Bangkok, Rama I - Rama VII - Kung Chulalongkorn
Highslide JS
Chulalongkorn med Oscar II utanför slottet i Stockholm
Chulalongkorns besök i Sverige

På morgonen tisdagen den 13 juli 1897 mötte en ångbåt upp Chulalongkorn då han närmade sig den svenska kusten. Ombord på denna fanns bland annat Phraya Nonthaburi พระยานนทบุรี, som var Siams minister i Berlin 1892-1901, och generalkonsul Axel Johnson.

En annan källa säger emellertid att Phraya Nonthaburi var minister, eller ambassadör, i London-Paris 1892-1901!

Vid befästningen Oscar-Fredriksborg på Rindö i Vaxholms แวกซ์โฮล์ม kommun paraderade 300 soldater och det fanns också en militärorkester som spelade den siamesiska kungssången (Phleng San Soen Phra Barami) เพลงสรรเสริญพระบารมี. Det sköts salut för kung Chulalongkorn och Phraya Nonthaburi. 21 skott för kungen och 19 för Phraya Nonthaburi och Chulalongkorns fartyg svarade med samma antal skott.


(Oscar-Fredriksborg)

Därefter gick Phraya Nonthaburi och konsul Johnson över på kungajakten Polstjärnan som i sakta mak seglade in på Stockholms ström medans det sköts salut från Skeppsholmen.

I Stockholm hade många människor seglat ut med sina båtar, eller andra flytande farkoster, för att möta kungen och hylla honom. Vid Logårdstrappan ท่าเรือโลการ์ด framför slottet hade en stor äreport uppförts i siamesisk stil. Den var dekorerad i grönt och invändigt klädd med orientaliska tyger. I de fyra hörnen vajade den röda siamesiska flaggan med den vita elefanten i mitten. Omkring 1 400 soldater, till fots och till häst, från Svea och Göta livgarde, stod prydligt uppställda på vardera sidan om äreporten.


(Äreporten vid Logårdstrappan)


(Chulalongkorn landstiger vid Logårdstrappan)

Kung Chulalongkorn landsteg sedan vid Logårdstrappan där han togs emot av Oscar II och man begav sig till mottagningspaviljongen för obligatoriska hälsningar och presentationer. I slottets vestibul fanns en kunglig vakt uppställd. Slottets stora gästvåning samt en mindre i nordvästra flygeln hade förberetts för gästerna dit de eskorterades av kung Oscar II och hans söner prinsarna Eugen ยูจีน (1 augusti 1865-17 augusti 1947) och Oscar Bernadotte som besökt Siam 1884.

Se även den tidigare artikeln ”Prins Oscar Bernadotte besöker Siam 1884.”


(Stockholms slott)

Efter detta träffades de båda kungarna för att utväxla ordnar med varandra. Chulalongkorn fick Serafimerorden (Khrueang Ratcha-itsariyaphon Serafim) เครื่องราชอิสริยาภรณ์เซราฟีม och Oscar II fick Chakriorden (Khrueang Khattiyaratcha-itsariyaphon An Mi Kiattikhun Rung Rüang Ying Maha Chakkri Borommaratchawong) เครื่องขัตติยราชอิสริยาภรณ์อันมีเกียรติคุณรุ่งเรืองยิ่งมหาจักรีบรมราชวงศ์. De siamesiska prinsarna fick Sankt Olavs orden. Därefter var det tid för lunch.


(Serafimerorden)


(Chakriorden)


(Sankt Olavs orden)

Den thailändske kungen stannade i tre dagar i Stockholm för att bland annat besöka Allmänna konst- och industriutställningen, som också är känd som Stockholmsutställningen 1897. Utställningen var en utställning med deltagande från Sverige, Norge, Danmark och Ryssland som förlagts till Lejonslätten på Djurgården.


(Stockholmsutställningen 1897)

På förmiddagen onsdagen den 14 juli besökte de båda kungarna Nationalmuseum som hade en utställning av porslin från Japan och Kina. Senare på dagen besökte de Stockholmsutställningen där de fick se nymodigheter som röntgen, rörlig spelfilm och den “självgående vagnen" (automobilen).


(Nationalmuseum, Stockholm )

Eftersom en av de av nymodigheterna var "de rörliga bilderna," som uppfunnits året innan, finns det en kort filmsekvens av kung Chulalongkorns landstigning vid Logårdstrappan bevarad och hans första möte med Oscar II. Denna filmupptagning var för övrigt den allra första i Sverige.

