Bangkok, Rama I - Rama VII - De sista enväldiga kungarna
Pridi Banomyong och Plaek Khittasangkha

År 1924 fanns det nästan 400 siamesiska studenter utomlands som fått statliga stipendier och en mindre grupp, vars antal är svårt att uppskatta, som var där privat. De allra flesta studerade i England och kom från inflytelserika familjer och återvände senare hem till Siam till höga poster.

Man såg upp till dem eftersom de hade kunskaper om det moderna väst. De hade fått njuta av en tids frihet utomlands utom räckhåll för hemlandets sociala kontroll. De återvände hem världsvana och med nya perspektiv på tillvaron.

Det lilla antal som studerade i Frankrike hade mera av en ideologi och var mer radikala. Bland dessa fanns både studenter som läst juridik och unga militärofficerare som under möten på 1920-talet hade diskuterat socialism och demokrati. De var visserligen få, men deras inflytande var större än deras antal.

I Paris hade det bildats ett parti bestående av unga intellektuella vars mål var att modernisera Siams politik och införa radikala ekonomiska reformer. De hade påverkats av de liberala strömningarna i Europa efter första världskriget och de kallade sig för Folkets parti (Khana Ratsadon) คณะราษฎร.

Man vet inte så noga hur många som var med om att bilda partiet, eller vilka de var, men det fanns bara omkring 40 siamesiska studenter att välja emellan i Frankrike 1930. En källa säger att en man vid namn Pridi Banomyong (Pridi Phanomyong) ปรีดี พนมยงค์ (11 maj 1900-2 maj 1983) och sex andra likasinnade skall ha bildat partiet den 5 februari 1927.

(Alternativ levnadstid 5 maj 1900-2 maj 1983.)


(Pridi Banomyong)

Pridi Banomyong, som studerade juridik, blev också en av de mest framtrdande i partiet. Han hade först bildat en klubb i Paris för att diskutera politiska och ekonomiska frågor.

Wikipedia berättar att en grupp studenter träffades på ett hotell på gatan Rue Du Sommerand i Paris den 5 februari 1927.

Efter fem dagars diskussioner skulle partiet ha bildats av följande sju personer;

1. Löjtnant Prayoon Phamonmontri (Prayun Phamonmontri) ประยูร ภมรมนตรี (5 februari 1897-12 augusti 1982), som tidigare tillhört Kungens vaktstyrka ทหารรักษาพระองค์ (Royal Guards) under kung Vajiravudh.


(Prayoon Phamonmontri)

2. Löjtnant Plaek Khittasangkha แปลก ขีตตะสังคะ (14 juli 1897-11 juni 1964), som senare blir till Luang Phibunsongkhram หลวงพิบูลสงคราม.

(Alternativ levnadstid 1898-1964.)


(Luang Phibunsongkhram)

3. Löjtnant Thatsanai Mitphakdi ทัศนัย มิตรภักดี (22 september 1900-10 maj 1933), som var en arméofficer som studerade vid den franska kavalleriakademin. Han fick titeln Luang Thatsanai Niyomsük หลวงทัศนัยนิยมศึก 1931.

4. Tua Lophanukrom ตั้ว ลพานุกรม (21 oktober 1898-27 augusti 1941), som studerade naturvetenskap i Schweiz.


(Tua Lophanukrom)

5. Luang Siriratchamaitri หลวงสิริราชไมตรี, som var diplomat och officer vid den siamesiska ambassaden. Han hette från början Charun Singhaseni จรูญ สิงหเสนี.

6. Naep Phahonyothin แนบ พหลโยธิน (?-1971), som studerade juridik i England.


(Naep Phahonyothin)

7. Pridi Panomyong.

Revolutionärerna valde Pridi Panomyong till ordförande och kallade sig själva för phu ko kan ผู้ก่อการ. Partiet fastställde ett sexfaldigt mål som senare blev kallat de sex principerna (lak hok prakan) หลักหกประการ;

1. All makt skalle utgå från folket.

2. Den nationella säkerheten skullel upprätthållas.

3. Den ekonomiska välfärden för folket skulle säkerställas enligt ett nationellt ekonomiskt projekt.

4. Folkets jämlikhet skulle försvaras.

5. Folkets rättigheter och friheter skulle upprätthållas så länge det inte innebar något mostsatsförhållande till de ovan nämnda principerna.

6. Allmän utbildning skulle tillgodoses för alla medborgare.

För att nå dessa mål fastslog partiet att de måste störta den nuvarande regeringen och den absoluta monarkin, med våld om så nödvändigt. Därefter skulle Siam ombildas till en konstitutionell monarki.

