kännetecknade Phibuns politik från åren 1952-1954. Nationalistkinas ambassad fick åter en privilegierad position.

Nyheter om den hårda behandlingen av folket i Kommunistkina gjorde intryck på kineserna i Thailand. Även den kinesiska invasionen av Tibet chockade både thailändarna och kineserna i landet.  

Denna artikel senast uppdaterad: 2014-12-08, 21.41
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.