Modern tid - Andra världskriget och efterkrigstidens Thailand
Kuomintang i Burma

Efter nederlaget till Mao Zedong och hans kommuniststyrkor hade merparten av Chiang Kai-sheks Koumintang-styrkor (KMT) retirerat till Taiwan 1949. Men det förekom fortfarande strider i Yunnan och andra avlägsna områden i Kina.

Mao hade som tidigare omtalat proklamerat sin seger den 1 oktober 1949 i Beijing, men staden Kunming som var Yunnans provinshuvudstad föll först i december 1949.

De överlevande KMT-styrkorna flydde längre söderut mot Burma och Indokina för att etablera ett huvudkvarter i de isolerade dalarna i södra Yunnan, nära gränsen till Laos. Härifrån var det tänkt att de skulle fortsätta sina försök att återta Kina.

Men kommunisterna hann dit först och KMT tvingades istället fly in över gränsen till Burma. För att försöka undgå de burmesiska myndigheterna slog de sig ner nära gränsen till Laos och Thailand. Men burmeserna blev snart medvetna om denna främmande armé på sitt territorium och påbörjade en offensiv mot dem.

KMT retirerade i sydvästlig riktning utmed gränsen mellan Thailand och Burma och tog över den lilla staden Mong Hsat på den burmesiska sidan av gränsen. Staden ligger strax norr om Fang och Tha Ton ท่าตอน i Thailand.

Dessa händelser inträffade samtidigt med Koreakrigets utbrott i juni 1950. Koreas president Syngman Rhee อี ซึงมัน (26 mars 1875-19 juli 1965) och hans antikommunistiska regim hade skapat vänliga relationer med Taiwan och en plan om att skapa en andra front mot Kommunistkina i Yunnan började diskuteras.


(President Syngman Rhee)

General Douglas MacArthur, som var kommendant för FN-styrkorna i Korea, motsatte sig inte denna idé och 1951 skickades amerikanska arméingenjörer till Mong Hsat för att förbättra den lilla landningsbanan som fanns där.

I slutet av 1951 hade den "hemliga" KMT-armén, som kommenderades av general Li Mi ลี หมี่ (1902-10 mars 1973), vuxit till 6 000 man. Antalet växte hela tiden med hjälp av lokala krigsherrar och opiumhandlare.


(General Li Mi)

Handelsmän i området hade nu börjat sälja vapen, istället för det traditionella riset, till olika etniska grupper som bekämpade den burmesiska regeringen. De tog betalt för dessa med opium. Denna byteshandel gjorde att områdets opiumskördar snart ökade trettiofalt.

Handelsmännen sökte sig till KMT och det beskydd som de kunde ge dem och de fruktade säkert också att en kommunistisk seger kunde bli slutet för deras lukrativa handel. Därför hade KMT:s styrkor snart vuxit till 12 000 man.

Mellan 1951 and 1953 gjorde KMT sju misslyckade försök att invadera Yunnan. Burma klagade till FN:s generalförsamling om KMT:s närvaro i landet och det utfärdades resolutioner som krävde att KMT skulle lämna Burma.

I maj 1954 hade USA och Taiwan flygevakuerat mer än 6 000 man från KMT via norra Thailand, men tusentals blev ändå kvar i Burma. Därför bad burmeserna Beijing om hjälp och 1961 svepte en 20 000 man stark kommunistkinesisk styrka ner mot de återstående KMT-styrkorna. De som hann undan flydde in i Thailand där en del blev kvar permanent.

Dessa KMT-soldater användes i början för att patrullera den thailändska gränsen och till gengäld fick de inofficiellt tillstånd att fortsätta sin handel över gränsen med vilka varor de ville och här ingick naturligtvis opium.


Stavningsvarianter;

Tha Ton; Thaton.

Denna artikel senast uppdaterad: 2016-12-04, 08.06
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.