Bangkok, Rama I - Rama VII - Kung Mongkut
Kapten John Bush

John Bush tillbringade 48 år i Siam och Singapore under Rama IV och Rama V:s regeringstid och var kanske mera känd som kapten John Bush กัปตัน จอห์น บุช bland siameserna.

John Bush hade haft turen att komma till Bangkok efter att Siam skrivit under traktaten med britterna och amerikanerna, som öppnade Siams hamnar för internationell handel. 1857 anlände han till Siam tillsammans med sin fru och ledde med tiden det framgångsrika företaget Bangkok Dock Company บางกอกด๊อกกัมปานี.

Kung Mongkut insåg sitt behov av västerlänningar som kunde styra virrvarret av fartyg och han vände sig då till kapten John Bush. Bush accepterade att bli anställd som kapten på de kungliga jakterna ivrigt påhejad av den brittiske konsuln Sir Robert Schomburgk.

Genom sitt idoga arbete fick John Bush först den kungliga titeln Luang Sakhon หลวงสาคร och därefter titeln Phra Wisot Sokoradit (Phra Wisut Sakhoradit) พระวิสูตรสาครดิฐ och till sist titeln Phraya Wisot Sakoradit (Phraya Wisut Sakhoradit) พระยาวิสูตรสาครดิฐ. Dessutom fick han gradbeteckningen amiral.

De kommande trettio åren var John Bush hamnmästare i Bangkok, som var en av Fjärran Österns största hamnar.

Siameserna tog inte bara emot utländska handelsfartyg utan ritade och byggde även egna fullriggade handelsfartyg och små experimentella ångfartyg och behövde erfarna män som kunde segla dem. Ingen var mer erfaren än kapten Bush och både Mongkut och Chulalongkorn använde hans tjänster vid ett flertal tillfällen.

Det fanns inga landsvägar i Siam vid den här tiden (och mycket få i Bangkok) och kapten Bush ombads att transportera kungen till Bang Pa-In บางปะอิน med båt och 1868 till Hua Wan söder om Hua Hin หัวหิน. Den gången handlade det om en stor flotta av skepp från flera länder som skulle titta på en total solförmörkelse. Detta finns beskrivet i artikeln ”Mongkuts död” i detta avsnitt.

Kung Mongkut var den förste siamesiske kungen som rest vida omkring i sitt rike och hans son Chulalongkorn blev den förste kung som reste långväga över haven. 1871 då han reste till Indien var det kapten Bush som fick äran att styra kungens eget ångfartyg Bangkok บางกอก. Även detta kan du läsa mera om i avsnittet ”Kung Chulalongkorn,” artikeln ”Kung Rama V (Chulalongkorn) (r. 1868-1910).”

I sin position som kungens kapten träffade han säkert många viktiga personer i den brittiska kolonialregeringen. Två år senare blev han ännu en gång kallad att segla kungens fartyg. Denna gång till Ang Hin อ่างหิน (en liten by vid havet norr om Pattaya) där kung Chulalongkorn tänkte bygga ett palats.

Men att styra stora fartyg i dessa grunda vatten krävde stor skicklighet och även kapten Bush kunde begå misstag. Med en kung ombord kunde detta bli pinsamt.

På vägen upp mot Ayutthaya breder Chaophrayafloden plötsligt ut sig i ett område som kallas Lan Tae (Lan The) ลานเท. Förräderiska vindar sveper över vattnet och kan blåsa skepp ur kurs. Just en sådan vind drabbade den kungliga jakten Waesatree (Wesatri) เรือพระที่นั่ง เวสาตรี och blåste upp henne på en dold sandbank där hon fastnade.


(Den kungliga jakten Waesatree)

Man blev tvungna att evakuera kungen till en eskorterande hjulångare och kapten Bush lämnades kvar ombord på den kungliga jakten för att få loss den.

Men det skulle bli ännu värre. 1890 beordrades den nu ännu äldre amiralen att kommendera den kungliga jakten och segla kungen till Malaysia. Genom en olyckshändelse seglade fartyget på några klippor och sjönk!

Bush blev så förkrossad över sitt misstag, och kanske så rädd över konsekvenserna, att han reste ner till sin dotter i Singapore och skänkte henne alla sina tillgångar i Bangkok. Hur länge han stannade där vet jag inte.

