Här nedan kommer en kort sammanfattning av den tidigare flitigt omtalade Andreas Richelieus bakgrund och verksamhet i Siam;

Andreas var född den 24 februari 1852 i Löjt på södra Jylland คาบสมุทรจัตแลนด์, där hans far var präst. Familjen härstammade ursprungligen från Frankrike och hade immigrerat till Norge omkring 1670 och senare till Danmark. Det finns inget som tyder på att familjen var släkt med berömde franske kardinalen Armand-Jean du Plessis de Richelieu (1585-1642).

Andreas var elev vid Roskilde katedralskola โรงเรียนวิหารรอสกิลด์ 1864 och i skolans register kan man läsa att hans far, Louis du Plessis de Richelieu หลุยส์ ดู เปลสซิส เดอ ริเชอลิเออ (29 juli 1821-18 juni 1859), hade dött på ön Saint Thomas เกาะเซนต์ทอมัส, som var en dansk koloni, i Västindien หมู่เกาะเวสต์อินดีส (Karibien แคริบเบียน) 1859. Pappa Louis hade då befunnit sig där i mindre än ett och ett halvt år och blev bara 37 år gammal.

Hur faderns död påverkade Andreas liv vet vi inte, men vi vet att han senare började arbeta i handelsflottan och att han blev också reservofficer med graden löjtnant i danska marinen. Under sin tid i handelsflottan hade Andreas besökt Bangkok och uppenbart fattat tycke för landet och kunde tänka sig en framtid där. Då Andreas var 23 år gammal 1875 fick han med hjälp av sina överordnade en audiens hos kung Kristian IX พระเจ้าคริสเตียนที่ 9 (r. 15 november 1863-29 januari 1906) i Köpenhamn. Syftet med denna var att få ett rekommendationsbrev av kungen, som skulle lämnas till kung Chulalongkorn i Siam.

(Kung Kristian IX)

Han fick också sitt rekommendationsbrev och seglade därefter i väg till Siam via Singapore. I april 1875 var Andreas framme och den danske konsuln i Bangkok hjälpte honom att få en audiens hos Chulalongkorn redan den 3 april 1875. Denne danske konsul är så intressant att även han har fått en egen artikel efter denna. Några veckor efter audiensen fick Andreas fick en anställning i den siamesiska flottan som löjtnant och han skulle först tjänstgöra som andrekommendant på ett fartyg i Bengaliska viken. Uppdraget handlade om sjömätning.

Andreas avslog emellertid erbjudandet och bad om att få bli kommendant över ett eget fartyg. Man gick honom till mötes och han blev nu kommendant över kanonbåten Phitthayamronnayut med uppdraget att övervaka Siams västkust i Andamansjön (Thale Andaman) ทะเลอันดามัน, med Phuket som den viktigaste platsen.

Andreas utnämndes 1877 till fartygschef på korvetten HMS Siam Makut (Sayam Makut) สยามมกุฏ och samma år till kapten. Han skulle med tiden bli adlad och en av kung Chulalongkorns närmaste rådgivare. Andreas kan ha varit den siste riktige danske sjömannen som kom till Siam. De som kom efter honom var för det mesta "landkrabbor" såsom läkare, bagare, soldater och en pianostämmare!

Andreas blev 1878 byggnadskontrollant för den tidigare omtalade kungajakten HMS Vesatri och sedan kommendörkapten och fartygschef för samma fartyg. Han skall i samband med detta ha fått den adliga titeln Luang Cholyudh Yothin (Luang Chonyutthayothin) หลวงชลยุทธโยธินทร์. Längre fram fick han titeln Phra och slutligen titeln Phraya.

1883 besökte Andreas sitt gamla hemland och med sig på resan mot Europa hade han med sig två söner till den siamesiske prinsen Sai Sanitwongse (Phra Ong Chao Sai Sanitwong) พระองค์เจ้าสายสนิทวงศ์ (25 februari 1846-13 september 1912), som sedan skulle stanna kvar för studier i Danmark. Sai Sanitwongse var en son till prins Wongsa Dhiraj Snid.

