Modern tid - Andra världskriget och efterkrigstidens Thailand
”Manhattankuppen” 1951

Fredagen den 29 juni 1951 gjorde flottan och marinen ett sista desperat försök att störta Phibun. Phibun deltog i en överlämningsceremoni vid piren Rajavoradit av ett begagnat mudderverk, som USA skänkt som del i en utökad ekonomisk och militär hjälp.

Mudderverket hette Manhattan แมนฮัตตัน och därför har detta kuppförsök fått namnet Manhattankuppen (kabot Maenhattan) กบฏแมนฮัตตัน.


(Fartyget Manhattan)

Phibun stod vid sidan av USA:s charge d'affaires, William T. Turner วิลเลียม ที. เทอร์เนอร์, som just hade avslutat ett tal där USA formellt överlämnade Manhattan till den thailändska regeringen.

Då Phibun placerat en blomsterkrans i båtens för bordade en grupp beväpnade Pridi-lojala officerare från flottan Manhattan, ledda av örlogskapten Manas Charupa (Manat Charupha) มนัส จารุภา. Phibun och hans följeslagare omringades och kuppmännen sade att de kommit för att “arrestera premiärministern.”


(Manas Charupa)

Manas rådde Phibun att följa med frivilligt utan protester, vilket han och hans livvakter åtlydde. Phibun fördes i land och därefter till en mindre båt som förde honom över floden mot Thonburisidan och den kungliga flottbasen där. Den enda episod som inträffade under själva kidnappningen var att två skott råkat avfyras av en nervös vaktpost. Men det skulle snart bli betydligt värre.

Kidnappningen hade ägt rum inför en stor samling chockade diplomater, inklusive den amerikanske ambassadören Edwin F. Stanton. Phibun placerades som gisslan ombord på fartyget HTMS Sri Ayudhya.

Uppenbart hade kuppmakarna förväntat sig att fler viktiga personer skulle ha varit på plats vid ceremonin, men varken Sarit Thanarat, Phin Chunhavan eller hans svärson Phao Sriyanon hade kommit dit.

Bakgrunden till kuppen var att Phao blivit en av landets mäktigaste män, med en polisstyrka som nästan var lika stor som armén. Han hade sett till att skaffa den bästa möjliga utrustningen för sin polis som ofta betalats av Central Intelligence Agency (CIA) (Samnak Khao Krong Klang) สำนักข่าวกรองกลาง. Men han hade också tagit för sig av medel som var avsedda för flygvapnet och speciellt för flottan.

Flottans yngre officerare hade reagerat starkt på att flottan fick allt mindre pengar, medan flottans högsta officere hade mutats med olika förmåner för att hålla sig lugna. De unga officerarna trodde att om de tog makten genom en kupp skulle de få stöd från sin egen högsta ledning, men de misstog sig fullständigt.

Under några timmar försökte officerare från flottan förhandla med armén och polisen om regeringens avgång och bildandet av en ny regering, men förhandlingarna bröt snart samman.

Lördag eftermiddag den 30 juni fanns kuppmännen och deras styrkor vid flottbasen i Thonburi, i radiostationen på Witthayu Road (Thanon Witthayu) ถนนวิทยุ på Bangkoksidan och i området vid kungens palats. Kuppledarna kallade sig i sina radioutsändelser för Rädda nationen-gruppen (khana ku chat) คณะกู้ชาติ.

Rebellerna leddes av en kapten vid namn Anon Puntharikapha อานนท์ ปุณฑริกาภา och kuppledarna presenterade faktiskt en ny regering.

En man med titeln Phra Sarasa Praphan (Chün Charuwat) (Phra Sarasat Praphan (Chün Charuwat)) พระสารสาสน์ประพันธ์ (ชื้น จารุวัสตร์) (1890-1973) utsågs till premiärminister, amiral Taharn Khamhiran (Thonglo Khamhiran) (Thahan Khamhiran (Thonglo Khamhiran)) ทหาร ขำหิรัญ (ทองหล่อ ขำหิรัญ) blev biträdande premiärminister, generallöjtnant Luang Sinadyodharaksa (Chit Munsilpa) blev inrikesminister, amiral Chalit Kulkamthorn (Chalit Kunkamthon) ชลิต กุลกำม์ธร blev försvarsminister och Seni Pramoj utrikesminister.


(Phraya Sarasa Praphan)


(Taharn Khamhiran)


(Chalit Kulkamthorn)

Svaret på detta blev att Phibuns regering i all hast kallades samman där Vorakarn Bancha (Bunkoet Sutantanon) (Worakan Bancha (Bunkoet Sutantanon)) วรการบัญชา (บุญเกิด สุตันตานนท์) (24 juni 1903-21 juni 1974) utsågs till tillfällig premiärminister i Phibuns frånvaro.


(Vorakarn Bancha)

Kort därpå gjorde Vorakarn Bancha ett uttalande där han krävde att kuppledarna skulle ge upp före midnatt och frige premiärminister Phibun, som skulle ledsagas oskadd till regeringsbyggnaden (thamnian ratthaban thai) ทำเนียบรัฐบาลไทย (Government House) av en av deras ledare. Flygvapnet som stod på Phibunregeringens sida lät meddela att om kraven inte uppfylldes skulle man börja bomba flottbasen i Thonburi.


