Kulap Saipradit (31 mars 1905-16 juni 1974) var född i Bangkok i närheten av Hua Lamphong och har bland annat blivit känd för sitt citat Jag älskar Thammasat för att Thammasat lärde mig att älska folket (chan rak thammasat phro thammasat son hai chan rak prachachon) ฉันรักธรรมศาสตร์ เพราะธรรมศาสตร์สอนให้ฉันรักประชาชน.

Kulaps far hette Suwan สุวรรณ och han arbetade som kontorist vid järnvägsdepartementet กรมรถไฟ. Mammans namn var Somboon (Sombun) สมบุญ och hon var en bondedotter från provinsen Suphanburi. Suwan och Somboon fick två barn och Kulap hade en äldre syster. Tyvärr så dog Kulaps far då Kulap var mycket ung.

Kulap studerade vid Debsirin-skolan, som var en skola för studenter från välhavande familjer. Då Kulaps familj inte tillhörde den kategorin fick hans mamma, som var sömmerska, och hans syster som dansade klassisk dans, arbeta hårt för att finansiera hans studier.

Kulap började skriva tidigt och han använde oftast pseudonymen Siburapha ศรีบูรพา. Han blev med tiden tidningsredaktör och en av den här tidens främsta författare. Som förespråkare för mänskliga rättigheter hamnade han i onåd hos myndigheterna och han satt fängslad i mer än fyra år. Detta kan du läsa mera om litet längre ned i denna artikel.

1928 skrev Kulap flera noveller och 1929 samlade han sina vänner och bildade en publiceringsgrupp kallad Suphapburut สุภาพบุรุษ (Gentlemännen), som under Kulaps ledning ägnade sig åt journalistisk verksamhet. 1934 blev Kulap ordinerad som munk i tre månader och han skrev också en religiös novell.

1935 gifte sig Kulap med en kvinna vid namn Chanit ชนิด (15 januari 1913-15 juni 2010), som han träffat 1932, och de fick de två barnen Suraphin Saipradit สุรพันธ์ สายประดิษฐ์, med smeknamnet Aeo แอ๊ว och Suraphan Saipradit สุรพันธ์ สายประดิษฐ์ (1939-28 juli 2011), med smeknamnet It อี๊ด.

Chanit Saipradit ชนิด สายประดิษฐ์ översatte senare västerländska noveller av Jane Austen (16 december 1775-18 juli 1817) under pseudonymen Juliet จูเลียต och hon hjälpte också Kulap med att översätta verk av W. Somerset Maugham (25 januari 1874-16 december 1965), Anton Tjechov อันตอน เชคอฟ (29 januari 1860-15 juli 1904) och Maksim Gorkij มักซิม กอร์กี (28 mars 1868-18 juni 1936).

Tidigt 1936 tvingades Kulap lägga ner Suphapburut och sluta som journalist. Senare samma år reste han till Japan för studier. Då han återvände till Siam skrev han novellerna Pa Nai Chiwit ป่าในชีวิต och Khang Lang Phap ข้างหลังภาพ 1937-1938. Khang Lang Phap har översatts till engelska som Behind the Painting och blev sedan filmatiserad två gånger 1985 och 2001.

1939 började Kulap skriva artiklar som journalist igen och han och hans medarbetare återuppväckte Suphapburut. Sent 1947 lämnade Kulap och hans fru Thailand i två år och reste till Australien där han studerade statsvetenskap. Då de återvänt hem grundade han ett eget förlag som publicerade hans och hans vänners verk i billiga upplagor.

1951 grundade Kulap Peace Foundation of Thailand och 1952 protesterade han mot Koreakriget สงครามเกาหลี och presscensuren i Thailand. Koreakriget kan du läsa mera om om i ”Modern tid,” avsnittet ”Andra världskriget och efterkrigstiden i Thailand, artikeln ”Thailand under Koreakriget 1950-1953.”

Då han reste till Isan för att dela ut mat och filtar till behövande blev han arresterad tillsammans med fler än 100 ”agitatorer” den 10 november 1952. Han anklagades för landsförräderi och dömdes till 14 års fängelse. Han frigavs sedan i februari 1957 i samband med firandet av buddhismens 25:e århundrade, enligt den thailändska tideräkningen. Under sin fängelsetid hade han fortsatt att skriva noveller.

1958 var Kulap ledare för en delegation författare till Kina och dåvarande Sovjetunionen (Sahaphap Sowiat) สหภาพโซเวียต. Då de deltog i en författarkonferens i Tasjkent ทาชเคนต์ inträffade den så kallade oktoberrevolutionen i Thailand och alla deltagare i Kulaps delegation som valde att återvände hem till Thailand blev arresterade och fängslade vid sin hemkomst. Du kan läsa mer om oktoberrevolutionen i ”Modern tid,” avsnittet ”Det ökande kommunisthotet,” artikeln ”Oktoberrevolutionen.”

Kulap valde därför att stanna i exil i Kina. Han undervisade därefter bland annat i thailändsk litteratur vid Pekings universitet (Mahawitthayalai Pakking) มหาวิทยาลัยปักกิ่ง. Hans hustru Chanit återförenade sig med sin man i Kina 1962 och hon stannade sedan kvar till hans död den 16 juni 1974. Kulap dog efter 16 års exil av komplikationer efter en lungsäcksinflammation. Han blev 69 år gammal. Chanit återvände därefter till sitt hemland där hon dog 97 år gammal den 15 juni 2010.