Sin första bostad i England hyrde kungaparet. Huset är känt som Knowle House บ้านโนล i Surrey เชอร์เร่ย์ utanför London. Det var härifrån som kungen meddelade sin abdikering. Knowle House visade sig olämpligt för exkungens hälsa så paret köpte ett hus på en plats vid namn Glen Pammant เกลน แพ็มเมิ่นต์, Virginia Water เวอร์จิเนีย วอเตอร์ i Surrey. Denna bostad var betydligt mindre, men det fanns större möjligheter för promenader och motion.

(Knowle House)

Livet blev betydligt mer isolerat för paret än de varit vana vid då Prajadhipoks abdikering innebar färre visiter av landsmän som bodde i England. De hade också färre hovfolk. Efter två år i Glen Pammant sålde Prajadhipok stället och köpte det ännu mindre Vane Court เวนคอร์ต i Biddenden บิ้ดเด็นเด็น, Kent เค้นท์. Här fanns det en liten trädgård och en swimmingpool. Exkungaparet levde ett enkelt liv här där de tog långa promenader med sin airedaleterrier Sam แซม och gjorde cykelturer till byns affärer.

På sin fritid sysslade Prajadhipok också med trädgårdsarbete och skrev på sin självbiografi på kvällarna. Det skulle senare visa sig att han inte hann längre än till då han var 25 år gammal.

Då kriget stod för dörren 1938 blev Prajadhipok ännu mer sparsam och flyttade tillfälligt in i en mindre bostad inte långt från Glen Pammant. Då kriget var ett faktum ett år senare flyttade de ännu en gång. Den här gången till Compton House คอมพ์ตัน เฮาส์ i byn Wentworth เว้นท์เวอร์ธ i Virginia Water (Surrey). På grund av risken för tyska bombräder 1940 flyttade paret ännu en gång. Först hyrde de ett litet hus i Devon เดวอน och därefter flyttade de till Lake Vyrnwy Hotel โรงแรมเลคเวอร์นี่ i norra Wales. Under kriget var drottning Rambhai engagerad i arbete för Röda Korset.

(Lake Vyrnwy Hotel)

Då paret bodde på Lake Vyrnwy Hotel i norra Wales 1940 resulterade Prajadhipoks andfåddhet och hjärtproblem i en hjärtattack, vilket naturligtvis försvagade honom. På hotellet lär han ha sagt; "Om jag ska dö så vill jag dö lycklig hemma i stället för på ett hotell”. Därefter flyttade de tillbaka till sitt eget hus Compton House. Flytten tillbaka till sitt gamla hem gjorde att exkungen bodde närmare sin läkare, doktor Lewellan ลเวลเลิ่น. Under den sista veckan i maj månad 1941 fick exkungaparet veta att Vane Court vid Biddenden i Kent hade tagits i beslag för att användas för krigsinsatser.

Under våren 1941 verkade det faktiskt som om Prajadhipoks hälsa hade blivit bättre. Därför kom det lite som en överraskning då kungens hjärta inte orkade längre. På morgonen den 30 maj 1941 hade kungen vaknat tidigt. Eftersom han kände sig bra hade han skickat iväg drottning Rambhai på ett ärende till Vane Court och sagt till henne att inte vara orolig för honom. Efter att Rambhai hade åkt åt kungen löskokta ägg, som serverades av hans sköterska, och han lade sig för att sova ytterligare en stund. Därefter dog han en fridfull död i sin säng omkring klockan 09.00.

Den brittiska polisen, som informerades om kungens död, spårade senare drottningens bil nära Maidstone เมดสตัน och när de stoppade bilen i dimman hade hennes man uppenbarat sig framför hennes ögon. "Vad konstigt” hade hon sagt till sig själv.

"Hon var så modig trots all gråt omkring henne”, berättade prins Karawik Chakrabhandhu (Mom Chao Karawik Chakraphan) หม่อมเจ้าการวิก จักรพันธุ์ (9 april 1917-13 maj 2002). Det var han som mindes att drottningen hade berättat för honom att hon sett sin man i dimman.

(Karawik Chakrabhandhu)

Den 3 juni när Prajadhipoks kropp placerades på en likvagn för att transporteras till Golders Green-krematoriet ฌาปนสถานโกลเดอส์กรีน i norra London kunde Rambhai inte hålla tillbaka tårarna längre. "De har hämtat honom", sade hon kort. Exkungens döda kropp hade klätts i rött enligt hans egna instruktioner. Detta för att påminna om kung Mongkut vid hans död och för att visa på sin egen kungliga börd.

Prajadhipok kremerades i London den 3 juni och det hela blev en enkel tillställning med endast en handfull nära släktingar närvarande. Kungens advokat, R.D. Craig อาร์. ดี. เครก, höll ett kort tal och någon spelade ett stycke ur Mendelssohns violinkonsert, som kungen hade tyckt så mycket om, medan kistan åkte in i kremeringsugnen. Vid den här tiden fanns det inga buddhistmunkar i England så det var inte möjligt att genomföra någon buddhistisk religiös ceremoni.

Då Prajadhipok dog blev det aldrig tal om att kroppen skulle tas hem och kremeras i Siam. Handley säger att den siamesiska ambassaden i London inte ens använde det kungliga ordet sawanakot (sadet sawannakhot) เสด็จสวรรคต för hans död utan i stället ordet thiwongkot (sadet thiwongkhot) เสด็จธิวงคต, med betydligt lägre status.

Den thailändske ambassadören skickade en krans från den thailändske kungen, men inte från den thailändska regeringen. I nästa artikel kan du läsa om den nye kungen. Rambhai Barni stannade kvar i England efter sin mans död. Det skulle dröja nästan exakt åtta år innan hon återsåg sitt gamla hemland.

Den 1 maj 1949 lämnade Rambhai Barni sitt hem Compton House i England och åkte till Southampton för att gå ombord på det nederländska fartyget MS Willem Ruys วิลเฮ็มไร, med destination Singapore. En brittisk hedersvakt spelade den kungliga thailändska nationalsången (phleng chat) เพลงชาติ då hon gick ombord. Med sig på färden hade exdrottning Rambhai Barni små urnor innehållande den tidigare kungens reliker och aska.

(Willem Ruys)

Den 24 maj 1949 anlände Rambhai Barni till Bangkok ombord på det thailändska marinfartyget Mae Klong แม่กลอง. Hon landsteg vid piren Rajavoradit (Tha Ratchaworadit) ท่าราชวรดิษฐ์ varifrån den avlidne exkungens aska fördes i en ärofull procession till tronsalen Chakri Maha Prasat i det kungliga palatset (Grand Palace). Han hade nu fått sin upprättelse.

Efter en kortare tids vistelse i palatset Sra Pathum (Wang Sa Pathum) วังสระปทุม flyttade Rambhai Barni till palatset Suan Ban Kaew (Wang Suan Ban Kaeo) วังสวนบ้านแก้ว i Chanthaburi den 20 juni 1950. Här bodde hon i 18 år och flyttade sedan till Sukhothai-palatset, där hon en gång i tiden hade bott med sin man.

Den 22 maj 1984 drabbades Rambhai Barni av en hjärtattack och avled i sitt sovrum i Sukhothai-palatset 79 år gammal. Hon fick en storslagen kremering den 8 april 1985. I en specialkonstruerad paviljong med alla kungliga riter kremerades hon på Sanam Luang.