Bangkok, Rama I - Rama VII - Bangkok blir huvudstad
Händelser i Laos

Siams politik gentemot de laotiska staterna under Rama I var att se till att ingen av staterna skulle bli så stark att de kunde utmana Bangkok. De tre största staterna Vientiane, Luang Prabang och Champasak samt Xiang Khuang och kanske också Nakhon Phanom tilläts i hög grad att vara självstyrande, men ingen av dem tilläts förbättra sin position på bekostnad av någon annan laostat utan siamesiskt medgivande.

Vientianes hov hade flyttats till Thonburi 1778 och de ledande medlemmarna i den kungliga laotiska familjen arbetade vid det siamesiska hovet. Flera källor anger att Vientiane var utan regent åren 1778-1782, medan andra säger 1778-1780. En efter en skulle de laotiska prinsarna tillåtas att återvända hem till Vientiane som kungar. Se även "Ayutthaya," avsnittet "Ayutthayas fall," artikeln ”Krig mot de laotiska staterna (1777-1778)”

Den tidigare kungen Siribunyasarn kan ha återvänt frivilligt till Vientiane 1780 eller 1781 och underkastat sig Siam då han fick höra att hans barn behandlades väl i Bangkok. I engelska Wikipedia anges Siribunyasarns andra regeringsperiod till 1780-1781.

Det förefaller som om Siribunyasarn återfick kontrollen över sitt rike, utan att källorna riktigt förklarar hur detta skall ha gått till. Siamesiska källor säger att Siribunyasarn återvände till Vientiane där han dödade Phraya Supho, som siameserna lämnat kvar som ansvarig, och tog kontroll över staden.

Ämbetsmän som var motståndare till Siribunyasarn rapporterade om det inträffade till Thonburi och den siamesiske kungen utnämnde Siribunyasarns äldste son Nanthasen, som befann sig i Thonburi, till regent över Vientiane. Kort tid härefter dog Siribunyasarn 1781. Nanthasen (r. 1781-1794) fick därefter återvända till Vientiane 1782 och han fick med sig den bortrövade Buddhastatyetten Phra Bang, som Rama I menade förde olycka med sig för Bangkok.

I Luang Prabang hade Sotika Koumane abdikerat och efterträtts av sin son, som blev till kung Suriyavong (Chao Suriyawong) เจ้าสุริยวงศ์ (r. 1768-1788). Det finns dock källor som säger att han var en bror till Sotika Koumane och kung Inthasoms nionde son!

Flera år efter sin hemkomst rapporterade Nanthasen till Bangkok att Anourouth (Chao Anurut) เจ้าอนุรุทธ (r. 1791–1817), som efterträtt Surinyavong som regent i Luang Prabang, konspirerade med Burma mot hans Vientiane. Därefter attackerade Nanthasen Luang Prabang utan att invänta Siams godkännande. Armén från Vientiane belägrade huvudstaden Luang Prabang i två veckor utan att kunna forcera stadsmuren.

Kommendanten för invasionsstyrkan skrev då ett brev till drottning Thaen Kham, som var änka efter den tidigare kungen Suriyavong, där han lovade att göra henne till regent över Luang Prabang om hon kunde öppna portarna till staden. Hon svarade att man förberett ett öppnande av den södra porten, vilket skulle ske då Nanthasen attackerade efter mörkrets inbrott. Med hjälp av en vän i stadens garnison gjorde hon också detta och staden föll uppenbart 1792.

Men mot Siams önskan förenade Vientiane inte de två rikena, utan annekterade bara Houaphanh (Huaphan) หัวพัน. Området i nuvarande Laos runt Xam Neua, där det fanns svarta tai, som då lydde under Luang Prabang, kallades så.

