Bangkok, Rama I - Rama VII - Kung Chulalongkorn
Chulalongkorns besök i Sverige

Chulalongkorn anlände till Stockholm den 12 juli 1897. Där hade många människor tagit sina båtar eller andra flytande farkoster för att möta kungen och hylla honom. Framför slottet hade en stor äreport uppförts i Siams färger och med den röda siamesiska flaggan med den vita elefanten vajade i mitten. Omkring 1 400 soldater, från Svea och Göta livgarde, stod prydligt uppställda på vardera sidan om äreporten.


(Chulalongkorn med Oskar II utanför slottet i Stockholm)

Den thailändske kungen stannade i tre dagar i Stockholm för att bland annat besöka Allmänna konst- och industriutställningen, som också är känd som Stockholmsutställningen 1897. Utställningen var en utställning med deltagande från Sverige, Norge, Danmark och Ryssland som förlagts till Lejonslätten på Djurgården.

Den 14 juni besökte de båda kungarna gemensamt Stockholmsutställningen där de fick se nymodigheter som röntgen, rörlig spelfilm och den “självgående vagnen" (automobilen). Eftersom en av de av nymodigheterna var "de rörliga bilderna," som uppfunnits året innan, finns en kort filmsekvens av kung Chulalongkorns landstigning vid Logårdstrappan bevarad och hans första möte med Oskar II. Denna filmupptagning var för övrigt den allra första i Sverige.

Därefter besökte kungarna det närliggande Galärvarvet, där den nya pansarkryssaren HMS Oden låg förtöjd. Sedan blev det besök på Biologiska museet och Skansen. Chulalongkorn berättade då att han som tack för besöket skulle skänka en elefant till djurparken på Stockholms Tivoli. Men när och hur denna elefant kom på plats vet jag tyvärr inte.


(HMS Oden)

Oscar II skall då ha frågat sin general, greve Sven Lagerberg (26 januari 1822-25 mars 1905) om vad som var lämpligt som svarsgåva. Det fick inte vara för futtigt, men inte heller för värdefullt. Generalen skall ha svarat: "Ge honom Norge." Det kan vara intressant att veta att Sven Lagerberg också kallades för "Sven i helvete" på grund av sitt flitiga användande av kraftuttryck!


(General Sven Lagerberg)

Dagen efter åkte kungarna upp i den gamla Katarinahissen och Chulalongkorn fick en överblick över Stockholm. De färdades därefter till Riddarholmen och gick ombord på ångbåten Tessin för en tur på Mälaren och de landsteg vid Drottningholms slott. De svenska prinsarna Carl och Eugen och många hovfunktionärer deltog också i sällskapet.


(Gamla Katarinahissen 1896)

Oskar II var ofta själv guide och värd vid kungabesök, men just den här gången kunde han inte vara med alla tre dagarna beroende på att Trondheim ทรอนด์เฮม firade sitt 900-års jubileum. Som unionskung reste han därför dit. Diverse luncher, middagar och banketter genomfördes under de tre dagarna.

Men den svenske kungen ville gärna att Chulalongkorn skulle få se mer av Sverige än bara Stockholm. Det fanns två förslag till vidare reseprogram genom Sverige; det ena var en resa söderut och sedan mot Norge och det andra var en resa norrut.

Tre år tidigare hade Oskar II rest utmed Ångermanälven och Indalsälven i Norrland och hade själv tyckt att detta var något av det vackraste Sverige kunde erbjuda. Här kunde Chulalongkorn få uppleva storslagen natur med ståtliga vattenfall inramat av ljusa svenska sommarnätter.

Då Chulalongkorn var intresserad av att få se den svenska moderna trafiken både på vatten och land och dessutom var intresserad av svensk skogsindustri valde han att resa norrut. Det kan tilläggas att både Siams och Sveriges största exportprodukt vid den här tiden var timmer.

Den 15 juli fortsatte Chulalongkorn sin resa med den nyreparerade kungliga jakten Maha Chakri mot Härnösand. Innan avfärden från Stockholm skänkte han 15 000 franska franc till personalen på slottet. Summan skulle fördelas bland de som betjänat honom!

