Rama I fick tio barn med sin viktigaste fru, som faktiskt aldrig fick någon formell titel som drottning. Hon hette från början Nak นาค (15 mars 1737-25 maj 1826) och hon hade gift sig med den blivande Rama I någon gång under perioden 1758-1761. Då var han känd som den högt rankade ämbetsmannen Luang Yokkrabat (Thongduang) i Ratchaburi. Jag har tidigare berättat att han var känd under denna titel fram till 1768. Se även toppmenyn "Kungligheter, övriga personer & kuriosa,” artiklarna "Rama I, bakgrund" och "Hustrur och barn till Rama I.”

Nak var ett av tio barn till en välhavande affärsman, som sägs ha varit etnisk mon. Deras hem låg nära floden Mae Klongs mynning i distriktet Amphawa อัมพวา i den nuvarande provinsen Samut Songkhram. Under Ayutthayaperioden var området vid Amphawa känt som Bang Chang บางช้าง. Flera av Naks syskon blev också en del av Chakridynastin och grundare av adelsfamiljer.

(Distriktet Amphawa i provinsen Samut Songkhram)

Det skulle dröja ända tills Naks son blev till kung Rama II (Phra Ram 2) พระราม 2 innan hon fick den kungliga titeln Krom Somdet Phra Amarindramat (Krom Somdet Phra Amarintharamat) กรมสมเด็จพระอมรินทรามาตย์. Hon kallas därför ibland också för Amarindra (Amarin) อมรินทร. Ännu senare fick hon drottningtiteln Somdet Phra Amarinthara Borommarachini สมเด็จพระอมรินทราบรมราชินี av kung Rama VI.

Nak fick tio barn med Rama I och barnen fick en stark monpåverkan under sin uppväxt då de tillbringade delar av sin barndom i Naks monhushåll i Amphawa. Samtliga barn föddes innan Rama I:s kröning och då han väl blev krönt var sex av barnen redan döda. Kvar fanns två söner och två döttrar.

Den äldste överlevande sonen hette Chim (Chao Fa Chim) เจ้าฟ้าฉิม (24 februari 1767-21 juli 1824) och han är också känd som prins Isarasundhorn (Chao Fa Kromma Luang Itsarasunthon) เจ้าฟ้ากรมหลวงอิศรสุนทร. Han kommer senare att bli till Rama II. Den andre överlevande sonen var Chims yngre bror Chui (Chao Fa Chui) เจ้าฟ้าจุ้ย (29 mars 1773-16 juli 1817) och han blir även känd som prins Senanurak (Chao Fa Kromma Khun Se-na-nurak) เจ้าฟ้ากรมขุนเสนานุรักษ์.

Bland döttrarna, som dött före Rama I:s kröning, fanns en dotter vid namn Chim Yai (Chao Fa Chim Yai) เจ้าฟ้าฉิมใหญ่ (1757?-29 september 1779) som varit gift med kung Taksin. Hon blev mor till den tidigare nämnde sonen Kasatranuchit som kung Rama I senare tog till sig som prins. För att göra det riktigt rörig är Kasatranuchit också känd som Chao Fa Men เจ้าฟ้าเหม็น, Chao Fa Supantuwongse (Chao Fa Suphanthuwong) เจ้าฟ้าสุพันธุวงศ์ och Chao Fa Aphaithibet เจ้าฟ้าอภัยธิเบศร์!

Bortsett från sina egna barn gav Rama I kungliga titlar till sin bror, sina två överlevande systrar, sin dotterson samt elva brorsöner och brorsdöttrar. En av hans brorsöner hade just återvänt från en ambassad i Beijing som skickats dit av kung Taksin. Trots att kung Taksin hade regerat i 14 år hade kejsaren av Kina inte erkänt honom som kung förrän 1781.

