Forntid - Taifolkens ursprung
Nanzhao

Vad vet vi då om Nanzhao? Den sydöstra delen av Yunnan befolkades troligen av tai- och miao-yao-folk (även kallade hmong-mien ม้ง-เมี่ยน). Den västra och sydvästra delen av provinsen dominerades av folk som kineserna kallade wu-man หวู-หม่าน, eller svarta barbarer (khon pa-khon thüan dam) คนป่า-คนเถื่อนดำ.

Dessa "svarta barbarer" var mörkhyade folk som talade tibeto-burmanska språk, liknande de språk som lolo- โลโล, lahu-folket och bai-folket (pai) ไป๋ fortfarande talar i området idag. (Lolofolket kallas för yi (i) อี๋ i Kina.)


(Bai)

Det är högst troligt att det var dessa wu-man som bildade kärnan till staten Nanzhao på 600-talet. Från början var det flera olika stammar av baifolk som slagit sig ner i området runt sjön Erhai (Thalesap Oe-hai) ทะเลสาบเอ๋อร์ไห่. På thai kallas sjön ofta för Nong Sae หนองเเส.


(Erhaisjön)

En del källor säger att det var en hövding vid namn Xinuluo (Sinulo) สีนุโล (r. 649-674) som 649 grundade det kungarike som senare skulle bli känt som Nanzhao. Enligt en källa var Xinuluo född 617. Många historiker menar idag att majoriteten av befolkningen i Nanzhao var bai, men att eliten var lolo (yi).

Under andra halvan av 600-talet fick kineserna försvara sig mot ett expanderande aggressivt Tibet (Thibet) ทิเบต som hotade Kinas sydvästra gränser vid Yunnan och Sichuan (Sechuan) เสฉวน. Kineserna ingick därför, i 700-talets början, allianser med lokala furstendömen för att skydda sina gränser.


(Sichuan)

Xinulo efterträddes av Lo Sheng-Yen-ko (Lo Cheng Yen) โลเชงเยน (r. 674-712) som kan ha varit född 634. Därefter kom kung Yen Ko (r. 712) som regerade mindre än ett år. Därefter följer Sheng-lo-Pi (Cheng Lo Phi) เชงโลพี (r. 712-728) som kan ha varit född 673. Observera att i vissa källor finns Yen Ko inte med.

Med kinesernas stöd förenade en furste vid namn Pi-lo-ko (Philoko) พีล่อโก๊ะ (r. 728-748) sitt och fem andra små furstendömen i västra Yunnan på 730-talet. En del källor är så exakta att de anger året till 737, även om andra källor talar om 729 eller 733. Enligt en källa var Pi-lo-ko född 697.

Varje stam hade sitt eget furstendöme, eller konungarike, känt som Zhao. Stammarna hette Mengshe (Mengse) เม่งเซ, Mengsui (Mungsui) มุ่งซุ้ย, Langqiong (Langchiang) ลางเซียง, Dengtan (Tengtan) เต็งตัน, Shilang (Silang) ซีล่าง och Yuexi (Yusi) ยู่ซี.

Pi-lo-ko lär ha varit regent över furstendömet Mengshe och 738 erkändes han som "den Södra prinsen" (chao thang tai) เจ้าทางใต้ av Yunnan. Det är nu som riket börjar kallas Nanzhao. Nan betyder söder på kinesiska.

Rikets huvudstad Taihe (Thaihoe) ไท่เหอ grundades enligt en källa 740 och det som återstår av staden ligger i dag i byn med samma namn, cirka sju kilometer söder om staden Dali (Tali) ต้าหลี่. Taihe låg i hjärtat av Erhaidalen, som hade bördiga jordar och var lätt att försvara. I många källor kallas Nanzhaos huvudstad Dali och uppenbart blev Taihe synonymt med denna stad.

Relationerna mellan Kina och Nanzhao försämrades emellertid snabbt på 750-talet då Ko-lo-feng (Kolofong) โก๊ะล่อฝง (r. 748-778) var regent. Kanske hade kineserna börjat oroa sig över Nanzhaos växande styrka. Ko-lo-fengs födelseår anges till 712.

750 skall Nanzhao ha gjort uppror mot kineserna, under kejsare Tang Xuanzong (Chakkraphat Thang Sawian Chong) จักรพรรดิถังเสวียนจง (r. 712-756). Han skickade då en armé mot Nanzhao 751. Men den kinesiska armén blev grundligt besegrad vid en plats vid namn Xiaguan (Siakuan) เซี่ยกวน. Enligt historikern David K. Wyatt เดวิด วัยอาจ (21 september 1937-14/15 november 2006) genomförde kineserna därefter fyra attacker under 752-754 utan större framgångar.


