I början av 1934 såg det ut som om den politiska situationen i Siam hade stabiliserats. Men kung Prajadhipok, vars relationer med den nya regimen hade blivit alltmer ansträngda, lämnade till sist Siam den 12 januari 1934. Detta gjorde han tillsammans med drottning Rambhai Barni, för att så småningom hamna i USA. Officiellt hette det att han skulle behandlas för sin ögonsjukdom. Till tillfällig regent utsågs den tidigare omtalade prinsen Narisara Nuwattiwong som nu var 70 år gammal.

(Narisara Nuvadtiwongse)

Tillfälligtvis blev det en dansk som hjälpte kungen och drottningen att lämna Siam. En liten motorbåt förd av en dansk seglade under en kraftig storm och stor fara ut till ett väntande danskt fartyg. Därefter gick resan vidare med det stora fartyget till Singapore. Prajadhipok reste sedan vidare till Frankrike dit han kom i februari 1934, för att sedan fortsätta till England. Från England förde han korrespondens med regeringen i Siam som handlade om de villkor som han ställde för att återvända till Siam som konstitutionell monark.

Under sin Europaresa 1934 besökte Prajadhipok även Danmark, Tyskland, Tjeckoslovakien (Prathet Chekoslowakia) ประเทศเชโกสโลวาเกีย, Österrike (Prathet Ostria) ประเทศออสเตรีย, Ungern, Portugal, Schweiz och Irland. I Tyskland träffade Prajadhipok Adolf Hitler อดอล์ฟ ฮิตเลอร์ (20 april 1889-30 april 1945). Drottning Rambhai Barni som följde sin man under hans statsbesök i utlandet blev den första siamesiska drottning som blev välkänd i väst.

(Hitler och Prajadhipok)

(Prajadhipok anländer till Berlin 1934 och möts av Konstantin von Neurath)

Prajadhipok anlände till Tyskland med båt från Birmingham den 2 juli 1934, efter ett kort stopp i Köpenhamn. Efter mötet med Hitler fortsatte de med studiebesök vid olika moderna industrianläggningar och laboratorier. Efter Berlin besökte kungen en siamesisk paviljong vid Bad Homburg บาด ฮอมบวร์ก i Bayern บาวาเรีย. Han tillbringade eftermiddagen i de vackra trädgårdarna, köpte souvenirer och åt lunch vid paviljongen.

Bland de krav som Prajadhipok hade ställt till den siamesiska regeringen fanns rätten att avgöra om dödsstraff skulle utdömas och möjligheten att bevilja amnesti. Han ville nämligen att Boworadejupprorets kuppmakare skulle friges. Dessutom ville han få egen kontroll över den kungliga budgeten. Han ville också ha inflytande då det gällde utnämnande av medlemmarna till nationalförsamlingen. Det handlade om rätten att få utnämna halva nationalförsamlingen och att få en vetorätt som endast kunde avslås av en 75-procentig majoritet i nationalförsamlingen.

Om han inte fick som han ville skulle han abdikera och sälja sina stora tillgångar i Siam såsom palats, helgedomar, reliker och Smaragdbuddhan. Detta rapporterades i New York Times. Då regeringen inte längre fruktade att förlora kungens stöd avslogs i princip alla hans krav och det stod nu klart att sympatin för den kungliga familjen hade avtagit betydligt. Prajadhipok som nu i praktiken var utesluten från landets styre upplevde kanske denna drastiska förändring som svårare än han någonsin kunnat föreställa sig och hade svårt att bära detta.

Hans besvikelse var stor över att kuppmakarna, som med begreppet demokrati som täckmantel, först och främst satt sina egna politiska ambitioner i högsätet och att de tenderat att falla för frestelsen att skaffa sig diktatorisk makt och privilegier som förr endast hade tillkommit den enväldige monarken.

Prajadhipok befann sig i England när han abdikerade den 2 mars 1935. I samband med sin abdikering lämnade han ett kort offentligt uttalande som kritiserade regimen med följande fras, som ofta citerats av kritiker till Siams långsamma politiska utveckling;

”Jag är villig att lämna ifrån mig den makt som jag tidigare hade till folket, men jag är inte villig att lämna över den till någon individ eller grupp som använder den på ett autokratiskt (självhärskande) sätt utan att lyssna på folkets röst”.

