Bangkok, Rama I - Rama VII - Kung Chulalongkorn
Siam och britterna

På 1800-talet fanns det stora outnyttjade skogar i Lan Na som först fick egentligt kommersiellt värde då skogsavverkningen i området på allvar började ta fart. Denna förändring hade inträffat omkring 1829 under Rama III, då Chiang Mai började få kontakt med utlänningar och då speciellt med britterna och de som lydde under brittiskt styre.

Först ville britterna köpa elefanter, oxar och bufflar, men huvudintresset riktade sig snart mot skogsavverkning. Det viktigaste träslaget var teak. Bangkok tillät också britterna att börja avverka i norr. På den här tiden ägdes skogarna av respektive stads härskare och om någon ville avverka skog måste den lokale regenten ge sitt samtycke.

I början blandade sig Bangkok inte i detta system, men efterhand uppstod problem angående omfattningen av avverkningen och om skatterna på det uttagna virket. Samtidigt ökade priset kraftigt på timmer.

Konkurrensen om avverkningsrättigheterna i området gjorde att områdena ibland överlappade varandra, vilket innebar klagomål och rättsprocesser. Det blev oroligt i gränsstäderna och antalet banditer och mord ökade. Många shaner, som betraktades som brittiska undersåtar, involverade i skogsavverkningen blev mördade och den brittiska regeringen bad Siams centrala administration om hjälp för att skydda deras undersåtar.

Detta oroade naturligtvis Chulalongkorn som misstänkte att vasallregenten i Chiang Mai misskötte utdelandet av avverkningstillstånd. Detta kunde resultera i att Chiang Mai blev inblandat i militära äventyr eller andra dispyter med den brittiska Burmaregeringen, vilket kunde få storpolitiska konsekvenser.

I värsta fall kunde det sluta med en storkonflikt där britterna kanske skulle försöka ta kontroll över Lan Na utan att städerna i norr skulle kunna bjuda motstånd och förhindra detta.

Därför förbereddes en ny politik på 1870-talet som skulle garantera en mera säker integration och central kontroll av den norra delen i kungadömet. Bangkok hade fått sin första chans att öka sin kontroll över Chiang Mai då Kawilorot av Chiang Mai dog 1870.

Det kan vara på sin plats att nämna vilka regenter Chiang Mai haft efter Kawila. Det handlade om Phraya Thammalangka พระยาธรรมลังกา (r. 1813-1821), Kham Fan คำฝั้น (r. 1821-1825), Phutthawong พุทธวงศ์ (r. 1825-1846), Mahawong มหาวงศ์ (r. 1846-1854) och Kawilorot.

(Alternativ regeringstid för Thammalangka; 1813-1822, 1816-1821, Kham Fan; 1823-1825. Phutthawong; 1826-1846. Mahawong; 1847-1854.)


(Thammalangka)


(Kham Fan)


(Phutthawong)


(Mahawong)

Regenten Si Suriyawongse och hans ministrar valde att förbise den logiske tronföljaren till Chiang Mais tron och valde istället Inthawichayanon (Phra Chao Inthawichayanon) พระเจ้าอินทวิชยานนท์ (r. 1871-23 november 1897), som med all rätt betraktades som mera vänligt inställd till Bangkoks politik. Hans namn förkoras ofta till Inthanon อินทนนท์.

(Alternativ regeringstid; 1870-1897, 1873-1896.)


(Inthawichayanon)

(Angående Inthanons och kommande regenters regeringstider har jag följa Wyatt.)

I ett försök att blidka Bangkok hade Inthawichayanon skänkt en av sina döttrar som hustru till Chulalongkorn. Hennes namn var Dara Rasmi (Dara Ratsami) ดารารัศมี (26 augusti 1873-9 december 1933).


(Dara Rasmi som äldre)

Det finns dock källor som berättar en något annorlunda historia om hur Dara Rasmi blev Chulalongkorns hustru;

Enligt ett rykte skulle drottning Viktoria ha uttryckt önskemål om att få adoptera prinsessan Dara Rasmi, vilket siameserna tolkade som ett brittiskt försök att försöka annektera Lan Na.