Pridi Banomyong var son till en välbärgad bonde och markägare i Ayutthaya som handlade med ris. Pridis pappa och mamma förefaller båda ha varit av kinesisk härstamning.

Pridi visade sig vara en mycket begåvad skolelev. Han läste senare till advokat vid det siamesiska justitieministeriets juridikskola och fick därför ett stipendium för att läsa vidare i Paris.

Han klarade sig så lysande här att man uppmärksammade honom som "kanske den klokaste och bestämt mest revolutionära av alla utlandsstuderande i Frankrike." En källa säger att han fick smeknamet ”professorn.”

Siams ambassadör i Frankrike hade rapporterat hem om Pridis umgänge med vänsterradikala grupper, men kungen tog inte detta på allvar. Det beslöts dock att Pridis statliga stipendium skulle dras in, men han lyckades ändå ta en doktorsgrad i juridik.

Plaek Khittasangkha som tillhörde de unga i Folkets parti skulle senare bli en av partiets mäktigaste ledare. Han var född i Nonthaburi nära Bangkok den 14 juli 1897 och hade en blygsam bakgrund som son till en mindre betydande regeringsämbetsman. En annan källa säger att han kom från en fruktodlarfamilj.

Namnet Plaek betyder ”egendomlig,” ”märklig” eller ”konstig,” på thai. Detta namn skall han ha fått då hans öron satt förhållandevis lågt på hans huvud, jämfört med ögonhöjden.

Även Plaek hade kinesiskt blod då hans farfar var en kinesisk immigrant som talade kantonesiska (phasa Kwangtung mattrathan) ภาษากวางตุ้งมาตรฐาน. Plaek hade först gått i en tempelskola och skickades sedan som tolvåring till kadettskolan Chulachomklaos kungliga militärakademi (CRMA) โรงเรียนนายร้อยพระจุลจอมเกล้า i Bangkok. Där tog han sin examen som 17-åring 1914 och fick en tjänst som fänrik vid artilleriet.

Folkets parti; People's Party, Khana-Rassadon, ofta felstavat som คณะราษฎร์.

Pridi Banomyong; Pridi Bhanomyong, Pridi Panomyong, Pridi Panom-yong.

Rue Du Sommerard; Rue du Summerard.

Prayoon Phamonmontri; Prayoon Pamornmontri, Prayoon Phmonmontri, Prayoon Pramornmontri (felaktigt).

Plaek Khittasangkha; Khittasanga, จอมพล ป.

Phibunsongkhram; Phibulsonggram, Phibulsongkhram, Phibul Songkram, Pibul, Pibulsonggram, Pibulsongkhram, Pibulsongkram, Pibul Songgram, Phibul Songkhram, Phibun Songkhrom, จอมพล ป. พิบูลสงคราม.

Thatsanai Mitphakdi; Thatsanai Mitraphakdi.

Kantonesiska; Samniang kwang chao สำเนียงกวางเจา.

Chulachomklaos kungliga militärakademi; Chulachomklao Royal Military Academy (CRMA).


(Chulachomklaos kungliga militärakademi)

Chulachomklaos kungliga militärakademi hade grundats den 5 augusti 1887 av kung Chulalongkorn. Från början hette skolan bara Royal Military Academy, men den 1 januari 1948 slogs den samman med den kungliga arméns polytekniska skola under det gemensamma namnet CRMA. Detta till ära för kung Chulalongkorn, som i Thailand är känd under titeln Chulachomklao จุลจอมเกล้า.

Plaeks utmärkta tjänstgöringsbetyg gjorde att han fick ett stipendium till en avancerad militär utbildning i Frankrike åren 1924-1927. Enligt uppgift klarade han sin utbildning alldeles förträffligt i jämförelse med sina europeiska kamrater.

Det var under denna tid i Frankrike som Plaek blev en av ledarna för de unga studenter som började planera en kupp för att störta den absoluta monarkin.

Den unge advokaten Pridi återvände hem från Frankrike 1927 och blev professor i juridik vid Chulalongkornuniversitetet och kort tid därefter sekreterare för landets advokatförening.

Pridi arbetade också i justitieministeriet där han var ledare för en grupp Paris-utbildade advokater som arbetade med att systematisera landets lagar. Hans arbete blev så uppskattat att kung Prajadhipok gav honom titeln Luang Praditmanutham หลวงประดิษฐ์มนูธรรม.

Plaek Khittasangkha hade också återvänt till Siam 1927. Han hade stigit i graderna som officer och blivit major vid arméns generalstab. 1928 fick han titeln Luang Phibunsongkhram, men jag kommer i fortsättningen oftast att referera till honom under förkortningen Phibun.