I april 1883 reste de med tåg genom Indien till Bombay (Mumbai) ch under resan fick en mycket arg Andreas uppleva hur de två bröderna nekades boende på ett hotell då hotellet inte betjänade färgade! Resan gick vidare med båt till Paris, London, Hamburg och till Århus ออร์ฮูส i Danmark. Till sist kom de fram till Köpenhamn två månader efter att de lämnat Bangkok.

De två sönerna och bröderna var Mom Ratchawong Sathan Sanidwongse (Mom Ratchawong Sathan Sanitwong) หม่อมราชวงศ์สท้าน สนิทวงศ์ (24 juni 1866-20 oktober 1940) och Mom Ratchawong Phin Sanidwongse (Mom Ratchawong Phin Sanitwong) หม่อมราชวงศ์พิณ สนิทวงศ์.

Sathan Sanidwongse blir senare känd som Chaophraya Wongsanupraphat เจ้าพระยาวงษานุประพัทธ์ och han skulle senare bli far till en dotter som i sin tur blev mor till den nuvarande änkedrottningen Sirikit. Phin Sanidwongse skulle senare bli konteramiral med titeln Phraya Nawaphon Phayurak พระยานาวาพลพยุหรักษ์. Du kan läsa mera om Sirikits föräldrar i toppmenyn, ”Kungligheter, övriga personer & kuriosa”, avsnittet ”Kungafamiljen i Thailand”, artikeln ”Den kungliga familjens bakgrund (Del 2)”.

Lägg märke till att det finns en rad olika stavningsvarianter för Sanidwongse สนิทวงศ์. Några av dess finns listade längst ned i denna artikel.

Väl hemma i Danmark uppmanade Andreas sin bror Louis att också gå i siamesisk tjänst och Louis kom sedan till Siam 1884. Louis tjänstgjorde först som löjtnant i marinen och sedan som andrekommendant på Vesatri, som Andreas kommenderade en tid.

Andreas blev chef för örlogsvarvet i Bangkok 1886 och 1887 blev han intendent för den siamesiska flottan. Han befordrades till konteramiral 1897 och 1899 utsågs han till vice befälhavare i flottan. Under perioden den 16 januari 1900 till 19 januari 1901 fungerade Andreas sedan som flottans överbefälhavare. Brodern Louis tjänstgjorde 1890-1893 vid det siamesiska farvattensdepartementet och han deltog i mätexpeditioner längs Siams kuster med den tidigare omtalade James McCarthy. Louis hade också deltagit också i striderna mot fransmännen 1893, som nästkommenderande vid ett av forten.

Louis återgick till flottan 1894 och blev kapten och nästkommenderande på det kungliga fartyget Maha Chakri. Han blev sedan utnämnd till kommendant 1897. Under åren 1897-1899 tjänstgjorde han också vid Bangkoks örlogsbas och 1899-1901 var han fartygschef på Maha Chakri. Som chef på Maha Chakri mottog Louis, på den siamesiske kungens vägnar, den danska kryssarkorvetten Valkyrien วาลคิรี, som kommenderades av prins Valdemar av Danmark เจ้าฟ้าชายวัลเดมาร์ (27 oktober 1858-14 januari 1939) under dennes besök i Siam 1899.

(Valkyrien 1899)

Louis tjänstgjorde vid örlogsbasen i Bangkok 1901 och reste tillbaka till Danmark 1901-1902. Efter att ha återvänt till Siam återupptog han sitt gamla arbete på örlogsbasen, men hans hälsa var dålig och han ansökte om avsked, vilket 1902 beviljades honom med en pension. Det skall tilläggas att Louis liksom sin bror fick titeln Phra för sitt förtjänstfulla arbete i siamesisk tjänst. Hans fullständiga titel var Phra Phonsin Thawanat พระพลสินธวาณัติก์.

Louis återvände därefter till Danmark, men fortsatte ändå att arbeta som styrelseledamot i företagen Dampskibsselskabet Urania, Internationalt Dampskibs- og Bjergnings Compagni och Alfred Christensen & Company A/S. Han dog sedan långt före sin äldre bror 1910. Han blev bara 54 år gammal.

