Angående Kina så fruktade siameserna inte bara ett stort kraftfullt kommunistiskt Kina som granne. Man var också oroade över att det stora antalet kinesiska invandrare kunde tänkas bli attraherade av det nya styret i Kina och bli en inre fara för Siam.

Redan före Phibuns återkomst hade kineserna i Siam visat sympati för kommunisterna i deras kamp mot nationalisterna. Många kinesiska lärare och medlemmar i kinesiskt dominerade fackföreningar sympatiserade öppet med Kommunistkina och det dök upp mer och mer kommunistisk propaganda i den kinesiska pressen.

Phibuns återkomst betydde inte bara en ändring av utrikespolitiken utan också nytt politiskt förtryck av kineserna. Detta hade Phibun som bekant sysslat med tidigare. Han lät generalen och polischefen Phao Sriyanond sköta denna ljusskygga verksamhet. Phibuns förtryck var inte bara riktat mot kommunistinflytandet bland kineserna, men också emot den kinesiska minoriteten som sådan. Phibuns nya politik drabbade därför kommunist- som kuomintangsympatisörer lika hårt och flera hundra kineser arresterades.

En regeringsstödd arbetarorganisation bildades för att konkurrera med kinesiska arbetare och den kinesiska pressen varnades för att skriva något regeringsfientligt. Trots att invandringskvoten på 10 000 personer per år redan hade sänkts något av Thamrongregeringen gick Phibun ännu längre och fastsatte den nya gränsen till 200 per år, vilket var den gräns som gällde för andra nationaliteter.

Strax efter att Kommunistkina proklamerat sin seger över nationalisterna den 1 oktober 1949 varnade Phibun kineserna i Thailand att engagera sig politiskt på någon av sidorna. De fick inte glömma bort att de levde som gäster i Thailand och regimen skulle inte tolerera lagbrott. Han påminde dem om att Thailand inte hade erkänt den nya regimen i Kina och att det därför inte var passande att flagga med den kinesiska röda flaggan.

I januari 1950 kom en skarp attack från Radio Beijing mot Phibun med krav om att den antikinesiska politiken skulle upphöra. I Kina startades en massrörelse för att hjälpa sina undertryckta kamrater i Thailand och detta gjorde uppenbart så starkt intryck på Phibun att han modererade sin politik mot Kommunistkina.

Phibun och andra regeringsledare var 1950 överbevisade om att Kina var ett hot mot alla Sydostasiens länder, men det rådde oenighet om hur man bäst skulle tackla problemet. Phibun var mera anhängare av en allians med västerländska makter än att föra en neutralitetspolitik. Han var dock inte beredd på att gå med i en antikommunistisk allians, innan han visste om den skulle få uppbackning av USA.