Bangkok, Rama I - Rama VII - Bangkok blir huvudstad
Bangkok blir huvudstad

Ibland påstås det att Rama I grundade sin nya huvudstad Bangkok den 6 april 1782. Detta är inte en helt noggrann historiebeskrivning. Det fanns som jag tidigare berättat redan en by på den här platsen som hette Bangkok.

Området hade börjat befolkas redan på 1300-talet och på 1400-talet hade Bangkok fått en tullstation. Tulltjänstemannens titel var Nai Phra Khanon Thonburi นายพระขนอนทณบุรี, vilket framgår i ett dokument från kung Borommaracha II:s regeringstid.

Då kung Chairacha förkorat avståndet till Ayutthaya genom sina kanalgrävningar på 1500-talet blev Bangkok en allt viktigare tullstation där man samlade in skatter från utländska handelsmän på väg till huvudstaden.

(Se även”Ayutthaya,” avsnittet ”Ayutthaya och kontakterna med väst,” artikeln ”Kung Borommaracha IV (1529-1533) - Kung Ratsada (1533-1534) - Kung Chairacha (1534-1547).” )

Det finns en teori om att Bangkoks ursprungliga namn stammar från Bang Koh (Bang Ko) บางเกาะ, vilket kan översättas som ödistriktet eller öbyn. Detta då byn var omringad av Chaophrayafloden och grävda kanaler.

Bangkok fick senare status som en befäst stad efter att det tidigare omtalade fortet Vichayen byggts här 1665. Staden döptes nu om till Thonburi.

Kung Taksin hade byggt sitt palats nära fortet, som nu var känt under namnet Vichaiprasit medan Chaophraya Chakri hade sitt residens nära det nuvarande templet Wat Rakang Kositaram (Wat Rakhang Khositaram) วัดระฆังโฆสิตารามฯ.

Det finns också en teori om att namnet Bangkok härstammar från namnet Bang Makok บางมะกอก. Bang บาง kan översättas till distrikt och Makok มะกอก är en växt med frukter med det latinska namnet Spondias Pinnata. Efter lång tid försvann Ma från bynamnet. Denna teori menas ha stärkts av att det tidigare omtalade templet Wat Arun tidigt var känt som Wat Makok.


(Spondias pinnata)

Men det finns även källor som talar om en slags olivväxt och som översätter Bangkok till "olivdistriktet."

Bangkok finns omtalat i kungliga krönikor från kung Chakkraphats tid under namnet Thonburi Si Mahasamut ธนบุรีศรีมหาสมุทร. Men namnet Bangkok användes förmodligen i allmänt tal och detta namn tog de utländska besökarna till sig.

Bangkoks betydelse hade vuxit i takt med Ayutthayas ökande utlandshandel. Holländarna har dokumenterat hur fartygen som passerade Bangkok var tvungna att deklarera lastens innehåll, antalet besättningsmän och passagerare och betala en tullavgift. Skeppens kanoner konfiskerades också innan fartygen fick fortsätta mot Ayutthaya.

En engelsman vid namn Adam Denton อาดัม เดนตัน, som anlänt till Siam ombord på fartyget Globe 1612 har beskrivit hur man togs emot av en siamesisk ämbetsman vid Paknam. Denton berättar att han och hans kamrater reste omkring 30 kilometer (20 miles) uppför floden till en stad vid namn Bancope (Bangkok) där de fick ett vänligt mottagande.

Thonburi (Bangkok) fick senare status som en befäst stad efter att det tidigare omtalade fortet Vichayen byggts här 1665.

Kung Taksin hade byggt sitt palats nära fortet, som nu var känt under namnet Vichaiprasit medan Chaophraya Chakri hade sitt residens nära det nuvarande templet Wat Rakang Kositaram (Wat Rakhang Khositaram) วัดระฆังโฆสิตารามฯ.

Med tanke på det jag skrivit här ovan blir distinktionen mellan Thonburi och Bangkok inte helt berättigad. Även om européerna fortsatte att kalla stället, där de vilade upp sig inför resan upp till Ayutthaya, för Bangkok var det befolkade området, både väster och öster om floden, känt bland siameserna som Thonburi. Vad som faktiskt hände var att man upphöjt Bangkok, från dess status som by, till stad.

Formellt blev Bangkok ny huvudstad den 21 april 1782, enligt det datum då stadens stadspelare Lak Müang หลักเมือง restes i en helgedom. Året 1782 blev enligt den senare kungen Rama V starten på det som kallats Rattanakosinperioden (Rattanakosin) รัตนโกสินทร์.