I samband med besöket på Stockholmsutställningen skänkte kung Oscar II ett tvåeggat guldpläterat svärd till kung Chulalongkorn. Under besöket träffade man också kung Leopold av Belgien, som kommit till Stockholm dagen innan. Leopold som valt att resa incognito hade avböjt ett erbjudande om att bo på slottet och bodde istället på sin jakt Clementine.

Därefter besökte de båda kungarna det närliggande Galärvarvet, där den nya pansarkryssaren HMS Oden låg förtöjd. Sedan blev det besök på Biologiska museet och Skansen สกันเซน. Chulalongkorn berättade då att han som tack för besöket skulle skänka en elefant till djurparken på Stockholms Tivoli.


(HMS Oden)

Men om kung Chulalongkorn verkligen erbjöd sig att skicka en elefant kan jag inte hitta något belägg för. Jag kan heller inte hitta några uppgifter om att någon elefant någonsin anlände till Sverige de följande åren. Men då tar vi tyvärr udden av sanningshalten i nedanstående roliga episod.

Efter erbjudandet om elefanten skall Oscar II ha frågat sin general, greve Sven Lagerberg (26 januari 1822-25 mars 1905) om vad som var lämpligt som svarsgåva. Det fick inte vara för futtigt, men inte heller för värdefullt. Generalen skall ha svarat: "Ge honom Norge."


(General Sven Lagerberg)

Sven Lagerberg kallades också för "Sven i helvete" på grund av sitt flitiga användande av kraftuttryck! Det finns en liten berättelse som skall förklara hur han fick sitt smeknamn. Han hade en yngre bror som också var militär och brodern skall vid något tillfälle, i militära sammanhang, ha råkat tilltala sin äldre bror med hans förnamn istället för med hans formella grad. Sven Lagerberg skall då ha rutit till och sagt; Sven - i helvete!

På eftermiddagen den 14 juli anlände det nyligen reparerade fartyget Maha Chakri till Stockholms ström och ankrade upp vid sidan om Polstjärnan. Därefter forslades det kungliga bagaget över från Polstjärnan till Maha Chakri. Maha Chakris kapten, R.S.D. Cumming กัปตัน คัมมิง, begav sig till slottet för att avlägga rapport till kung Chulalongkorn.


(R.S.D. Cumming)

Dagen efter åkte kungarna upp i den gamla Katarinahissen คาทารีน่าฮิสเซ่น och Chulalongkorn fick en överblick över Stockholm. De färdades därefter till Riddarholmen och gick ombord på ångbåten Tessin för en tur på Mälaren เมลาเรน och de landsteg vid Drottningholms slott พระราชวังดร็อตนิงโฮล์ม. De svenska prinsarna Carl คาร์ล (27 februari 1861-24 oktober 1951) och Eugen och många hovfunktionärer deltog också i sällskapet.


(Gamla Katarinahissen 1896)


(Ångbåten Tessin 1870)


(Drottningholms slott)

Oscar II var ofta själv guide och värd vid kungabesök, men just den här gången kunde han inte vara med alla tre dagarna beroende på att Trondheim ทรอนด์เฮม firade sitt 900-års jubileum. Som unionskung reste han därför dit. Diverse luncher, middagar och banketter genomfördes under de tre dagarna.

Då Chulalongkorn var intresserad av att få se den svenska moderna trafiken både på vatten och land och dessutom var intresserad av svensk skogsindustri hade han som tidigare berättat valt att resa till norra Sverige. Det kan tilläggas att både Siams och Sveriges största exportprodukt vid den här tiden var timmer.

Torsdagen den 15 juli fortsatte Chulalongkorn sin resa med sin kungliga jakt Maha Chakri mot Härnösand ฮาร์เนอซานด์. Innan avfärden från Stockholm skänkte han 15 000 franska franc till personalen på slottet. Summan skulle fördelas bland de som betjänat honom!


(Härnösand på 1890-talet)


(Härnösands hamn 1905)

På fredagskvällen den 16 juli gled så det stora eleganta fartyget in mot Härnösand. I Härnösand hade stadsborna städat och pyntat staden. Musikkårer hade tränat och alla medborgare hade fått information om hur de skulle uppföra sig när kungen kom till staden.


(Maha Chakri i Härnösand)

"Ombord på Maha Chakri," skriver en tidningsman, "tyckte vi oss i en civilklädd smärt man med fina, blida drag igenkänna konungen, som jämte kronprinsen och prinsarna, alla civilklädda, med synbart intresse betrakta det lifliga skådespelet."