(David K. Wyatt)

Kina drabbades därefter av ett inre uppror 755-763 och trycket på Nanzhao minskade. Efter detta började Nanzhao expandera och från mitten av 700-talet till slutet av 800-talet blev Nanzhao en stormakt i Sydostasien och nuvarande södra Kina. En källa säger att Kina erkände Nanzhao som en självständig stat 774.

Vi den här tiden skall Tibet ha utnyttjat kinesernas interna problem och de invaderade Kinas västra provinser. Under en av sina räder skall de ha nått ända fram till huvudstaden Chang’an (blivande Xi’an) som de intog och plundrade.

798 ingick den kinesiske kejsaren en allians med en muslimsk hövding i väster samt Nanzhao mot Tibet. Därefter kunde tibetanerna besegras och 821 tvingades de ingå ett fredsavtal med Kina.

829 intog styrkor från Nanzhao den betydelsefulla staden Chengdu (Choengtu) เฉิงตู. Detta innebar att Nanzhao senare kunde göra anspråk på hela Sichuanprovinsen med dess rika jordbruksmarker. 832 begav sig styrkor från Nanzhao in i Burma och därefter in i övriga Yunnan.

Styrkor från Nanzhao gick sedan in i norra nuvarande Laos och Thailand, Sichuan och in i norra nuvarande Vietnam 862. Till sist hade man kontroll över Sichuanprovinsen och även de västra delarna av provinsen Guizhou.

Men Nanzhaos styrka började sedan minska, vilket berodde på att Kina genomgick en återhämtningsperiod och att vietnamesernas styrka börjat öka. 873 hade kineserna drivit ut Nanzhaos styrkor från Sichuan och Nanzhao tycks ha koncentrerat sina militära och politiska ansträngningar på sitt eget territorium i sydväst i slutet av 800-talet.

En samtida källa, Man Shu หม่านชู, skrevs av den kinesiske ämbetsmannen Fan Chuo ฝานฉัว (?-slutet av 800-talet) år 863. Han beskrev han Nanzhao som en välorganiserad stat med många olika etniska grupper. Kungen av Nanzhao hade ett hov och en administration som liknade Kinas.

Administrationen grundades på en hierarki av ämbetsmän, ministrar och tolv "stora generaler." Det finns indikationer som tyder på att dessa tolv generaler hade större makt och status än ministrarna. Hierarkin sträckte sig från ämbetsmän som ansvarade för hundra hushåll till guvernörer ansvariga för tio tusen hushåll. Var och en garanterades jordbesittningar svarande till sin ställning. Manliga invånare betalade en årlig skatt på två skäppor ris (18 liter) samt var disponibla för militärtjänst.

Armén hade stor dragningskraft på unga män från landsbygden och de genomförde militär träning så fort det var avbrott i jordbruket. Sent på hösten varje år kallade krigsministeriet samman männen för mönstring, där militära prov och övningar genomfördes. De män som klarade vissa skicklighets- och uthållighetsprov för kavalleriet och infanteriet kunde stiga i graderna och bli frikostigt belönade.

Det fanns också skickliga hantverkare i Nanzhao som lärde ut hur man vävde bomull och silke. Det utvanns också salt och guld i olika delar av riket.

902 störtades Nanzhaodynastin (Ratchawong Nan Chao) ราชวงศ์น่านเจ้า och följdes av tre kortvariga dynastier innan en man vid namn Duan Siping (Tuan Süphing) ตวน ซือผิง tog makten 937. Han grundade därmed ett nytt konungadöme vid namn Dali (Anachak Tali) อาณาจักรต้าหลี่. Detta rike skall sedan ha existerat, under ett par olika namn, Dazhong (Tachong) ต้าจง och Hou Li (Howli) โฮ่วหลี่, ända fram till 1253.

Riket verkar sedan ha blivit politiskt instabilt, med en mängd olika kungar på tronen som inte tycks ha intresserat sig för regionen i söder. I och med denna instabilitet i huvudstaden började rikets södra gränser försvagas.

Hur vet vi då att Nanzhaos och Dalis regenter inte var tai? Regenterna i Nanzhao följde ett speciellt system då de valde sina namn. Den första stavelsen i en ny härskares namn var samma som den sista stavelsen i faderns namn.

Därför fick namnen följande utseende; Pi-lo-ko, Ko-lo-feng, Feng-chia-i (Feng-ka-i) เฟงกาอี (r. 779), I-mou-hsün (I-mu-sun) อีมูซุน (r. 779-808), och så vidare. Detta är ett vanligt system bland lolo och andra tibeto-burmanska folk, men okänt bland taifolken. I-mou-hsüns födelseår anges till 754. Lägg dock märke till att Feng-chia-i faktiskt inte är nämnd i vissa källors kungalängder!