På kvällen den 16 juli gled så det stora eleganta fartyget in mot Härnösand. I Härnösand hade stadsborna städat och pyntat staden. Musikkårer hade tränat och alla medborgare hade fått information om hur de skulle uppföra sig när kungen kom till staden.


(Maha Chakri i Härnösand)

"Ombord på Maha Chakri," skriver en tidningsman, "tyckte vi oss i en civilklädd smärt man med fina, blida drag igenkänna konungen, som jämte kronprinsen och prinsarna, alla civilklädda, med synbart intresse betrakta det lifliga skådespelet. Deras uppmärksamhet drogs ock hän mot den pittoreskt liggande staden och mot de tallösa skaror, som böljade nere å den väldiga skeppsbron. Hela staden var här på benen och alltsammans erbjöd en ovanligt liflig tafla, hvars motstycke man ej sett sedan kejsar Wilhelms besök."

Ombord på fartyget åt de kungliga sin middag, medan deras tidigare omtalade orkester spelade bland annat "den svenska folksången." Ingen ur det kungliga sällskapet landsteg dock i staden till folkets stora besvikelse.

Tidningarna hade dagarna innan uppmanat och lärt Härnösandsborna hur de skulle bete sig om de skulle möta kungen på stadens gator. "Då skulle de icke vara påflugna, utan lugnt och sedesamt stiga åt sidan. För handelns bästa, se! Det gällde att icke förtörna majestätet, ty Siam importerade en myckenhet av svenska skogsprodukter."

Men när nu Chulalongkorn inte steg i land, hade de i Härnösand boende icke någon chans att äventyra den svenska träexporten genom dumt och tarvligt uppträdande. Kungens sällskap gjorde istället små båtutflykter med mindre båtar runtom i grannskapet för att besöka sågverk och andra intressanta industrier. De resande övernattade ombord på Maha Chakri.

Dagen efter fortsatte färden till Nyland där sällskapet bytte till en mindre ångbåt som hette Strömkarlen. I planläggningen för norrlandsresan ingick också att från Härnösand nästa dag göra en utflykt med ångbåt till Häggvik i det sköna Nordingrå. Till resan hade därför den legendariska ångaren Strömkarlen rekvirerats som normalt trafikerade linjen Härnösand-Sollefteå med mellanliggande bryggor.


(Ångbåten Strömkarlen)

Vädret var den här dagen det bästa tänkbara. Tidningarna rapporterade om "verkligt kungsväder med siamesisk hetta." Strömkarlen hade piffats upp till de resandes ära. På akterdäck stod en grupp prydliga bladväxter, förut vajade den i alla sammanhang återkommande siamesiska flaggan med elefanten på. Vid 11-tiden förmiddagen den 17 juli embarkerade kungen med sitt följe den eleganta älvångaren.

Tiden var knappt tillmätt så någon landstigning gjordes inte under färden. Men enligt en anekdot var det meningen att en mottagning av kungen skulle ske av kyrkoherden Brandell i Nordingrå. Hur det nu var så fanns det ingenting åtgärdat därute, och ingen välkomstkommitté tog emot dem.

Chulalongkorn skulle då ha fattat humör och beordrat kaptenen på Strömkarlen att omedelbart återvända till Härnösand. När incidenten efteråt blivit känd på högre ort tillfrågades Brandell varför han inte välkomnat Siamkungen? Varpå Brandell skulle ha sagt att han inte gjort detta för att "Chulalongkorn ju var en hedning!" Men som sagt, inget i samtida tidningar finns antytt om att den här händelsen verkligen ägt rum.

I Nyland var det stor uppståndelse när Maha Chakri anlände sent på kvällen den 17 juli. Befolkning hade samlats i stora skaror nere vid hamnen. Ett tiotal flaggprydda ångbåtar från bygdens sågverk hade ställs till de anställdas disposition. När en utkik klockan 21.15 annonserade "nu kommer han" satte alla ångarna av ut på Nylandsfjärden.

