Kung Vajiravudh såg det som sin uppgift att fortsätta att dämma upp för det kinesiska inflytandet i landet. Nationalismen i Siam hade inte längre någon anledning att vända sig mot någon främmande makts herradöme över landet, utan vände sig i stället mot makter inom landet. Det handlade då speciellt om missnöje mot kinesernas stora ekonomiska makt och de siamesiska monarkernas stora politiska makt.

Angrepp på kinesernas ekonomiska makt hade orsakat kravaller i Bangkok några månader före Vajiravudhs kröning 1910. Det handlade om protester mot införandet av en speciell skatt för kineserna. De hemliga kinesiska sällskapen i Bangkok hade organiserat en generalstrejk, med följande oroligheter. Trots att de siamesiska myndigheterna grep resolut in och att strejken misslyckades visade detta för första gången på kinesernas ekonomiska styrka och den politiska maktfaktor de kunde bli om de startade ett massuppror.

Kineserna i Siam hade påverkats starkt av den växande nationalismen i Kina under Qingdynastins sista år, medan siameserna hade blivit mera nationalistiska efter de tidigare förlusterna av territorium till både Storbritannien och Frankrike. Folket påverkades också av de hemvändande siamesiska studenterna från Europa, som kom hem med idéer om västlig nationalism.

Kung Vajiravudh var medveten om denna fara och gav sig i kast med en helt öppen antikinesisk kampanj som jämförde kineserna med judarna i Europa. Denna kampanj intensifierades efter den kinesiska revolutionen 1911, som resulterade i en ökad nationalism bland kineserna i Siam.

Kung Vajiravudh varnade kineserna att regeringen inte tänkte tolerera flera oroligheter och 1913 infördes en diskriminerande lagstiftning riktad mot dem. Vajiravudh skrev 1914, under pseudonym, en essä med titeln Orientens judar (Phuak Yio Haeng Buraphathit) พวกยิวแห่งบูรพทิศ, alternativt Österns judar, som var en bitter anklagelse mot kineserna. Han skrev bland annat att de var sluga affärsmän ”vars enda Gud är pengar.”

Diskrimineringen av kineserna slog dock fel och var snarare ett uttryck för den omtalade nationalismen, än för en realistisk politik. Den lilla siamesiska medelklassen gjorde sig inga större förhoppningar om att kunna överta den ekonomiska makten från kineserna, men just därför blev deras girighet efter politisk makt så mycket större.

Efter hand har man dock lyckats begränsa kinesernas monopol utan allvarligare förföljelser, vilket blivit fallet i andra länder i Sydostasien. Just för att siameserna tidigt insåg att det kinesiska problemet först och främst var av ekonomisk art och inte av rasmässig karaktär lyckades de begränsa de negativa följderna. Kineserna har faktiskt assimilerats med den infödda befolkningen i Siam i långt högre grad än i någon annan del av världen.