Modern tid - Enväldets avskaffande och vägen mot militärdiktatur
Det rojalistiska kuppförsöket 1933

Pridi Banomyongs hemkomst blev signalen till ett sista försök från rojalisternas sida att återta makten. Huvudpersonen bakom kuppförsöket var general Bovoradej som tidigare varit försvarsminister (krigsminister) under kung Prajadhipok.

Han hade i tysthet samlat arméofficerare som ville återinföra den absoluta monarkin. Det var hans rang som prins som gjorde att kuppförsöket fick en rojalistisk stämpel, vilket egentligen inte var någon fördel.

Bovoradej hade som hängiven rojalist blivit rasande över att en vanlig civilist, den tidigare omtalade Thawan Ritthidet, tillåtits stämma kungen. Dessutom var han missnöjd med Phraya Phahons kupp mot Phraya Mano och Phraya Phahons stöd till Pridi.

Den ursprunglige ledaren för upproret lär ha varit en viss Phraya Sri Sitthi Songkhram (Phraya Si Sitthi Songkhram) พระยาศรีสิทธิสงคราม (1891-1933), alias Din Tharap ดิ่น ท่าราบ. Phraya Sri Sitthi Songkhram var för övrigt en tidigare klasskamrat till Phibun.


(Phraya Sri Sitthi Songkhram)

Det var tillsammans med denne överste och kommendant för Bangkoks väpnade styrkor samt ett stort antal andra militärofficerare som Bovoradej bestämde sig för att genomföra den kupp som kallats Bovoradejupproret (kabot Boworadet) กบฎบวรเดช.

Målet var att avsätta regeringen och ersätta den med en rojalistisk. Att han fick med sig dessa gamla militärofficerare på högerkanten underlättades av att de helt sonika hade mist sitt inflytande då Folkets parti tog över makten.

Den 11 oktober 1933 ledde prins Bovoradej styrkor från landets östra region mot Bangkok. I hans styrkor ingick regementen från Nahon Ratchasima, Phetchaburi och Udon tillsammans med en kavallerienhet och flera artillerienheter.

Den första sammandrabbningen mellan rebellerna och regeringsstyrkor inträffade den 11 oktober 1933 i distriktet Pak Chong ปากช่อง i provinsen Nakhon Ratchasima. Här segrade rebellerna och en del regeringsmedlemmar togs till fånga av upprorsmakarna.

Med förstärkningar från Saraburi och Ayutthaya begav sig Bovoradej mot Bangkok samma dag. Rebellerna kallade sig nu det Nationella räddningsrådet (Khana Ku Ban Müang) คณะกู้บ้านเมือง och sin operation för Phaen Lom Kwang แผนล้อมกวาง.

Den 12 oktober, efter en hel dags våldsamma strider, erövrade rebellerna flygplatsen Don Mueang (Tha Akat Sayan Don Müang) ท่าอากาศยานดอนเมือง i utkanten av Bangkok.

En major vid namn Charun Rattanakun Seriroengrit จรูญ รัตนกุล เสรีเริงฤทธิ์ (1895-1983) utsågs att förhandla med rebellerna. Hans uppgift var att uppmana dem att ge upp och i gengäld bevilja dem amnesti. Men istället arresterades han av rebellerna och togs som gisslan.


(Charun Rattanakun Seriroengrit)

Därefter ställde rebellerna en rad krav som regeringen vägrade att gå med på. Då fortsatte rebellerna sin framryckning mot Bangkoks centrum och gick in i Bang Khen บางเขน. Här befäste de sin ställning nära tågstationen Lak Si (sathani rotfai Lak Si) สถานีรถไฟหลักสี่ med maskingevär och kavalleri.

Bovoradej anklagade regeringen för bristande respekt mot kungen och att de tillät kommunism och krävde regimens avgång. Det var heller inte långt ifrån att så blev fallet då nu också andra garnisoner i provinsen revolterade.

Men dessa hindrades av lojala regeringstrupper från att ta sig in mot Bangkok och förena sig med prins Bovoradejs styrkor. Rebellerna hade också räknat med stöd från kontingenter av armén och flottan i Bangkok, men så blev inte fallet. Flottan hade istället förklarat sig neutral och dragit sig tillbaka till sina baser i söder.

Regeringen utnämnde överstelöjtnant Phibun till kommendant för Bangkoks militära styrkor och han blev en nyckelfigur i Bangkoks försvar. Phibuns styrka backades upp av en bepansrad bil och en stridsvagn som kommenderades av Pridis vän överstelöjtnant Luang Amnuai Songkhram หลวงอำนวยสงคราม, alias Thom Kesakomon ถม เกษะโกมล, som dock miste livet under de kommande striderna.

Phibun inledde en motattack i de norra delarna av Bangkok den 13 oktober. Striderna blev hårda och förlusterna stora på båda sidor. Regementet i Prachinburi förklarade nu att det stod på regimens sida och att de också var beredda på strid. Detta gjorde att rebellernas stridsmoral rasade. Med hjälp av regementet från Nakhon Sawan fick nu regeringsstyrkorna övertaget och den 14 oktober började rebellerna retirera.

Slutstriden om Bangkok stod vid Don Mueang den 15 oktober då regeringstrupperna attackerade rebellernas fäste med hjälp av tungt artilleri som transporterats fram via järnvägen. Då rebellerna började få ont om ammunition och förnödenheter påbörjades en storskalig reträtt mot Nakhon Ratchasima den 16 oktober.

