Bangkok, Rama I - Rama VII - Kung Mongkut
Ho-banditerna

Efter taipingupproret (kabot thaiphing) กบฏไท้ผิง i Kina, som pågick åren 1850-1864, började gäng av kinesiska rövarband härja i Laos och Vietnam. De härjande kineserna kallades för flaggäng eller hobanditer (ho) ฮ่อ.

Taipingupproret var ett sällsynt blodigt inbördeskrig med ofattbart många dödsoffer. Själva kriget skördade omkring 11 miljoner offer och då företrädesvis civila. Den påföljande hungersnöden, som orsakats av kriget, ökade på antalet offer till mer än 30 miljoner! Men det finns faktiskt källor som nämner siffran 100 miljoner döda!

Bara under ett tre dagar långt slag 1864 vid Nanjing dödades mer än 100 000 människor, vilket förmodligen inte överträffats någon gång i historien.

Tonkin i Vietnam drabbades först av dessa hobanditer. 1865 gick enheter av de så kallade Svarta flaggorna (ho thong dam) ฮ่อธงดำ och deras rivaler Gula flaggorna (ho thong dam) ฮ่อธงเหลือง från södra Yunnan över gränsen och skaffade sig baser vid Röda flodens övre lopp.


(Ho från Svarta flaggorna)

Röda flaggorna (ho thong daeng) ฮ่อธงแดง och Randiga flaggorna (ho thong lai) ฮ่อธงลาย började anlända till Laos från ett område längre västerut 1873. De Röda flaggorna erövrade Dien Bien Phu 1873 och de Randiga flaggorna erövrade Muang Phuan och Krukslätten (Xiang Khuang) samma år.

Flaggängen skulle härja främst de norra delarna av Laos långt in på 1880-talet, även om andra källor talar om ända in på 1890-talet. Varken laoterna eller siameserna var förberedda på detta hot.

I mitten av 1869 hade hobanditer dykt upp i norra Laos vid floden Nam Ou (Nam U) น้ำอู. Här slog de sig samman med luedissidenter som tvingats lämna Xishuangbanna efter inbördesstrider där. Men det skulle dröja ända till 1873 innan en siamesisk armé skickades dit för att bekämpa dem. Krigen mot ho-banditerna kallas för songkhram prap ho สงครามปราบฮ่อ på thai.

En armé från Luang Prabang hade visserligen gjort en motattack som resulterade i att de lyckades ta en del fångar innan de drog sig tillbaka. Luang Prabangs regent Chantharath (Chao Chantharat) เจ้าจันทราช (r. 23 september 1850-1 oktober 1868) var nämligen svårt sjuk i malaria.

(Alternativ regeringstid; 1851-1870, 1852-1871, 23 september 1852-1 oktober 1868.)

I Siam hade kung Mongkut dött den 1 oktober 1868 och i Bangkok var man upptagna med att förbereda hans kremering. Siam krävde att en tributmission från Luang Prabang skulle infinna sig i Bangkok i tid till denna ceremoni.

Många prinsar och ämbetsmän var därför tvungna att lämna Luang Prabang vid denna kritiska tidpunkt. Dessutom förväntades det av dem att de skulle stanna kvar en tid i Bangkok för audienser med Siams nye kung.

Chantharath dog 1868, men Luang Prabangs nye kung, Oun Kham (Chao Un Kham) เจ้าอุ่นคำ (r. 15 december 1872-25 mars 1887), blev inte krönt av siameserna förrän 1872. Oun Khams födelseår varierar i olika källor. Jag har sett åren 1811 och 1816. Han regerade också en andra regeringsperiod 1889-1895.

(Alternativ regeringstid; 1 oktober 1868-15 december 1895, 1872-1888, 1872-1894, 1872-1895, 1873-1894.)


(Kung Oun Kham)

En del ho hade retirerat till Houaphanh medan andra begett sig till Muang Phuan på Krukslätten. Där hade Chao Hung efterträtt sin bror Chao Pho som regent. Vid Chiang Kham slog en del ho läger och tvingade lokalbefolkningen att betala ”skatter” till dem. Att vägra betydde döden.

Chao Hung mobiliserade en mindre armé och försökte förgäves hjälpa den belägrade guvernören i Chiang Kham 1874. Chao Hung blev nämligen skjuten och dödligt sårad och hans armé drog sig tillbaka.

Efter detta misslyckade bad Chao Hungs son, prins Khanti, om hjälp från Vietnam, men även detta gemensamma försök slutade i ett misslyckande. Deras styrka drevs på flykten och segerrusiga hobanditer fortsatte mot Vientiane.

Tidigt 1875 började hobanditerna plundra området utmed Mekongfloden från Chiang Kham i norr till Nakhon Phanom i söder. Nu hade problemet kommit närmare Siam och rikets egen säkerhet hotades. Men den nye unge siamesiske kungen Chulalongkorn var oförmögen att svara effektivt på hotet.

Guvernören av Khorat och en militär styrka korsade då den strida Mekongfloden vid Nongkhai, mitt under regnperioden, och attackerade de hobanditer som slagit sig ner bland Vientianes ruiner. Denna siamesiska styrka avancerade sedan och erövrade hobanditernas fäste vid Chiang Kham och hobanditernas befälhavare dödades i striderna.

Hobanditerna valde då att retirera och ville inte ge sig in på regelrätta fältslag. Expeditionen misslyckades då hobanditerna tog sin tillflykt bland bergen i Muang Phuan och Houaphanh. När siameserna drog sig tillbaka senare samma år kunde hobanditerna återuppta sina plundringståg mer eller mindre obehindrat.

En mera välorganiserad siamesisk kampanj genomfördes 1876, men blev till sist mera av ett plundringståg mot lokalbefolkningen än en seger över hobanditerna. Hobanditerna med sina hästar blev nämligen alltför svåra att bekämpa för de siamesiska och laotiska fotsoldaterna.

Chulalongkorn lade nu skulden på Muang Phuan och menade att de själva dragit på sig elände då de skänkt ris, silver och hästar till hobanditerna. Men detta hade de naturligtvis inte gjort frivilligt, utan tvingats till i ett desperat försök att blidka dem.

Chulalongkorn avslog nu Muang Phuans vidare vädjanden om hjälp och förklarade helt enkelt att de lokala ledarna var inkompetenta.

Under tiden fortsatte problemen vid Nam Ou. Siamesiska kommissionärer fick hjälpa kung Oun Kham av Luang Prabang att återställa ordningen 1876. 1882 eller 1883 appellerade Oun Kham återigen till Bangkok om hjälp mot de hobanditer som hotade Luang Prabang.

Siam skickade 1884-1885 ännu en gång en stor militär styrka, som till största delen bestod av soldater från nordöstra och norra Siam.

En brittisk lantmätare deltog i denna militära expedition och tack vare honom har den blivit osedvanligt väldokumenterad. Han har fått en egen artikel efter denna.


Stavningsvarianter;

Ho; Haw.

Chantharath; Chandakumara, Chantha-Kuman, Chanthakuman, Chantharad, Chantharat, Chantharath, Phra Chao Chantharathep Praphakhun พระเจ้าจันทรเทพประภาคุณ, Tiantha Koumane, Tiantha-koumane, Tiantharath.

Oun Kham; Ounkham, Phra Chao Mahinthara Thep Niphathon พระเจ้ามหินทรเทพนิภาธร, Un Kham, Unkham.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-02-21, 16.05
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.