En annan intressant person, som också studerat i Frankrike, var den tidigare omtalade Luang Wichit. Han var född 1898 i Uthai Thani och var son till en lokal affärsman. Han hade också börjat sin skolkarriär i en tempelskola och sedan ordinerats som munk i Wat Mahathat i Bangkok.

Som munk skrev han kritiska artiklar om hur munkväsendet fungerade. Han var mycket språkkunnig och behärskade både engelska, franska och tyska. Detta blev inte så populärt hos templets abbot som förbjöd honom att skriva på främmande språk. Men hans framgångsrika studier och kunnande blev belönat med en utmärkelse av kung Vajiravudh då han bara var 16 år gammal.

När Luang Wichit fyllt 20 år valde han att lämna munklivet och fick en anställning som lägre tjänsteman vid utrikesministeriet. 1921 skickades han till Frankrike där han skulle arbeta på den siamesiska legationen. Som representant för Siam deltog han därefter i flera möten med Nationernas förbund i Genève.

Samtidigt med detta hade Luang Wichit tid att studera juridik och statskunskap på universitetet i Paris. Det var under den tiden som han kom i kontakt med Pridi och Plaek.

Luang Wichit gifte sig med en fransyska vid namn Lucienne och tillsammans återvände de till Siam 1927. Han blev snart en välkänd författare och journalist samt en välbekant radioröst. Hans stora intresse var historia.

Luang Wichit hade blivit inspirerad Khun Wichitmatras bok Lak Thai och skrev tillsammans med sin franska hustru sin egen utförliga historiebok Prawatisat Sakon ประวัติศาสตร์สากล. Boken blev en succé.

Äktenskapet med Lucienne resulterade i en son och en dotter, men höll inte och Lucienne återvände hem till Frankrike efter sex år i Siam med bägge barnen.

Han gifte senare om sig med Prapapan Raphiphan ประภาพรรณ (Praphaphan Raphiphan) รพิพันธุ์, som senare blir känd som Khunying Prapapan Vichit-Vadakan (Khunying Praphaphan Wichitwatthakan) คุณหญิงประภาพรรณ วิจิตรวาทการ.

Samtidigt med sina ordinarie arbeten höll Pridi också på med underjordiskt arbete i Folkets parti. Han hade därför tagit kontakt med sina gamla vänner från Paristiden såsom Phibun, Luang Wichit, Prayoon Phamonmontri och Thatsanai Mitphakdi. Förutom dessa fanns det en grupp huvudsakligen bestående av unga militärer. Sammanlagt handlade det om 40-50 personer.

Pridi bad då Luang Wichit om att gå med i sitt hemliga parti. Men vid den här tiden var Luang Wichit fortfarande lojal mot kung Prajadhipok och anhängare till en försonlig attityd mot det siamesiska kungahuset.

Oroad över Pridis socialistiska ideologi bildade Luang Wichit därför ett fristående rojalistiskt parti kallat Kana Chart (Samakhom Khana Chat) สมาคมคณะชาติ, samtidigt som han fortsatte att gå på Folkets partis hemliga möten.

Pridi och hans anhängare var nämligen beredda på att avskaffa monarkin om det visade sig nödvändigt för att kunna genomföra sina mål. De unga männen var djupt missnöjda med den gamla ordningen med prinsar i höga positioner och med den absoluta monarkin och de fortsatte i hemlighet att planera en kupp.

Vi måste notera att antalet intellektuella i Siam hade ökat i slutet av 1920-talet och de började nu uttrycka sig i skrift. Naturligtvis hade Siam inte saknat intellektuellt liv före denna tid och det hade funnits kritiska röster bland siamesiska intellektuella åtminstone sedan tidigt under Rama III, men de hade för det mesta uttryckt sig genom att skriva siamesisk vers.

Sent under Rama V och tidigt under Rama VI hade några unga män kraftigt kritiserat den gällande sociala, ekonomiska och politiska ordningen. Bland dem skall nämnas sekelskiftesjournalisten och essäförfattaren K.S.R. Kulap ก.ส.ร. กุหลาบ (1834-1921) och Tienwan (Thianwan) เทียนวรรณ (1842-1915), som båda kom från blygsamma förhållanden och de hade suttit i fängelse som straff för sina alster.

(Alternativ levnadstid för Tienwan 1842-1919.)


(K.S.R. Kulap 67år gammal med sin son)


(Thianwan)

Men det finns källor som säger att Thianwan stammade från en adelsfamilj från Ayutthaya.

Det var inte förrän på 1920-talet som det uppstod grupper eller en klass av författare och artister som på heltid kunde ägna sig åt sitt arbete. Under Rama VII:s regeringstid fann man dessa bland journalister och de som skrev för de dussintals nya veckotidningarna eller magasinen.

