Bangkok, Rama I - Rama VII - De sista enväldiga kungarna
Vajiravudh och kineserna

Kungen såg det som sin uppgift att fortsätta att dämma upp för det kinesiska inflytandet i landet. Nationalismen i Siam hade inte längre någon anledning att vända sig mot någon främmande makts herradöme över landet, utan vände sig i stället mot makter inom landet. Det handlade då speciellt om missnöje mot kinesernas stora ekonomiska makt och de siamesiska monarkernas stora politiska makt.

Angrepp på kinesernas ekonomiska makt hade orsakat kravaller i Bangkok några månader före Vajiravudhs kröning 1910. Det hade införts en speciell skatt för kineserna som resulterade i att de hemliga kinesiska sällskapen i Bangkok organiserade en generalstrejk, med följande oroligheter. Trots att de siamesiska myndigheterna grep resolut in och att strejken misslyckades visade sig för första gången kinesernas ekonomiska styrka och den politiska maktfaktor de kunde bli om de startade ett massuppror.

Kineserna i Siam hade påverkats starkt av den växande nationalismen i Kina under Manchudynastins sista år, medan siameserna hade blivit mera nationalistiska efter nederlaget till Frankrike några år tidigare. Folket påverkades också av de hemvändande siamesiska studenterna från Europa, som kom hem med idéer om västlig nationalism.

Kung Vajiravudh var medveten om denna fara och gav sig i kast med en helt öppen antikinesisk kampanj som jämförde kineserna med judarna i Europa. Denna kampanj intensifierades efter den kinesiska revolutionen 1911, som resulterade i en ökad nationalism bland kineserna i Siam.

Kung Vajiravudh varnade dem att regeringen inte tänkte tolerera flera oroligheter och 1913 infördes en diskriminerande lagstiftning riktad mot kineserna i landet. 1914 skrev Vajiravudh, under pseudonym, en essä med titeln Orientens judar พวกยิวแห่งบูรพทิศ, som var en bitter anklagelse mot kineserna. Texten innehöll spår av rasism och europeisk antisemitism.

Angreppet mot kineserna slog dock fel och var snarare ett uttryck för den omtalade nationalismen, än för en realistisk politik. Den lilla siamesiska medelklassen gjorde sig inga större förhoppningar om att kunna överta den ekonomiska makten i sitt eget land, men just därför var deras äregirighet efter politisk makt så mycket större.

Efter hand lyckades man med begränsa kinesernas monopol utan allvarligare förföljelser, vilket varit fallet i andra länder i Sydostasien. Just för att siameserna tidigt insåg att det kinesiska minoritetsproblemet först och främst var av ekonomisk och inte av rasmässig karaktär lyckades de begränsa problemet. Kineserna har faktiskt assimilerats med den infödda befolkningen i Siam i långt högre grad än i någon annan del av världen. 

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-28, 12.19
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.