"Deras uppmärksamhet drogs ock hän mot den pittoreskt liggande staden och mot de tallösa skaror, som böljade nere å den väldiga skeppsbron. Hela staden var här på benen och alltsammans erbjöd en ovanligt liflig tafla, hvars motstycke man ej sett sedan kejsar Wilhelms besök."

Ombord på fartyget åt de kungliga sin middag, medan deras tidigare omtalade orkester spelade bland annat "den svenska folksången." Ingen ur det kungliga sällskapet landsteg dock i staden till folkets stora besvikelse.

Tidningarna hade dagarna innan uppmanat och lärt Härnösandsborna hur de skulle bete sig om de skulle möta kungen på stadens gator. "Då skulle de icke vara påflugna, utan lugnt och sedesamt stiga åt sidan. För handelns bästa, se! Det gällde att icke förtörna majestätet, ty Siam importerade en myckenhet av svenska skogsprodukter."

Men när nu Chulalongkorn inte steg i land, hade de i Härnösand boende icke någon chans att äventyra den svenska träexporten genom dumt och tarvligt uppträdande. Kungens sällskap gjorde istället små båtutflykter med mindre båtar runtom i grannskapet för att besöka sågverk och andra intressanta industrier. De resande övernattade ombord på Maha Chakri.

Dagen efter fortsatte färden till Nyland นีลานด์ där sällskapet bytte till en mindre ångbåt som hette Strömkarlen. I planläggningen för norrlandsresan ingick också att från Härnösand nästa dag göra en utflykt med ångbåt till Häggvik i det sköna Nordingrå. Till resan hade därför den legendariska ångaren Strömkarlen rekvirerats som normalt trafikerade linjen Härnösand-Sollefteå ซูลเลฟติโอ med mellanliggande bryggor.


(Ångbåten Strömkarlen)


(Sollefteå och Ångermanälven)

Vädret var den här dagen det bästa tänkbara. Tidningarna rapporterade om "verkligt kungsväder med siamesisk hetta." Strömkarlen hade piffats upp till de resandes ära. På akterdäck stod en grupp prydliga bladväxter, förut vajade den i alla sammanhang återkommande siamesiska flaggan med elefanten på. Vid 11-tiden förmiddagen lördagen den 17 juli embarkerade kungen med sitt följe den eleganta älvångaren.

Tiden var knappt tillmätt så någon landstigning gjordes inte under färden. Men enligt en anekdot var det meningen att en mottagning av kungen skulle ske av kyrkoherden Petrus Brandell (22 juni 1819-22 juni 1919) i Nordingrå. Hur det nu var så fanns det ingenting åtgärdat därute, och ingen välkomstkommitté tog emot dem.


(Petrus Brandell)

Chulalongkorn skulle då ha fattat humör och beordrat kaptenen på Strömkarlen att omedelbart återvända till Härnösand. När incidenten efteråt blivit känd på högre ort tillfrågades Brandell varför han inte välkomnat Siamkungen? Varpå Brandell skulle ha sagt att han inte gjort detta för att "Chulalongkorn ju var en hedning!" Men som sagt, inget i samtida tidningar finns antytt om att den här händelsen verkligen ägt rum.

I Nyland var det stor uppståndelse när Maha Chakri anlände sent på kvällen den 17 juli. Befolkning hade samlats i stora skaror nere vid hamnen. Ett tiotal flaggprydda ångbåtar från bygdens sågverk hade ställs till de anställdas disposition. När en utkik klockan 21.15 annonserade "nu kommer han" satte alla ångarna av ut på Nylandsfjärden.

Utanför Marieberg kastade Maha Chakri ankar och det kungliga sällskapet hälsades med dånande salut från Rossö sågverk. Ångaren Karl XV från Rossö gick ut för att möta den kungliga jakten. Ångarna Kramfors, Sandslån och Rossö, den senare med musik ombord, sällade sig till den flottilj med många mindre båtar som kretsade omkring Maha Chakri.


(Ångbåten Karl XV)

Ombord på kungens jakt spelade orkestern och officerarna kastade ut pappersdrakar i alla regnbågens färger som girigt uppsnappades, särskilt av kvinnorna, i småbåtarna. Åskådarna vinkade ivrigt tillbaka. Musiken från Rossö hördes hela aftonen och bidrog till att höja stämningen.