Rama I:s mest betydelsefulla systerdotter hette Bunrot (Chao Fa Bunrot) เจ้าฟ้บุญรอด (21 september 1767-18 oktober 1836). Hon var dotter till kungens andra syster Sri Sudaraksa (Chao Fa Krom Phra Si Sudarak) เจ้าฟ้ากรมพระศรีสุดารักษ์ (omkring 1734-28 juli 1799). Bunrots pappa var en välhavande kinesisk handelsman känd under namnet Chao Khrua Ngoen Saetan เจ้าขรัวเงิน แซ่ตัน (?-?).

Bunrots betydelse ligger i att hon så småningom gifte sig med sin kusin prins Isarasundhorn. Hon kommer senare att bli känd som drottning Sri Suriyendra (Somdet Phra Si Suriyen) สมเด็จพระศรีสุริเยนทร์. Härmed tillfördes släkten Chakri ytterligare kinesiskt blod.

Rama I hade också barn med sina bihustrur, eller Chao Chom Manda เจ้าจอมมารดา. Han fick sammanlagt 42 barn, 17 söner och 25 döttrar med 29 olika hustrur. Dessa hustrur ägnade en stor del av sin tid med att bygga och renovera inte mindre än 23 buddhisttempel i Bangkok och Thonburi. I toppmenyn ”Kungligheter, övriga personer & kuriosa,” ”Tidigare kungligheter,” och ”Hustrur och barn till Rama I” kan du läsa mera detaljerat om de 29 hustrurna och alla deras barn.

De två döttrarna som överlevt Rama I:s kröning var prinsessan Chaem (Chao Fa Chaem) เจ้าฟ้าแจ่ม (1770-7 augusti 1808) och prinsessan Iang (Chao Fa Iang) เจ้าฟ้าเอี้ยง (14 januari 1777-23 augusti 1823). De två gifte sig aldrig och lämnade heller ingen avkomma efter sig. Det betraktades nämligen som under deras värdighet, nu då de var kungliga, att gifta sig med någon av kungens undersåtar. Samtliga grannländers kungliga familjer var dessutom vasaller eller fiender. Kungliga prinsessor från Chakridynastin skulle i generationer få lida av detta dilemma. Förutom titlarna Chao Fa eller Phra Ong Chao fick de flesta prinsarna ytterligare en titel: Krom กรม.

Rama I belönade också många av de officerare som kämpat tillsammans med honom med höga titlar. En adelsman som dock fick vänta förgäves på en högre titel var den tidigare omtalade Phraya San. Han hade stått bakom Taksins fall och därmed banat vägen för Chakri. Det kungliga rådet fastslog att avsättandet av kung Taksin var förräderi och en man som begått en sådan handling kunde man ju inte lita på och måste straffas! Rama I följde sina rådgivares rekommendation och Phraya San blev faktiskt avrättad.

Angående Rama I:s regering så behöll kungen det välprövade systemet från Ayutthayaperioden, som utvecklats under kung Ramathibodi I:s och kung Trailoks tid. Det fanns fem departement; ett försvars-, inrikes-, finans-, palats-, och ett jordbruksministerium. Med den ökande handeln i Bangkok blev ledningen av hamnen allt viktigare, men den sorterade fortfarande under finansministeriet (Phrakhlang). Det var från denna hamnledning som ett utrikesministerium så småningom utvecklades. Under tiden fungerade Chaophraya Phrakhlang också som utrikesminister.

Det var uppenbart att det att vara förstfödd ännu inte betraktades som kvalificerande nog att bli tronföljare. Prins Isarasundhorn blev heller inte utnämnd till Maha Uparat. Det hade i stället Rama I:s bror, Chaophraya Surasi, blivit. Surasi var också känd som prins av Främre palatset (Wang Na).

(Främre palatset cirka 1890)

En källa säger att Nak hade en bror och tre systrar, men andra källor säger att hon hade hela nio syskon. Några av dessa blev framträdande personer i Chakridynastin. Brodern Xuto (Chuto) ชูโต blev den förste i familjen med samma namn. Systern Nuan นวล gifte sig med en man från Bunnagfamiljen, adelsmannen och ministern Chaophraya Akkhamahasena (Bunnak) เจ้าพระยาอรรคมหาเสนา (บุนนาค) (1738-1805) och grundade Bunnagfamiljen. Systern Kaew (Kaeo) แก้ว gifte sig med Phraya Samut Songkhram (Son) พระยาสมุทรสงคราม (ศร) och grundade familjen na Bang Chang ณ บางช้าง.