De första moderna novellerna i Siam skrevs praktiskt taget samtidigt åren 1928-1929 av Kulap Saipradit กุหลาบ สายประดิษฐ์ (31 mars 1905-16 juni 1974), prins Akatdamkoeng Raphiphat (Mom Chao Akatdamkoeng Raphiphat) หม่อมเจ้าอากาศดำเกิง รพีพัฒน์ (12 november 1905-18 maj 1931) och Mom Luang Buppha Nimmanhemin หม่อมหลวงบุปผา นิมมานเหมินทร์ (17 februari 1905-17 januari 1963), alias Dokmai Sot ดอกไม้สด. Kulap använde pseudonymen Siburapha ศรีบูรพา.


(Kulap Saipradit)


(Prins Akatdamkoeng)


(Dokmai Sot)

Alla novellerna handlade om konflikten mellan västerländsk och siamesisk kultur, eller om personliga eller sociala kostnader för moderniseringen. Samtidigt publicerades alltmer fiktion och essäer och böcker i vitt skilda ämnen.

Den kanske mest ovanlige, prins Sithiporn Kridakorn (Mom Chao Sithipon Kritdakon) หม่อมเจ้าสิทธิพรกฤดากร (11 april 1883-22 juni 1971), startade en jordbruksjournal Kasikon กสิกร 1927 och förde ett enmanskorståg där han kämpade för de siamesiska bönderna. Han bad om regeringens stöd för forskning inom jordbruket och en politik som erkände jordbrukets unika bidrag till den siamesiska ekonomin och samhället.


(Sithiporn Kridakorn)

Prins Sithiporn Kridakorn var även han en son till prins Naresra Varariddhi.

Det viktiga var att det under Rama VII:s regeringstid hade bildats en grupp intellektuella som inte var beroende av regeringen eller staten för sitt uppehälle. De kunde därför ge sig på Siams problem utan inblandning från de som hade makten. Så länge pressen var ganska fri fick de en del inflytande på den allmänna opinionen.

Många och speciellt de unga påverkades av de intellektuella, men de var fortfarande relativt passiva. Andra beklagade sig säkert också över den rådande ordningen, men den gav ändå deras liv struktur och mening och de var ofta beroende av den för sin försörjning. Samtidigt var denna ordning också grundlag för deras identitet som siameser. Det skulle krävas något alldeles extra för att helt bryta ner deras tro på det gällande systemet.


Stavningsvarianter;

Folkets parti; People's Party, Khana-Rassadon, ofta felstavat som คณะราษฎร์.

Pridi Banomyong; Pridi Bhanomyong, Pridi Panomyong, Pridi Panom-yong.

Rue Du Sommerand; Rue de Sommerard, Rue du Summerard.

Prayoon Phamonmontri; Prayoon Pamornmontri, Prayoon Phmonmontri, Prayoon Pramornmontri (felaktigt).

Plaek Khittasangkha; Chomphon P. Khittasanga.

Phibunsongkhram; Chomphon P., Chomphon Por Phibunsongkhram จอมพล ป. พิบูลสงคราม, Phibulsonggram, Phibul Songkhram, Phibulsongkhram, Phibul Songkram, Pibul, Pibulsonggram, Pibulsongkhram, Pibulsongkram, Pibul Songgram, Phibun Songkhram, Phibun Songkhrom, Plaek Phibunsongkhram แปลก พิบูลสงคราม.

Thatsanai Mitphakdi; Thatsanai Mitraphakdi.

Kantonesiska; Samniang kwang chao สำเนียงกวางเจา.

Chulachomklaos kungliga militärakademi; Chulachomklao Royal Military Academy (CRMA).

Luang Praditmanutham; Luang Pradist Manudharm, Luang Pradit-Manudharm, Luang Pradit Manutham.

Prawatisat Sakon; Prawatisat Sakhon (felstavat), Prawatsart Sakon.

Kana Chart; Nationalist Party, National Party.

K.S.R. Kulap; Ku-lap Kritsananon, Kulap Kritsananon.

Tienwan; Tian One.

Akatdamkoeng Raphiphat; Akatdamkerng Rapiphat, Arkartdamkeung Rapheephat, Arkartdamkeung Uapheephat, Arkkatdamkerng Raphiphat, Rabibhadana.

Mom Luang Buppha Nimmanhemin; Kunjara (Kunchon) กุญชร, Mom Luang Buppha Nimmarn-haemin, Morm Luang Buppha Kunchorn Nimmarn-heimin.

Siburapha; Seeboorapha, Si Burapha, Sriburapha, Sri Burapha.

Sithiporn Kridakorn; Sithiporn Kridakara, Mom Chao Sinthiphorn Kadakorn.

Kasikon; Kasikorn.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-08-09, 10.24
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.