I Bangkok hade han ett residens vid Klong Padung Krung Kasems (Khlong Phadung Krung Kasem) คลองผดุงกรุงเกษม mynning, som var stort nog att kunna ta emot en italiensk ambassad som kommit till Siam för att skriva ett nytt handelstraktat.

Han hade en annan fastighet på banken till kanalen Sathorn (Khlong Sathon) คลองสาทร där många av de tidiga européerna valde att slå sig ned. Han var huvudsaklig aktieägare och direktör för Bangkok Dock Company och han köpte en tomt till företaget där Borneo Companys (Borisat Boniao) บริษัทบอร์เนียว gamla protestantiska kapell hade legat. Han lät också bygga ett hus vid Ang Hin som var tänkt att användas som pensionsbostad.

När han dog den 3 april 1905 var han oerhört förmägen och värd 1 240 000 baht i den tidens penningvärde. Hur mycket hans förmögenhet var värd illustreras av att man vid den här tiden kunde bygga ett hus för 10 000 baht och en kyrka för 50 000 baht!

Då kapten Bush och hans fru anlände till Bangkok 1857 bestod staden av den muromgärdade kungliga staden och inte mycket mer. Det fanns inga vägar och mycket få hus på torr mark. De flesta levde i flytande hus förtöjda till flodbanken.

För att ta sig fram i de träskmarker som idag är Bangkok var man tvungen att använda sig av båtar. Kung Mongkut började utvidga staden, primärt genom att gräva kanalen Klong Padung Krung Kasem, bygga en ny stadsmur och den drygt tre kilometer långa vägen Charoen Krung och vars yta var belagd med tegel.

Bland västerlänningarna i Siam blev Charoen Krung känd som New Road. Kapten Bush var bland de första västerlänningarna som köpte en tomt i området.


(Charoen Krung 1896)

Bush var uppenbart en välkänd och populär man. Hans porträtt visar på en glad man och Anna Leonowens beskrev honom som “en glad engelsman med ett runt, rödblommigt ansikte.” Han var mycket snäll mot Anna och hennes son. De fick båda bo hos honom deras första natt i Bangkok och senare gjorde han dem många tjänster.

I sitt hus vid havet i Ang Hin tog han emot siamesiska skolpojkar från Assumption College โรงเรียนอัสสัมชัญ. Han välkomnade också utlänningar som kom till Paknam och såg till att de fick mat och dryck, bad och annan underhållning. Han var en gammal sjöbjörn och hans besökare läste gärna utdrag från veckotidningen The Times เดอะไทมส์ för honom då han såg allt sämre på grund av sin gråa starr.

Han fick minst sex barn med två fruar. Hans första fru, Elizabeth Lawson Bush อลิซาเบท ลอร์สัน บุช, dog i Bangkok 1866. En av deras söner efterträdde sin far som hamnmästare i Bangkoks hamn.

John Bush gifte sig därefter med en kvinna känd som Mae Plian แม่เปลี่ยน, som kan ha varit etnisk mon. Dessa mon påstods vara mera villiga att gifta sig med västerlänningar än de siamesiska kvinnorna och ansågs bli utmärkta hustrur. Även kung Mongkuts första fru var förmodligen etnisk mon.

John Bush och Mae Plian fick två barn, Victor och Victoria. Victor deltog i första världskriget som brittisk soldat, där han tyvärr stupade. Hans syster Victoria gifte sig och flyttade till Kalifornien รัฐแคลิฟอร์เนีย.

Victorias son William kom till Bangkok 1986 för att leta efter sina thailändska släktingar och besöka det gamla familjehemmet på Captain Bush Lane ตรอกกัปตันบุช, där John Bush hade bott hundra år tidigare. Captain Bush Lane är idag känt under namnet Charoen Krung Soi 30 เจริญกรุง 30.


(Huset på Captain Bush Lane)


Stavningsvarianter;

Luang Sakhon; Luang Surasakhon หลวงสุรสาคร.

Wisot Sakoradit; Luang Wisoot Sakoradit Chao Ta, Luang Wisoot Sakoradit Chao Ta, Pya Wisuth Sakoradith.

Bang Pa-In; Bang-Pai-In, Bang Pa In.

Ang Hin; Anghin, Ang Sila อ่างศิลา.

Waesatree; Vesatri.

Klong Padung Krung Kasem; Khlong Phadung Krungkasem.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-08-22, 17.48
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.