Detta fick siameserna att ingripa igen och 1792 blev Nanthasen anklagad dels för att planera ett uppror och dels för sin attack på Luang Prabang. Ett antal personer inklusive Anourouth och hans son Mantha Tourath มันธาตุราช fördes till Bangkok där de skulle bli kvar i fyra år. Samtidigt begärde Rama I att tusentals laotier skulle föras till Bangkok för att bygga stadens kanaler. Arbetet var hårt och slavarna fick dåligt med mat och dog i stort antal.

Nanthasen fick stå till svars för anklagelserna om förräderi inför en specialdomstol, förklarades skyldig och dömdes till döden. Maha Uparat Surasi bad emellertid Rama I att skona honom, vilket han gick med på. Men Nanthasen blev dock fängslad och skulle också dö i Bangkok.

Nanthasens bror Inthavong (r. 1795-1804), som varit Maha Uparat under sin brors regeringstid, blev nu ny regent och krönt den 23 juli 1795. Inthavong visade sig vara en trogen siamesisk vasall och utsåg sin bror Anouvong till Maha Uparat.

Under de kommande åren hjälpte Anouvong regelbundet Siam mot burmeserna med arméer och han skaffade sig själv ett rykte som en duglig general. Då Inthavong dog 1805 blev Anouvong (Phra Chao Anuwong) พระเจ้าอนุวงศ์ (r. 1804-1828) ny regent.

Anouvong meddelade genast Hué att han valts till regentprins, eller tronföljare, i Vientiane och han betalade därefter också regelbunden tribut till Vietnam. Men trots att prins Anouvong hade blivit populär och beundrad i Bangkok planerade han uppenbart att frigöra sitt land från siamesisk kontroll.

Luang Prabang hade knutits närmare Siam efter invasionen av Vientiane 1778 och riket hade brutit sina förbindelser med Burma. Luang Prabang skickade årligen tribut i form av silver- och guldträd till Siam och källorna nämner också tributrelationer med Kina. Tribut skickades till Kina vart femte år fram till 1782 då intervallet ändrades till vart tionde, men med en ökad tribut.

Luang Prabangs familj använde sina goda förbindelser med Kina för att försöka förmå Bangkok att släppa Anourouth och göra honom till ny regent. Kineserna skickade sändebud till Bangkok via Hsenwi och vidare nedför floden Nan. De fick audiens hos kung Rama I och lyckades utverka Anourouths frisläppande och Anourouth fick därefter återvända hem.

Den ovan omtalade kinesiska ambassaden verkar dock inte särskilt trolig. Speciellt inte den färdväg som nämns. De siamesiska krönikorna berättar bara att Anourouth släpptes och återfick sin tron, men inte under vilka omständigheter.

Champasak verkar ha kontrollerat båda flodbankarna av Mekong västerut mot Ubonregionen och österut mot Attapeu (Attapü) อัตตปือ. Siameserna gick nu in i riket för att undersöka påstått maktmissbruk och för att slå ner ett uppror.

Då kung Sayakumane dog 1791 installerade siameserna kung Fay Na (Thao Fai Na) ท้าวฝ่ายหน้า (r. 1791-1811) på tronen i Champasak. Fay Na var född någon gång på mitten av 1700-talet.

Siam hade snart fått administrativ kontroll över nästan hela nordöstra nuvarande Thailand, förutom ett smalt band utmed Mekongfloden. I slutet av Rama I:s regeringstid inkluderade detta städerna, eller müangerna, Ubon, Yasothon ยโสธร, Roi Et, Kalasin กาฬสินธุ์ och Khon Kaen samt även en rad städer nära Nakhon Ratchasima.


(Karta över provinsen Yasothon)


(Karta över provinsen Kalasin)

Guvernörerna (eller Chao Müang เจ้าเมือง) i dessa städer fick regera ganska självständigt, men de hade inte maktbefogenheter att avrätta folk, att utnämna högre ämbetsmän eller att föra krig på eget bevåg. Sådan beslutsrätt låg hos Nakhon Ratchasima eller Bangkok.

