Bangkok, Rama I - Rama VII - Kung Chulalongkorn
Berättelsen om Frederik Köbke

Så här skrev Andreas Richelieu om den tidigare omtalade Frederik Köbke 1877;

“Då jag kom till Bangkok begav jag mig omedelbart dit alla danskar begav sig då de anlände till Bangkok, väl medveten om att jag skulle bli bra mottagen av vår landsman konsul Köbke. Han har bott i Siam i 18 år och har varit konsul i 10 och är en lojal vän till alla sina landsmän, och det är utan tvekan hans förtjänst att vi danskar är fler sammanlagt än alla andra européer tillsammans.”

Frederik Köbke var uppenbart en man som tyckte om spektakulära saker och 1878 skänkte han som exempel på detta två elefanter, Eng och Chang, till det nyöppnade Köpenhamns zoo. Det var en gåva från konsuln och hans då 76-åriga mamma, änkan och skeppsredaren Mette Marie Köbke. Hon var född Bruun och tillhörde en välkänd och välbeställd familj i Fredericia som ägde varuhus, fartyg, en tobaksfabrik och senare också en klädesfabrik.

Frederik var också född i Fredericia den 15 september 1837 där han också växte upp. Frederiks pappa generallöjtnant N.C. Köbke dog redan 1849 och mamma Mette Marie som var född 1798 dog så sent som 1888 i Köpenhamn.

Frederik gick till sjöss i ung ålder, liksom Andreas Richelieu och många andra gjorde vid samma tid, och 22 år gammal dyker han upp i Bangkok ombord på en brittiskt skonare. Han blir sedan registrerad hos en konsul Mason på det det danska konsulatet, som öppnat den 27 juli 1860.

Jag har tidigare berättat att Siam hade öppnats upp under kung Mongkut och att ett traktat hade skrivits med Storbritannien 1855. Detta traktat innebar att utlänningar kunde slå sig ned i landet och syssla med affärer. 1858 hade Danmark fått ett liknande traktat.

Köbke var en av de första som slog sig ned i Siam och fler följde efter det danska nederlaget mot tyskarna 1864. De blev därefter registrerade på konsulatet. Se även den kommande artikeln ”Berättelsen om Gustav Schau.”

Ett konsulat vid den här tiden var ett måste då danskarna hade exterritorialitet över sina medborgare. I Siam fanns ännu inga domare och domstolar och det var upp till härskarna att döma och utfärda straff, som till och med kunde resultera i halshuggning. Konsuln hade därför auktoritet och fungerade som domare, vigselförrättare och polis.

Konsulns beslut var lag och han kunde döma sina landsmän till böter och eventuellt också deportera dem tillbaka till Danmark. Dessutom registrerade konsulatet alla inflyttningar och utflyttningar, födslar och dödsfall samt äktenskap med mera. Den viktigaste uppgiften var att registrera alla danska fartyg som kom till Bangkok.

Under sina tidiga år i Siam arbetade Frederik som kapten på kinesiskt ägda siamesiska barkskepp. De kinesiska handelsmännen i Bangkok ägde många fartyg och man importerade porslin, köksartiklar och redskap från i huvudsak Shanghai och Hong Kong.

Fredrik fick en son med en siamesiska, som jag tyvärr inte har namnet på, och sonens namn var Christian. De brittiska kolonialisterna rynkade på näsan över de som blev alltför intima med lokalbefolkningen och sina egna affärer skötte de istället diskret enligt viktoriansk dubbelmoral. Men britternas inställning tycks inte ha haft någon effekt på Frederik, som uppenbart var före sin tid.

Under sina år som kapten verkar han inte ha haft några problem med varken sina fartyg, besättningar eller det tidvis utmanande vädret under tyfonsäsongen. Det är också känt att Frederik lärde känna kung Mongkut och att de delade gemensamma intressen såsom astronomi och navigation.

Vi vet också att Frederik vid någon tidpunkt utsågs till kunglig inspektör av den nybildade siamesiska tullmyndigheten. Dessutom var han agent för försäkringsbolaget Lloyd’s of London, vilket var mycket prestigefullt.

1865 reste Fredrik på semester till Danmark. Här träffade han ännu en gång sin kusin Bolette (19 december 1839-27 juni 1866), som var två år yngre än Frederik, som han känt sedan barnsben. Tycke uppstod och de två gifte sig i Köpenhamn den 10 september 1865. Därefter reste paret gemensamt till Siam dit de kom fram tidigt i januari 1866.

Men en halvt år senare dog Bolette av dysenteri, som tog så många européers och siamesers liv vid den här tiden. Det berättas att hela den danska kolonin följde henne till graven på den protestantiska kyrkogården.

1868 blev Frederik utnämnd till kunglig dansk konsul i Bangkok och han hade denna position fram till 1879-1880.

I december 1869 öppnades den 162 kilometer långa Suezkanalen. Kanalen innebar ett stort uppsving för handeln mellan Europa och Fjärran Östern. Det första danska ångfartyget H.C. Ørsted passerade 1872 och även Fredriks eget rederi blomstrade under de här åren. Han handlade mest med Java, Singapore och Hong Kong.