Rama I gav staden namnet Krung Rattanakosin In Ayothaya กรุงรัตนโกสินทร์อินท์อโยธยา. Namnet ändrades senare av Rama III till Krungthep Maha Nakhon Amon Rattanakosin Mahinthara Ayutthaya กรุงเทพมหานคร อมรรัตนโกสินทร์ มหินทรายุธยา och Rama IV gav sedan staden dess fulla ceremoniella namn;

Krungthep Maha Nakhon Amon Rattanakosin Mahinthara Ayuthaya Mahadilok Phop Noppharat Ratchathani Burirom Udomratchaniwet Mahasathan Amon Piman Awatan Sathit Sakkathattiya Witsanukam Prasit กรุงเทพมหานคร อมรรัตนโกสินทร์ มหินทรายุธยามหาดิลก ภพนพรัตน์ ราชธานีบรีรมย์ อุดมราชนิเวศน์ มหาสถาน อมรพิมาน อวตารสถิต สักกะทัตติยะ วิษณุกรรม ประสิทธิ์.

Namnet är enligt Guinness rekordbok det längsta ortsnamnet i världen. Många thailändare kan rabbla hela detta långa namn utantill. Det är dock inte säkert att de förstår hela innebörden eftersom de flesta av orden är mycket gamla och inte längre används i modern thai.

Det fullständiga namnet används faktiskt aldrig, även om det ibland kan ses på ett mindre antal skyltar runt Bangkok som led i turistkampanjer.

Som tur är har namnet av tradition kortats ner till Krungthep กรุงเทพ och betyder fritt översatt "Änglarnas stad." Men vi västerlänningar har envist fortsatt att kalla staden för Bangkok.

En förkortning som dock är ganska vanlig i officiella dokument och bilnummerskyltar är Krungthep Maha Nakhon กรุงเทพมหานครฯ. På moderna kartor ser man numera oftast också namnet Krungthep. Ibland inom parentes, men allt oftare som huvudnamn.

Den nya huvudstaden sträckte sig först bara över en mindre yta på Chaophrayaflodens östra sida.

Då Rama I blev kung av Siam var hotet från burmeserna inte alls så stort längre. Siam var återigen starkt och jämbördigt med Burma. Rama I hade heller inga planer att fly sin huvudstad vid en eventuell burmesisk attack, utan inriktade sig istället på ett starkt försvar av staden.

Eftersom den västra sidan låg sämre till strategiskt beslöt han sig för att negligera denna sida av Thonburi och koncentrerade sig på den östra sidan som då upphöjdes till egen stad. Trots att den östra delen låg mera låglänt och därmed var mera utsatt för översvämningar valde Rama I ändå att bygga sitt nya palats här.

Området som valdes till det nya kungliga palatset (Phra Ratachawang Luang) พระราชวังหลวง låg mellan de gamla templen Wat Phodharam (Wat Photharam) วัดโพธาราม (senare känt som Wat Pho) och Wat Salak วัดสลัก (senare känt som Wat Mahathat วัดมหาธาตุ).

(Det kungliga palatset blev känt som Grand Palace eller Phra Boromma Maha Ratcha Wang พระบรมมหาราชวัง under den senare kung Mongkut.)

Men området här var redan bebott och här låg Bangkoks gamla kinesiska stadsdel som, enligt den tidens sedvänja, regerades av en rik kinesisk handelsman med titeln Phraya.

Mot passande ersättning beordrades denne Phraya att flytta den kinesiska befolkningen 3 kilometer nedströms till Sam Peng (Sampheng) สำเพ็ง, som idag är det moderna Bangkoks Chinatown (Yaowarat เยาวราช).

Området där palatset skulle byggas markerades först med ett trästaket och snart var bygget i full gång. Men man skall ha klart för sig att det ursprungliga palatset och kringliggande byggnader från början var byggda av trä, med en enkel träpalissad runt omkring. Detta berodde på avsaknaden av både kapital och byggnadsmaterial.

Den 10 juni 1782 genomfördes en ceremoni där kungen korsade floden från Thonburi för att bosätta sig permanent i sitt nya palats. Tre dagar senare lät kungen kröna sig i en mindre ceremoni. Under de kommande åren började kungen riva de ursprungliga träbyggnaderna och trästaketen och ersatte dessa med murade byggnader.

Bland de nya byggnaderna fanns det tempel som blev känt som Wat Phra Kaeo. Statyetten Phra Kaeo, som givit templet dess namn, hämtades hit från Thonburi den 22 mars 1784.

Ayutthaya hade varit omringat av vatten så Rama I lät gräva nya kanaler i öster för att omge även sin stad med vatten. Den konstgjorda ö som han skapade kallades för Rattanakosin. Staden hade ännu inga vägar och kanalerna, som sträckte sig kors och tvärs genom staden och dess omgivningar, var livligt trafikerade.

Som en extra försiktighetsåtgärd, vid ett eventuellt burmesiskt invasionsförsök, lämnades låglandet vid dagens Ratchadamnoenaveny (Thanon Ratchadamnoen) ถนนราชดำเนิน som ett träsk för att försvåra för fienden. (Rajadamnern förkortas ofta till Ratdamnoen i dagligt tal.)

För att skaffa fram material till de omfattande byggnadsarbetena beordrade kung Rama I sina män att bege sig uppströms till den gamla huvudstaden Ayutthaya. Här tog de vara på så mycket tegel som möjligt, bortsett från de gamla templen. Till slut hade de i princip jämnat Ayutthayas gamla stadsmur, fort och palatsområde med marken.