Regeringstrupperna förföljde de retirerande upprorsmakarna och den 23 oktober nådde de fram till Si Sitthi Songkhrams försvarsställningar nära Nakhon Ratchasima. Striderna blev återigen hårda där till och med bajonetter kom till användning. Si Sitthi Songkhram blev skjuten samma dag och rebellerna led ett svidande nederlag.

Rebellerna insåg nu att regeringstrupperna stod inför förstärkningar från andra provinser och redan dagen efter hade alla rebellernas styrkor upplösts.

Efter gatustrider i flera städer och bombningar av Bangkok hade Bangkoks infrastruktur och områden såsom flygplatsen Don Mueang fått allvarliga skador. Förödelsen var också stor ute i landet med järnvägar, vägar och broar som skadats av artilleribeskjutning, bomber och bränder.

Det kan vara intressant att veta att mannen som sköt Si Sitthi Songkram hette Praphas Charusathien (Praphat Charusathian) ประภาส จารุเสถียร (25 november 1912-18 augusti 1997). Denne man kommer du att höra betydligt mera om längre fram.


(Praphas Charusathien)

Dessutom är det intressant att veta att Phraya Si Sitthi Songkhrams dotter, Amphot Tharab (Amphot Tharap) อัมโภช ท่าราบ, blev mamma till en son vid namn Surayud Chulanont (Surayut Chulanon) สุรยุทธ์ จุลานนท์ (28 augusti 1943-). Pappan hette Phayom Chulanont (Phayom Chulanon) พโยม จุลานนท์ (?-tidigt 1980-tal) och du kommer att få läsa mer om både pappa och son längre fram.


(Surayud Chulanont som ung)

Under upproret hade Phraya Phahon i sina radiotal slagit fast att han var ledare för kungens lagliga regering. Han kallade motståndarna för rebeller och hade bett kung Prajadhipok om att återvända till Bangkok. Kungen hade nämligen börjat tillbringa allt mera tid i sitt sommarresidens i Hua Hin och befann sig här under striderna.

Men istället för att återvända till Bangkok beslöt Prajadhipok sig i stället för att bege sig ännu längre söderut och begav sig först till Songkhla. Kungen kände av sin minskade popularitet och något som visar att han inte tänkt stanna kvar i sitt hemland var att han innan sin resa till Hua Hin hade fört ut en stor förmögenhet ur landet. Men detta avslöjades först senare.

Då de förföljande regeringstrupperna hade närmat sig Nakhon Ratchasima förstod prins Bovoradej att han förlorat. Den 25 oktober lämnade han Siam tillsammans med sin fru och några andra rebelledare. De lämnade landet ombord på ett flygplan med destination Saigon där prinsen levde i exil i många år. Till sist fick Bovoradej asyl i Kambodja där han stannade ända till 1948 då han återvände till Siam.

Många av deltagarna i kuppförsöket arresterades snabbt eller övergav sig själva till regimen. En av de arresterade var prins Bovoradejs yngre bror prins Sithiporn Kridakorn.

Rebellerna dömdes senare i en specialdomstol där många dömdes till döden, men inga av dödsstraffen verkställdes. Längre fram skulle många av straffen reduceras och flera personer frikändes helt.

Sithiporn satt först fängslad på Koh Tarutao (Ko Tarutao) เกาะตะรุเตา och sedan på Koh Tao (Ko Tao) เกาะเต่า innan han benådades 1944.

Det finns inga bevis för att Prajadhipok stödde rebellerna, men regeringens misstro till honom ökade. Många menar dock att kungen måste ha känt till planerna och att han inte gjort något för att hindra dem. Men det finns också källor som säger att kungen aktivt hade givit sitt stöd till rebellerna.

Folkets stöd för regimen under krisen 1933 var stort speciellt i Bangkok. Många hade anmält sig frivilligt för att kämpa på regeringssidan mot rebellerna.

Efter krisen var den nya regeringen starkare än någonsin tidigare och man hade fått en ny hjälte i Phibun som blev en ytterst populär ledare både i armén och bland befolkningen. Han blev nu arméns överstekommenderande i allt utom på papperet.

Luang Wichit hade valt att avsäga sig sin lojalitet till kungen och istället stödja den sittande regeringen och han fick själv en plats i nationalförsamlingen.

Då Phibun bekämpade rebellerna militärt spelade Luang Wichit en viktig politisk roll med ansvar för att övertyga allmänheten och neutrala militära styrkor ute i provinsen att ställa sig på regimens sida.


Stavningsvarianter;

Phraya Sri Sitthi Songkhram; Phraya Sri Siddhi Songgram, Sri Sithi Songkhram.

Din Tharap; Din Tharab.

Pak Chong; Amphoe Pak Chong อำเภอปากช่อง.

Phaen Lom Kwang; Phaen Lom Kuang.

Don Mueang; Don Muang.

Charun Rattanakun Seriroengrit; Luang Seriroengrit หลวง เสรีเริงฤทธิ์, Luang Seri Roengrit, Luang Seri Somroeng Rit.

Charun Rattanakun Seriroengrit; Charoon Ratanakul, Charun Ratanakun.

Lak Si; Laksi.

Praphas Charusathien; Prapas Charusathiara, Prapas Charusathira, Prapat, Praphas, Chrusathien, Prabhas Jarusathien, ประพาส จารุเสถียร.

Surayud Chulanont; Surayuth Chulnanont, Surayud Chulanon.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-05-13, 18.05
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.