Bangkok, Rama I - Rama VII - Kung Mongkut
Fransmännen i Kambodja och Laos

I Kambodja inträffade en för Siam mycket allvarlig situation då den kambodjanske kungen Ang Duong dog den 19 oktober 1860 samtidigt som fransmännen höll på att etablera sig som kolonialmakt i södra Vietnam.

Ang Mey som utsetts till tronarvinge 1848 var inte längre någon tänkbar kandidat till tronen och Ang Duong efterträddes istället av sin son som blev till kung Norodom (Somdet Phra Narodom Phrom Borirak) สมเด็จพระนโรดมพรหมบริรักษ์ (r. 19 oktober 1860-24 april 1904).


(Kung Norodom under sitt sista levnadsår 1904)

En del källor beskriver Ang Mey som "obalanserad," då hon som ”drottning” tyckte att hon kunde bete sig som hon ville och förse sig med de varor hon ville ha utan att betala för sig. Hennes tjänare var tvungna att ingripa och betala för att lugna handelsmännen. Men med tanke på allt traumatiskt som hänt henne och hennes systrar är det kanske inte så konstigt att en del källor menar att hon redan i slutet av sin sista regeringsperiod var sinnessjuk.

Trots sin eventuella sjukdom så gifte sig Ang Mey med en okänd man som hon fick två döttrar med. Hon och hennes man dog i en olyckshändelse sent i december 1874, men Ang Mey blev inte kremerad förrän 1884 i Phnom Penh.

Norodom, som var född i februari 1834, drabbades genast av interna uppror, siamesisk inblandning och inledande kontakter med fransmännen. Han lämnade kvar Ang Mey i Oudong och flyttade själv till Phnom Penh med sitt hov.

1863 stod det klart att fransmännen tänkte gå in i Kambodja och Norodom såg sig tvungen att skriva under ett dokument, eller traktat, den 11 augusti 1863 där han accepterade Frankrike som skyddsmakt. Kambodja skulle sedan förbli ett franskt protektorat 1863-1954.

Men Norodom skrev flera brev till Siam där han klagade över han tvingats till detta av den franske kommendanten och amiralen Pierre-Paul de la Grandière เดอลา กรองดิแอร์ (28 juni 1807-25 augusti 1876). Nästan samtidigt skrev han därför under en hemlig överenskommelse med Siam där han erkände fortsatt siamesisk suveränitet över sitt rike.

Mongkut skickade ett protestbrev till Frankrike då han fick veta vad som hänt. Pinsamt nog visste den franska regimen inget om det inträffade. De la Grandière hade nämligen agerat på egen hand utan regimens godkännande! Men trots detta höll Frankrike fast vid traktatet med Kambodja och Siam blev motvilligt tvunget att erkänna detta faktum.

Norodom hade uppenbart känt sig tvungen att tillfredsställa bägge parter då han skrev under avtalen. Men Mongkut blev förödmjukad och sårad över, vad han tyckte, Norodoms otacksamhet över tidigare tjänster och hans illojalitet mot Siam och de buddhistiska traditioner som de representerade.

Under tiden förvarade Siam hans fars kröningsregalier. Året efter då han påbörjat sin resa mot Siam för att bli krönt hissade fransmännen trikoloren över hans palats och han återvände hem till Kambodja i all hast. Men här säger andra källor att han blev krönt i Siam 1863!

Då det blev känt att Kambodja också hade erkänt Siam som landets skyddsmakt resulterade detta i franska protester och en rad fransk-siamesiska förhandlingar.

Den franske konsuln, Gabriel Aubaret กาเบรียล โอบาเรต์ (27 maj 1825-20 augusti 1894) anklagade Siam för förräderi och tvingade Siam att skriva under ett traktat i april 1865. Kung Mongkut insåg att det var lönlöst att göra militärt motstånd mot fransmännen, men försökte få till stånd en kompromiss gällande Kambodja.


(Gabriel Aubaret)

Han förstod redan före sin död att Frankrike hade blivit det allvarligaste hotet mot Siams självständighet och att Siam skulle behöva allt tänkbart stöd av britterna för att kunna bromsa fransmännens frammarsch i Indokina.