Utanför Marieberg kastade Maha Chakri ankar och det kungliga sällskapet hälsades med dånande salut från Rossö sågverk. Ångaren Karl XV från Rossö gick ut för att möta den kungliga jakten. Ångarna Kramfors, Sandslån och Rossö, den senare med musik ombord, sällade sig till den flottilj med många mindre båtar som kretsade omkring Maha Chakri.

Ombord på kungens jakt spelade orkestern och officerarna kastade ut pappersdrakar i alla regnbågens färger som girigt uppsnappades, särskilt av kvinnorna, i småbåtarna. Åskådarna vinkade ivrigt tillbaka. Musiken från Rossö hördes hela aftonen och bidrog till att höja stämningen.

Kungens söner sägs ha stigit iland i Nyland för att träffa ortsbefolkningen och se hur de bodde. På grund av den livliga uppvaktningen in på sena natten kunde kungen somna in först vid halvfemtiden.

Som en skröna har berättats om en svensk sjöman från Nyland som i Thailand skulle ha hoppat i vattnet för att rädda en dotter till Kung Chulalongkorn från att drunkna. Kungen ville därför få se sjömans hemtrakter. Tyvärr finns inga belägg för myten.

Dagen efter, den 18 juli, gick det kungliga sällskapet återigen ombord på Strömkarlen för att fortsätta färden till Sollefteå. Maha Chakri vände åter mot Sundsvall.

I reportagen sägs att Siamkungen satt försjunken i medhavd reslektyr, men ofta tittade han upp och lät sig tjusas av de enastående vyerna, och gång på gång uttryckte han sin uppskattning av naturscenerierna. Han lät också vid flera tillfällen ångaren sakta farten för att inte så fort avlägsna sig från de mest dramatiska och hänförande vyer som Höga Kusten kunde bjuda på från sjösidan.

Vid ankomsten till Häggvik som var målet för utfärden vände Strömkarlen åter mot Härnösand. Under hemfärden intogs lunch i aktersalongen. Bland maträtterna fanns gravlax och smultron och grädde. Och därmed var den lilla dagsutflykten till ända.

Återkommen till Härnösands hamn skickades en femroddare ut från Maha Chakri till Strömkarlen och hämtade kungen. När han steg ombord på sin båt spelades den siamesiska hymnen medan besättningen mannades babord reling och färden gick vidare upp till Sollefteå.

På väg mot Sollefteå den 18 juli spelade orkestrar och det sköts salut från sågverkssamhällena längs älven när kungen passerade. Vid Sånga mo paraderade hela Vesternorrlands regemente, gav salut och varje kompani hurrade efterhand när båten passerade. Strömkarlen med de kungliga lade till vid Djupön klockan 15.00. Kungen hedrades med kunglig salut i form av 21 kanonskott.

Sällskapet åkte till Hotell Appelberg, där de skulle övernatta, i en procession med över tio hästdragna vagnar. Kungen var opasslig och trött efter resan på grund av sömnbrist. Före middagen hann kungen och prinsarna med att fotografera sig hos Karlströms fotostudio. Prinsarna klättrade upp på både Nipan och Borgen och besökte badinrättningen, där de lät servera sig varmbad.

Utanför hotellet, som dekorerats med blommor i varje vrå, samlades stadens unga damer och vinkade till de tre unga prinsarna uppe på hotellets balkong. Prinsarna svarade med att kasta ner blommor från balkongens dekorationer ända tills det inte längre fanns några kvar. Från hotellet vajade svenska och siamesiska flaggan och vid nästan alla hus inom samhället hissades blågula fanor. Uppe vid järnvägsstationen syntes en hel skog av flaggstänger med blågula dukar.

Till kungens och det kungliga sällskapets ära gavs senare på kvällen en statsbankett med tio maträtter på Hotell Appelberg. Det kungliga bordet stod tvärs över salens bredd och var dukat för sex personer, med förtjusande små bröstbuketter i svenska och siamesiska färger. I bakgrunden fanns en ståtlig dekoration av svenska flaggor omkring en siamesisk vapensköld. Vinkelrätt mot det stora bordet stod ett långbord med kuvert för 18 personer.