Kung Chulalongkorn skickade därför sin bror prins Bijit Prijakorn (Kromma Luang Phichit Prichakon) กรมหลวงพิชิตปรีชากร (1855-1909). till Chiang Mai för att föreslå att Dara Rasmi skulle bli en av hans hustrur.

Bijit Prijakorn var från början känd som prins Gagananga Yukala (Phra Ong Chao Khakhanang Yukhon) พระองค์เจ้าคัคณางคยุคล.

1886 lämnade Dara Rasmi Chiang Mai och bosatte sig i det kungliga palatset i Bangkok där hon först fick titeln Chao Chom Dara Rasmi.

Som kuriosa kan nämnas att Inthawichayanon begravdes på Chiang Mais högsta berg Doi Inthanon ดอยอินทนนท์, som fått sitt namn efter honom. Innan dess var berget känt under namnen Doi Luang eller Doi Ang Ka.

Efter Inthanon kom Intavaroros Suriyavongse (Chao Inthawarorot Suriyawong) เจ้าอินทวโรรสสุริยวงศ์ (r. 1897-1909).

(Alternativ regeringstid; 1897-1910, 1901-1909, 1901-1911.)


(Intavaroros Suriyavongse)

Efter Intavaroros Suriyavongse kom Kaew Nawarat (Chao Kaeo Nawarat) เจ้าแก้วนวรัฐ (r. 1909-1939.) Efter hans regeringstid avskaffades kungatiteln i Chiang Mai.

(Alternativ regeringstid; 23 januari 1910-3 juni 1939, 1911-1939.)


(Keo Naovarat)

Britterna krävde nu att den centrala siamesiska administrationen skulle ta kontroll över Lan Na. 1873 utarbetades ett traktat kallat Chiang Mai-traktatet som hade som föremål att förhindra banditernas härjningar vid Lan Nas gränser. Chiang Mais regent beordrades att följa traktatet och centralregimens utrikespolitik.

Samtidigt tillät britterna att asiater som lydde under brittiskt styre fick dömas i domstolar i Chiang Mai. Det enda kravet var att de brittiska undersåtarna själva gick med på detta. Om så inte blev fallet gick ärendet vidare till den brittiske konsuln i Bangkok eller till den brittiske representanten i Burma för ett avgörande.

Den centrala administrationen tog kontroll över alla skogsområden och betalade varje månad en avgift till de lokala regenterna för uttaget timmer och arbetskraft. Enligt traktatet skickade centralregimen kommissionärer som skulle övervaka administrationen och lösa problem i provinserna Chiang Mai, Lampang och Lamphun.

Men provinserna i norr berövades inte all makt då kommissionärerna inte hade rätt att döma i rättsliga tvister. Detta tog Bangkok hand om. Centralregimen genomförde inte några stora politiska förändringar i norr då man var oroliga för motstånd från Chiang Mais regent och hans följeslagare.

Men kommissionärerna lade ändå grunden för kommande politiska reformer. För att undvika att regenten i Chiang Mai skulle känna sig förbisedd sökte man hela tiden hans godkännande, innan några förändringar genomfördes.

För att råda bot på svagheter i det första traktatet och för att tillfredsställa britternas krav på handlingskraftiga och mäktiga siamesiska ämbetsmän i norr arbetades ett andra Chiang Mai-traktat fram 1874. I detta traktat slogs det fast att civilrättsliga mål och brottsmål där brittiska undersåtar var inblandade skulle skötas av domstolar med domare från båda nationerna.

Men den brittiske konsuln eller vicekonsuln hade rätt att ta över rättstvister från denna gemensamma domstol och ta upp dem i speciella konsulärdomstolar om så ansågs lämpligt. Därför tilläts den brittiska regeringen att etablera ett konsulat i Chiang Mai.

Siamesernas kungliga kommissionärer började långsamt begränsa inkomsterna för Chiang Mais kungahus och ordna så att administrationen av de norra provinserna följde Bangkoks önskemål.

Framgångssättet och taktiken som utvecklades här, speciellt under 1880-talet, skulle senare användas framgångsrikt i provinserna i nordöst och söder, men mindre framgångsrikt i de laotiska vasallstaterna Luang Prabang och Champasak.