Kungens söner sägs ha stigit iland i Nyland för att träffa ortsbefolkningen och se hur de bodde. På grund av den livliga uppvaktningen in på sena natten kunde kungen somna in först vid halvfemtiden.

Som en skröna har berättats att en svensk sjöman från Nyland, vid namn Henrik Robert Strömmer (24 december 1866-5 april 1897), hade räddat livet på en dotter till Chulalongkorn. Under ett besök i Siam skulle han ha hoppat ner i en damm i Bangkok och räddat denna dotter från att drunkna. Kungen ville därför gärna besöka honom och få se hans hemtrakter. Strömmer hade dock dött i en olycka under sin hemresa till Sverige.

Arkivforskning angående Strömmer berättar inget om hans sista 18 månader till sjöss, eller om han någonsin besökte Bangkok. Däremot får vi veta att han hela tiden stigit i graderna och att han till sist hade blivit förste styrman. Hans kvarvarande släkt eller andra arkiv har heller inte bidragit med ytterligare information.

Kung Chulalongkorn skriver heller inget om någon svensk sjöman i sin resedagbok eller i sina brev hem till drottning Saovabha. Tyvärr finns det därför inga belägg för myten om denne svenske sjöman.

Dagen efter, den 18 juli, gick det kungliga sällskapet återigen ombord på Strömkarlen för att fortsätta färden till Sollefteå. Maha Chakri vände åter mot Sundsvall ซุนด์สวาล.


(Sundsvalls hamn på 1870-talet)

I reportagen sägs att Siamkungen satt försjunken i medhavd reslektyr, men ofta tittade han upp och lät sig tjusas av de enastående vyerna, och gång på gång uttryckte han sin uppskattning av naturscenerierna. Han lät också vid flera tillfällen ångaren sakta farten för att inte så fort avlägsna sig från de mest dramatiska och hänförande vyer som Höga Kusten ชายฝั่งสูง kunde bjuda på från sjösidan.


(Höga Kusten)

Vid ankomsten till Häggvik som var målet för utfärden vände Strömkarlen åter mot Härnösand. Under hemfärden intogs lunch i aktersalongen. Bland maträtterna fanns gravlax och smultron och grädde. Och därmed var den lilla dagsutflykten till ända.

Återkommen till Härnösands hamn skickades en femroddare ut från Maha Chakri till Strömkarlen och hämtade kungen. När han steg ombord på sin båt spelades den siamesiska hymnen medan besättningen mannades babord reling och färden gick vidare upp till Sollefteå.

På väg mot Sollefteå söndagen den 18 juli spelade orkestrar och det sköts salut från sågverkssamhällena längs älven när kungen passerade. Vid Sånga mo paraderade hela Vesternorrlands regemente, gav salut och varje kompani hurrade efterhand när båten passerade. Kung Chulalongkorn hälsade glatt med hatten i sin hand. Strömkarlen med de kungliga lade till vid Djupön klockan 15.00. Kungen hedrades med kunglig salut i form av 21 kanonskott.


(Djupön)

Sällskapet åkte till Hotell Appelberg โฮเต็ลอาเปลเบิร์กส, där de skulle övernatta, i en procession med över tio hästdragna vagnar. Kungen var opasslig och trött efter resan på grund av sömnbrist. Före middagen hann kungen och prinsarna med att fotografera sig hos Karlströms fotostudio. Prinsarna klättrade upp på både Svalnipan och Borgen och besökte badinrättningen, där de lät servera sig varmbad.


(Hotell Appelberg)


(Borgen)


(Utsikt från Svalnipan)

Utanför hotellet, som dekorerats med blommor i varje vrå, samlades stadens unga damer och vinkade till de tre unga prinsarna uppe på hotellets balkong. Prinsarna svarade med att kasta ner blommor från balkongens dekorationer ända tills det inte längre fanns några kvar. Från hotellet vajade svenska och siamesiska flaggan och vid nästan alla hus inom samhället hissades blågula fanor. Uppe vid järnvägsstationen syntes en hel skog av flaggstänger med blågula dukar.

Till kungens och det kungliga sällskapets ära gavs senare på kvällen en statsbankett med tio maträtter på Hotell Appelberg. Det kungliga bordet stod tvärs över salens bredd och var dukat för sex personer, med förtjusande små bröstbuketter i svenska och siamesiska färger. I bakgrunden fanns en ståtlig dekoration av svenska flaggor omkring en siamesisk vapensköld. Vinkelrätt mot det stora bordet stod ett långbord med kuvert för 18 personer.