Lägg märke till att Chaophraya Akkhamahasena (Bunnak) tidigare var känd som Chaophraya Phrakhlang (Hon) เจ้าพระยาพระคลัง (หน) och Phraya Phrakhlang och han var förutom minister även en framgångsrik författare. Han var sjätte generation till den tidigare omtalade shejk Ahmad som slagit sig ner i Ayutthaya på 1600-talet, där han snabbt blivit en betydelsefull man. Se även "Ayutthaya,” "Ayutthaya och kontakterna med väst,” artikeln "Perserna i Ayutthaya.”

Vad vet vi då om Rama I:s förfäder? Den senare kung Mongkut menade att Rama I härstammade från monofficerare som kommit till Ayutthaya från Burma, då prins Naresuan återvände från sin exil i Burma 1571. En annan källa säger att Thongduangs förfäder, på den manliga sidan, var etniska mon som kommit från Pegu till Ayutthaya tillsammans med prins Naresuan 1584.

Naresuan hade gett dessa mon en hemstad vid Wat Khun Saen วัดขุนแสน och de hade varit anställda i siamesisk tjänst sedan dess. Wat Khun Saen finns fortfarande kvar som en ruin i Ayutthaya. Se även ”Ayutthaya,” avsnittet ”Ayutthaya och kontakterna med väst,” artikeln ”Siam proklamerar sig åter självständigt 1584.”

Jag har tidigare berättat om monofficeren Phraya Kiat i artikeln ”Kung Chai (1656)-Kung Si Suthammaracha (1656)-Kung Narai (1656-1688)” som blev far till Chaophraya Kosathibodi (Pan) 1633. Han fick i sin tur sonen Chaophraya Worawongsathirat (Thong eller Khun Thong) เจ้าพระยาวรวงษาธิราช (ทอง eller ขุนทอง) (1664-1698). Khun Thong fick sedan sonen Phraya Ratchanikun (Thong Kham) พระยาราชนิกูล (ทองคำ) (1680-1727) som blev far till Thongdee (1711-1769) som i sin tur blev far till kung Rama I.

Jag har också skrivit att Chaophraya Kosathibodis (Pan) mor var den tidigare omtalade prinsessan Amphai och att hon kan ha varit en dotter till den tidigare kungen Ekathotsarot och även släkt med kung Narais mor. För vi vet att kung Narai hade gift in sig i den tidigare dynastin. Då verkar det som om Chakrifamiljen härstammar helt tillbaka från Phra Ruangdynastin av Sukhothai och U Thongdynastin i Ayutthaya genom den kvinnliga grenen från prinsessan Amphai. Detta enligt den tidigare omtalade prins Chula Chakrabongse.

Jag har tidigare berättat att general Chakri 1779 hade tagit en av kung Siribunyasarns döttrar som konkubin. Denna prinsessa, Chao Chom Waen, påstås sedan ha blivit sin mans favorit. En källa berättar följande dramatiska historia;

Chakris hustru Nak (Amarindra) påstås ha haft mycket svårt att acceptera detta och skall vid ett tillfälle ha slagit Waen med en träkäpp. Waen sprang då till sin man och berättade om detta, vilket gjorde honom rasande. Han blev så arg att han hotade med att döda Nak med ett svärd. Det var bara med hjälp av den ovan omtalade sonen Chim som Nak kunde fly till palatset i Thonburi för att bosätta sig hos sin dotter Chim Yai, som då var en hustru till kung Taksin.

Efter denna händelse blev förhållandet mellan Nak och Chaophraya Chakri aldrig bra igen och Nak stannade kvar i palatset i Thonburi. Då Chim Yai dog 1779 tog Nak hand om dotterns barn, inklusive den ovan omtalade prins Kasatranuchit. Nak levde sedan ett tillbakadraget liv intill hon dog 89 år gammal 1826.