Den tidigare omtalade gendarmkaptenen Hans Markvard Jensen hade kommit till Siam 1900 och fått en tjänst i det siamesiska provinsgendarmeriet som bildats 1897 av Gustav Schau. Hans hade anlänt till Lampang den 29 juli 1902, tillsammans med en löjtnant och 54 meniga gendarmer från Chiang Mai. Tillsammans bemannade de därefter stadens försvarsvärn både dag och natt.

I gryningen den 4 eller 5 augusti anföll shanrebellerna Lampang. Många av de meniga gendarmerna flydde, men Hans lyckades ändå försvara staden och slå tillbaka dem. De dödade rebellernas huvuden sattes på pålar utanför prinsen av Lampangs hus. I sin rapport skrev Hans att han räknat till 19 dödade shaner och att ytterligare 6 hittades senare. I det lokala fängelset satt 26 shaner arresterade, men den lokala regenten, som fruktade att de skulle fly beordrade att de skulle halshuggas.

Snart anlände betydande förstärkningar från Bangkok och andra platser och shanerna valde att dra sig tillbaka och många valde till sist att fly over gränsen till Burma. Tyvärr blev den unge Hans Markvard Jensen senare dödad av rebeller, som han förföljde vid Phayao i oktober 1902. Så här beskrivs hans öde;

Tidigt i oktober fick Hans veta att en grupp rebeller hade omgrupperat sig och närmade sig Lampang från norr. Han begav sig därför mot Phayao med en styrka på 270 man och den 13 oktober befann han sig fem kilometer söder om Phayao. Då hans styrka behövde vila sig fortsatte han själv tillsammans med en löjtnant och 23 man följande morgon. Då de skulle korsa ett mindre vattendrag upptäckte de några shanrebeller i djungeln på andra sidan och började skjuta mot dem.

Elden besvarades och kapten Hans Markvard Jensen och hans löjtnant stod bakom ett träd och ledde striden då Hans träffades av tre kulor i bröstet. Då deras ammunition var på upphällningen och deras befälhavare dessutom stupat retirerade hans soldater.

Följande dag återvände de med hela den samlade styrkan för att hämta sin befälhavares kropp, som de bar till ett tempel i Phayao. Shanrebellerna hade skurit upp honom och avlägsnat hans hjärta och njurar som de enligt sin animistiska trosuppfattning hade ätit upp! Kroppen placerades i en kista som senare blev hämtad av en annan dansk kapten vid namn Halfdan Torsten Trolle (11 juli 1882-10 maj 1953). Denne kapten Trolle har jag förgäves försökt hitta mera information om. Vi vet att han fortfarande var i siamesisk tjänst 1908.

Trolle förde kroppen till Lampang där Markvard Jensen fick en ärofull begravning på den presbyterianska kyrkogården. Kung Chulalongkorn och hans regering reste ett monument i form av en obelisk på hans grav som stensattes med marmorstenar i hörnen och en tung kedja mellan stenarna. Markvard Jensens mamma fick sedan en årlig statlig siamesisk pension på 3 000 baht fram till sin död 1938.

Kort tid efter andra världskriget flyttades kyrkogården där Markvard Jensens grav fanns. På initiativ av den brittiske konsuln i Chiang Mai, E.W. Hutchinson อี. ดับบลิว. ฮัทชินสัน (1880?-3 februari 1972), fördes Hans Markvard Jensens kvarlevor och hans monument till den protestantiska kyrkogården i Chiang Mai, där den finns än i dag. Hörnstenarna och kedjan blev dock kvar i Phayao.

(E.W. Hutchinson)

Elva kilometer söder om Phayao finns en skylt på thai som visar vägen till den plats där Hans Markvard Jensen mötte sitt öde. Här läggs en krans till hans ära den 14 oktober varje år av den lokala polisen och militären. 2002 hölls en speciell ceremoni vid det ursprungliga monumentet i Phayao för att fira hundraårsminnet av hans död.

Totalt har 101 danskar tjänstgjort i den kungliga siamesiska armén genom åren. Av dessa tjänstgjorde 21 i provinsgendarmeriet. 4 av dem dog under sin tjänstgöring.