Andreas lämnade också Siam 1902 efter att ha försetts med en rad ordnar och utmärkelser. Kung Chulalongkorn gav honom också hederstiteln amiral à la suite och med den följde en rejält tilltagen pension. Samma år som Andreas reste hem hade han drabbats av en rad malariaanfall och hans danska hustru och barn hade rest hem en tid före honom. Han skulle senare göra ett sista besök i Siam 1908 i förbindelse med bildandet av Siam Steam Navigation Co. Ltd.

Med sig hem hade Andreas en stor förmögenhet, som han skaffat genom privata affärer. För att visa honom sin uppskattning tog kung Chulalongkorn och många andra medlemmar i den kungliga familjen med honom till Singapore ombord på den kungliga jakten Maha Chakri. Källorna säger att det hade uppstått en stark vänskap mellan Andreas och prinsarna Damrong Rajanubhab och Devawongse Varopakarn och att prins Damrong vid flera tillfällen besökte Andreas efter att han flyttat hem till Danmark.

Andreas hade också fungerat som rådgivare till drottning Saovabha 1897. Chulalongkorn hade nämligen utsett drottningen till regent då han reste till Europa detta år. Denna resa kan du läsa mera om litet längre fram.

Då Andreas kom hem till Danmark med sin fru och sina barn hyrde han först slottet Kokkedal คอกเคดัล คาสเซิล på Nordsjälland, som han dock senare köpte. Källorna säger att hans årliga inkomster var mycket stora och han var definitivt en av Danmarks rikaste personer.

(Kokkedal slott)

Hur hade det varit möjligt för Andreas att bli så rik under sina år i Siam? Det finns många förklaringar till detta och det talas om provision, korruption och koncessioner. Samma källa talar emellertid också om Andreas egenskaper på det personliga planet såsom hårt arbete, lojalitet, politisk fingertoppskänsla och språkkunskaper. Andreas lärde sig thai under sin första kommendering i den siamesiska flottan och även hovspråket rachasap. Han var en visionär och såg alternativ och möjligheter under denna period då Siam var på väg att bli en samlad nation.

Med partners såsom den tidigare nämnde H.N. Andersen gjorde han affärer i Bangkok 1884 och var delaktig i företaget Andersen & Co บริษัท แอนเดอร์แซน แอนด์ โก som bildats samma år. Kort tid senare grundades Oriental Provision Store. I sin kapacitet som intendent för flottan fanns det goda möjligheter till att tjäna pengar och det verkar som om Oriental Provision Store blev det företag som levererade det mesta som flottan och den kungliga jakten Maha Chakri behövde.

Maha Chakri hade levererats 1892 och seglades till Siam från Skottland av H.N. Andersen och den tidigare nämnde danske kaptenen Vilhelm Guldberg. Andersen hade nämligen inte själv något certifikat för internationell navigering. Det finns källor som säger att Andreas själv förmodligen fick 5 procent av värdet på det som levererades till flottan och hovet av Andersen & Co. Det måste därför ha handlat om enorma omsatta belopp.

Det är svårt att använda västerländsk moral angående korruptionen under den här tiden i Siams historia. Det handlade då i stället om tjänster och gentjänster och gör så till viss del än i dag. Systemet var uppbyggt på familjerelationer och handlade om diskretion och förtroende.

Chulalongkorn skickade 1891 i väg en privat diplomatisk mission till Frankrike, Danmark och Ryssland. Missionen leddes av prins Damrong och även Andreas var med på denna. Under Andreas frånvaro utnämndes H.N. Andersen till intendent för flottan. Att han själv ägde Oriental Provision Store som stod för leveranserna till flottan verkar inte ha varit något bekymmer. Vid den här tiden fanns det heller inga lagar eller etiska regler i affärslivet och Chulalongkorn var säkert införstådd med hur det kunde gå till i de utländska bolagen.

