Bangkok, Rama I - Rama VII - Öppningen mot väst
Närmandet till väst

Den 19 februari 1833 anlände det amerikanska sändebudet Edmund Roberts เอ็ดมันด์ โรเบิรตส์ (29 juni 1784-12 juni 1836), som skickats av president Andrew Jackson แอนดรูว์ แจ็กสัน (15 mars 1767-8 juni 1845), till Siam ombord på fregatten USS Peacock พีค็อก.

Samtidigt med Roberts kom det en ambassad från Vietnam. Men den fick ett kyligt mottagande.

Edmund Roberts uppdrag var att förhandla fram ett handels- och vänskapstraktat. Amerikanerna fick också ett avtal samma år som liknade det brittiska från 1826.

(På thai heter traktatet Sonthi Sanya Maitri Lae Phanit Khor. Sor. 1833 สนธิสัญญาไมตรีและพาณิชย์ ค.ศ. 1833 eller Sonthi Sanya Roboet สนธิสัญญาโรเบิร์ต.)

Roberts återvände ännu en gång 1836 för att verifiera traktatet. Han insjuknade kort tid efter att ha lämnat Siam och dog i Macao. Men avtalet resulterade bara i en blygsam ökning av handeln mellan de båda länderna.

Handeln med tenn, socker och bomull låg i kinesiska händer och en väldig kinesisk invandring från södra Kina, speciellt från Swatowområdet (Sua-thao) ซัวเท้า, började nu. Denna invandring skulle komma att fortsätta ända fram till andra världskriget.

(Swatow är idag känt under namnet Shantou (San-thow) ซ่านโถว.)

Det ekonomiska livet utvecklades så att det blev staten och kineserna som ägde största delen av landets kapital, medan den övervägande delen av befolkningen var sysselsatt med jordbruk och byteshandel.

På 1840- och 1850-talet försökte britterna och amerikanerna att tvinga Siam till radikala förändringar i utrikes- och handelspolitiken och därigenom öppna upp den siamesiska handeln. Men siameserna önskade inte att deras kultur och handel skulle bli allt för påverkade av västligt inflytande och Rama III stod på sig och vägrade.

Trots Siams relativa styrka hotades nu deras maktposition av britternas kommersiella intressen i malajstaterna. Väst hade nämligen blivit mera aggressivt efter det första opiumkriget mot Kina 1839-1842.

Britterna hade blivit mindre benägna att söka kontakt med asiaterna på deras egna villkor, vilket varit vanligare 10-20 år tidigare. Väst krävde nu ett slut på handelsrestriktionerna, upprättandet av konventionella diplomatiska förbindelser och exterritorialitet.

Delvis på grund av okunnighet om asiatiska seder misslyckades den amerikanske diplomaten Joseph Balestier โจเซฟ บัลเลส เตียร์ (1788-1858) i mars och april 1850, och den brittiske ambassadören Sir James Brooke i augusti och september 1850, med att uppnå de hett önskade nya traktaten med Siam.


(Joseph Balestier)

(Här finns det en källa som säger att Brooke kom till Siam den 10 april 1850 och stannade sex veckor.)

Balestier, som skickats av president Zachary Taylor แซคารี เทย์เลอร์ (24 november 1784-9 juli 1850), anlände till det siamesiska hovet tillsammans med en amerikansk missionär vid namn Samuel L. Smith.

Missionär Smith, som bott länge i Siam och som fungerade som tolk, bar ett paraply i ena handen och en låda som innehöll "de kungliga dokumenten" i den andra, vilket var ett klart misstag. Så respektlöst behandlades inte så viktiga dokument och Balestier fick heller aldrig träffa kungen!

Sådana diplomatiska "tavlor" är otänkbara idag, men de var långt ifrån ovanliga i de tidiga mötena mellan öst och väst. Det gick heller inte så bra för Sir James Brooke. Han lyckades förolämpa siameserna då han ville få en audiens hos kungen, utan att ha någon skrivelse med sig från drottning Viktoria.

Brooke hade inget annat än ett dokument som underskrivits två år tidigare av generalguvernören av Indien. Ännu mera förolämpande var hans överlägsna sätt mot asiaterna, som han tydligt räknade som underlägsna. Han skall ha tappat humöret flera gånger, vilket inte var populärt bland siameserna.

Siameserna erbjöd Brooke att förhandla med Chaophraya Phrakhlang (Dit Bunnag), men i början vägrade han att förhandla med någon annan än kungen själv. Andra källor säger att kungens hälsa nu blivit så dålig att han inte kunde ta emot Brooke personligen.

Balestier och Brooke tvingades iväg tomhänta och lämnade Bangkok uppretade över, vad de tyckte, siamesernas arrogans och oförmåga att ge med sig något som helst i förhandlingarna.

En anledning till svårigheterna att komma överens med västmakterna berodde förmodligen på att siameserna, inom en inte alltför avlägsen framtid, förväntade sig ett kommande tronskifte och en kommande kamp om tronen.

Det var Chaophraya Phrakhlang (Dit Bunnag) och hans yngre bror Phraya Si Phiphat (That Bunnag) som varit huvudansvariga för förhandlingarna med Balestier och Brooke.

De båda hade en stark maktställning i phrakhlang och kalahom med stor tillgång till arbetskraft och pengar. De kunde därför tänkas ha stort inflytande på valet av tronföljare. De var redan förknippade med Mongkut, som emellertid av många traditionella siameser ansågs vara förbunden med oortodox buddhism och i kontakt med alltför främmande tankar.

Hade Bunnagfamiljen aktivt stöttat upprättandet av traktat gynnsamma för väst skulle detta ha kunnat användas mot dem av de konservativa främlingsfientliga rivalerna. Det var därför de motsatte sig nya traktat, men samtidigt skrev de privat till sina vänner utomlands och uppmanade dem att ha tålamod.

Under samma period kunde folk i Bangkok också se att prins Mongkut och hans bror Chudamani faktiskt hade upphört med att ta emot besökande västerlänningar.

Sir James Brooke skrev följande till en kollega;

"Siam är emellertid ett land som är värt uppmärksamhet och i kommersiella hänsyn bara överträffat av Kina. Men regeringen är lika arrogant som den i Kina och kungen är fientligt inställd till européer."

"Vi måste kanske vänta till kungens frånfälle för att det skall ändra sig. Framför allt vore det bra att förbereda sig för detta och då placera vår egen kung på tronen."

Betydelsen av detta och hur allvarligt menat det var har jag inget svar på. Men prins Chula Chakrabongse skrev långt senare följande; "Den allmänt utbredda uppfattningen var att om kung Nang Klao (Rama III) hade levt litet längre hade dispyten kunnat leda till mera allvarliga konsekvenser."


Stavningsvarianter;

Edmund Roberts; Edmond Roberts, เอ็ดมันด์ โรเบิร์ต, เอดมันด์ รอเบิต.

Swatow; Santow, ซัวเถา.

Joseph Balestier; Joseph Ballestier, Joseph Ballistier.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-02-08, 19.19
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.