Prajadhipok begärde att få behålla allt han ägde i Siam innan han blev kung 1925. Även denna begäran avslogs av regeringen som i stället anklagade honom för att ha fört ut statlig egendom till Europa. Detta var förvisso sant då Prajadhipok hade tagit med sig stora summor pengar och juveler till England. Bland juvelerna fanns ett berömt set med diamanter och smaragder som en gång ägts av Napoleon III:s kejsarinna Eugénie ยูเจนี (5 maj 1826-11 juli 1920). Dessa hade hans far Chulalongkorn köpt 1897.

Då Prajadhipok avslog regeringens begäran om att återlämna allt han tagit med sig beslagtogs stora delar av hans familjs tillgångar som fanns kvar i Bangkok. Prajadhipok rådde makthavarna i Siam att välja en efterträdare som var så ung att han inte kunde blanda sig i det politiska livet, men han ville inte namnge någon efterträdare.

Prajadhipok tillbringade resten av sitt liv med drottning Rambhai Barni i England. Paret fick aldrig några barn, men de adopterade en son till prins Bhanurangsi Savangwongse, som hade avlidit i juni 1928. Denne styvson, som är känd som prins Jirasakdi Suprapas (Phra Ong Chao Chirasak Supraphat) พระองค์เจ้าจิรศักดิ์สุประภาต (4 september 1917-12 september 1942).

(Prins Jirasakdi)

Jirasakdi blev senare pilot i Royal Air Force (RAF) (kongthap akat saharat anachak) กองทัพอากาศสหราชอาณาจักร och deltog i slaget om Storbritannien. Han dog tragiskt nog i en flygolycka, 25 år gammal, i september 1942. Från början hade prins Jirasakdi haft den lägre prinstiteln Mom Chao Jirasakdi Supraphat Phanuphan หม่อมเจ้าจิรศักดิ์สุประภาต ภาณุพันธ์, men han hade upphöjts till Phra Ong Chao.

Jirasakdis mamma hette Mom Lek Yongchaiyudh (Mom Lek Yongchaiyut) หม่อมเล็ก ยงใจยุทธ (1882-24 september 1918). Hon var storasyster till en man vid namn Chan Yongchaiyudh (Chan Yongchaiyut) ชั้น ยงใจยุทธ, som i sin tur var far till en man vid namn Chavalit Yongchaiyudh (Chawalit Yongchaiyut) ชวลิต ยงใจยุทธ (15 maj 1932-). Denne man kommer du att höra talas mer om längre fram.

(Mom Lek Yongchaiyudh med sina barn)

(Chavalit Yongchaiyudh)

Prins Jirasakdi hade gift sig med Mom Mani หม่อม มณี (22 september 1915-27 september 1999) som också är känd som Khunying Mani Sirivarasan (Khunying Mani Siriworasan) คุณหญิงมณี สิริวรสาร. Hon var en dotter till Phraya Rachanupraphan (Pia Bunnak) พระยาราชานุประพันธ์ (เปีย บุนนาค) och brittiskan Khunying Doris Windham Rachanupraphan คุณหญิงดอรีส วินดั้ม ราชานุประพันธ์ och var född i London. Phraya Rachanupraphan (Pia Bunnak) var en av 17 söner till den tidigare omtalade Chaophraya Bhanuwongse (Thuam Bunnag).

(Mom Mani)

Mom Mani var född som Mani Xenier Bunnag (Mani Senia Bunnak) มณี เซเนียร์ บุนนาค och är även känd som Mom Mani Bhanubandhu na Ayudhya (Mom Mani Phanuphan na Ayutthaya) หม่อมมณี ภาณุพันธุ์ ณ อยุธยา.

Då Mom Mani blev gravid med sitt första av två barn, Mom Ratchawong Detchanasak Sakdidet Phanuphan หม่อมราชวงศ์เดชนศักดิ์ ศักดิเดชน์ ภาณุพันธุ์ (1939-), gav Prajadhipok prins Jirasakdi det kungliga efternamnet Sakdidejna (Sakdidet) ศักดิเดชน์, som härstammade från hans eget kungliga namn Prajadhipok Sakdidejana. På grund av politiska konflikter i Thailand godkände den nya regimen inte detta namnbyte och åberopade kungliga släktlagar för sitt beslut. Därför använde prinsen i stället namnet Sakdidej Bhanubandhu (Sakdidet Phanuphan) ศักดิเดชน์ ภาณุพันธุ์.

(Prajadhipok med prins Jirasakdi, Mom Mani och deras förstfödde son)