Efter middagens slut företogs en utfärd med droska och cyklar till Skjärfsta. Överallt där de passerade hälsades de med viftningar och hurrarop från befolkningen. Senare på kvällen syntes såväl kungen, prinsarna och en del av sällskapet på hotellets veranda med kaffe och punsch.

På morgonen den 19 juli lyckades kungen och prinsarna smita iväg en stund och lät sig fotograferas, vilket han var mycket förtjust i. Samma morgon väntade Kung Oscars egna ångloksdragna två kungavagnar på Sollefteå järnvägsstation.

Återigen ville många unga damer längs kortegevägen upp till stationen ta farväl av den kungliga gästen. De kastade blommor och gjorde hovnigningar enligt det ceremoniella svenska sättet. Kungen svarade skämtsamt på samma sätt och folket charmerades av hans humoristiska sinnelag. Under den 45 kilometer långa färden, på den nybyggda järnvägen till Bispgården, blev kungen serverad te vid tre tillfällen av sin specielle teservitör.

På förmiddagen den 19 juli anlände Kung Chulalongkorns tåg till Bispgården. Sällskapet mottogs med pompa och ståt och nästan alla byns invånare var på plats för att motta den exotiske gästen. Under åskådarnas hurrarop begav man sig till en finare lunch på Turisthotellet.

De ansvariga för lunchen hade fått instruktioner av det svenska hovet hur de skulle hantera mat och dryck. Kocken hade lite bråttom när han läste instruktionerna för hur vinet skulle hanteras. Att det skulle kylas, det såg han. Han kylde både det vita och det röda vinet. När kungen smakade på det röda vinet spottade han genast ut det, men fortsatte sedan att äta som om inget hade hänt.

Personalen hade ingen aning om vad som var fel, utan det var först dagen efter som de läste instruktionerna litet grundligare som de insåg att det röda vinet inte skulle ha varit kylt. Det var inte så lätt för personalen att känna till sådant eftersom rödvin inte var något de hade på menyn i vanliga fall. I de här trakterna dracks mest öl och brännvin på den tiden. I en och en halv timma varade besöket i Bispgården. Sällskapet gjorde en utflykt för att titta på en vacker utsiktsplats som fanns bakom hotellet.

Sedan fortsatte färden med häst och vagn på dammiga vägar genom byarna Bispgården och Utanede och ångbåtsstationen vid Edset vid Indalsälven, en sträcka på 9 kilometer. Längs den dammiga grusvägen stod människor från hela grannskapet, vinkade, hurrade och kastade ängsblommor in i vagnarna. De beundrade den exotiske kungen med sina söner som besvarade deras vinkningar och kastade karameller till barnen.

Hela vägen var dekorerad med det bästa som det sommarfagra Ragundadalen kunde åstadkomma och gick igenom en pyntad äreport som var uppbyggd inför Oskar II:s besök tre år tidigare 1894. Mängder av människor hade kommit långväga ifrån för att se och hylla de exotiska gästerna. Av anteckningar gjorda av kungens handsekreterare framgår att det kungliga sällskapet kände sig mycket hedrade av folkets uppvaktning.

Edset var en liten båtplats vid Indalsälvens vilda och farligt strömmande vatten. Den dagen var vattenföringen så kraftig att ångaren Liden, 22,8 meter lång, måste lägga till nedströms vid Strupen. Sällskapet promenerade 400 meter från Edset till Strupen på en landgång av trä längs stranden.


(Ångaren Liden)

Liden var en flatbottnad ångare med dubbla propellrar och endast 65 cm djupgående och den första i sitt slag i Sverige. Liden backade så ut från Edsets brygga, gjorde sin alltid farliga och välberäknade vändning mitt i det forsande vattnet, varpå Kung Chulalongkorn lämnade Ragunda kommun och fortsatte sin färd längst den vackra älven ner mot Sundsvall. Kungen var mycket imponerad att båten kunde färdas genom strida forsar.