Kanske hade Fredrik också fartyg registrerade i Bangkok. Vi vet bara att han hade ångdrivna bogserbåtar som användes för att bogsera segelfartygen och en husbåt som han gjorde nöjesresor med uppför Chaophrayafloden.

Den 18 september 1873 kollapsade den amerikanska banken Jay, Cooke & Company, vilket resulterade i en finansiell och ekonomisk kris som varade i åtta år. Krisen nådde så småningom också Siam och handeln för Frederik minskade. Det dominerande internationella handelshuset Borneo Company i Bangkok fick kraftigt dra ner på sin verksamhet.

I april 1875 då Andreas Richelieu kom till Siam bodde han en tid som gäst hos Frederik. Förmodligen hade han bott där fram till han blev kommendant på Regent. Andreas kan ha varit den siste riktige danske sjömannen som kom till Siam. De som kom efter honom var för det mesta landkrabbor såsom läkare, bagare, soldater och en pianostämmare!

Krisen som börjat 1873 skyndade på moderniseringen av handelsflottan och ångfartyg ersatte segelfartygen som var snabbare och mera pålitliga och som på egen hand kunde gå genom Suezkanalen. Denna omställning drabbade Frederik hårt.

1876 kom den 26-årige läkaren Sophus Deuntzer (1849-1927) till Siam. Han bodde också hos Frederik intill hans mottagning blev färdig. Han sägs ha varit en grälsjuk klagande bråkstake som samtidigt betraktades som kanske den bäste läkaren i Fjärran Östern. Varför han begav sig till Siam är ett mysterium, men han stannade i hela 30 år utan att själv bli sjuk.

I sin position som konsul mottog Frederik klagomål från en herr Knox, som skulle ha varit en släkting till den brittiske generalkonsuln med samma namn. Enligt klagomålet skulle en av Sophus betjänter, med doktorns goda minne, ha stulit ett roder som tillhörde Knox båt. Detta hade sedan modifierats och installerats på Sophus egen båt. Sophus kallades därför till konsulatet, men vad som hände därefter känner jag inte till.

I ett annat ärende hade en respektabel kapten vid namn Benedictsen klagat över att istället för att få en räkning från Sophus via brev hade doktorn själv i egen hög person sökt upp honom för att kräva betalningen och tagit extra betalt för detta!

Sophus eskapader slutade med en pinsam brevväxling mellan Sophus och utrikesdepartementet i Köpenhamn. Sophus klagade över att konsul Frederik ofta var full dagtid, att han spelade kort i skumma lokaler, att han klädde sig illa och att hans hus var smutsigt med mera med mera. Han krävde därför att Frederik skulle avskedas från sin post.

Då Sophus klagobrev till Köpenhamn blev känt i Bangkok blev den danska kolonin rasande. Frederik var nämligen känd för sin lojalitet mot sina danska landsmän oavsett deras status. Han hade ofta hjälpt dem och ofta använt sin egen plånbok. Andreas Richelieu skrev i sin tur ett försvarsbrev som hela den danska kolonin ställde sig bakom.

Sophus svar på detta blev; “Detta är skrivet av folk, som beträffande deras seder, tillhör en ytterligt låg klass. Jag är den ende dansken här som har en akademisk examen och dessutom den som har högst inkomst, vilket jag menar talar för sig själv.” Sophus hade nu gått för långt och Frederik fick stanna kvar som konsul.

Frederiks alkoholkonsumtion var dokumenterat stor och speciellt glad skall han ha varit i dansk snaps. Det sägs att han han hade låtit tatuera konturerna av sin lever på sin mage och att han lovat att den inte skulle bli större än så!

1877 fick Fredrik ytterligare en son vid namn Dan och 1878 skänkte han de två ovan nämnda elefanterna till Köpenhamns zoo.

1879 började det gå utför med Frederiks hälsa. Han skrev till danska utrikesdepartementet att hans läkare hade givit honom rådet att lämna Bangkok en tid och då det inte var säkert att han skulle komma tillbaka hade han tillsvidare bett den brittiske generalkonsuln Thomas Knox att sköta de danska intressena i Siam. Han tackade utrikesdepartementet och bad om att få pensionera sig som dansk konsul.

Det hela drog ut på tiden och då Frederik kom tillbaka fanns det ännu ingen ny konsul även om utrikesdepartementet, i ett brev daterat den 31 oktober 1879, hade accepterat hans avsked. En herr Clark hade utnämnts till ny konsul, men han befann sig på en affärsresa och på en fråga från Köpenhamn förklarade Frederik att det inte fanns någon vicekonsul.

Den 1 mars 1880 skickade han sitt sista brev till utrikesministeriet som innehöll skeppslistorna för 1879 och några få andra dokument. Frederik Carl Christian Köbke dog sedan av dysenteri och leverinfektion den 27 oktober 1881, endast 44 år gammal.


Stavningsvarianter;

Bolette; Thora Bolette Marie Köbke.

Amerikanska banken Jay, Cooke & Company; American Banking House Jay, Cooke & Company.

Sophus Deuntzer; Dr. Sophus Deuntzer.

Utrikesdepartementet i Köpenhamn; The High Ministry of Foreign Affairs.

Denna artikel senast uppdaterad: 2018-10-27, 19.53
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.