Bangkok, Rama I - Rama VII - Öppningen mot väst
Opiumets historia i Kina och Sydostasien

Opium och dess utbredning i världen har en mycket lång historia som du kan läsa om i de externa länkarna ("Opium genom historien"). Men jag har valt att börja med vad som hände på 1700-talet och framåt i framförallt Kina och Sydostasien. Här nedan kommer en kronologi över viktiga händelser i detta område.

Omkring 1700 började holländarna exportera indiskt opium till Kina och öarna i Sydostasien och samtidigt introducerade de praktiken med att röka opium i pipor.

1729 utfärdade den kinesiske Yongzheng-kejsaren (Chakkraphat Yong Choeng) จักรพรรดิยงเจิ้ง (r. 5 februari 1723-8 oktober 1735) ett förbud mot att röka opium och den inhemska försäljningen av drogen. Enda undantaget var de som hade licens att sälja drogen för medicinsk användning.

1750 tog det brittiska Ostindiska kompaniet kontroll över Bengalen (Bengkon) เบงกอล och Bihar (Rat Phihan) รัฐพิหาร, som var opiumodlande distrikt i Indien. Brittiska fartyg dominerade därefter opiumhandeln från Calcutta (Konkata) โกลกาตา till Kina. (Sedan 2001 heter Calcutta numera Kolkata.)

1767 uppgick det brittiska Ostasitiska kompaniets import av opium till Kina till 2 000 kistor per år. (Hur mycket opium som rymdes i en kista vet jag dock inte.)

1793 monopoliserade det brittiska Ostindiska kompaniet handeln med opium. Opiumodlarna i Indien förbjöds därmed att sälja sitt opium till konkurrerande handelskompanier.

1799 införde den kinesiske Jiaqing-kejsaren (Chakkraphat Chia Ching) จักรพรรดิเจียชิ่ง (9 februari 1796-2 september 1820) ett fullständigt förbud mot handel och odling av opiumvallmo i sitt rike.

Den 18 mars 1839 beordrade den kejserlige kommissionären Lin Zexu (30 augusti 1785-22 november 1850), som var ansvarig för bekämpningen av opiumhandeln, alla utländska handelsmän att lämna ifrån sig sitt opium. Svaret blev att britterna skickade krigsfartyg till Kinas kust och därmed var det första opiumkriget (songkhram fin) สงครามฝิ่น ett faktum.

Den 29 augusti 1842 var kineserna besegrade. Förutom ett stort skadestånd tvingades kineserna lämna över Hongkong till britterna.

1856 fortsatte britterna och nu också fransmännen sina fientliga handlingar mot Kina i det andra opiumkriget (songkhram fin khrang thi song) สงครามฝิ่นครั้งที่สอง, som pågick under perioden 8 oktober 1856-24 oktober 1860.

Ännu en gång tvingades Kina betala ett skadestånd och legalisera importen av opium. Opiumproduktionen i Sydostasiens högländer fortsatte nu att öka.

1878 genomförde britterna något som kallades för the Opium Act med förhoppningen att minska opiumkonsumtionen. Under dessa nya regler fick det endast säljas opium till registrerade kinesiska piprökare och indier som åt drogen, medan burmeserna ålades ett strikt förbud mot att röka opium.

1886 intog britterna Burmas nordöstra del och därmed Shanstaten. Produktionen och smugglingen av opium i Burma frodades trots britternas försök att upprätthålla sitt monopol på handeln med drogen.

1910, efter att förgäves ha försökt befria sitt land från opium, lyckades kineserna efter 150 år övertyga britterna att avveckla opiumhandeln mellan Indien och Kina.

I Siam hade den ökande invandringen av kineser också fört med sig opiumrökning hit. Rama I (r. 1782-1809) förbjöd under sin regeringstid importen och försäljningen av opium i landet.

Även siameserna hade tagit till sig opiumsrökningen och bruket hade blivit en landsplåga med missbrukare som stal och rånade för att kunna köpa drogen.

Men det visade sig mycket svårt att stoppa droghandeln och mot Chinatowns opiumhålor vågade inte polisen slå till av rädsla för de kinesiska kriminella sällskapen. Dessutom förekom det en utbredd korruption för att skydda handeln.

Då förbudet mot handeln inte fick önskad effekt hade Rama II (r. 1809-1824) infört offentlig piskning av missbrukare och de personer som undlåtit att informera myndigheterna om brott mot opiumlagarna.

De som frivilligt lämnade ifrån sig sitt opium kunde slippa straff och det konfiskerade opiumet exporterades sedan till andra länder, vilket gav staten ett välbehövligt tillskott i kassan!

Under Rama III (r. 1824-1851) fortsatte opiumbruket att vara ett stort socialt problem och under hans regeringstid utbröt det ofta strider mellan rivaliserande gäng. Detta sågs som ett allvarligt hot mot den allmänna säkerheten och Rama III inledde en kampanj mot den organiserade droghandeln och de gäng eller brottssyndikat som låg bakom denna.

Dessa brottssyndikat kallades för triader (sanhoe) ซันเหอ och enligt uppgift skall minst 3 000 kineser ha mist livet under dessa upprensningar.

Men Rama III lyckades inte knäcka dem helt och dessa triader levde vidare långt in på 1900-talet.


Stavningsvarianter;

Yongzheng-kejsaren; Yinzhen, Yung Cheng.

Jiaqing-kejsaren; Aisin Gioro Yongyan, Kia King, Kiaking.

Lin Zexu; Lin Tse-Hsu.

Triader; Triad (i singular), saha ซาฮะ.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-05-09, 15.24
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.