Efter middagens slut företogs en utfärd med droska och cyklar till Skjärfsta. Överallt där de passerade hälsades de med viftningar och hurrarop från befolkningen. Senare på kvällen syntes såväl kungen, prinsarna och en del av sällskapet på hotellets veranda med kaffe och punsch.

På morgonen måndagen den 19 juli lyckades kungen och prinsarna smita i väg en stund och lät sig fotograferas, vilket han var mycket förtjust i. Samma morgon väntade Kung Oscars egna ångloksdragna två kungavagnar på Sollefteå järnvägsstation.

Återigen ville många unga damer längs kortegevägen upp till stationen ta farväl av den kungliga gästen. De kastade blommor och gjorde hovnigningar enligt det ceremoniella svenska sättet. Kungen svarade skämtsamt på samma sätt och folket charmerades av hans humoristiska sinnelag. Under den 45 kilometer långa färden, på den nybyggda järnvägen till Bispgården บิสโกเด้น, blev kungen serverad te vid tre tillfällen av sin specielle teservitör.


(Bispgården)

På förmiddagen den 19 juli anlände Kung Chulalongkorns tåg till Bispgården. Sällskapet mottogs med pompa och ståt och nästan alla byns invånare var på plats för att motta den exotiske gästen. Under åskådarnas hurrarop begav man sig till en finare lunch på Turisthotellet.


(Turisthotellet i Bispgården)

De ansvariga för lunchen hade fått instruktioner av det svenska hovet hur de skulle hantera mat och dryck. Kocken hade lite bråttom när han läste instruktionerna för hur vinet skulle hanteras. Att det skulle kylas, det såg han. Han kylde både det vita och det röda vinet. När kungen smakade på det röda vinet spottade han genast ut det, men fortsatte sedan att äta som om inget hade hänt.

Personalen hade ingen aning om vad som var fel, utan det var först dagen efter som de läste instruktionerna litet grundligare som de insåg att det röda vinet inte skulle ha varit kylt. Det var inte så lätt för personalen att känna till sådant eftersom rödvin inte var något de hade på menyn i vanliga fall.

I de här trakterna dracks mest öl och brännvin på den tiden. I en och en halv timma varade besöket i Bispgården. Sällskapet gjorde en utflykt för att titta på en vacker utsiktsplats som fanns bakom hotellet.

Sedan fortsatte färden med häst och vagn på dammiga vägar genom byarna Bispgården och Utanede อุเต็นเนดา och ångbåtsstationen vid Edset vid Indalsälven, en sträcka på 9 kilometer. Längs den dammiga grusvägen stod människor från hela grannskapet, vinkade, hurrade och kastade ängsblommor in i vagnarna. De beundrade den exotiske kungen med sina söner som besvarade deras vinkningar och kastade karameller till barnen.

Hela vägen var dekorerad med det bästa som det sommarfagra Ragundadalen kunde åstadkomma och gick igenom en pyntad äreport som var uppbyggd inför Oscar II:s besök tre år tidigare 1894. Mängder av människor hade kommit långväga ifrån för att se och hylla de exotiska gästerna. Av anteckningar gjorda av kungens handsekreterare framgår att det kungliga sällskapet kände sig mycket hedrade av folkets uppvaktning.


(Ragundadalen)

Edset var en liten båtplats vid Indalsälvens vilda och farligt strömmande vatten. Den dagen var vattenföringen så kraftig att ångaren Liden, 22,8 meter lång, måste lägga till nedströms vid Strupen. Sällskapet promenerade 400 meter från Edset till Strupen på en landgång av trä längs stranden.


(Ångaren Liden)

Liden var en flatbottnad ångare med dubbla propellrar och endast 65 cm djupgående och den första i sitt slag i Sverige. Liden backade så ut från Edsets brygga, gjorde sin alltid farliga och välberäknade vändning mitt i det forsande vattnet, varpå Kung Chulalongkorn lämnade Ragunda รากุนด้า kommun och fortsatte sin färd längst den vackra älven ner mot Sundsvall. Kungen var mycket imponerad att båten kunde färdas genom strida forsar.

Då man kom fram till byn Liden fick man byta till den omkring 28 meter långa bekvämare akterhjulångaren Indalen. I väntan på att borda denna ångare, nedanför byn, besökte det kungliga sällskapet den berömda Glimårännan, en anläggning för timmerflottning.