Det kan vara bra att veta att Kung Norodom bytte huvudstad från Oudong till Phnom Penh 1866.

Mongkut övertalade britterna att hjälpa till med utarbetandet av ett nytt fransk-siamesiskt traktat där Siam var beredda på att avsäga sig sina rättigheter över större delen av Kambodja. Men man ville behålla de västliga provinserna, Siem Reap, Battambang och Sisophon. Detta uppnåddes också i nya förhandlingar med fransmännen 1867.

Under 1860-talet ökade också det franska intresset för de områden där Mekongfloden flöt fram och i synnerhet för Laos. Fransmännen drömde, som nämnt ovan, om en ”port” till förmodade rikedomar i det inre av Kina.

Detta resulterade i mycket välorganiserade expeditioner uppför Mekongfloden, som genomfördes med motvilligt tillstånd från Bangkok, då expeditionernas vägar nästan uteslutande gick genom siamesiskt territorium. Den första hade som tidigare nämnts genomförts av Henri Mouhot 1858-1861.

Den viktigaste av dessa expeditioner var Lagrée-Garnierexpeditionen åren 1866-1868 som följde Mekongfloden från Phnom Penh till Chiang Hung. Expeditionen döptes efter ledarna Doudart de Lagrée ดูดาร์ต เดอ ลาเกร (31 mars 1823-12 mars 1868) och Francis Garnier ฟรานซีส การ์นิเยร์ (25 juli 1839-21 december 1873).


(Doudart de Lagrée)


(Francis Garnier)

Det blev en strapatsrik expedition där man inte bara färdades på Mekong utan också gjorde avstickare uppför en del av bifloderna. Expeditionen nådde fram till många platser som aldrig tidigare besökts av européer.

1867 anlände expeditionen till Vientiane, som låg nästan öde efter siamesernas härjningar 1828-1829. Den överväxta Pha That Luang fanns dock kvar i tämligen oskadat skick och en av expeditionsmedlemmarna, arkitekten Louis Delaporte ลุยส์ เดอลาปอร์ต (11 januari 1842-3 maj 1925), gjorde en rad detaljerade skisser av stupan.


(Louis Delaporte)

Dessa skisser kom sedan till användning när man åren 1931-1935 restaurerade Pha That Luang och stupan kunde återfå sitt ursprungliga utseende. En tidigare restaurering som gjorts 1900 hade blivit mindre lyckad.

Från Vientiane fortsatte expeditionen till Luang Prabang där man lyckades få audiens hos kungen.

Expeditionen visade dock att Mekong hade stora olägenheter som trafikled och projektet med en vattenväg från kusten och in i Kina skrinlades. Delar av sträckan kom dock senare att trafikeras.

Även om vi går för långt fram i kronologisk ordning kan det vara bra att veta att den kambodjanske kungen Norodom I efterträddes av kung Sisowath (Phrabat Somdet Phra Si Suwat) พระบาทสมเด็จพระสีสุวัตถิ์ (r. 27 april 1904-9 augusti 1927). Därefter kom kung Sisowath Monivong (Phrabat Somdet Phra Si Suwat Muniwong) พระบาทสมเด็จพระสีสุวัตถิ์ มุนีวงศ์ (r. 9 augusti 1927-24 april 1941).


Stavningsvarianter;

Norodom; Ang Chroleng eller Ang Vattey (personnamn), Ang Vatthey, Ang Voddey, Narodom, Nak Ong Rachawadi นักองค์ราชาวดี, Nak Phra Ong Ratchawadi นักองค์ราชาวดี, Norodom Promborirak.
Alternativ regeringstid för Norodom; 1859-1904.

Pierre-Paul de la Grandière; Pierre de la Grandière, de Lagrandiere.

Lagrée-Garnierexpeditionen; Garnière-expeditionen.

Doudart de Lagrée; Doudart de Lagree, Dudart de Lagree, Ernest Doudard Lagrée, Ernest Doudart de Lagrée.

Francis Garnier; ฟรองซิส การ์นิเยร, ฟร็องซิส การ์นีเย.

Louis Delaporte; เดอลาปอร์ต.

Sisowath; Sisovath, สมเด็จพระศรีสวัสดิ์.

Denna artikel senast uppdaterad: 2018-10-27, 10.38
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.