Då man kom fram till byn Liden fick man byta till den omkring 28 meter långa bekvämare akterhjulångaren Indalen. I väntan på att borda denna ångare, nedanför byn, besökte det kungliga sällskapet den berömda Glimårännan, en anläggning för timmerflottning.


(Hjulångaren Indalen)


(Glimårännan)

Från vidsträckta skogsområden söder om älven fraktades timmer på en provisorisk järnväg till ett däck 150 meter ovanför älven. Därifrån störtades timret i en torr ränna ner i vattnet.

Fascinerad av skådespelet gick kungen farligt nära för att se bättre. I samma ögonblick föll en stor stock ner i vattnet och skapade stora vattenkaskader. En av flottarna insåg de stora riskerna och lotsade snabbt bort kungen från farorna.

Ombord på Indalen serverades kungen en femrätters middag med vin, sherry och champagne. Ombord fanns även damsalonger, röksalong och konversationssalong. Den gick hela vägen till Berge som i dag kallas Bergeforsen. Längs hela älven stod lokalbefolkningen för att vinka och hurra. Vid särskilt branta och farliga nipor hade speciella räcken monterats för att förhindra att åskådarna ramlade ner i älven.

Bergeforsen var inte möjlig att befara. Nedanför väntade dagens tredje ångare, Turisten, 29 meter lång med dubbla propellrar, fast större och bekvämare än Liden. Detta fartyg var det vackrast dekorerade denna dag. Även landsvägsbron var dekorerad med blommor.


(Ångbåten Turisten)

En stor folkmassa och en orkester från Livregementets husarer väntade på kungens ankomst. En hel flotta av båtar eskorterade honom till Sundsvall dit han anlände på kvällen den 19 juli och bordade den kungliga jakten Maha Chakri. Väl i Sundsvall tog kungen och hans söner in på hotell Knaust som var det finaste hotell vi hade vid den här tiden. I Sundsvall besökte de sågverk och industrier och träffade olika prominenta personer.


(Chulalongkorn på väg till hotel Knaust)

Staden Sundsvall var vid Kung Chulalongkorns besök den 19 juli 1897 ett sjudande centrum för den växande svenska träindustrin. Efter den stora branden 1888 hade en ny och imponerande stad växt upp med stora stenhus byggda av de rika timmerbaronerna enligt den senaste europeiska arkitekturen. Vid kvällsbesöket på Kubikenborgs sågverk möttes kungen av direktör E A Enhörning, orkestern från Livregementets husarer och stora folkmassor.

Före avfärden från Sundsvall den 20 juli serverades lunch på hotell Knaust. Hotellet ansågs vara ett av Sveriges mest eleganta hotell med elektricitet och telefoner i alla rum. Efter lunchen, som serverades med det allra bästa av svenskt haute cuisine, eskorterades Kung Chulalongkorn till sitt fartyg av de svenska värdarna.

Generalkonsul Axel Johnson fick Siams högsta kungliga orden, en tumlare i guld och silver och ett signerat porträtt av kungen. Även den övriga eskorten fick tillbörliga gåvor. Maha Chakri fick en stormig seglats söderut, men anlöpte slutligen lyckligt till Köpenhamn i Danmark.

I mitten på 1940-talet påbörjades bygget av Hölleforsens kraftstation. Vid förstärkningsarbeten av den branta nipvägen ner mot älven användes den dammiga väg, som kung Chulalongkorn färdats på nästan 50 år tidigare, flitigt. Efter att bygget var klart rustades vägen till Holmsta vid Utanede upp av Vattenfall. Den döptes då till Chulalongkorns väg, eftersom den exotiske gästen aldrig glömts bort i dessa trakter. Vägskyltar sattes därefter upp med det nya namnet.