Det var två av kungens halvbröder som var kommisionärer i norr. Den ene var prins Bijit Prijakorn och den andre var prins Bidyalabh Barudhidhada (Kromma Khun Phityalap Phritthithada) กรมขุนพิทยลาภพฤฒิธาดา (1 april 1863-8 oktober 1913).

Bidyalabh Barudhidhada var från början känd som prins Sonabandhit (Phra Ong Chao Sonabandit) พระองค์เจ้าโสณบัณฑิต.


(Prins Bidyalabh)

Nere i malajprovinserna i söder, där siameserna fortsatte att ha nominell kontroll över Kedah, Perlis, Kelantan och Terengganu, hade det varit ganska lugnt. Med undantag av att britterna hade blivit mera aktiva i staterna utmed västkusten av Malackahalvön 1873.

Men pressen från den brittiska regimen på sina landsmän att de skulle föra en mera aktiv politik i de malajstater som lydde under siamesisk överhöghet ökade hela tiden. För tillfället var det bara genom diplomati och eftergifter som Siam kunde fördröja eller förhindra de brittiska intressenas framfart.

Chulalongkorn och hans regering hade litet svårt för de personer som representerade britterna och fransmännen i Bangkok under 1870-talet. Sir Thomas George Knox เซอร์ โทมัส ยอร์ช น็อกซ์ (januari 1824-29 juli 1887), som var brittisk generalkonsul i Bangkok under perioden den 18 juli 1868-26 november 1879, blev en öppen motståndare till den unge kungen som han såg som ”envis, radikal och opraktisk.”


(Sir Thomas George Knox)

Han argumenterade ofta med Chulalongkorn och intog Si Suriyawongses konservativa attityd i debatterna under denna tid. Trots detta, liksom brittiska konsuler gjorde före och efter honom, accepterade han det brittiska utrikesministeriets åsikt att Siams fortsatta självständighet var det bästa politiskt och kommersiellt för britterna.

Men det var inte alla brittiska ämbetsmän i Singapore och i kolonialregeringarna som tyckte så.

(Du kommer att få läsa mer om Sir Thomas George Knox i artikeln ”Berättelsen om Fanny Knox”.)


Stavningsvarianter;

Phraya Thammalangka; Dummalungka, Phaya Thammalangka พญาธรรมลังกา, Phra Chao Chang Pheuak Dharma Lanka, Phra Chao Chang Phueak Thammalangka, Phra Chao Chang Phüak Thammalangka พระเจ้าช้างเผือกธรรมลังกา, Phraya Chiang Mai Chang Phüak พระยาเชียงใหม่ช้างเผือก, Phraya Thammalangka พระญาธัมมลังกา.

Kham Fan; Chao Luang Setthi Kham Fan เจ้าหลวงเศรษฐีคำฝั้น, Chao Luang Sethi Khamfan, Kumfun, Phraya Khamfan พระยาคำฟั่น.

Phutthawong; Chao Luang Buddhawong, Chao Luang Phuttawong, Chao Luang Phutthawong เจ้าหลวงพุทธวงศ์, Phraya Phutthawong พระยาพุทธวงศ์.

Mahawong; Chao Nan Maha Wong เจ้าหนานมหาวงส์, Chao Thanan Mahawong, Mahotraprathet, Phra Chao Mahotorn Prathet, Phra Chao Mahot Prathet พระเจ้ามโหตรประเทศ.

Inthawichayanon; Inthavichayanon, Intra Wichayanon, Chao Intanon, Phra Chao Inthravichayanon, Prachao Intravicha Yanondh, Phra Chao Inthawitchayanon.

Dara Rasmi; Chao Dara Ratsami Phra Ratchachai เจ้าดารารัศมี พระราชชายา, Dara Rasamee, Dara Rasami.

Bijit Prijakorn; Kromluang Pichit Preechakorn, Phichitpreechakorn, Phichit Prichakorn, Phrichakan.

Gagananga Yukala; Gagananga Yugala.

Doi Inthanon; Doi Intanon.

Kaew Nawarat; Chao Kaew Nowarat เจ้าแก้วนวรัฐ, In Kaeo Nowarat, Keo Naovarat.

Sir Thomas George Knox; George Thomas Knox, ทอมัส ยอร์จ นอกซ์.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-08-15, 09.50
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.