Ayutthaya - Ayutthayas fall
General Chakri och general Surasi

Bland de unga män som flockats runt Phraya Taksin fanns det tidigare nämnda brödraparet Thong Duang och Bunma. De var söner till en ämbetsman, Thongdee (Thong Di) ทองดี, som befann sig någonstans i mellanskiktet av hierarkin. Det finns källor som säger att Thongdee var släkt med den tidigare omtalade Kosa Pan.

Thongdee hade gift sig med "en rik kines vackra dotter" som han fick fem barn med. Detta enligt Sir John Bowring เฃอร์ จอห์น เบาริ่ง (1792-1872), som du kommer att läsa mera om längre fram. Fruns namn var Yok หยก (vilket betyder jade på thai) eller Daoreung (Dao Rüang) och bland barnen fanns de två ovan omtalade bröderna.

Thong Duang som var den äldste av de två var född i Ayutthaya. Som mycket ung påstås det att Thong Duang hade ramlat ner i en öppen eld utan att bränna sig. Detta var ett magiskt tecken som indikerade att han skulle bli en stor ledare.

Så här beskriver en källa hur Thong Duang och Bunma lärt känna Taksin. Vid den här tiden skedde all utbildning i templen där munkar fungerade som lärare. Då Thong Duang var sex år skickades han till abboten vid Wat Maha Talai (Wat Maha Thalai) วัดมหาทะลาย för sin utbildning. Då Thong Duang och Bunma fortfarande var minderåriga blev de noviser i Wat Sam Wihan วัดสามวิหาร.

Samtidigt skickade abboten i Wat Kosawat วัดโกษาวาส en pojke vid namn Sin (Taksin) för att ordineras som novis vid samma tempel som Thong Duang och Bunma. Här träffades de tre pojkarna för första gången. Den något äldre Sin blev något av en ledare för pojkarna i templet och organiserade hasardspel och andra förbjudna aktiviteter!

De blev dock ertappade och pojkarna blev piskade. Sin fick ett extra hårt straff genom att bindas fast vid en stege och därefter nedsänkt i floden med benen under vattnet. Efter detta glömde man bort Sin och på kvällen då tidvattnet hade kommit in blev man plötsligt varse sin glömska.

Munkarna rusade då till flodbanken där de trodde att de skulle hitta en drunknad pojke, men stegen flöt på vattnet med den bundne pojken. Detta tolkade munkarna som ett gott omen och bad till högre makter att Sin skulle få ett lyckligt liv.

Efter att pojkarna lämnat livet som noviser skickades de till olika palats för att arbeta som pager. Bland annat hos en prins som senare blev till kung Uthumphon, Då de i tjugoårsåldern sedermera blev munkar hade de kärt sig tala flytande kinesiska, flera indiska språk indiska och vietnamesiska.

Sin blev munk i Wat Kosawat och Thong Duang i Wat Maha Talai, men de unga männen träffades ofta då de gick sina morgonrundor för att samla mat.

Under en morgonrunda skall de ha träffat en kinesisk spåman som spådde i deras händer och sade; ”I framtiden skall dessa två munkar regera hela riket." De unga munkarna blev mycket förvånade. Hur skulle båda två kunna regera ett och samma rike då Sin bara var två år äldre än Thong Duang?

Thong Duang gifte sig med en dotter till en välhavande familj i Ratchaburi och flyttade dit. Han hamnade sedan i kunglig tjänst under guvernören av Ratchaburi.

(Du kan läsa mera om detta och hans hustru längre fram i ”Bangkok Rama I-Rama VII,” avsnittet ”Bangkok blir huvudstad,” artikeln ”Rama I:s bakgrund och familj.”)

1758, i samband med att Suriyat Amarin besteg tronen, blev Thong Duang utnämnd till viceguvernör av Ratchaburi med titelnamnet Luang Yokkrabat หลวงยกกระบัตร.

I den allmänna förvirringen efter Ayutthayas fall vet man inte riktigt vad Bunma företog sig, men förmodligen var han officer redan innan han slog sig ihop med Taksin, eftersom han så snabbt blev en framstående militär ledare.

Bunma blev snart sin ledares favorit och då Bunma påstod att Thong Duang var ännu duktigare än han själv, återfanns snart även han i Phraya Taksins tjänst och de båda bröderna skulle kämpa sida vid sida mot burmeserna både före och efter Phraya Taksin blev kung av Siam.

Efter att ha utmärkt sig under fälttågen under Taksins tidiga regeringstid steg Bunma efterhand i graderna. 1771 hade han utnämnts till Phraya Yommarat พระยายมราช och blev till sist till Chaophraya Surasi เจ้าพระยาสุรสีห์. 1772 blev den 35-årige Thong Duang också utnämnd till Chaophraya. Han fick titeln Chaophraya Chakri เจ้าพระยาจักรี.


(Chaophraya Chakri)

Kort därefter blev Bunma utnämnd till Chaophraya Surasi เจ้าพระยาสุรสีห์.


(Chaophraya Surasi)

Jag har tidigare nämnt de viktigaste ämbetsmannafamiljerna under Ayutthayaperioden. Den persiska Bunnagfamiljen, den brahmanska familjen och den kinesiska familjen.

1775, och kanske tidigare, hade Chaophraya Chakri och hans bror släktband till alla tre familjerna. Chakris huvudhustru var nära släkt med Bunnagfamiljen. Via sin äldre systers man var han besläktad med den brahmanska familjen och genom åtminstone en av sina bihustrur, om inte också genom sin mamma och genom hans syskons giftermål, var han också besläktad med den kinesiska familjen.


Stavningsvarianter;

Thongdee; Thong Dee, Thorng Dee, Phra Aksorn Sundara Smiantra, Luang Phinit Akson หลวงพินิจอักษร, Phra Pinit Aksorn, Phra Pinitaksorn, Chao Phraya Chakri Pitsanuloke. Titeln Somdet Phra Pathom Borom Maha Chanok สมเด็จพระปฐมบรมมหาชนก fick han då sonen blev kung Rama I.

Sir John Bowring; เบาริง.

Yok; Phra Akkharamahesi (Yok) พระอัครมเหสี (หยก).

Daoreung; Phra Akkharachaya (Dao Rüang) พระอัครชายา (ดาวเรือง), Daoreung.

Wat Sam Wihan; Wat Saamwiharn.

Wat Kosawat; Wat Gosawart, Wat Kosawas.

Luang Yokkrabat; Luang Yokbat, Luang Yokkabat หลวงยกบัตร, Luang Yok Krabat, Luang Yokrabat, Luang Yokrabut, Luang Yorkrabat, Yokgrabat.

Phraya Yommarat; Yommaraj.

Chaophraya Surasi; Chao Phya Surasee, Surasih.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-05, 22.11
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.