Vägen uppmärksammades på 1990-talet av thailändare och tanken föddes att bygga en paviljong här för att ära hans minne. 1992 kom en danstrupp från Thailand till Ragunda kommun för att uppträda i Hammarstrand. De hade hört talas om vägen och blev oerhört fascinerade och hedrade över att vägen döpts efter deras mest älskade kung. De besökte vägen och mediterade här i flera dagar. Efter detta väcktes idén om att uppföra en byggnad som ett minne av kungens besök. Förslaget lades fram till kommunen, som gärna ville hjälpa till så gott de kunde med att förverkliga denna önskan.

Det bor kanske omkring 30 000 thailändare i Sverige idag och 1993 bildade några entusiaster Föreningen för Chulalongkorns Minne i Sverige (Samakhom phüa Chulalongkon Maharacha Nuson Prathet Sawiden) สมาคมเพื่อจุฬาลงกรณ์มหาราชานุสรณ์ ประเทศสวีเดน. Målet var att förverkliga byggandet av en thailändsk paviljong som ett minnesmärke över kung Chulalongkorns besök i Sverige.

Representanter från Ragunda kommun och företag från kommunen inviterades till Thailand hösten 1994. Musiker, artister och en folkdanstrupp följde med på resan för att förevisa svensk kultur från Ragundaområdet. En svensk matvecka arrangerades samtidigt på ett hotell i Bangkok.

En rad möten med ledande thailändska personer var inbokade, inklusive parlamentets ordförande, ledamöter från regeringen, regionala rådgivare, de väpnade styrkorna, universiteten och privata företag. Föreningen Chulalongkorns Minne har ett imponerande kontaktnät i Thailand och genom Ragundas intresse av Chulalongkorn verkade alla dörrar öppna. Då man besökte parlamentet pågick verksamheten för fullt, men bröts då delegationen från Ragunda kom in och de applåderades av parlamentets medlemmar. Allt lät som en saga, men sagan skulle snart bli verklighet.

Vid Holmsta, intill Kung Chulalongkorns väg, hittades ett vad man tyckte lämpligt område för byggandet av paviljongen. Här fanns redan en damm, ett så kallat lertag, där byggnadsarbetarna hämtat blålera till förstärkning av kraftverksdammen. Thailändarna tyckte att det var en idealisk plats, eftersom dammen kunde byggas om till en spegeldamm. Vatten är nämligen viktigt vid en paviljong och thailändska munkar kom för att välsigna marken. Då allt var klart för att börja bygget visade det sig att den utvalda platsen var den sämsta marken i hela kommunen.

Tjugo meter blålera är ingen bra grund att bygga på, men det var för sent att byta plats. Bygget inleddes 1995 och man fick börja med att påla marken med 70-80 stålpålar för att komma ner till fastare grund. De längsta pålarna var nästan 30 meter långa!

Bygget av själva paviljongen påbörjades 1997. 1999 förgyllde thailändska hantverkare den exotiska byggnaden och därmed var den klar. Söndagen den 18 juli 1999 "överlämnade" Thailands biträdande eller vice premiärminister, Pancha Kesornthong (Pancha Kesonthong) ปัญจะ เกสรทอง (5 augusti 1931-), den thailändska paviljongen till Ragunda kommun.

Bland gästerna fanns Jämtlands landshövding Kristina Persson, ledande företrädare för den thailändska staten, svenska myndighetsrepresentanter samt representanter för organisationer och företag, på såväl lokal som regional och nationell nivå.

Nu står den här och är den enda thailändska paviljongen i sitt slag utanför Thailand. Det handlar om en kunglig paviljong med en guldförgylld spira och invändigt finns en 700-800 kg tung bronsstaty av kung Chulalongkorn i naturlig storlek.

Det finns ingen annan plats utanför Thailand där kung Chulalongkorns minne levt kvar på samma sätt som här och Ragunda kommun har därmed fått ett unikt minnesmonument. Thailändare i såväl hemlandet som i Sverige har visat stor entusiasm för projektet som också fått det thailändska hovets välsignelse och även vår egen kung Carl Gustaf har engagerat sig i det.


Stavningsvarianter;

Föreningen för Chulalongkorns Minne i Sverige; Chulalongkorn Memorial Society- CMS.
Denna artikel senast uppdaterad: 2018-10-17, 21.18
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.