Provinserna i nordöst tillhörde olika ministerier och ämbetsmän i Bangkok. De bidrog till att finansiera huvudstadens administration genom att de olika müangerna betalade skatter och bidrog med arbetskraft. Gränserna för müangerna ändrades ofta av Bangkok då gamla müanger ökade eller minskade i storlek och då nya müanger bildades i området.

En politik, som fortsatte efter Rama I, var att belöna en Chao Müang om müangens befolkning eller storlek ökade. Belöningen bestod av utdelning av titlar ända upp till Phraya. Administrationen av de övriga delarna av kungariket var i stora drag den samma som i nordöst.

De riken som hamnade under Bangkoks suveränitet under Rama I fick dock ett annat förhållande till Bangkok. Regenternas makt här var betydligt större. De kunde utdela dödsstraff, föra krig med Siams tillåtelse och utnämna alla ämbetsmän, bortsett från de fyra högsta ämbetena i riket. Men utnämningar till dessa ämbeten gjordes ändå ofta lokalt av ett adligt råd och sedan skickades förslaget till Bangkok för godkännande. Så var det i alla fall för Luang Prabang och Champasak.

Skatteplikten och plikten att bistå med hoveriarbetare var också begränsad. Vanligtvis räckte det med en årlig tribut av silver- och guldträd och att de bidrog med arméer vid krig. Alla de tre laotiska staterna hade dessutom sina egna vasaller och skötte, med vissa begränsningar, sina egna utrikeskontakter.

I korthet kan man säga att de laotiska staterna var jämförbara med vasallstaterna i nuvarande Malaysia. Men relationerna mellan Siam och de laotiska staterna var mer intima beroende på de kulturella likheterna, genom giftermålen mellan kungahusen och de laotiska prinsarnas utbildning i Bangkok.


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Alternativ regeringstid för Nanthasen; 1781-1795?, 21 november 1781-januari 1795, 1782-1792, 1782-1794.

Suriyavong; Phra Chao Suriyawong พระเจ้าสุริยวงศ์, Suryavong.
Alternativ regeringstid för Suriyavong; 1771-1779, 1771-1791.

Anourouth; Anulat, Anurata, Anuruddha, Anuruttha, Anurutha.
Alternativ regeringstid för Anourouth; 1791-1816, 3 februari 1792-31 december 1819.

Thaen Kham; Nang Taen Kham.
Alternativ regeringstid för Thaen Kham; 1781-1787.

Houaphanh; Hoa Pan, Hoa Phanh, Houaphan, Houa Phan, Houa Phan Tang Ha Tang Hok, Huaphanhatanghok, Hua Pan Tang Ha Tang Hok, Hua Pan Tang Ha Tanh Hok, Hua Phan, Muang Hua Phanh.

Mantha Tourath; Mangthaturat, Manthaturath, Mangthatulat, Manta Tourath, Manthatulat, Mongta.

Anouvong; Phra Chao Chai Setthathirat 5 พระเจ้าไชยเชษฐาธิราชที่ 5, Xaiya Sethathirath V.
Alternativ regeringstid för Anouvong; 7 februari 1805-12 november 1828, 1805-1828.

Inthavong; Intharavong, Phra Chao Chai Setthathirat 4 พระเจ้าไชยเชษฐาธิราชที่ 4, Setthathirath III (felaktigt?), Xaiya Setthathirath IV.
Alternativ regeringstid för Inthavong; 1792-1805, 1794-1805.

Attapeu; Attapu, Attapue, Attopeu.

Fay Na; Chao Na เจ้าหน้า, Chao Visainyarat, Fai Na, Thao Fai Na ท้าวฝ่ายหน้า, Visainyalat, Visainyarat, Visaynyalat, พระวิไชยราชสุริยวงษขัติยราช, พระวิไชยราชขัติยวงศา, พระวิไชยขัตติยวงศา, พระวิไชยราชขัตติยวงศา.
Alternativ regeringstid för Fay Na; 1791-1807/1811.

Yasothon; Yasothorn.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-18, 08.03
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.