För den intresserade kan nämnas att kungaföljden sedan kan ha sett ut så här; Hsün Ko Chuan (r. 808-809), Chuan Lung Shen (r. 809-816), Chuan Li Shen (r. 816-823), Feng Yu (r. 823-859), Chiu Lung (r. 859-877), Fa ฟ้า (r. 877-897), Shun Hua (Chun Wa Cheng) ชุนวาเชง (r. 897-902) och Tuan Ho Yu (regeringstid?).

Det finns en lista bevarad med ord, i den ovan omtalade kinesiska källan Man Shu, som användes i riket och dessa har också identifierats som tillhörande lolospråket och kan inte spåras som tai. Intressant är att lolohövdingar, i centrala Yunnan på 1800-talet, uppgav att de var ättlingar till Nanzhaos gamla kungahus.

Nanzhaos krigståg in i nuvarande Burma, och kanske också in i nordöstra Indien, öppnade vägar för kommunikation och handel mellan Indien och Kina. Förmodligen uppmuntrade Nanzhao den lokala handeln i norra Sydostasien, vilket naturligt nog medförde ett kulturellt utbyte.

Nanzhao blev, liksom Tangdynastins (Ratchawong Thang) ราชวงศ์ถัง Kina (618-907) och det kinesiska protektoratet Annam อันนัม i nuvarande norra Vietnam, en buddhistisk stat och måste ha bidragit till buddhismens (satsana phut) ศาสนาพุทธ spridning i regionen. Sannolikt handlade det då om en form av mahayanabuddhism. Men samtidigt blockerade Nanzhao effektivt de norra delarna av inre Sydostasien från direkt kinesiskt inflytande.

(Du kan läsa mera om buddhismen längre fram i avsnittet "Buddhismen och den tidiga buddhismens historia.")

Det intressanta med Nanzhao och taifolkens historia är hur Nanzhao kan ha påverkat livet för de taifolk som levde i de södra och östra delarna av riket, eller i rikets närhet. Det finns dock väldigt få ledtrådar om taifolkens historia i Yunnans egen historia. Nanzhao blev emellertid den första stora staten som påverkade livet i norra inre Sydostasien. Det vill säga i nuvarande norra Burma, norra Thailand, norra Laos och nordvästra Vietnam.

Lokala ledare hade säkert tagit vara på sina politiska möjligheter vid den här tiden. Genom att underkasta sig eller alliera sig med Nanzhao kunde de få en stark bundsförvant eller beskyddare och använda sig av denna fördel mot sina grannar. De försökte kanske också imitera Nanzhaos administration och militära system, som var modernt för sin tid.

Bevarade källor från Nanzhao, eller Dali, nämner inga taistater i övre Sydostasien på 800- och 900-talet. Men däremot kan vi identifiera de stater som skulle bli taifolkens södra grannar och rivaler under de kommande århundradena.

Det handlade om en vietnamesisk stat vid Röda flodens dalgång och delta, kungadömet Champa vid nuvarande centrala Vietnams kust, khmerernas Angkorrike, monkungarikena i centrala och norra Thailand och monfolkets och pyufolkets (payu) ปยู kungariken i Burma.

I början av 800-talet växte dessa rikens makt och territorier och taifolken kom alltmer i kontakt med dessa folk, deras liv och politik. Du kan läsa mer om alla dessa riken i avsnittet "Thailand och omkringläggade länder före och under taifolkens ankomst."


Stavningsvarianter;

Lolo; Chao lolo ชาวโลโล.

Bai; Chao pai ชาวไป๋.

Erhai; Thalesap Oe-hai ทะเลสาปเอ้อร์ไห่, Thalesap Oe-hai ทะเลสาบเอ๋อรไห่.

Nong Sae; Nongsae หนองแสร์.

Xinuluo; Chao Süa Luk Lao เจ้าเสือลูกหลาว, Hsi now Lo, Hsi-nu-lo, Hsi Nu Lo, Khun Luang Sinulo ขุนหลวงสินุโล, Meng Xinuluo, Phra Chao Sinulo พระเจ้าสีนุโล, Si Nu Lo, Thu Lo, Xinulu, Xinuluo, Xì Nú Luó.
Alternativ regeringstid för Xinulo; 651-674, 653-674.

Sichuan; Monthon Sechuan มณฑลเสฉวน, Szechuan, Szechwan, Tche-Chwan.

Lo Sheng-Yen-ko; Chao Lao Saeng เจ้าหลาวแสง, Laosheng, Luo Cheng, Luó Shèng, Meng Luosheng, Phra Chao Cheng Yen พระเจ้าเชงเยน, Phra Chao Lo Cheng Yen พระเจ้าโลเชงเยน, Yán Gé, Yen Ko.

