Modern tid - Andra världskriget och efterkrigstidens Thailand
Pridi och hans politik

Under de två första åren efter andra världskrigets slut dominerades den siamesiska politiken av Pridi Banomyong. Han var den egentliga makthavaren bakom Tawees och Senis regeringar.

Pridi hade sina bestämda idéer om vilken roll Siam skulle spela i efterkrigstidens Sydostasien. Medan landet upprätthöll goda förbindelser med de allierade och speciellt USA hade han ambitioner om att Siam skulle bli den ledande nationen i ett fritt Sydostasien.

Han förutsåg att de nationalistiska rörelserna i Burma, Indonesien och franska Indokina så småningom skulle lyckas tvinga iväg kolonialmakterna och att deras respektive länder skulle bli självständiga.

Pridi menade att Siam var en naturlig ledare för dessa kommande fria stater. Siam hade ju visat sin duglighet genom sin egen bevarade självständighet och politiska stabilitet och genom sin traditionsmässigt framstående diplomati då det gällde kontakterna med väst.

Efter att ha misslyckats med att få Frankrike att stödja ett självständigt Vietnam, Laos och Kambodja började Pridi att stödja de nationella befrielsestyrkorna här, utan att därigenom mista de diplomatiska förbindelserna med Frankrike.

Efter andra världskriget fanns det omkring 50 000 vietnamesiska flyktingar i nordöstra Siam och den siamesiska regeringen gjorde mycket litet för att förhindra dem från att skicka både soldater och material in i Vietnam.

Seni som tillträtt som premiärminister den 17 september 1945 hade ingen egentlig politisk uppbackning då Pridis män fortfarande dominerade både representanthuset (sapha puthaen ratsadon) สภาผู้แทนราษฎร och senaten (wuthi sapha) วุฒิสภา. Seni upplöste därför parlamentet den 15 oktober 1945 och utlyste nyval till den 6 januari 1946.

Senis mål blev nu att få med sig rojalisterna på sin sida och strax före upplösandet av parlamentet föreslog Seni en ändring i författningen, som tidigare förhindrat medlemmar från den kungliga familjen att ägna sig åt politik.

Detta krävde ett kungligt godkännande och Seni skrev en begäran om detta till kungens privatsekreterare och senatorn Chaliew Pathumrot (Chaliao Pathumrot) เฉลียว ปทุมรส (25 mars 1902-17 februari 1955).

Men Chaliew som sedan länge var Pridianhängare svarade den 1 november att Pridi hade rådfört sig med kungafamiljen, som bestämt sig för att behålla förbudet mot kungliga i politiken.

Stimulerade av utsikterna om allmänna val, talfrihet och pressfrihet blev allmänheten plötsligt intresserad av politik och bildandet av politiska partier tilläts för första gången.

I november 1945 kom det rapporter från Bangkok att ”britterna försöker att organisera ett parti med politiskt inflytande med hjälp av pro-brittiska siameser, men de har ännu inga bra ledare." Oavsett om de nybildade partierna hade utländskt stöd eller ej höll fyra stora partier på att organisera sig tidigt 1946.

De normalt så regeringsfientliga representanterna från nordöst, och deras Kooperativa partiet (Phak Sahachip) พรรคสหชีพ, slog sig samman med Pridis gamla följeslagare från Folkets Parti och stödde Pridi.

Oppositionen leddes av det konservativa och rojalistiska Progressiva partiet (Phak Kao Na) พรรคก้าวหน้า och senare av det det likasinnade Demokratiska partiet (Phak Prachathipat พรรคประชาธิปัตย์). Det mindre Progressiva partiet skulle snart välja att ingå i det Demokratiska partiet.

(I fortsättningen kommer jag ofta använda förkortningen Demokraterna för det Demokratiska partiet.)

Det Progressiva partiet hade bildats 1945 och leddes av en av grundarna, Mom Ratchawong Kukrit Pramoj. Demokraterna bildades den 6 april 1946 och Khuang Abhaiwongse blev partiets förste ledare.

(Thailändska Wikipedia säger att Demokraterna bildades den 5 april 1946.)

Förutom Kukrit Pramoj nämns också följande personer bland grundarna av det Progressiva partiet; Suwit Phathaset สุวิชช พันธเศรษฐ (1907-1982), So Sethabut สอ เสถบุตร (1903-1970), Phraya Suraphanseni (In Bunnak) พระยาสุรพันธุ์เสนี (อิ้น บุนนาค) (1884-1972), Chod Khoomphan (Chot Khumphan) โชติ คุ้มพันธ์, Mom Ratchawong Nimitmongkhon Nawarat หม่อมราชวงศ์นิมิตรมงคล นวรัตน (1908-1948), Phraya Thonawanikmontri, Liang Chaiyakan och Buntheng Thongsawat บุญเท่ง ทองสวัสดิ์ (1912-1999).


(Suwit Phathaset)


(Lo Sethabut)


(Choti Khumphan)


(Mom Ratchawong Nimitmongkhon Nawarat)


(Buntheng Thongsawat)

Alla partier, kanske med undantag av det Kooperativa partiet i nordöst, hade litet eller inget stöd bland befolkningen. Men det såg nu ut som om bildandet av nya politiska partier skulle bilda grundlag för ett nytt demokratiskt system.

Men enligt gammal beprövad siamesisk tradition dök partierna upp för att få sin del av kakan och lika fort som den nya friheten hade uppnåtts lika fort försvann den i korruption. Politikerna utgjordes i hög grad av välutbildade stadsbor vars positioner och relationer styrdes av rivalitet och avundsjuka.


Stavningsvarianter;

Representanthuset; Sapha poothaen rassadorn, sapha phuthaen ratsadon.

Senaten; Wuthisapha.

Chaliew Pathumrot; Chaleaw Prathumros, Chaleo Pathumrot, Chaleo Patoomros, Chaleo Pootomros, Chaleo Prathumrot, Chaleo Pathumros.

Kooperativa partiet; Sahachip Party, พรรคสหะชีพ.

Progressiva partiet; Progress Party.

So Sethabut; สอ เศรษฐบุตร.

Mom Ratchawong Nimitmongkhon Nawarat; Mom Luang Nimitmongkon Navarad, Nimitmongkon Nawarat.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-05-15, 20.34
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.