(Regeringsbyggnaden)

Rebellerna svarade med att i radio beordra alla fartyg i den kungliga flottan att göra sig klara för strid. Armén, som också hade tillgång till radio svarade med att beordra landets samtliga officerare och meniga att infinna sig för tjänstgjöring. Även pensionerade officerare kallades in. Under natten pågick sedan ett “radiokrig” varavat med miltärmusik. Gevärseld, artilleri och granateld kunde höras sporadiskt under natten.

Mindre lokala strider pågick hela natten till söndagen, men de tilltog i intensitet på söndagsmorgonen. Under söndagen utkämpades hårda strider mellan den gamla regeringens sympatisörer i samarbete med armén och polisen, mot flottan och marinen. Det förekom intensiva gatustrider nära viktiga militära anläggningar och kommunikationsinstallationer.

En uppmaning om eld upphör från den arresterade Phibun igonerades och efter detta började man använda granatkastare och tungt artilleri. Allmänheten hamnade i korseld och eldgivning over floden gjorde stor skada på Thonburisidan, där bland annat en av marinens oljedepåer träffades.

Detta var de värsta våldsamheter som Bangkok någonsin skådat och det var osäkert hur striderna skulle sluta. Men då flygvapnet gick in aktivt på Phibuns sida fick denne övertaget. Nya plan av typen Spitfire สปิตไฟร์ och T-6, som man hade fått i militärhjälp från USA, användes för anfall på flottans fartyg och installationer. Men flottan besvarade elden från sina fartyg i Chaophrayafloden.


(Spitfire)

HTMS Sri Ayudhya som också besvarat elden tystades av flygvapnets bomber och artilleribeskjutning och började sjunka midströms i floden, mitt emot fortet Vichaiprasit. En order om att överge skeppet gavs och Phibuns vakter lämnade honom. Phibun som inte längre bevakades fick nu hjälp av tre sjömän att fly. Han gjorde som manskapet och hoppade överbord och simmade själv över till Bangkoksidan, alltmedan fartyget fortsatte att sjunka.

Phibun lyckades ta sig till vänligt sinnade styrkor och höll ett radiotal där han uppmanade flottan att upphöra med striderna. Kuppförsöket slutade kort tid efter detta, men det hade kostat 1 200 döda och 1 800 sårade soldater. Det krävdes också 603 civila dödsoffer och omkring 400 civila hade sårats.

En annan källa sager att antalet döda och skadade aldrig kommer att kunna anges exakt, men säger samtidigt att de flesta av de kanske 1 300 dödade och omkring 3 000 skadade var civila.

Armén och polisen hade avgått med segern och flottans makt var nu ett avslutat kapitel. En del av kuppmakarna valde att fly landet för att undgå den arresteringsvåg som inleddes efter kuppförsöket. Hur många misstänkta som arresterades och hamnade inför domstol varierar i olika källor. Det finns uppgifter om att 700-1000 personer arresterade och att 100 av 200 åtalade hamnade i fängelse.

Bland de arresterade fanns omkring 70 höga marinofficerare, inklusive Manas Charupa. Manas hade först flytt till Burma med blev 1952 arresterad då han försökte smyga sig in i Thailand igen.

Manas hamnade i fängelse liksom de flesta av sina kollegor. Manas skrev senare en bok om kidnappningen av Phibun. Han skriver att det första som premiärminister Phibun frågade honom, då de var ensamma på HTMS Sri Ayudhya, var om kommunister var inblandade i kuppen, vilket Manas svarade nekande på.

Phibun skall ha fortsatt att fråga om Pridi var inblandad, vilket Manas återigen svarade nej på. Phibun skall då ha frågat vem som då låg bakom. Manas svarade att det bara var en grupp unga män och att kuppen finansierades från deras egna löner. Han skall ha förklarat för Phibun att han just då bara hade 200 baht i sin ficka.

Följderna för flottan blev svåra efter kuppförsöket. Styret över alla marinbaser överfördes till armén och flottans högkvarter flyttades från Bangkok till Samut Prakan. Det som var kvar av marinens fartyg flyttades till det då malariainfekterade Sattahip สัตหีบ.

Flottans styrka vingklipptes till en fjärdedel av sin tidigare styrka och många höga officerare i flottan inklusive de överlevande kuppmännen fängslades och några dog. Bland de arresterade fanns det också 50 studenter från Thammasatuniversitetet som anklagades för att ha kommunistsympatier.

Många av fångarna benådades senare av kungen i en amnesti och flottans status och budgettilldelning skulle senare öka efter efter Phibuns fall 1957.


Stavningsvarianter;

Manhattankuppen; Korani Maenhattan กรณีแมนฮัตตัน.

Witthayu Road; Wireless Road, Withayu.

Anon Puntharikapha; Anand Phunthrkapa, Anond Puntarigapa, Anon Puntharikkapha, อานนท์ บุญฑริกธาดา, อานนท์ ปุณฑริกกาภา.

Phra Sarasa Praphan; Phraya Sarns Praphan.

Taharn Khamhiran; Thahan Kamhiram, Thaharn Khumhirun.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-08-11, 14.27
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.