Lo Sheng-Yen-ko; Chao Lao Saeng เจ้าหลาวแสง, Laosheng, Luo Cheng, Luó Shèng, Meng Luosheng, Phra Chao Cheng Yen พระเจ้าเชงเยน, Phra Chao Lo Cheng Yen พระเจ้าโลเชงเยน.

Sheng-lo-Pi; Chao Saeng Lao Wi เจ้าแสงหลาวหวี, Cheng Gepei, Meng Shengluopi, Phra Chao Cheng Lo Phi พระเจ้าเชงโลพี, Sheng-lo-P'i, Sheng Lo P'i, Shèng Luó Pí, Shengluopi.

Yen Ko; Yán Gé.

Pi-lo-ko; Chao Pi Lao Khun เจ้าปีหลาวขุน, Khun Borom ขุนบรม, Meng Piluoge, Philako, Philokoe พีเล่อเก๋อ, Phra Chak Philokk, Phra Chao Philoko พระเจ้าพีล่อโก๊ะ, Pilaoko, Pilawko, Pileguo, Pi Logo, Piloko ปิล่อโกะ, P'i Lo Ko, Pí Luō Gé, Piluoge.
Alternativ regeringstid för Pi-lo-ko; 738-748.

Mengshe; Meng-she, Mengsae เหม่งแซ, Moengsi เหมิงชี่.

Mengsui; Moengsui เหมิงสุ่ย, Mongsui ม่งซุย.

Langqiong; Langsuang หลางซวง.

Dengtan; Toengtan เติ้งตาน.

Shilang; Chilang ชี่หลาง.

Yuexi; Ia-se เอี้ยเซ่, Yesi เย่ว์ซี.

Taihe och Dali; Daiho, Da-li, Dtah Lee Fu, Dta Lee, Ta-li, Tali-fu, Taho, ดาลี.

Ko-lo-feng; Chao Khun Lu Phong เจ้าขุนหลู่พง, Gé Luō Fèng, Geluofeng, Go Lofeng, Khun Luang Fa, Kolofeng, Ko Lo Feng, Meng Geluofeng, Phra Chao Kolofong พระเจ้าโก๊ะล่อฝง, Phra Chao Kuan Kung Cheng พระเจ้ากวนกุงเชง.
Alternativ regeringstid för Ko-lo-feng; 748-779.

Tang Xuanzong; Li Longji, Tangkejsare Ming, Wu Longji.

David K. Wyatt; David Kent Wyatt.

Chang’an; Ch’ang-an.

Xi’an; Sian, Xian.

Chengdu; Chengtu.

Man Shu; Man-chu, Manchu, Manshu.

Fan Chuo; Chou Fan, Fan Ch’e, Fan Ch’o (Hao), Fan Chou, Fan-Cho, Fan Zhou.

Duan Siping; Tuansiphing ต้วนซีผิง.

Hou Li; Houli.

Hsün Ko Chuan; Hsun Ko Chuan, Meng Xungequan, Xún Gé Quàn.
Alternativ regeringstid för Hsün Ko Chuan; 808-829.

Chuan Lung Shen; Chuan-lung-sheng, Chuan Lung Sheng, Quàn Lóng Chéng.

Chuan Li Shen; Chuan-li, Quàn Lì Chéng.

Feng Yu; Quàn Fēng Yòu.

Chiu Lung; Chiu-lung, Shì Lóng.

Fa; Lóng Shùn, Phra Chao Fa พระเจ้าฟ้า, Phra Chao Lung Chun พระเจ้าลุงชุน.
Alternativ regeringstid för Fa; 878-897.

Shun Hua; Phra Chao Chun Wa Cheng พระเจ้าชุนวาเชง, Shun-hua, Shùn Huà Zhēn.

Tuan Ho Yu; Tuan-ho-yu.

Feng-chia-i; Feng Chia I, Fèng Jiā Yì, Fengjiayi, Feuangkai, Phra Chao Feng Ka-i พระเจ้าเฟงกาอี.

I-mou-hsün; Imaosun อีเหมาซุน, Imohsun, Imoshun, I-mou-hsun, I Mou Hsun, Meng Yimouxun, Phra Chao Imusun พระเจ้าอีมูซุน, Yimouxun, Yì Móu Xún, พระเจ้าอิโมสุน.
Alternativ regeringstid för I-mou-hsün; 778-808.

Annam; Anam, An-nam, An Nam, An-nan (kinesiska), Annan, ”pacificerade södern,” Guan-nan, Trung Ky (vietnamesiska).

Buddhismen; Phra phutthasatsana พระพุทธศาสนา.

Angkor; Anchor.

Pyufolket; Chao payu ชาวปยู, ปยุ.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-10, 17.51
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.