Det var framför allt genom koncessioner som kung Chulalongkorn kunde uppbringa de pengar som han behövde för att bygga upp ett modernt Siam och bekosta sina privata resor och byggnadsprojekt. Det handlade framför allt om teakavverkningskoncessioner som utländska bolag, inklusive Andersen & Co, betalade stora pengar för. De kunde sedan hugga ner ofantliga mängder teakträd och några skrupler om att det tog minst 50 år för ett teakträd att växa till sig verkar man inte ha haft.

Den tidigare nämnde danske kaptenen Vilhelm Guldberg fick till exempel en koncession på omkring 20 000 hektar monsunskog i distriktet Wang Chao วังเจ้า i den nuvarande provinsen Tak i norra Siam. Vid den här tiden tog det 30 dagar att resa dit från Bangkok.

Andreas skaffade sig också koncessioner, men det handlade då om utveckling av infrastruktur. Den första var en företagskoncession som skulle bygga och underhålla den 21 kilometer långa tidigare omtalade privata järnvägen mellan Paknam och Bangkok. Under ett antal år var Andreas bror Louis förman för Paknam Railway Company Limited (Borisat Rotfai Paknam) บริษัทรถไฟปากน้ำ, som byggde denna första siamesiska järnväg.

Under arbetets gång saknade projektet pengar, men kung Chulalongkorn investerade då själv omkring 172 000 baht och blev aktieägare. Järnvägslinjen invigdes 1891 och blev snart en succé. Andreas fortsatte att leda företaget som skötte linjen ända fram till 1959. Efter andra världskriget blev linjen en spårvagnslinje. Den andra koncessionen var spårvagnslinjen i Bangkok, som hade elektrifierats 1894, där Andreas var en ledande figur i det danska företaget Bangkok Tramway Company Limited som ägde linjen. W. Fleron Jacobsen anställdes som direktör och han visade sig vara en mycket kompetent ledare för företaget.

Här har jag sett uppgifter om att brodern Louis, tillsammans med den tidigare nämnde Aage Westenholz, övertog koncessionen till spårvagnsdriften i Bangkok 1890, genom Bangkok Tramway Company Limited. Linjen var först 7 kilometer lång och utökades senare till 18 kilometer och sträckte sig då från det kungliga palatset runt hamnen i distriktet Khlong Toei คลองเตย. Andreas måste ha haft en slags kärlek till räls då han vid sin återkomst till Danmark startade upp en privat järnväg mellan Köpenhamn och Slangerup สแลนเกอรัป på Nordsjälland.

(Distriktet Khlong Toei)

Den viktigaste koncessionen var Siam Electricity Company, som han fick 1898-1899. Elbolaget hade ensamrätt på leverans av elektricitet till Bangkok som vid den här tiden hade omkring 400 000 invånare. Koncessionen gällde i 50 år. Det hade gjorts försök tidigare att skapa ett elbolag i Bangkok, men det hade misslyckats. Det var på grund av Andreas beslutsamhet, hans nätverk och näsa för affärer som till sist gjorde att det lyckades. En majoritet av aktierna såldes till belgiska intressenter 1912, men man vet inte exakt hur många aktier som Andreas själv hade.

Det har inte varit möjligt att uppskatta exakt hur mycket pengar som Andreas koncessioner genererade, men man vet att spårvagnslinjen och elbolaget var en veritabel guldgruva. Det kan vara intressant att veta att Louis fick de siamesiska adelstitlarna Luang och sedan Phra 1897.

(Prins Valdemar och kung Chulalongkorn 1899)

Efter att ha återvänt till Danmark engagerade sig Andreas i en rad olika affärsprojekt och styrelseposter och han fick inte uppleva några motgångar förrän ganska sent i livet. Då de väl kom så förmörkade de de sista tio åren av hans liv. Landmandsbanken (numera Danske Bank), där Andreas satt i styrelsen, kollapsade 1922 och 1923 dömdes han för grov oaktsamhet och fick böta 4 000 danska kronor.

Genom alla åren bevarade Andreas en vänskaplig kontakt med Siam. Kung Chulalongkorn besökte honom i Danmark under sin Europaresa 1907 och hans nära vän prins Damrong besökte honom för sista gången 1930. Den 25 mars 1932 dog Andreas 80 år gammal.