Tusentals tunga lass med tegel skeppades ner utmed Chaophrayafloden för att sedan hamna i bland annat Bangkoks nya stadsmur, i templen och det kungliga palatset.

Runt staden byggdes med tiden 14 fort eller försvarsanläggningar, men idag finns bara två av dessa kvar. Forten Phra Sumen (Pom Phra Sumen) ป้อมพระสุเมรุ och Mahakarn (Pom Maha Kan) ป้อมมหากาฬ. Phra Sumen uppfördes för övrigt av arbetare från Vientiane.


(Phra Sumen)


(Mahakarn)

Bangkok byggdes i många avseenden med Ayutthaya som förebild. Hantverkare och konstnärer som överlevt katastrofen i Ayutthaya hämtades till Bangkok och flera tempel uppfördes som kopior av sina gamla förebilder.

De gamla templen Wat Photaram (Wat Pho) och Wat Salak (Wat Mahathat) från Ayutthayatiden renoverades och byggdes om under Rama I:s regeringstid. Arbetet med det förfallna Wat Pho påbörjades 1788 och varade i sju år. Rama I lät även påbörja byggandet av templet Wat Suthat Thep Wararam 1807.

(Wat Mahathat fick sitt namn 1803 och 1996 fick templet det nuvarande namnet Wat Mahathat Yuwaratrangsarit.)

Palatsbyggnader som stammar från Rama I:s tid är Amaringruppen อัมรินทร์ (men sitt namn fick byggnaderna först senare) och tronsalen Dusit Maha Prasat (Phra Thinang Dusit Maha Prasat) พระที่นั่งดุสิตมหาปราสาท.

Det ursprungliga Dusit Maha Prasat träffades av blixten 1789 och började brinna och kungen och hans Maha Uparat ledde själva släckningsarbetet. Kungen hjälpte själv till med att bära den vackra tronen av svart trä och pärlemor i säkerhet.

Arbetskraften som användes för att bygga den nya staden var hoveriarbetare. Mat till arbetarna stod hovet för och förmodligen har arbetet inte varit särskilt hårt. Det hade då säkert funnits berättelser om detta.

Hoveriarbetet som minskades ner från fyra månader till tre om året i slutet av Rama I:s regeringstid drabbade bara fria män (phrai) som fyllt tjugo år. Samma källa säger att de kinesiska invandrarna var undantagna från denna plikt.

Prinsarna och ämbetsmännen byggde sina residens utmed det nätverk av kanaler som med tiden sträckte sig öster om palatset och de kinesiska och indiska handelsmännen byggde sina affärer utmed floden i söder.

Inte olikt Ayutthaya under tidigare århundraden slog sig grupper av familjer, som arbetade i regeringens olika departement, ner utanför stadsmuren där de bildade sina egna kvarter. Personal som arbetade för prinsar och ämbetsmän bodde ofta nära sin överordnade.

Utanför stadsmuren fanns också chamfolk som tillhörde armén, malajer som tillhörde flottan, som hade slagit sig ned norr om staden runt sin moské‚ och romerska katoliker som härstammade från portugisiska och japanska kristna.

Då staden med det nya kungliga palatset och templet Wat Phra Kaeo började ta form mellan 1785-1786 höll kung Rama I en festival för att välsigna staden. Han genomgick dessutom ytterligare en kröning 1785, som var betydligt mera storslagen än den första.


Stavningsvarianter;

Wat Rakang Kositaram; Wat Rakhang.

Bangkok; Banckock, Banckok, Bancoc, Bancocq, Bancock, Bancok, Bangok, Bankoc, Bang Kok.)

Wat Rakang Kositaram; Wat Rakhang.

Lak Müang; Lak Mueang.

Krungthep; Krung Thep, Krungthepmahanakhon Amonrattanakosin Mahintharayutthaya Mahadilokphop Noppharatratchathaniburirom Udomratchaniwetmahasathan Amonphiman-Awatansathit Sakkathattiyawitsanukamprasit, Krungthepmahanakhon Amonrattanakosin Mahintha-ayutthaya, Maha Nakhon Amon Rattanakosin Mahintha-Ayutthaya.

Wat Phodharam; Wat Photaram.

Wat Mahathat; Wat Mahathat Yuwarajarangsarit Rajaworamahavihara (Wat Mahathat Yuwaracha Rang Sarit Ratchawora Maha Wihan) วัดมหาธาตุยุวราชรังสฤษฎิ์ราชวรมหาวิหาร, Wat Mahathat Yuwaratragsarit.

Yaowarat; China Town, Sampeng.

Ratchadamnoenavenyn; Rajadamnern Avenue, Rajadamnoen, Rajdamnoen, Rajdamnoern, Ratchadamnern, Ratchadamnoen Road.

Phra Sumen; Phra Sumeru.

Mahakarn; Pom Mahakan, Pom Phra Kan ป้อมพระกาฬ.

Tronsalen Dusit Maha Prasat; Dusit Throne Hall.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-08-09, 13.55
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.