(Hjulångaren Indalen)


(Glimårännan)

Från vidsträckta skogsområden söder om älven fraktades timmer på en provisorisk järnväg till ett däck 150 meter ovanför älven. Därifrån störtades timret i en torr ränna ner i vattnet.

Fascinerad av skådespelet gick kungen farligt nära för att se bättre. I samma ögonblick föll en stor stock ner i vattnet och skapade stora vattenkaskader. En av flottarna insåg de stora riskerna och lotsade snabbt bort kungen från farorna.

Ombord på Indalen serverades kungen en femrätters middag med vin, sherry och champagne. Ombord fanns även damsalonger, röksalong och konversationssalong. Den gick hela vägen till Berge som i dag kallas Bergeforsen. Längs hela älven stod lokalbefolkningen för att vinka och hurra. Vid särskilt branta och farliga nipor hade speciella räcken monterats för att förhindra att åskådarna ramlade ner i älven.


(Bergeforsen)

Bergeforsen var inte möjlig att befara. Nedanför väntade dagens tredje ångare, Turisten, 29 meter lång med dubbla propellrar, fast större och bekvämare än Liden. Detta fartyg var det vackrast dekorerade denna dag. Även landsvägsbron var dekorerad med blommor.


(Ångbåten Turisten)

En stor folkmassa och en orkester från Livregementets husarer väntade på kungens ankomst. En hel flotta av båtar eskorterade honom till Sundsvall dit han anlände på kvällen den 19 juli och bordade den kungliga jakten Maha Chakri. Väl i Sundsvall tog kungen och hans söner in på hotell Knaust som var det finaste hotell vi hade vid den här tiden. I Sundsvall besökte de olika industrier och träffade prominenta personer.


(Chulalongkorn på väg till hotel Knaust)

Staden Sundsvall var vid Kung Chulalongkorns besök den 19 juli 1897 ett sjudande centrum för den växande svenska träindustrin. Efter den stora branden 1888 hade en ny och imponerande stad växt upp med stora stenhus byggda av de rika timmerbaronerna enligt den senaste europeiska arkitekturen. Vid kvällsbesöket på Kubikenborgs sågverk möttes kungen av direktör Erik August Enhörning (18 maj 1860-18 juli 1944), orkestern från Livregementets husarer och stora folkmassor.


(Kubikenborgs sågverk 1930)


(Erik August Enhörning)

Före avfärden från Sundsvall tisdagen den 20 juli serverades lunch på hotell Knaust. Hotellet ansågs vara ett av Sveriges mest eleganta hotell med elektricitet och telefoner i alla rum. Efter lunchen, som serverades med det allra bästa av svenskt haute cuisine, eskorterades Kung Chulalongkorn till sitt fartyg av de svenska värdarna.

Generalkonsul Axel Johnsson fick Siams högsta kungliga orden, en tumlare i guld och silver och ett signerat porträtt av kungen. Även den övriga eskorten fick tillbörliga gåvor. Maha Chakri fick en stormig seglats söderut, men anlöpte slutligen lyckligt till Köpenhamn i Danmark.


Stavningsvarianter;

Phraya Nonthaburi; Phan tri Phraya Krai Kosa พันตรี พระยาไกรโกษา, Phraya Nonthaburi Si Kasetra Ram พระยานนทบุรีศรีเกษตราราม, Phraya Krai Kosa พระยาไกรโกษา, That Singhaseni ทัด สิงหเสนี.

Serafimerorden; Kungliga serafimerorden, Royal Order of the Seraphim.

Chakri-orden; Khrueang Khattiyaratcha-itsariyaphon An Mi Kiattikhun Rung Rueang Ying Maha Chakkri Borommaratchawong, Maha Chakri-orden, Order of the Royal House of Chakri.

Sankt Olavs orden; Order of St. Olav, S:t Olofs-orden.

R.S.D. Cumming; Robert Stevenson Dalton Cuming, Robert S.D. Cuming, R.S.D. Cuming.

Tessin; S/S Tessin.

Trondheim; Nidaros (gammalt namn), ทรอนเฮ็ม.

Härnösand; Harnosand.

Sollefteå; เมืองสอเลฟติโอ, เมืองสอเลฟเตียว.

Sundsvall; เมืองซุนซวาล.

Skjärfsta; Skärvsta.

Bispgården; เมืองบิสพ์การ์เด้น.

Utanede; Utamede (felstavat).

Erik August Enhörning; E.A. Enhörning.

Denna artikel senast uppdaterad: 2020-05-22, 16.37
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.